https://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/api.php?action=feedcontributions&user=Travis&feedformat=atomElävän perinnön wikiluettelo - Käyttäjän muokkaukset [fi]2024-03-28T19:22:53ZKäyttäjän muokkauksetMediaWiki 1.41.0https://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Collections_of_tradition_and_oral_history&diff=20666Collections of tradition and oral history2019-08-05T09:11:15Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Käytäntö<br />
|kieli=en<br />
}}<br />
<br />
==Description==<br />
The Finnish Literature Society (SKS) carries out several collections of tradition and oral history. The collections are organised as surveys and writing competitions by the SKS or in cooperation with various operators. In addition to the collection initiative, the cooperation partners provide their content-related expertise, their networks, and sometimes even their funding for carrying out the collection. The cooperation partners also participate in the selection of the writings to be awarded, the communications, and the organisation of the award event, if one is being held.<br />
<br />
Cooperative collections are often launched through a collection initiative which can be made by a community, research project, or private citizen. The list of the collections carried out is available on the SKS website. During the past years, living oral heritage has been collected regarding hope in everyday life, voting habits, student songs, and supernatural experiences in war time, for example. The collections and writing competitions can be directed at a limited target group or the entire nation, as necessary. The network of the SKS archives’ active respondents is also informed of any collections. Shared objectives of SKS and its cooperation partners may include the need to gather information on a momentary or changing phenomenon, or the collection of materials for a current research project, for example.<br />
[[Tiedosto:Skskeruut.jpg|pienoiskuva|313x313px|Kuva: Gary Wornell, Suomalaisen kirjallisuuden seura.]]<br />
The collection span, from idea to the publication of results and editing the eventual publications, often takes from six months to several years. The answers received are processed – organised, archived, and made available to customers – at SKS. The SKS archives are also responsible for the storage of the materials. The collection materials are in diverse and monitored use at the archives. The SKS archive materials are used by researchers, students, journalists, active local community actors, as well as citizens interested in various matters, both now and in the future<br />
<br />
==Background==<br />
Collection of folk traditions and oral history has been part of the operations of the Finnish Literature Society since it was founded in 1831. Written surveys and collection requests aimed at the public became increasingly common from the 1880s onwards. The people were encouraged to participate in the collection work by publishing in the newspapers requests to store folk traditions. To celebrate the 100th anniversary of the Finnish national epic Kalevala, a celebratory Kalevala collection was organised in 1935 and the respondents organised into the SKS archives’ network of active respondents. In addition to collection surveys and writing competitions, systematic storage of oral history by recording and videotaping became increasingly common in the 1960s. This patient, long-term work has produced a multifaceted collection of intangible cultural heritage in the SKS archives, which serves the needs of research, teaching, media, and civic activity in general. The total number of participants in the collections and writing competitions adds up to tens of thousands, including respondents from all over Finland, from all social groups, and from all age groups. In total, the materials span three kilometres of shelving. The SKS archive contains collections on tradition, modern culture, literature, and cultural history.<br />
[[Tiedosto:Skskeruut2.jpg|pienoiskuva|Kuva: Gary Wornell, Suomalaisen kirjallisuuden seura<br />
|318x318px]]<br />
==Future==<br />
The Finnish Literature Society is constantly welcoming new collection initiatives and cooperation offers for organising collections and writing competitions. In recent years, the collection operations and material receipt methods at SKS have been developed particularly by seizing the opportunities of digital culture and information networks, and by developing the archive pedagogy and cooperation with schools.<br />
<br />
On the basis of the ‘Minusta jää jälki’ archive pedagogic pilot project carried out at SKS in 2016, the archive pedagogy emphasises the skills of interpreting and producing materials. The students are able to examine and interpret old materials and original manuscripts at workshops organised in SKS facilities. The Muistikko online service provides an opportunity to participate in the production of cultural heritage by uploading the participant’s own memories in the form of texts, pictures, or links. The map-based platform allows users to attach the memories to the desired place on the map. The memories are available to everyone immediately after they have been written and published. The collection platform is published in six languages: Finnish, Arabic, English, Northern Sami, Swedish, and Russian.<br />
<br />
==The community/communities behind the submission==<br />
finnish literature society<br />
<br />
==Bibliography and links to external sources of information==<br />
Keruut<br />
<br />
Luovutukset<br />
<br />
Kokoelmahankkeet<br />
<br />
Muistikko-palvelu<br />
<br />
Minusta jää jälki -arkistopedagogiikkahanke 2016<br />
<br />
Kirjallisuus<br />
<br />
Nirkko, Juha ”Life-story materials in the folklore archives”, FF Network for The Folklore Fellows 18/1999, s. 23–24</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Collections_of_tradition_and_oral_history&diff=20665Collections of tradition and oral history2019-08-05T09:08:35Z<p>Travis: Ak: Uusi sivu: {{Käytäntö |kieli=en }} ==Description== The Finnish Literature Society (SKS) carries out several collections of tradition and oral history. The collections are organised as sur...</p>
<hr />
<div>{{Käytäntö<br />
|kieli=en<br />
}}<br />
<br />
==Description==<br />
The Finnish Literature Society (SKS) carries out several collections of tradition and oral history. The collections are organised as surveys and writing competitions by the SKS or in cooperation with various operators. In addition to the collection initiative, the cooperation partners provide their content-related expertise, their networks, and sometimes even their funding for carrying out the collection. The cooperation partners also participate in the selection of the writings to be awarded, the communications, and the organisation of the award event, if one is being held.<br />
<br />
Cooperative collections are often launched through a collection initiative which can be made by a community, research project, or private citizen. The list of the collections carried out is available on the SKS website. During the past years, living oral heritage has been collected regarding hope in everyday life, voting habits, student songs, and supernatural experiences in war time, for example. The collections and writing competitions can be directed at a limited target group or the entire nation, as necessary. The network of the SKS archives’ active respondents is also informed of any collections. Shared objectives of SKS and its cooperation partners may include the need to gather information on a momentary or changing phenomenon, or the collection of materials for a current research project, for example.<br />
<br />
The collection span, from idea to the publication of results and editing the eventual publications, often takes from six months to several years. The answers received are processed – organised, archived, and made available to customers – at SKS. The SKS archives are also responsible for the storage of the materials. The collection materials are in diverse and monitored use at the archives. The SKS archive materials are used by researchers, students, journalists, active local community actors, as well as citizens interested in various matters, both now and in the future<br />
<br />
==Background==<br />
Collection of folk traditions and oral history has been part of the operations of the Finnish Literature Society since it was founded in 1831. Written surveys and collection requests aimed at the public became increasingly common from the 1880s onwards. The people were encouraged to participate in the collection work by publishing in the newspapers requests to store folk traditions. To celebrate the 100th anniversary of the Finnish national epic Kalevala, a celebratory Kalevala collection was organised in 1935 and the respondents organised into the SKS archives’ network of active respondents. In addition to collection surveys and writing competitions, systematic storage of oral history by recording and videotaping became increasingly common in the 1960s. This patient, long-term work has produced a multifaceted collection of intangible cultural heritage in the SKS archives, which serves the needs of research, teaching, media, and civic activity in general. The total number of participants in the collections and writing competitions adds up to tens of thousands, including respondents from all over Finland, from all social groups, and from all age groups. In total, the materials span three kilometres of shelving. The SKS archive contains collections on tradition, modern culture, literature, and cultural history.<br />
<br />
==Future==<br />
The Finnish Literature Society is constantly welcoming new collection initiatives and cooperation offers for organising collections and writing competitions. In recent years, the collection operations and material receipt methods at SKS have been developed particularly by seizing the opportunities of digital culture and information networks, and by developing the archive pedagogy and cooperation with schools.<br />
<br />
On the basis of the ‘Minusta jää jälki’ archive pedagogic pilot project carried out at SKS in 2016, the archive pedagogy emphasises the skills of interpreting and producing materials. The students are able to examine and interpret old materials and original manuscripts at workshops organised in SKS facilities. The Muistikko online service provides an opportunity to participate in the production of cultural heritage by uploading the participant’s own memories in the form of texts, pictures, or links. The map-based platform allows users to attach the memories to the desired place on the map. The memories are available to everyone immediately after they have been written and published. The collection platform is published in six languages: Finnish, Arabic, English, Northern Sami, Swedish, and Russian.<br />
<br />
==The community/communities behind the submission==<br />
finnish literature society<br />
<br />
==Bibliography and links to external sources of information==<br />
Keruut<br />
<br />
Luovutukset<br />
<br />
Kokoelmahankkeet<br />
<br />
Muistikko-palvelu<br />
<br />
Minusta jää jälki -arkistopedagogiikkahanke 2016<br />
<br />
Kirjallisuus<br />
<br />
Nirkko, Juha ”Life-story materials in the folklore archives”, FF Network for The Folklore Fellows 18/1999, s. 23–24</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19540Taivaskallion laskiainen2019-06-26T13:01:42Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Laskiaisjuhlat Taivaskalliolla.jpg|thumb|Laskiaisjuhlat Taivaskalliolla Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
[[Tiedosto:Makkaramestarit valmistautuvat.jpg|thumb|Makkaramestarit valmistautuvat. Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
[[Tiedosto:Taivaskallio-lehti 2019.jpg|thumb|Taivaskallion laskiaisen mainos vuodelta 2019.]]<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
[[Tiedosto:Poninratsastusta Taivarissa.jpg|thumb|Poninratsastusta Taivarissa. Kuva:Juhani Kaiturinmäki]]<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/ Lions Club Helsinki / Käpylä]<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/taivari/taivari_-_lehdet_kuvia_ja_vanhat_jutut/ Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia]<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19539Taivaskallion laskiainen2019-06-26T13:00:52Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Laskiaisjuhlat Taivaskalliolla.jpg|thumb|Laskiaisjuhlat Taivaskalliolla Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
[[Tiedosto:Makkaramestarit valmistautuvat.jpg|thumb|Makkaramestarit valmistautuvat. Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
[[Tiedosto:Taivaskallio-lehti 2019.jpg|thumb|Taivarilehden etusivu vuodelta 2019.]]<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
[[Tiedosto:Poninratsastusta Taivarissa.jpg|thumb|Poninratsastusta Taivarissa. Kuva:Juhani Kaiturinmäki]]<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/ Lions Club Helsinki / Käpylä]<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/taivari/taivari_-_lehdet_kuvia_ja_vanhat_jutut/ Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia]<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Tiedosto:Taivaskallio-lehti_2019.jpg&diff=19538Tiedosto:Taivaskallio-lehti 2019.jpg2019-06-26T13:00:16Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div><br />
== Lisenssi ==<br />
{{C promo}}</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19537Taivaskallion laskiainen2019-06-26T12:59:36Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Laskiaisjuhlat Taivaskalliolla.jpg|thumb|Laskiaisjuhlat Taivaskalliolla Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
[[Tiedosto:Makkaramestarit valmistautuvat.jpg|thumb|Makkaramestarit valmistautuvat. Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
[[Tiedosto:Taivarilehden etusivu 2019.jpg|thumb|Taivarilehden etusivu vuodelta 2019.]]<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
[[Tiedosto:Poninratsastusta Taivarissa.jpg|thumb|Poninratsastusta Taivarissa. Kuva:Juhani Kaiturinmäki]]<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/ Lions Club Helsinki / Käpylä]<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/taivari/taivari_-_lehdet_kuvia_ja_vanhat_jutut/ Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia]<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19532Taivaskallion laskiainen2019-06-25T13:39:20Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Laskiaisjuhlat Taivaskalliolla.jpg|thumb|Laskiaisjuhlat Taivaskalliolla Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
[[Tiedosto:Makkaramestarit valmistautuvat.jpg|thumb|Makkaramestarit valmistautuvat. Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
[[Tiedosto:Taivarilehden etusivu 2019.jpg|thumb|Taivarilehden etusivu vuodelta 2019.]]<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
[[Tiedosto:Poninratsastusta Taivarissa.jpg|thumb|Poninratsastusta Taivarissa. Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/ Lions Club Helsinki / Käpylä]<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/taivari/taivari_-_lehdet_kuvia_ja_vanhat_jutut/ Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia]<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19531Taivaskallion laskiainen2019-06-25T13:38:57Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Laskiaisjuhlat Taivaskalliolla.jpg|thumb|Laskiaisjuhlat Taivaskalliolla Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
[[Tiedosto:Makkaramestarit valmistautuvat.jpg|thumb|Makkaramestarit valmistautuvat. Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
[[Tiedosto:Taivarilehden etusivu 2019.jpg|thumb|Taivarilehden etusivu 2019.]]<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
[[Tiedosto:Poninratsastusta Taivarissa.jpg|thumb|Poninratsastusta Taivarissa. Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/ Lions Club Helsinki / Käpylä]<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/taivari/taivari_-_lehdet_kuvia_ja_vanhat_jutut/ Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia]<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19530Taivaskallion laskiainen2019-06-25T13:38:33Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Laskiaisjuhlat Taivaskalliolla.jpg|thumb|Laskiaisjuhlat Taivaskalliolla Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
[[Tiedosto:Makkaramestarit valmistautuvat.jpg|thumb|Makkaramestarit valmistautuvat. Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
[[Tiedosto:Taivarilehden etusivu 2019.jpg|thumb|Taivarilehden etusivu 2019. Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
[[Tiedosto:Poninratsastusta Taivarissa.jpg|thumb|Poninratsastusta Taivarissa. Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/ Lions Club Helsinki / Käpylä]<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/taivari/taivari_-_lehdet_kuvia_ja_vanhat_jutut/ Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia]<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Tiedosto:Poninratsastusta_Taivarissa.jpg&diff=19529Tiedosto:Poninratsastusta Taivarissa.jpg2019-06-25T13:38:14Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div><br />
== Lisenssi ==<br />
{{C promo}}</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Tiedosto:Taivarilehden_etusivu_2019.jpg&diff=19528Tiedosto:Taivarilehden etusivu 2019.jpg2019-06-25T13:37:14Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div><br />
== Lisenssi ==<br />
{{C promo}}</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Tiedosto:Makkaramestarit_valmistautuvat.jpg&diff=19527Tiedosto:Makkaramestarit valmistautuvat.jpg2019-06-25T13:36:04Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div><br />
== Lisenssi ==<br />
{{C promo}}</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19526Taivaskallion laskiainen2019-06-25T13:35:00Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Laskiaisjuhlat Taivaskalliolla.jpg|thumb|Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/ Lions Club Helsinki / Käpylä]<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/taivari/taivari_-_lehdet_kuvia_ja_vanhat_jutut/ Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia]<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Tiedosto:Laskiaisjuhlat_Taivaskalliolla.jpg&diff=19525Tiedosto:Laskiaisjuhlat Taivaskalliolla.jpg2019-06-25T13:34:50Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div><br />
== Lisenssi ==<br />
{{C promo}}</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19524Taivaskallion laskiainen2019-06-25T13:34:23Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Laskiaisjuhlat_Taivaskalliolla.jpg|thumb|Kuva:Antti Kalliomäki]]<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/ Lions Club Helsinki / Käpylä]<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/taivari/taivari_-_lehdet_kuvia_ja_vanhat_jutut/ Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia]<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Tiedosto:Luren.jpg&diff=19523Tiedosto:Luren.jpg2019-06-25T11:45:18Z<p>Travis: /* Yhteenveto */</p>
<hr />
<div>==Yhteenveto==<br />
Lurens Sommarteater firade 2008 50-årsjubileum med pjäsen Amadeus. Foto: Mats Tuominen<br />
==Lisenssi==<br />
{{C}}</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Sommarteater&diff=19522Sommarteater2019-06-25T11:43:28Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kategoria=Esittävät taiteet<br />
|sijainti=Suomi,<br />
|asiasanat=Teater, evenemang, hobbyer, föreställningar, sommarteater, ugdomsförening,<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Tuntematon1997 2.jpg|thumb|Tuntematon sotilas Pyynikin kesäteatterissa 1997. Kuva: Leena Klemelä]]<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
I sommarteatrar uppträder både amatörer och yrkesartister. Många amatörskådespelare har flera års erfarenhet av sommarteater. Varje år rekryteras nya artister till produktionerna i stället för dem som ”går i pension”. Man försöker i synnerhet aktivera ungdomar för sommarteater. Att delta i sommarteater är ofta en hobby för hela familjen. Man behöver inte stå på scenen för att vara med, det finns alla möjliga slags sysslor att hjälpa till med – allt från korvgrillning och trafikdirigering till att bygga scener och skriva manuskript. Publiken är en heterogen grupp av människor – lokala invånare, sommargäster och andra teatervänner. En ”miljonpublik” ser sommarteater varje år. <br />
[[Tiedosto:Luren.jpg|thumb|Lurens sommarteater 2008. Foto: Mats Tuominen]]<br />
Amatörteater spelas av byaföreningar, ungdomsföreningar och medborgarinstitutens dramagrupper. En sommarteater kan uppföras med lokala krafter av bybor, vara en betydelsefull amatörsommarteater på landskapsnivå eller en verksamhet som etablerat sig på nationell nivå.<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
Sommarteater spelas nationellt av finländska medborgare och personer som bor i Finland. Sommarteatrarnas regionala spridning har ofta varit beroende på var de aktiva bor, men numera reser yrkesartisterna i professionella sommarteaterproduktioner långa vägar till olika delar av landet för jobbets skull. Oftast anställs en professionell regissör. Sommarteatrarnas programurval har traditionellt bestått av komedier och traditionella, klassiska skådespel. Numera väljs emellertid allt oftare även andra teaterstycken. Det finns cirka 400 sommarteatrar i Finland. <br />
<br />
Antalet svenskspråkiga sommarteatrar varierar årligen, men de uppgår till cirka ett tjugotal. Alla är amatörteatrar. Teatrarna lockar cirka 50 000 besökare per år. Teaterbåten, som turnerar från ort till ort med sina föreställningar, är också en sommarteater.<br />
<br />
Sommarteaterns trumfkort är att den är bekant, trygg och inhemsk – i många fall en nostalgitripp. Musiken är många sommarteatrars dragplåster. Sommarteatern kan göra uppror mot den normerade människobilden och effektivitetstänkandet. Den är även en familjeteater och en teater där man överskrider generationsgränserna. Också de långlivade hjältarna från barnböcker och klassiska sagor kan dyka upp på sommarteaterns scen. <br />
<br />
På landsbygden arrangeras sommarteatrar i föreningshus, på gamla gårdsområden, på gårdsplanerna vid byskolor, i herrgårdsmiljöer och vid stränder av sjöar, älvar, åar och havet. I städer kan man se föreställningar till exempel i parker eller vid fästningsruiner.<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
På 1800-talet ordnade ambulerande teatersällskap och cirkusartister uteföreställningar. Sommarteatrarna har spirat ur samma rötter som den finländska teatern, som har en stark koppling till ”allmogens organisering”: medborgarverksamhet inom folkrörelser, folkupplysningssällskap, nykterhetsrörelser, ungdomsföreningar, frivilliga brandkårer och arbetarföreningar. Scenverksamhet var ett utmärkt sätt för föreningarna att tjäna pengar med, men hobbyn var också självfostran. I skådespeleriet förenades talkoarbete, nytta och nöje, glädjen att uppträda och att man gjorde något för det allmännas väl.<br />
<br />
Den politiska splittringen bland amatöraktörerna skapade i begynnelsen två grupper av teateraktiva. Arbetarscener och ungdomsföreningar har arrangerat organiserad teater i två århundraden. Efter inbördeskriget begränsades och förbjöds arbetarfolkets scenverksamhet. I början av 1950-talet blev de dock aktiva på nytt. En av de viktigaste utgångspunkterna för ungdomsföreningarna var att skapa en mångfaldig folkupplysningsverksamhet i enlighet med tanken om fostran och bildning. Länge framfördes lärorik fakta för folket genom teatern och dess metoder. <br />
<br />
Den svenska teaterverksamheten startade på 1950-talet, men fick sitt egentliga genombrott i Nyland och Österbotten 1966. Det året byggde både Lurens Sommarteater och Närpes Sommarteater sina scener och Raseborgs sommarteater uppträdde för första gången vid Raseborgs slottsruiner. Efter detta spreds sommarteatertraditionen snabbt. År 1979 spelades sommarteater på svenska redan på elva scener i Finland, varav tre fanns på Åland. År 1993 sattes publikrekord när Raseborg Sommarteaters uppsättning, ”Sound of Music”, hade en publik på över 20 000 personer.<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
Många amatörteatrar skolar själv en ny generation med teaterskådespelare. Det innebär att barn i aktiva teaterfamiljer knyts till sommarteatern. Större och organiserade amatörteatrar och ungdomsteatrar erbjuder också bland annat en grundutbildning i teaterkonst. De som deltar ordnar teaterföreställningar inom utbildningen.<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
Man måste få med unga skådespelare i verksamheten eftersom många av dem som är med börjar bli för gamla. Här gör ungdomsteatrarna ett bra jobb. Sommarteatern har fortfarande en viktig ställning i den finländska teatervärlden. Den är ett genuint finländskt och unikt fenomen som lockar också sådan publik som annars inte går på teater. Amatörteatrarna stärker den lokala identiteten och bidrar också ofta med en drivkraft som livar upp byn och kommunen. Jämfört med annan teaterverksamhet stöds sommarteatern i förhållandevis liten grad med skattemedel. Ekonomiskt stöd skulle bidra till att bevara sommarteaterkulturen från generation till generation. Den finlandssvenska sommarteatern blomstrar och mår bra.<br />
<br />
==Aktörer som står bakom förslaget==<br />
[http://www.shtl.fi/ Suomen harrastajateatteriliitto] <br />
<br />
[http://www.fsu.fi/sv/teater/ Finlands Svenska Ungdomsförbund FSU] <br />
<br />
==Källor och länkar till andra informationskällor==<br />
<br />
'''Litteratur'''<br />
<br />
Helavuori, Hanna & Räsänen, Heini 2015. ”Jonkin sortin hulluutta” – suomalainen kesäteatteri. Teoksessa Vanhatalo, Riitta (toim.): Aineettoman läsnäolo. Kulttuuriperinnön tulkintoja. Helsinki: Suomen kotiseutuliitto. <br />
<br />
Seppälä, Mikko-Olavi & Tanskanen, Katri (toim.) 2010. Suomen teatteri ja draama. Helsinki: Like Kustannus Oy <br />
<br />
Sinivuori, Timo 2002. Teatteriharrastuksen merkitys - teatteriharrastusmotiivit ja taiteellinen oppiminen teatteriesityksen valmistusprosessissa. Väitöskirja, kasvatustieteiden tiedekunta / Tampereen yliopisto. [http://tampub.uta.fi/handle/10024/67202 Luettavissa verkossa].<br />
<br />
'''Nätsidor'''<br />
<br />
[http://www.tinfo.fi/documents/harrastajatilastot2014.pdf Teatterin harrastajatilastot (TINFO)]<br />
<br />
[http://www.tinfo.fi/fi/Ensi-iltoja Menneet ja tulevat ensi-illat (TINFO)]</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Summer_theatre&diff=19521Summer theatre2019-06-25T11:38:58Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=en<br />
|kategoria=Esittävät taiteet<br />
|sijainti=Suomi<br />
|asiasanat=theatre, events, hobbies, performances, youth associations, teatteri, harrastukset, nuorisoseurat<br />
}}<br />
<br />
==Practitioners and people who know the tradition well==<br />
Summer theatre performances are staged by both amateurs and professionals. Many amateurs have years of experience in the art. New people are recruited for the productions each year to replace ageing actors and crew. There are efforts to make young people in particular actively involved in the summer theatre tradition. Involvement in summer theatre activities is often a hobby for the whole family. Not everyone needs to act since there are plenty of other things to do, ranging from grilling sausages for sale to directing traffic, building sets and writing scripts. The audiences of summer theatres are made up of a varied group of local residents, summer cottage owners and other theatre-lovers. Over a million people go to see summer theatre performances each year.<br />
[[Tiedosto:Tuntematon1997 2.jpg|thumb|The Unknown Soldier in Pyynikki Summer Theatre 1997. Photo: Leena Klemelä.]]<br />
Amateur summer theatre activities are typically organised by village societies, youth associations and acting groups from adult education centres. A summer theatre can be run by a village community with local resources, or the arrangements can be large enough to establish their significance on a regional or even national scale.<br />
<br />
==Practising of the tradition==<br />
[[Tiedosto:Luren.jpg|thumb|Summer theatre Lurens 2008. Photo: Mats Tuominen.]]<br />
Summer theatre productions are put together by both Finns and Finnish residents on a national level. The locations are often regionally situated based on where those involved reside. That said, particularly nowadays, professional actors and staff hired for professionally oriented productions may move long distances across the country for work. The most common role to hire is that of professional director. The repertoire of summer theatres has traditionally consisted of rural comedy and classic plays. These days, however, other pieces are selected more and more frequently. There are some 400 summer theatres in Finland.<br />
<br />
The number of Swedish-language summer theatres varies at around 20 each year. The majority of them are amateur theatres, which draw about 50,000 people to their performances annually. One of the summer theatres is Teaterbåten, which tours from harbour to harbour to perform.<br />
<br />
The things people tend to appreciate about summer theatre are that it is familiar, comfortable and inherently Finnish, while typically being strongly rooted in nostalgia. For many theatres, music is the main draw. Summer theatres can rebel against normalised views of people and humanity as a whole, and the modern notion of efficiency above all. Summer theatres also serve as family-oriented theatres that cross generational boundaries. It is common to find the lasting heroes and heroines of children’s books and classic fairy tales on summer theatre stages.<br />
<br />
In rural areas, summer theatre productions are arranged in a variety of locations, ranging from club houses to old residential yard areas and school yards to the gardens of manor houses and lakeside environments. In cities, performances are held in parks and ruined fortresses, for example.<br />
<br />
==The background and history of the tradition==<br />
In the early 19th century, outdoor performances were arranged by travelling theatre troupes and circus performers. Summer theatre stems from the same tradition as Finnish theatre in general, which is strongly linked to the notion of the common people coming together to engage in civic activities involving a variety of movements, public education societies, sobriety movements, youth clubs, volunteer fire brigades and workers’ organisations. For many associations, stage performances were an excellent way to earn money, but the hobby itself provided a means for self-development. The productions combined volunteer work, pleasure and benefit, efforts for the common good and the joy of performing for a crowd.<br />
<br />
The political differences of the amateur performers divided the groups in the beginning. Workers’ theatres and youth clubs have organised theatre productions for two centuries. After the Finnish Civil War in 1918, the activities of workers’ theatres were either restricted or banned. They resumed their operations in the 1950s, however. One of the most important starting points for the activities of youth associations has been diverse public education in accordance with the ideology of enlightening and educating the population. For quite some time, educational information was presented to the public in the context of theatre and by theatrical means.<br />
<br />
Swedish-language theatre activities began in the 1950s but the actual breakthrough happened in the Uusimaa and Ostrobothnia regions in 1966. That year, both Lurens Sommarteater and Närpes Sommarteater erected their stages and seating areas, and Raseborgs Sommarteater held its first performance in the Raseborg Castle ruins. After this, the summer theatre tradition began to spread like wildfire. By 1979, eleven summer theatres in Finland, three of which were located in Åland, staged summer theatre performances in Swedish. In 1993, Raseborgs Sommarteater broke records with more than 20,000 people seeing its production of ‘The Sound of Music’.<br />
<br />
==The transmission of the tradition==<br />
<br />
==The future of the tradition==<br />
==The community/communities behind this submission.==<br />
<br />
==Bibliography and links to external sources of information==<br />
<br />
==The community/communities behind this submission.==<br />
<br />
==Bibliography and links to external sources of information==<br />
<br />
==The community/communities behind this submission.==<br />
<br />
==Bibliography and links to external sources of information==<br />
<br />
==The community/communities behind this submission.==<br />
[http://shtl.fi/ Suomen harrastajateatteriliitto]<br />
<br />
[http://www.fsu.fi/sv/teater/ Finlands Svenska Ungdomsförbund FSU]<br />
<br />
==Bibliography and links to external sources of information==<br />
Helavuori Hanna; Räsänen Heini (2015) ”Jonkin sortin hulluutta” – suomalainen kesäteatteri. Artikkeli teoksessa Kotiseutu 2015. Aineettoman läsnäolo. Kulttuuriperinnön tulkintoja. Suomen kotiseutuliitto. <br />
<br />
Seppälä Mikko-Olavi, Tanskanen Katri (toim.) (2010) Suomen teatteri ja draama. Like Kustannus Oy.<br />
<br />
Sinivuori, Timo (2002) Teatteriharrastuksen merkitys - Teatteriharrastusmotiivit ja taiteellinen oppiminen teatteriesityksen valmistusprosessissa. Väitöskirja Tampereen yliopisto. Kasvatustieteiden tiedekunta. Doctoral dissertation about the meaning of theatre as a hobby. [http://tampub.uta.fi/bitstream/handle/10024/67202/951-44-5336-0.pdf?sequence=1 Summary in English.]<br />
<br />
TINFO - Theatre Info Finland: [http://www.tinfo.fi/documents/harrastajatilastot2014.pdf Statistics about amateur theatres in Finland]<br />
<br />
TINFO - Theatre Info Finland:[http://www.tinfo.fi/fi/Ensi-iltoja Future and past premieres in Finland]</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Kes%C3%A4teatteri&diff=19520Kesäteatteri2019-06-25T11:38:15Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kategoria=Esittävät taiteet<br />
|sijainti=Suomi,<br />
|asiasanat=Teatteri, tapahtumat, harrastukset, esitykset, nuorisoseura,<br />
}}<br />
[[Tiedosto:Tuntematon1997 2.jpg|thumb|Tuntematon sotilas Pyynikin kesäteatterissa 1997. Kuva: Leena Klemelä]]<br />
<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Kesäteatteria tehdään sekä harrastajien että ammattilaisten voimin. Monilla harrastajilla on usean vuoden kokemus kesäteatterin tekemisestä. Produktioihin rekrytoidaan vuosittain uusia tekijöitä ikääntyvän väestön tilalle. Etenkin nuorisoa yritetään saada aktiivisiksi kesäteatterin tekijöiksi. Kesäteatterin tekeminen on usein koko perheen harrastus. Osallistuminen ei vaadi kaikkia näyttelemään, vaan kaikenlaista muutakin puuhaa on tarjolla makkaranpaistosta liikenteenohjaukseen, lavasteiden rakentamiseen ja käsikirjoittamiseen. Kesäteattereissa käyvä yleisö on heterogeeninen joukko paikallisia asukkaita, kesämökkiläisiä tai muita teatterin ystäviä. Kesäteatteria seuraa vuosittain miljoonayleisö. <br />
[[Tiedosto:Luren.jpg|thumb|Kesäteatteri Lurens 2008. Kuva: Mats Tuominen]]<br />
Harrastajakesäteatterien järjestäjinä on kyläyhdistyksiä, nuorisoseuroja ja kansalaisopistojen näytelmäpiirejä. Kesäteatteria voidaan tehdä kylävetoisena, paikallisesti vakiintunein voimin, maakunnallisesti merkittävänä harrastajakesäteatteria tai valtakunnallisesti asemansa vakiinnuttaneena toimintana.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Kesäteatteria tekevät suomalaiset ja Suomessa asuvat valtakunnallisesti. Kesäteatterien toimipaikat ovat usein jakautuneet alueellisesti tekijöiden asuinpaikan mukaan, tosin nykyään etenkin ammattimaisissa kesäteatterituotannoissa palkatut ammattilaiset siirtyvät työn vuoksi pitkiäkin matkoja eri puolelle maata. Tavanomaisinta on palkata ammattiohjaaja. Kesäteatterien ohjelmisto on perinteisesti koostunut maalaiskomediasta ja perinteisistä klassikkonäytelmistä. Nykyään tosin yhä useammin valitaan esitettäväksi muitakin teatterikappaleita. Kesäteattereita on Suomessa noin 400. <br />
<br />
Ruotsinkielisiä kesäteatterien määrä vaihtelee vuosittain 20 paikkeilla. Suurin osa näistä on harrastajateattereita. Katsojia teatterit keräävät vuosittain noin 50 000 henkeä. Kesäteattereista yksi on Teaterbåten, joka kiertää satamasta satamaan esityksellään. <br />
<br />
Kesäteatterissa tuttuus, turvallisuus ja kotimaisuus ovat valttia. Kesäteatteri näyttäytyy useimmiten nostalgian kultamaana. Musiikki on monien kesäteatterien vetonaula. Kesäteatteri voi kapinoida normitettua ihmiskuvaa ja tehokkuusajattelua vastaan. Kesäteatterit toimivat myös perheteatterina ja sukupolvien ylittäjänä. Lastenkirjojen tai klassikkosatujen kestosankarit voi löytää kesäteatterien näyttämöiltä. <br />
<br />
Maaseudulla kesäteatteria esitetään seurantaloilla, vanhoissa pihapiireissä, kyläkoulujen pihoilla, kartanomiljöössä tai vesistöjen rannoilla. Kaupungeissa esityksiä voi nähdä esimerkiksi puistoissa tai linnoitusten raunioilla.<br />
<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
1800-luvun puolella ulkoilmaesityksiä järjestivät kiertävät teatteriseurueet ja sirkustaiteilijat. Kesäteatteritoiminta versoo samoista juurista kuin suomalainen teatteri, jolla on vahva kytkös ”rahvaan järjestäytymiseen”: kansanliikkeiden, kansanvalistusseurojen, raittiusliikkeiden, nuorisoseurojen, vapaapalokuntien ja työväenyhdistysten kansalaistoimintaan. Näyttämötoiminta oli yhdistyksille mainio keino ansaita rahaa, mutta harrastus oli myös itsekasvatusta. Näyttelemisessä yhdistyi talkootyö, huvi ja hyöty, tekeminen yhteiseksi hyväksi ja esiintymisen ilo.<br />
<br />
Harrastajatekijöiden poliittinen jakautuminen on luonut kahdet teatterintekijäjoukot aikain alussa. Työväen näyttämöt ja Nuorisoseurat ovat tehneet järjestäytynyttä teatteria kahden vuosisadan ajan. Kansalaissodan jälkeen työväen näyttämöiden toimintaa rajoitettiin ja kiellettiin. Ne alkoivat kuitenkin toimia uudelleen 1950-luvulle tultaessa. Nuorisoseurojen toiminnan tärkeimpiä lähtökohtia on ollut kasvatus- ja sivistysaatteen mukainen monimuotoinen kansanvalistustoiminta. Pitkään teatterin yhteydessä ja sen keinoin esiteltiin opettavaisia asioita kansalle. <br />
<br />
Ruotsinkielinen teatteritoiminta sai alkuunsa 50-luvulla, mutta löi itseensä varsinaisesti läpi vuonna 1966 Uudellamaalla ja Pohjanmaalla. Sinä vuonna sekä Lurens Sommarteater että Närpes Sommarteater pystyttivät katsomonsa ja Raseborgs sommarteater esiintyi ensimmäistä kertaa Raaseporin linnanraunioissa. Tämän jälkeen kesäteatteriperinne levisi vauhdilla. Vuonna 1979 esitettiin jo 11 näyttämöllä kesäteatteria ruotsiksi Suomessa joista kolme olivat Ahvenanmaalla. Vuonna 1993 tehtiin yleisöennätys kun Raseborgs Sommarteaternin ”Sound of music” esitystä näki yli 20 000 katsojaa.<br />
<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Useat harrastajateatterit kouluttavat itse uuden sukupolven tekijät. Tämä tarkoittaa sitä, että tekijäperheiden lapset liittyvät kesäteatteriin. Suuremmat ja järjestäytyneet harrastajateatterit sekä nuorisoteatterit taas tarjoavat mm. teatteri taiteen perusopetuksena –koulutusta, jonka osana tekijät tekevät teatteriesityksiä.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Nuoria tekijöitä tulisi houkutella harrastuksen pariin, sillä tekijät alkavat uhkaavasti ikääntyä. Nuorisoteatterit tekevät tällä saralla hyvää työtä. Kesäteatteri pitää yhä pintansa suomalaisessa teatterimaailmassa. Ilmiönä kesäteatteri on perisuomalaisuudessaan niin omanlaisensa, että se vetää puoleensa myös sellaista yleisöä, joka ei muuten käy teatterissa. Harrastajateatterit vahvistavat paikallisidentiteettiä ja toimivat usein myös kylää ja kuntaa elävöittävänä vetovoimatekijänä. Kesäteatteria tuetaan verovaroin suhteellisen vähän muuhun teatteritoimintaan verrattuna. Taloudellinen tuki auttaisi säilyttämään kesäteatterikulttuurin sukupolvelta toiselle. Ruotsinkielinen kesäteatteri kukoistaa ja voi hyvin.<br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
[http://www.shtl.fi/ Suomen harrastajateatteriliitto] <br />
<br />
[http://www.fsu.fi/sv/teater/ Finlands Svenska Ungdomsförbund FSU]<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
Helavuori Hanna; Räsänen Heini (2015) ”Jonkin sortin hulluutta” – suomalainen kesäteatteri. Artikkeli teoksessa Kotiseutu 2015. Aineettoman läsnäolo. Kulttuuriperinnön tulkintoja. Suomen kotiseutuliitto.<br />
<br />
Seppälä Mikko-Olavi, Tanskanen Katri (toim.), (2010) Suomen teatteri ja draama. Like Kustannus Oy<br />
<br />
Sinivuori, Timo (2002) Teatteriharrastuksen merkitys - Teatteriharrastusmotiivit ja taiteellinen oppiminen teatteriesityksen valmistusprosessissa. Väitöskirja Tampereen yliopisto. Kasvatustieteiden tiedekunta http://tampub.uta.fi/handle/10024/67202<br />
<br />
Teatterin harrastajatilastot (TINFO) http://www.tinfo.fi/documents/harrastajatilastot2014.pdf<br />
<br />
Menneet ja tulevat ensi-illat (TINFO) http://www.tinfo.fi/fi/Ensi-iltoja</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Tiedosto:Luren.jpg&diff=19519Tiedosto:Luren.jpg2019-06-25T11:37:09Z<p>Travis: /* Yhteenveto */</p>
<hr />
<div>==Yhteenveto==<br />
Lurens Sommarteatern firade 2008 50-årsjubileum med pjäsen Amadeus. Foto: Mats Tuominen<br />
==Lisenssi==<br />
{{C}}</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19516Taivaskallion laskiainen2019-06-25T08:05:16Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:|thumb|Kuva:]]<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/ Lions Club Helsinki / Käpylä]<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/taivari/taivari_-_lehdet_kuvia_ja_vanhat_jutut/ Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia]<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19515Taivaskallion laskiainen2019-06-25T07:03:28Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:|thumb|Kuva:]]<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
<br />
[http://www.verkkoviestin.fi Lions Club Helsinki / Käpylä]<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/taivari/taivari_-_lehdet_kuvia_ja_vanhat_jutut/ Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia]<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19510Taivaskallion laskiainen2019-06-24T08:05:34Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Laskiainen.jpg|thumb|Kuva:]]<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
<br />
[http://www.verkkoviestin.fi Lions Club Helsinki / Käpylä]<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
[http://www.verkkoviestin.fi/lionshkikapyla/taivari/taivari_-_lehdet_kuvia_ja_vanhat_jutut/ Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia]<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19509Taivaskallion laskiainen2019-06-24T08:00:32Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Laskiainen.jpg|thumb|Kuva:]]<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
<br />
[http://www.verkkoviestin.fi Lions Club Helsinki / Käpylä]<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia (lisää linkki)<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19508Taivaskallion laskiainen2019-06-24T07:59:51Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Laskiainen.jpg|thumb|Kuva:]]<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
<br />
[www.verkkoviestin.fi Lions Club Helsinki/Käpylä] <br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia (lisää linkki)<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19507Taivaskallion laskiainen2019-06-24T07:59:23Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Laskiainen.jpg|thumb|Kuva:]]<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
[www.verkkoviestin.fi Lions Club Helsinki/Käpylä] <br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia (lisää linkki)<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19504Taivaskallion laskiainen2019-06-24T07:48:03Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Laskiainen.jpg|thumb|Kuva:]]<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
Lions Club Helsinki/Käpylä<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia (lisää linkki)<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19502Taivaskallion laskiainen2019-06-24T07:44:12Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>[[Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg|882x882px]]<br />
<br />
{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
Lions Club Helsinki/Käpylä<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia (lisää linkki)<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Tiedosto:Laskiainen_polku.jpg&diff=19501Tiedosto:Laskiainen polku.jpg2019-06-24T07:35:59Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div><br />
== Lisenssi ==<br />
{{C promo}}</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Tiedosto:Laskiainen.jpg&diff=19500Tiedosto:Laskiainen.jpg2019-06-24T07:33:52Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div><br />
== Lisenssi ==<br />
{{C promo}}</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Taivaskallion_laskiainen&diff=19498Taivaskallion laskiainen2019-06-24T07:31:19Z<p>Travis: Ak: Uusi sivu: {{Ilmiö |kansallinen=Ei |kategoria=Juhlat ja tavat |sijainti=Helsinki |asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat }} ==Perinteen harjoittajat ja tuntija...</p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Juhlat ja tavat<br />
|sijainti=Helsinki<br />
|asiasanat=Laskiainen, perhejuhla, lastenjuhla, tapaamiset, markkinat<br />
}}<br />
<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Laskiaissunnuntain tapahtuma Taivaskalliolla on Helsingin Käpylän ja lähikaupunginosien odotettu ja asukkaiden tuntema tapahtuma. Tapahtuman alkuperäinen ideoija, aloittaja ja organisoija on Lions Club Helsinki/Käpylä. Osallistujia, tavallisia kaupunkilaisia lähialueilta on jopa 3 000 ja huonollakin säällä vähintään 300. Nykyään LC Käpylä toimii edelleen organisaattorina ja koordinoijana, mutta vapaaehtoisen ulkoisen työpanoksen antavat klubilaisten perheenjäsenten ja ystävien lisäksi tavallisesti pari muuta lähialueen LC-klubia, paikallisia urheiluseuroja ja kulttuuriyhdistyksiä, sekä partiolaisia. Myös Helsingin kaupunki on ollut tapahtuman tukena lähinnä liiallisen lumen aiheuttaessa ongelmia.<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Taivaria vietetään Helsingin Käpylässä vuosittain laskiaissunnuntaina eli seitsemän viikkoa ennen pääsiäistä helmi-maaliskuussa. Nykyään tapahtuman paikkoina ovat juhlan pääkenttänä Taivaskallion pelikenttä, joka on klubin toimesta nimetty Laskiaiskentäksi, sekä mäen juurella Onnenpuisto varattuna hevostapahtumiin, ja paloauton ympäriajoon. <br />
<br />
Vakio-ohjelma sisältää hevos- ja poniratsastusta, reki- tai kärryajelua, paloautoajelua, safari ammuntaa, ongintaa, arpajaiset, ilmapalloja, makkaranpaistoa ja valmiiksi grillattua makkaraa, Leijonaluolassa (eli vanhassa it:n ammusvarastossa) käymisen, jossa lisäksi mainostetaan esittämällä ja myydään It-museon Ilmatorjuntavoitto DVD:tä, buffetti, jossa myydään mm. virvoitusjuomia, kahvia, pullaa sekä soppatykistä yleensä hernekeittoa ja kasviskeittoa. Myös ilmapallon saa ostaa mukaan. Koiravaljakkoajelua on silloin tällöin. Tilaisuus on viime aikoina alkanut kuorolaululla. Yleisöllä on mahdollisuus mäenlaskuun Taivaskallion eri rinteillä.<br />
Tapahtuman suunnittelu alkaa alkusyksyllä, jolloin klubi nimeää tapahtuman vetäjän ja hänelle apulaisen. Tapahtuman suunnittelussa avustavat myös klubissa useat vastuuhenkilöt, kuten tapahtumajuridiikka, auraukset, varastoluolan asiat, äänentoisto, ulkomainonta ja Taivaskalliolehden mainosmyynti, tuotanto- ja jakelu. <br />
<br />
Tapahtuman vetäjä suunnittelee tapahtuman yleiskulun ja mahdolliset uudet toiminnot, sekä raportoi siitä kuukausittain klubille odottaen ja saaden palautetta. Viimeistään marraskuun klubikokoukseen tuodaan klubilaisten työlistan ensimmäinen versio.<br />
<br />
Valmistelevia toimia ovat Taivaskalliolehden mainoshankinta, juttujen teko ja lehden taitto. Sitten painatus painotalossa ja jakelu paikallisten urheiluseurojen ja partiolaisten toimesta ensisijaisesti koteihin ja firmoihin, sekä muutaman klubilaisten toimesta julkisiin tiloihin, kauppoihin ja pienalueille koteihin.<br />
<br />
Tapahtuman lähestyessä tulee varmistaa paitsi kalusto, myös tapahtuma-alueiden kunto. Lunta on viimeisten parinkymmenen vuoden aikana ollut pääasiassa joko liian paljon tai liian vähän. <br />
Vuoden 2019 Taivaskalliotapahtuma oli 62. kerta ja hyvässä säässä yleisöä oli reilusti yli 2 000 henkeä.<br />
<br />
<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Tapahtuma alkoi Taivaskallion laskiaistempauksen nimellä. Tempauksen ajatus syntyi Lions Club Helsinki/Käpylän ideoidessa 1957 perustetulle klubille paikallista toimintaa perheille ja nuorille. Kun jo ensimmäinen tempaus 1958 osoittautui yleisömenestykseksi, noin 2000 osallistujaa, uskalsi klubi jatkaa tempausta seuraavina vuosina. Jo muutaman vuoden kuluttua tapahtuma vakiintui pysyväksi toimintavuoden ohjelmaan. Nimi vakiintui myöhemmin Taivaskallion laskiaiseksi ja tuttavallisesti ”Taivariksi”. <br />
Tapahtumalle ei ollut tunnistettua esikuvaa, vaan tapahtuman muodon klubi suunnitteli itsenäisesti ja se on säilyttänyt oman paikallisen luonteensa. <br />
Taivaskallion laskiaistapahtumaan liittyi alusta alkaen lehtinen, joka jaettiin kauppoihin ja yleisötiloihin. Nykyään lehti jaetaan pääosin suoraan koteihin, mutta myös kauppoihin, yrityksiin sekä yleisötiloihin. <br />
<br />
Tapahtuma on kuvastanut aikaansa ja muuttunut. Ensimmäisessä tapahtumassa oli koiravaljakko- ja rekiajelua, suksien tervausta, hiihdon neuvontaa, ja kelkkamäki. Buffet tarjoili kuumia nakkeja, mehua ja pullia. Myös hiihtokilpailut kuuluivat alkuvuosina ohjelmaan, mutta kisat ovat hiipuneet lumitilanteen liiallisen vaihtelun vuoksi. Kuulutukset ovat olleet tapahtumassa alusta alkaen, ja tilaisuudessa soitettiin mm. äänilevymusiikkia. Tapahtumapaikkana oli Taivaskallion laki ja nykyinen it:n ammusvaraston edessä oleva kenttä (”Laskiaiskenttä”) sekä lähialueet. <br />
<br />
Taivaskalliotapahtumassa on eri aikoina esiintynyt satuhahmoja, laskuvarjohyppääjiä, ralliautoilija autoineen, kuumailmapallo, Lasse Viren, slalom laskijat ja useamman kerran puolustusvoimat erilaisin kalustoin muistuttaen Taivaskallion roolista Helsingin ilmapuolustuksessa. Tapahtumaan on kuljetettu lähiseudun laitoksista mm. liikuntaesteisiä ja lastenkotilapsia. Alkuvaiheessa esitettiin myös ”pätkiksiä” eli lasten filmejä, musiikkia ym, mutta niistä luovuttiin viimeistään 1980-luvun alkupuolella esittämispalkkiovaateiden takia. <br />
Välillä käytössä oli myös kaupungin rakentama jäämäki, mutta sen käytöstä on ollut pakko luopua kasvaneiden riskien takia, kun laskijat siirtyivät laskettelupahveista liukkaammin liitäviin muovisiin liukureihin sekä metallisiin kelkkoihin.<br />
Tapahtuman ohjelma on nykyään hyvin vakiintunut ja lisämaustetta tuovat lähinnä kyseisen vuoden vetäjän tuomat innovaatiot. Taivaskallion laella ovat partiolaiset pitäneet vuosia samaan aikaan omaa tapahtumaansa.<br />
<br />
<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinne on siirtynyt tähän asti nimenomaan klubin sisällä sukupolvelta toiselle. Tällä hetkellä tapahtumaa hoitavat kolmannen - viidennen polven klubilaiset, jotka ovat oppineet tapahtuman toimet olemalla itse mukana. Klubilaisten harmaantuessa on aloitettu keskustelu osan traditiosta siirtämisestä paikallisille urheilu-, kulttuuri-, partiolais- tms yhdistyksille siten, että klubin koordinointiosuus säilyy vahvana. Siirrettäviä voisivat olla esimerkiksi erilliset kentän tapahtumat. Tätä työtä täytyy jatkaa, sillä käpyläläiset kaipaavat ja ansaitsevat Taivaskallion laskiaistapahtuman, ja ilman koordinoivaa ja ohjaavaa toimijaa Taivaskalliotapahtuma saattaisi hukkua eri yhdistysten muiden tavoitteiden alle.<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Perinne on tällä hetkellä vielä vahva, mutta ilman kehittämistä organisoinnin osalta on mahdollista, että klubilla ei ole enää voimia tehdä valtaosaa järjestelytöistä. Mukaan täytyy saada nykyistä keskeisemmillä panoksilla ennen kaikkea Käpylän alueen pysyviä ja vahvoja muita vapaaehtoisorganisaatioita. <br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
Lions Club Helsinki/Käpylä<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
Tapahtuman vanhoja lehtiä ja kuvia (lisää linkki)<br />
<br />
Aaro Alervo, Antti Kalliomäki: Lions Club Helsinki Käpylä 40 vuotta 1957-1997 sivut 3 ja 19-20<br />
<br />
Antti Kalliomäki: Viisikymmentä vuotta leijonan jälkiä Käpylässä, LC Helsinki Käpylän historiikki 1957-2007, sivut 5 ja 31-33<br />
<br />
Antti Kalliomäki: LC Helsinki Käpylä 60v historiikin julkaisematon luonnos.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Hantverksm%C3%A4ssig_tillverkning_av_skor&diff=19118Hantverksmässig tillverkning av skor2019-05-23T13:00:29Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Kyllä<br />
|kategoria=Hantverkskunnande<br />
|sijainti=Suomi<br />
|asiasanat=Skor, Skotillverkning, Fredrika Wetterhoff, Skomakare, Skodonformgivning, Skodon, Randsydd sko, Veldtschoensko, Limmad sko, ortopedisk skomakare<br />
}}<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
I nutida Finland tillverkas skor hantverksmässigt individuellt för kunder antingen från varumärkets befintliga kollektion eller helt efter kundens mått. Yrkeskunniga hantverkare tillverkar skodonen från idén till den färdiga produkten. Dessa producenter har utexaminerats från yrkesskolornas skomakarutbildning eller från yrkeshögskolornas skodonformgivarutbildning. Utbildning inom skodonsbranschen innefattar skomakar-, gesäll och mästar-, ortopedskomakar- och skodonformgivarutbildning. Skomakaren planerar, skapar mönster och tillverkar skodon. Ortopediska skomakare i sin tur tillverkar skodon som är avsedda för fötter med speciella krav och utvecklats i samarbete med medicinska experter.<br />
<br />
Under skodonformigvarnas egna varumärken skapas såväl modeller i små serier som kundskodon. De kan planeras, mönstret ritas och skodonen även tillverkas per hand. Till skodonformgivarnas produkter hör ofta även väskor.<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
[[Tiedosto:Lesti, pinkopohja ja jalkineen päällinen.png|thumb|253x253px|Lästen, bindsulan och skodonets ovanläder. Bild: Merianne Nebo]]<br />
Traditionellt kan det höra över 200 arbetsskeden till skodonstillverkning. Skodonstillverkning är fortfarande mestadels hantverksmässig i Finland. Den största skillnaden mellan industriell och hantverksmässig skodonstillverkning är arbetsskedet där det sydda ovanlädret formas omkring en läst av trä eller plast. Industriellt görs detta med maskin, medan det i hantverksmässig tillverkning görs för hand och med handredskap. Trots att skodon tillverkas maskinellt, monteras de olika delarna i finländsk industri för hand. Hantverket är som störst när skomakaren syr ihop ovanlädret och syr fast sulan med hand.<br />
<br />
[[Tiedosto:Velttikenkä.png|thumb|255x255px|Veldtschoen-sko. Bild: Kenkäpaja Pihka]]<br />
<br />
Vid skodonstillverkning kan ovanlädret och sulan fästas vid varandra på många olika sätt. Ovanlädret för skon formas kring lästformen. Vid sömnad av skodon används maskin. Skor tillverkas individuellt för en kund eller med standardmetoder och -mått som små serier eller massproduktion.<br />
<br />
Den traditionella hantverksmässiga skodonstillverkningsmetoden är randsydd sko. Där sys ovanlädret först till mellansulan eller bindsulan, varefter ovanlädret och sulan sys ihop. Denna tillverkningsteknik är vanlig i tillverkning av mäns klassiska och högkvalitativa skodon. I Finland tillverkar ytterst få yrkespersoner, endast ett par skomakare och skodonformgivare, herrskor med denna randsömnadsteknik. Dessa skor tillverkas av högkvalitativt läder och processen tar lång tid. Priset är ett tusen euro och mer.<br />
<br />
Veldtschoen-skostrukturen utvecklades av khoisanfolket i Sydafrika och spreds till Europa under världskrigen. I Finland användes tekniken vid industriell och hantverksmässig skotillverkning. I dag används denna hantverksteknik av några skomakare och skodonformgivare. I tekniken sys skons ovanläder direkt ihop med sulan i skons kant nära sulans kant.<br />
[[Tiedosto:Liimakenkärakenne..png|thumb|255x255px|Limmad skostruktur. Bild: Merianne Nebo]]<br />
<br />
När lim utvecklades på 1960-talet började industrin använda limtekniken. Ovanlädret limmas först till mellansulan eller bindsulan. Sen limmas skon fast i sulan. Denna teknik blev vanligare också i hantverksmässig skodonstillverkning, och i dag limmar skomakare i regel sulan till ovanlädret. Limtekniken är den förmånligaste tekniken att fästa sulan vid hantverksmässig skodonstillverkning.<br />
<br />
Dagens stigande hantverkarskomakare är unga yrkespersoner, varav en del baserar sitt arbete på hållbara värden. Denna synvinkel är global; att utveckla materialen och de traditionella tillverkningsteknikerna är en del av vår nya tid.<br />
<br />
== Traditionens bakgrund och historia ==<br />
Traditionellt sett har finländska skotyper på grund av klimat varit funktionella. Skor skyddar mot kyla, det tål fuktighet och andas i svettande hetta. Skor har betraktats som de allra hållbaraste av bruksvarorna och skor har också använts så länge de håller. Före industriell skotillverkning köpte vanliga finländare såväl i städer som på landsbygden sina skor från landsbygdens skomakarmästare eller gjorde till och med själva sina skor.<br />
<br />
Förr i tiden gick skomakarna till folk för att reparera skodon eller så gjorde man skorna själv. Detta pågick ända till 1940-talet. Män använde stövlar med långa skaft och kvinnor kängor. Användning av låga skor spreds först under urbaniseringen på 1950-talet. Industriell skotillverkning blev vanlig på grund av industrialiseringen.<br />
<br />
I Finland finns flera traditionella skor som tillverkas för hand. Till dessa hör till exempel näverskor som man förr i tiden på landsbygden tillverkade själv av björknäver. Näverskor vävdes av björknäver. ”A Finnish Boot” eller näbbstöveln tillverkas alltid för hand och till den har använts växtgarvat läder och träspikar. Näbbskor, som hör ihop med traditionell klädsel, tillverkas också av växtgarvat läder för hand. Filtstövlar kom till Finland via Ryssland. De är varma stövlar av yllefilt med långa skaft.<br />
<br />
Inom Birkalandsregionen tillverkades liknande tygskor, tallukas, av gamla ytterkläder, vars tyg återvändes till skodon. Tyget syddes ihop i flera skikt och sulan syddes fast för hand.<br />
<br />
Skomakare tillverkade också mäns halvstövlar och kvinnors kängor med hjälp av randsömnadstekniken som hantverk. Denna teknik var den mest använda tekniken även under industrialiseringens första årtionden. I industriålderns tidiga skeden fanns det också olika skodon som syddes på ”avigsidan”.<br />
<br />
[[Tiedosto:Kengän valmistus.png|thumb|402x402px|Skosulan fästs med formsprutningsteknik. Bild: HAMK:s arkiv]]<br />
<br />
Skotillverkningen övergick förr i tiden från skomakarmästarna till gesäller. Bergsrådet Emil Aaltonens våg till ledande industriell skodonstillverkare började med att han var gesäll i Hattula och sedan skomakare. Skoindustrin i Finland utvecklades starkt under den tidigare hälften av 1900-talet, och Tammerfors blev då en så kallad ”Skostad”. När den industriella skotillverkningen var som störst i Tammerfors, utbildades i Pyynikki yrkesskola yrkespersoner både till skofabrikernas tillverkningslinjer och till skomakaryrket. På 1970-talet startade motsvarande utbildning även i Kankaanpää. På 1970-talet utvecklades direktgjutningstekniken, där sulan med olika metoder gjöts direkt på skon. Den blev vanlig också i Finland. I dag är formsprutningstekniken, som utvecklades i Finland från direktgjutningstekniken, den vanligaste industriella tekniken att sula skor. Den används till exempel i arbetsskor och tjänstskor. På 1990-talet mötte industriell skotillverkning utmaningar och sedan dess har skotillverkning genom massproduktion minskat vid 2010-talet.<br />
<br />
== Förmedlande av traditionen ==<br />
Finländsk industriell skodonstillverkning fokuserar i dag på arbetsskor och tjänstskor. Tillverkning av dessa skotyper och material som används regleras noga av bestämmelser. Bestämmelserna har krav om säkerhet och den hållbara utvecklingen, och yrkesområdet kräver därför en hög kompetens. Kompetensen beror på företagens egen utbildning, och utbildning i skodesign och samarbete med universitetens forskning stödjer den. Inom modebranschen har skorna å andra sidan mött den globala konkurrensen, och de tillverkas inte så mycket. De görs fortfarande inom industrin delvis som hantverk. Finland har utvecklat varumärken med nordlig synvinkel som är kända som högkvalitativa, hantverksdominerade skodonsmärken som passar till vår miljö.<br />
<br />
Hantverksföretagare som tillverkar skor som hantverk för skotillverkningstraditionerna framåt och utvecklar gamla tekniker för dagens tillverkning. Bland dessa tekniker finns till exempel randsömnadstekniken och veldtschoentekniken.<br />
<br />
Unga skomakare och skoformgivare har intresse för att utveckla koncept där de arbetar tillsammans med andra formgivare och hantverkare. Detta är ytterst viktigt för att den finländska hantverksmässiga företagsverksamheten ska kunna utvecklas. Utbildning spelar en betydande roll i att stödja sådan verksamhet. Enligt tidningen Kauppalehti har finländska skomakare och skoformgivare nått internationell framgång. Tidningen kallar dem för skomästare.<br />
<br />
[[Tiedosto:Tennarit.png|thumb|521x521px|Skoformgivarstuderanden utövar den hantverksmässiga tennisskons och Wetterhoffs traditioner. Bild: Jenna Kalliomäki]]<br />
<br />
Fredrika Wetterhoff startade konst- och hantverksutbildningen för kvinnor i Tavastehus 1885. I dag är Wetterhoffs tradition och den hantverksmässiga tillverkningen en del av Tavastia utbildningssamkommuns skomakarutbildning samt Tavastlands yrkeshögskola HAMK:s skoformgivarutbildning. Yrkesinstitutets skomakarexamen ger färdigheter att arbeta som reparerare och tillverkare av skodon. HAMK:s skodonformgivarexamen i sin tur ger färdigheter att arbeta som formgivare, produktutvecklare och en aktör med eget företag. De som grundar ett eget företag är ofta hantverksföretagare vars produktsortiment omfattar skor och väskor. Årligen utexamineras omkring åtta skomakarstuderanden från Tavastia och omkring tio skoformgivarstuderanden från HAMK. Tio procent av dem alla startar ett företag inom den hantverksmässiga skobranschen.<br />
<br />
Satakunta utbildningscentral i Kankaanpää utbildar skomakare, ortopediska skomakare samt gesäller och mästare. Utbildningscentralens skomakarexamen ger färdigheter att arbeta som reparerare och tillverkare av skodon. Den ortopediska skomakarexamen i sin tur utbildar för arbete i specialskomakaraffärer och ger färdigheter att tillverka skodon egenhändigt. Årligen utexamineras genom denna utbildningsväg kring tjugo skomakare.<br />
<br />
== Traditionens framtid ==<br />
Överlevnaden av hantverksskotillverkningen påverkas av ett ständigt utbud av skotillverkning och utbildning samt utveckling av företag inom skobranschen. Detta förbättrar hantverksvärden samt upprätthåller skotillverkningskulturen. Fredrika Wetterhoffs tradition kräver att den högkvalitativa hantverkskompetensen i Tavastehus utvecklas genom skomakar- och skoformgivarutbildningen. Satakunta utbildningscentral utvecklar särskilt den ortopediska skomakarutbildningen.<br />
<br />
En uppfriskande två dagars hantverkskurs i skotillverkning för alla har utvecklats av skotillverkaren Kenkäpaja Pihka i Tammerfors.<br />
<br />
== Aktör som står bakom förslaget ==<br />
[http://modus.fi/ Pirkanmaan muotoilu- ja taideteollisuus yhdistys Modus ry,]<br />
<br />
[https://www.kktavastia.fi/ammattiopisto-tavastia/ Ammattiopisto Tavastia]<br />
<br />
[http://www.hamk.fi/hakijalle/muotoilu/Sivut/default.aspx Hämeen ammattikorkeakoulu HAMK] (Muotoilun koulutus)<br />
<br />
==Källor och länkar till andra informationskällor==<br />
[http://www.kauppalehti.fi/uutiset/suomi-on-kenkataiturien-maa/WtfJi8nm Suomi on kenkätaitureiden maa] Artikkeli <br />
<br />
[https://www.facebook.com/jalkinemuotoilu/ HAMK Muotoilulinjan jalkineen pääaineen Facebook-sivu]<br />
<br />
[https://www.facebook.com/HAMKDesign/?fref=ts HAMK Muotoilulinjan Facebook-sivu]<br />
<br />
[https://www.facebook.com/suutarit/?fref=ts Satakunnan koulutuskeskuksen suutarilinjan Facebook-sivu]<br />
<br />
[https://www.facebook.com/KokeilevaaJalkinemuotoilua/?fref=ts Tampereen museot Vapriikin Pinkoen Huomiseen- näyttelyn Facebook-sivu]<br />
<br />
[https://www.facebook.com/KenkapajaPihka/?fref=ts Jalkineita käsityömäisesti valmistavan Kenkäpaja Pihkan Facebook-sivu] <br />
<br />
[https://www.facebook.com/search/top/?q=sulokas Jalkineita käsityömäisesti valmistavan Sulokkaan Facebook-sivu] <br />
<br />
[http://www.mioona.fi/ Jalkineita käsityömäisesti valmistavan Mioonan www- sivu]<br />
<br />
[http://www.saintvacant.com/ Miesten jalkineita käsityömäisin menetelmin valmistuttava Saint Vacantin www-sivu] <br />
<br />
[https://www.facebook.com/pages/Haraldin-Kenk%C3%A4-tmi/326745227353130 Jalkineita käsityömäisesti valmistavan ja korjaavan Haraldin Kengän Facebook-sivu]<br />
<br />
[http://paljakkahandmade.fi/ Miesten jalkineita käsityömäisesti valmistavan Paljakka Handmade www-sivu]<br />
<br />
[http://mittajalkine.fi/ Jalkineita käsityömäisesti valmistavan ja korjaavan Mittajalkineen www-sivu]<br />
<br />
[http://www.samsam.fi/ Jalkineita käsityömäisesti valmistavan ja korjaavan Mittajalkineen www-sivu]<br />
<br />
[http://www.erikoissuutarit.fi Erikoismitoin ja käsityömäisesti jalkineita valmistavan Erikoissuutarien www-sivu]<br />
<br />
[http://jalkinevalmistaja.com Jalkineita käsityömäisesti valmistavan ja korjaavan Jalkinevalmistaja Järvenpään www-sivu]<br />
<br />
[http://www.suutarit.com Suutarien ja jalkinekorjaajien tiedot www-sivuna]<br />
<br />
[http://www.suutariliikkeidenliitto.fi Suutariliikkeiden liiton www-sivu]”<br />
<br />
'''Litteratur'''<br />
<br />
Aartela Antti. Kaikki kengästä. et al. Jyväskylä. 1995.<br />
<br />
Choklat Aki. Footwear Design. Laurence King Publishing. 2012.<br />
<br />
Hytönen Pyry. Suutareita ja teollisuusjohtajia. Suomen historian progradu tutkielma. Historiatieteen ja filosofian laitos. Tampereen Yliopisto. 2008. https://tampub.uta.fi/bitstream/handle/10024/79479/gradu02746.pdf?sequence=1<br />
<br />
Nahkaopas. Suomen nahkateollisuudenliitto Ry. 1994.<br />
<br />
Nebo.M, Mustonen.L. Fredrikan jalanjäljissä. Hamkin jalkinekoulutus muotoilualan ytimessä. Tammerprint Oy. Tampere. 2015.<br />
<br />
Palo-Oja Ritva (toim.). Suomalainen kenkä, pinkojia ja piikkareita. Saarijärven Offset OY. 2005.<br />
<br />
Palo-Oja Ritva (toim). Kenkiä, olkaa hyvä. Tampereen museoiden julkaisuja 41. Painotalo ST_Print Oy. 1998.<br />
<br />
Saaristo Seppo. Kenägn suunnittelu- ja valmistustekniikka. Valtion painatuskeskus, Ammattikasvatushallitus.Helsinki. 1989.<br />
<br />
Seppinen Juha. Teollinen kenkä tamperelaisen kenkäteollisuuden vaiheet.Tampereen kaupungin museolautakunnan julkaisuja 23.Tampere. 1989.<br />
<br />
Seddiki Pirjo (toim.). Wetterhoff Wintage. Avoin muotoiluprojekti. Hämeen ammattikorkeakoulu. 2010.<br />
<br />
Vares Vesa. Emil Aaltonen teollisuusjohtaja ja suurlahjoittaja. Kustannusosakeyhtiö Otava. 2008.<br />
<br />
Wirtanen Niilo, Jalkinetyöntekijän käsikirja. Otava. Kirjapaino Polytypos. 1943.<br />
<br />
'''Utbildning'''<br />
<br />
Hämeenlinna http://www.hamk.fi/hakijalle/muotoilu/muotoilun-koulutuksen-sisalto/Sivut/default.aspx<br />
<br />
Hämeenlinna https://www.kktavastia.fi/ammattiopisto-aikuiset/tekstiili-ja-vaatetusalan-perustutkinto-suutari/<br />
<br />
Kankaanpää https://sataedu.fi/koulutukset/ammatti_ja_erikoisammattitutkinnot/jalkinealan_ammattitutkinto</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Finska_romers_s%C3%A5ngtradition&diff=19117Finska romers sångtradition2019-05-23T12:00:52Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Musiikki ja tanssi<br />
|sijainti=Suomi<br />
|asiasanat=Romer, romernas sånger, folklig tradition, historia, romani, ur minnet<br />
}}<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
[[Tiedosto:Hilja Grönfors trio 2.JPG|thumb|Hilja Grönfors trio. Bild: Sauli Heikkilä]]<br />
Finska romer är en i grundlagen erkänd, så kallad gammal minoritet med ett särpräglat språk och kultur. Romerna är finska medborgare och de har bott i landet i över femhundra år. I Finland finns det uppskattningsvis cirka 10 000 romer. Dessutom bor det cirka 3 000 finska romer i Sverige. De finska romerna avviker från andra romska grupper bland annat gällande sin traditionella klädsel, sina vitala seder och bruk samt sin relativt sällsynta romanidialekt.<br />
<br />
De romska sångerna, det vill säga roma kaale-sångerna, är hela det romska folkets egendom och framförandet av dem är kulturellt noggrant reglerat. Sångerna speglar den romska kulturens oskrivna regler om bland annat hur män och kvinnor, och å andra sidan äldre och yngre romer ska föra sig i varandras sällskap för att det ska vara passande. För männen är det passande att sjunga sånger som inte får sjungas av kvinnor – och tvärtom. Exempelvis sånger som innehåller lärorika anvisningar riktade till barn och unga är kvinnornas tradition, medan marknads- och maktsånger har tillhört och tillhör fortfarande männens livsmiljö.<br />
<br />
Varje rom som har tillägnat sig sitt samfunds värderingar och normer vet även på språklig nivå vilka sånger, ämnen och uttryckssätt passar in i olika situationer. De kulturella reglerna för umgänget mellan olika åldersgrupper och kön återspeglas även i sångernas ordval och de omskrivningar som används i dem. De som står utanför samfundet missar ofta den verkligen betydelsen av sångernas ord och omskrivningar.<br />
<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
Finska romernas sånger är en del av den romska befolkningens muntliga och levande folklig tradition. I kärnan av romanisångerna och sjungandet är romanihemmet och -släkten – trots att sätten och forumen för framförandet av romernas traditionella sånger har blivit mångsidigare. Även om sångerna tidigare har gett en inkomst, har de alltid i första hand fungerat som en upprätthållare av den egna identiteten och ett andligt överlevnadssätt i olika livssituationer. Nya sånger, sångstilar och sångernas kulturella betydelse lär man sig än idag fortfarande genom att lyssna i hemmet och bland släkten. Skickliga sångare som för vidare traditionen och skapar nytt uppskattas även idag.<br />
[[Tiedosto:Saska Borg.jpg|thumb|Saska Borg. Bild: Pekka Laaksonen / SKS ]]<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Finska romers traditionella sånger avviker från andra länders romanimusik med sina melodier, texter och sättet de framförs på. Även om de äldsta romska sångerna i sin språkform och melodi anspelar flera hundra år tillbaka och även utanför Finlands gränser, bildas den största gruppen av de stilar som man tillägnat sig i Finland, såsom slädsånger och andra rimmade folksånger med nytt versmått.<br />
<br />
De sångstilar som romerna praktiserar i Finland har dock tolkats på ett särpräglat sätt. I sångernas melodier framhävs vissa tonföljder som är bekanta från tidigare romska sånger. Slädsånger och andra rimmade versformer i Finland har bevarats bland romerna märkbart längre i jämförelse med den största befolkningsgruppen och de är fortfarande en levande tradition bland den romska befolkningen. En del av sångerna har utkristalliserats till en mer hållbar form, men det skapas ständigt även nya sånger, verskompositioner, verser och språkliga omskrivningar.<br />
<br />
I romernas sånger framhävs ämnen som är kännetecknande för den gamla romanikulturen och livsföringen. Sångernas språk återspeglas direkt i sångarnas innehåll och kontexter. De romanispråkiga sångernas innehåll är romernas noggrant skyddade inbördes kommunikation. I sångerna rör man sig ofta på marknad, gör hästaffärer, minns sina kära, ger råd och guidning samt visar den egna släktens styrka. Gamla tiders icke läs- och skrivkunniga romska generationers levnadsvisdomar och berättelser om platser, händelser, seder och personer som är viktiga för den romska befolkningen har förmedlats till nya generationer av romer med hjälp av sångerna.<br />
<br />
Förutom sångernas melodier och texter är även de romska sångarnas originella sätt att sjunga en viktig del av sångkulturen. Den originella sångstilen fungerar som en förstärkare av romernas identitet och ett sätt att urskilja sig från annan finsk musikkultur. Alla som tillhör den romska befolkningen känner igen en bra sångare. De till sångsättet typiska glidningarna, darrningarna, tonbildningen och det fria rytmiska uttrycket har präntats in djupt i de romska sångarnas, men även andra finska åhörares, medvetande.<br />
<br />
Finlands romska befolkning och forskare som är intresserade av romernas kulturarv vaknade till insikt om att spela in och arkivera romska sånger på 1960-talet. Familje- och släktförbindelsen blev skörare i och med samhällets snabba urbanisering och det blev mer sällsynt att lära sig från äldre. Så småningom började mängden romska sånger att tillta som inspelningar av folkminnesinsamlare, särskilt i inspelningsarkiv, och de första romska sångantologierna publicerades. Sångare av roma kaale-sångerna uppträdde offentligt på exempelvis musikfestivaler såsom Kaustby folkmusikfestival och romska medborgarrättsrörelsens evenemang. Sedermera har sångare hörts ofta på bland annat den romska musikfestivalen i Borgå, EtnoSoi-festivalen och Helsingfors festspel. Antalet publikationer av roma kaale-sångerna har dock förblivit lågt.<br />
<br />
Vid sidan om romanisången har en mångsidig kultur av romernas andliga musik och schlagermusik skapats från och med 1960-talet. Då kom de romska tangostjärnorna, schlagersångarna och grupperna som inhämtade kunskap från olika länders romanimusik fram för första gången, likaså romska musiker som verkat inom väckelsekristna kretsar.<br />
<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
De romska sångerna förs vidare från generation till generation huvudsakligen ur minnet som familjens och släktens tradition. På grunden av den starka sångkulturen håller det också på att byggas ett nytt liv för de traditionella romanisångerna. Under den senaste tiden har framförandet av traditionella romanisånger i nya tolkningar blivit allt vanligare. Man har kunnat njuta av romanisångens återkomst exempelvis i form av gemensamma framträdanden och inspelningar med populära finska artister och unika fusioner med bland annat flamenco och rapmusik. Unga romer söker sin egen framställning av sången även via Youtube-videor som de delar på internet, som stamgäster på karaokerestauranger och deltagare i sångtävlingar. Även de första kurserna och sångundervisning i romsk musik har arrangerats på olika musikläroanstalter.<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
Romernas sångtradition framtidsutsikter är idag ljusare än de var under de senaste två årtiondena. Romernas unika diskreta och nästan omärkbara danstradition med små gester, som tidigare var kopplad till sångerna och sjungandet, har däremot redan försvunnit. Sångtraditionen uppskattas av offentligt uppträdande romska sångare och de nya sätten att framföra sångerna är ett tecken på att uppskattningen för romernas sångtradition är på uppgång bland såväl romerna som den övriga befolkningen. Detta bevisar även färska tv-dokumentärer relaterade till romsk sång, flera romska sångare och -musiker som beviljats konstnärspension samt att mästarfolksångerskan Hilja Grönfors fick det ansedda Finlandspriset år 2014.<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
<br />
==Källor och länkar till andra informationskällor==<br />
[https://www.youtube.com/watch?v=oO1m-Fadm8I Romanilaulu] Risto Blomster, Tutkija/Suomalaisen kirjallisuuden seura, Hilja Grönfors, mestarikansanlaulaja, Kansanmusiikki ja kansantanssi - elävää perintöä!- seminaari Kaustisilla (13.7.2016)<br />
<br />
'''Webbsidor'''<br />
<br />
[https://www.youtube.com/watch?v=jtpm0L6l05k&feature=youtu.be Eihän tämä maa minun omani ollut] (dokumenttielokuva, mm. Hilja Grönfors). Katariina Lillqvist, osuuskunta Camera Cagliostro 2008.<br />
<br />
[http://www.kansanmusiikki.fi/musiikin-muisti-3 Musiikin muisti. Saamelaisten, suomenruotsalaisten ja romanienlauluperinne]. Mirja Metsola, Illume 2015.<br />
<br />
[http://www.kansallisbiografia.fi/ Romanilaulajien, -muusikoiden ja kulttuurihenkilöiden pienoiselämäkertoja Suomen Kansallisbiografiassa]: Saska Borg, Rainer Friman, Grönfors-suku, Hilja Grönfors, Oskari Jalkio (1882 - 1952), Viljo Koivisto, Väinö Lindberg, Ferdinand Nikkinen (1894 – 1971), Reima Nikkinen, Kalle Palm, Arvo Valte Palmroth (1916–1997), Roos-suku (1700-), Anneli Sari, Arthur Thesleff (1971-1920), Feija-Åkerlund sekä elokuvahahmo Kaunis Veera. <br />
<br />
[http://www.globalmusic.fi/fi/artist-sub-section/romanimusiikki Maailman Musiikin Keskus. Romanimuusikoita ja yhtyeitä.] <br />
<br />
[http://www.romanit.fi/ Romanit.fi –sivusto] Sisäministeriö / Yhdenvertaisuus etusijalle –hanke 2015. <br />
<br />
[http://www.kulttuuriperintokasvatus.fi/romanien-reitit/ Romanien reitit –sivusto]. Suomen kulttuuriperintökasvatuksen seura ry. <br />
<br />
'''Litteratur'''<br />
<br />
Blomster, Risto 2012. Romanimusiikki rajojen vetäjänä ja yhteyksien luojana. Teoksessa Pulma, Panu (toim.): Suomen romanien historia. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. <br />
<br />
Jalkanen, Pekka 1976. Suomen mustalaisten musiikista. Teoksessa Laitinen, Heikki & Westerholm, Simo (toim.): Paimensoittimista kisällilauluun. Kaustinen: Kansanmusiikki-instituutti. <br />
<br />
Pulma, Panu (toim.) 2012. Suomen romanien historia. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura / Ruotsinkielinen laitos Pulma, Panu (red.) 2015. De finska romernas historia från svenska tiden till 2000-talet. Helsingfors: SLS / Atlantis. <br />
<br />
Thesleff, Arthur 1922. "Zigenarmusiken". Finsk Tidskrift 92/1922: 307–318. <br />
<br />
Åberg, Kai 2015. These Songs Tell About Our Life, You See. Music, Identity and Gender in Finnish Romani Music. Bern: Peter Lang. <br />
<br />
Åberg, Kai & Blomster, Risto 2006. Suomen romanien musiikki. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. <br />
<br />
'''Romska sången i inspelningar och filmer'''<br />
<br />
Kohtalon tiellä. Kaale apo Bolibosko drom -tv-dokumenttisarja. Tekijäryhmä Tapio Ruotsi, Reima Nikkinen, Seppo Isberg, Tapio Hirvonen ja Erkki Saarinen. 1971–1986. Kaale džambena - Suomen mustalaiset laulavat. Toimittaneet Kari Huttunen, Pekka Jalkanen ja Pekka Laaksonen. LXLP 508–509. Love Records & Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki 1972. <br />
<br />
Saako laulaa? Suomen mustalaisten perinteitä (Saska Borg ja muita Sysmän romaneita, 1973). Tekijät Risto Hallaste ja Pekka Laaksonen. 1973. Luludžako drom – Finitiko romanengo džambibi kalikos ta ka diives. Suomen romanien lauluja eilen ja tanaan. Toimittanut Raila Halmetoja. OMCD 49. Olarin musiikki, Helsinki 1996. <br />
<br />
Könni ja kaaleet – Yhdeksän kohtaamista Suomen mustalaisten kanssa. Toimittanut Risto Blomster. KICD 50. Kansanmusiikki-instituutti, Kaustinen 1998. Indiako drom. Romanimusiikkia Kumpulasta. Toimittanut Raila Halmetoja. KICD78. Kansanmusiikki-instituutti, Kaustinen 2001. <br />
<br />
Viser på vandring i Norden. Songs from the Romany people in Finland, Norway and Sweden (Romanikansan lauluja Suomessa, Norjassa ja Ruotsissa). Etnisk Musikklubb 2007.The Songs of the Finnish Kaale. Field recordings among Finnish Roma in 1995–2009. Toimittaneet Kai Aberg ja Risto Blomster. JJVCD-76. Pilfink Records, Joensuu 2009. <br />
<br />
Hilja Grönfors & Latšo Džinta. Vanhat helmet. Maailman Musiikin Keskus 2008. <br />
<br />
Hilja Grönfors & Latšo Džinta. Kai du za? Minne kuljet? Maailman Musiikin Keskus 2011.<br />
<br />
'''Arkivmaterial'''<br />
<br />
Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Kansanrunousarkiston äänitekokoelmat. Romaniperinne ja -lauluaineistoja vuodesta 1967 lähtien äänitteinä n. 450 tuntia. <br />
<br />
Tampereen yliopiston Kansanperinteen arkisto. Romaniperinne ja -lauluaineistoja vuodesta 1970 lähtien äänitteinä n. 50 tuntia. <br />
<br />
Maailman Musiikin Keskus. Romanimusiikkiaineistoja äänitteinä.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Finska_romers_s%C3%A5ngtradition&diff=17367Finska romers sångtradition2019-04-29T09:24:57Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Musiikki ja tanssi<br />
|sijainti=Suomi<br />
|asiasanat=Romer, romernas sånger, folklig tradition, historia, romani, ur minnet<br />
}}<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
[[Tiedosto:Hilja Grönfors trio 2.JPG|thumb|Hilja Grönfors trio. Bild: Sauli Heikkilä]]<br />
Finska romer är en i grundlagen erkänd, så kallad gammal minoritet med ett särpräglat språk och kultur. Romerna är finska medborgare och de har bott i landet i över femhundra år. I Finland finns det uppskattningsvis cirka 10 000 romer. Dessutom bor det cirka 3 000 finska romer i Sverige. De finska romerna avviker från andra romska grupper bland annat gällande sin traditionella klädsel, sina vitala seder och bruk samt sin relativt sällsynta romanidialekt.<br />
<br />
De romska sångerna, det vill säga roma kaale-sångerna, är hela det romska folkets egendom och framförandet av dem är kulturellt noggrant reglerat. Sångerna speglar den romska kulturens oskrivna regler om bland annat hur män och kvinnor, och å andra sidan äldre och yngre romer ska föra sig i varandras sällskap för att det ska vara passande. För männen är det passande att sjunga sånger som inte får sjungas av kvinnor – och tvärtom. Exempelvis sånger som innehåller lärorika anvisningar riktade till barn och unga är kvinnornas tradition, medan marknads- och maktsånger har tillhört och tillhör fortfarande männens livsmiljö.<br />
<br />
Varje rom som har tillägnat sig sitt samfunds värderingar och normer vet även på språklig nivå vilka sånger, ämnen och uttryckssätt passar in i olika situationer. De kulturella reglerna för umgänget mellan olika åldersgrupper och kön återspeglas även i sångernas ordval och de omskrivningar som används i dem. De som står utanför samfundet missar ofta den verkligen betydelsen av sångernas ord och omskrivningar.<br />
<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
Finska romernas sånger är en del av den romska befolkningens muntliga och levande folklig tradition. I kärnan av romanisångerna och sjungandet är romanihemmet och -släkten – trots att sätten och forumen för framförandet av romernas traditionella sånger har blivit mångsidigare. Även om sångerna tidigare har gett en inkomst, har de alltid i första hand fungerat som en upprätthållare av den egna identiteten och ett andligt överlevnadssätt i olika livssituationer. Nya sånger, sångstilar och sångernas kulturella betydelse lär man sig än idag fortfarande genom att lyssna i hemmet och bland släkten. Skickliga sångare som för vidare traditionen och skapar nytt uppskattas även idag.<br />
[[Tiedosto:Saska Borg.jpg|thumb|Saska Borg. Bild: Pekka Laaksonen / SKS ]]<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Finska romers traditionella sånger avviker från andra länders romanimusik med sina melodier, texter och sättet de framförs på. Även om de äldsta romska sångerna i sin språkform och melodi anspelar flera hundra år tillbaka och även utanför Finlands gränser, bildas den största gruppen av de stilar som man tillägnat sig i Finland, såsom slädsånger och andra rimmade folksånger med nytt versmått.<br />
<br />
De sångstilar som romerna praktiserar i Finland har dock tolkats på ett särpräglat sätt. I sångernas melodier framhävs vissa tonföljder som är bekanta från tidigare romska sånger. Slädsånger och andra rimmade versformer i Finland har bevarats bland romerna märkbart längre i jämförelse med den största befolkningsgruppen och de är fortfarande en levande tradition bland den romska befolkningen. En del av sångerna har utkristalliserats till en mer hållbar form, men det skapas ständigt även nya sånger, verskompositioner, verser och språkliga omskrivningar.<br />
<br />
I romernas sånger framhävs ämnen som är kännetecknande för den gamla romanikulturen och livsföringen. Sångernas språk återspeglas direkt i sångarnas innehåll och kontexter. De romanispråkiga sångernas innehåll är romernas noggrant skyddade inbördes kommunikation. I sångerna rör man sig ofta på marknad, gör hästaffärer, minns sina kära, ger råd och guidning samt visar den egna släktens styrka. Gamla tiders icke läs- och skrivkunniga romska generationers levnadsvisdomar och berättelser om platser, händelser, seder och personer som är viktiga för den romska befolkningen har förmedlats till nya generationer av romer med hjälp av sångerna.<br />
<br />
Förutom sångernas melodier och texter är även de romska sångarnas originella sätt att sjunga en viktig del av sångkulturen. Den originella sångstilen fungerar som en förstärkare av romernas identitet och ett sätt att urskilja sig från annan finsk musikkultur. Alla som tillhör den romska befolkningen känner igen en bra sångare. De till sångsättet typiska glidningarna, darrningarna, tonbildningen och det fria rytmiska uttrycket har präntats in djupt i de romska sångarnas, men även andra finska åhörares, medvetande.<br />
<br />
Finlands romska befolkning och forskare som är intresserade av romernas kulturarv vaknade till insikt om att spela in och arkivera romska sånger på 1960-talet. Familje- och släktförbindelsen blev skörare i och med samhällets snabba urbanisering och det blev mer sällsynt att lära sig från äldre. Så småningom började mängden romska sånger att tillta som inspelningar av folkminnesinsamlare, särskilt i inspelningsarkiv, och de första romska sångantologierna publicerades. Sångare av roma kaale-sångerna uppträdde offentligt på exempelvis musikfestivaler såsom Kaustby folkmusikfestival och romska medborgarrättsrörelsens evenemang. Sedermera har sångare hörts ofta på bland annat den romska musikfestivalen i Borgå, EtnoSoi-festivalen och Helsingfors festspel. Antalet publikationer av roma kaale-sångerna har dock förblivit lågt.<br />
<br />
Vid sidan om romanisången har en mångsidig kultur av romernas andliga musik och schlagermusik skapats från och med 1960-talet. Då kom de romska tangostjärnorna, schlagersångarna och grupperna som inhämtade kunskap från olika länders romanimusik fram för första gången, likaså romska musiker som verkat inom väckelsekristna kretsar.<br />
<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
De romska sångerna förs vidare från generation till generation huvudsakligen ur minnet som familjens och släktens tradition. På grunden av den starka sångkulturen håller det också på att byggas ett nytt liv för de traditionella romanisångerna. Under den senaste tiden har framförandet av traditionella romanisånger i nya tolkningar blivit allt vanligare. Man har kunnat njuta av romanisångens återkomst exempelvis i form av gemensamma framträdanden och inspelningar med populära finska artister och unika fusioner med bland annat flamenco och rapmusik. Unga romer söker sin egen framställning av sången även via Youtube-videor som de delar på internet, som stamgäster på karaokerestauranger och deltagare i sångtävlingar. Även de första kurserna och sångundervisning i romsk musik har arrangerats på olika musikläroanstalter.<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
Romernas sångtradition framtidsutsikter är idag ljusare än de var under de senaste två årtiondena. Romernas unika diskreta och nästan omärkbara danstradition med små gester, som tidigare var kopplad till sångerna och sjungandet, har däremot redan försvunnit. Sångtraditionen uppskattas av offentligt uppträdande romska sångare och de nya sätten att framföra sångerna är ett tecken på att uppskattningen för romernas sångtradition är på uppgång bland såväl romerna som den övriga befolkningen. Detta bevisar även färska tv-dokumentärer relaterade till romsk sång, flera romska sångare och -musiker som beviljats konstnärspension samt att mästarfolksångerskan Hilja Grönfors fick det ansedda Finlandspriset år 2014.<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
<br />
==Källor och länkar till andra informationskällor==<br />
[https://www.youtube.com/watch?v=oO1m-Fadm8I Romanilaulu] Risto Blomster, Tutkija/Suomalaisen kirjallisuuden seura, Hilja Grönfors, mestarikansanlaulaja, Kansanmusiikki ja kansantanssi - elävää perintöä!- seminaari Kaustisilla (13.7.2016)<br />
<br />
'''Webbsidor'''<br />
<br />
[https://www.youtube.com/watch?v=jtpm0L6l05k&feature=youtu.be Eihän tämä maa minun omani ollut] (dokumenttielokuva, mm. Hilja Grönfors). Katariina Lillqvist, osuuskunta Camera Cagliostro 2008.<br />
<br />
[http://www.kansanmusiikki.fi/musiikin-muisti-3 Musiikin muisti. Saamelaisten, suomenruotsalaisten ja romanienlauluperinne]. Mirja Metsola, Illume 2015.<br />
<br />
[http://www.kansallisbiografia.fi/ Romanilaulajien, -muusikoiden ja kulttuurihenkilöiden pienoiselämäkertoja Suomen Kansallisbiografiassa]: Saska Borg, Rainer Friman, Grönfors-suku, Hilja Grönfors, Oskari Jalkio (1882 - 1952), Viljo Koivisto, Väinö Lindberg, Ferdinand Nikkinen (1894 – 1971), Reima Nikkinen, Kalle Palm, Arvo Valte Palmroth (1916–1997), Roos-suku (1700-), Anneli Sari, Arthur Thesleff (1971-1920), Feija-Åkerlund sekä elokuvahahmo Kaunis Veera. <br />
<br />
[http://www.globalmusic.fi/fi/artist-sub-section/romanimusiikki Maailman Musiikin Keskus. Romanimuusikoita ja yhtyeitä.] <br />
<br />
[http://www.romanit.fi/ Romanit.fi –sivusto] Sisäministeriö / Yhdenvertaisuus etusijalle –hanke 2015. <br />
<br />
[http://www.kulttuuriperintokasvatus.fi/romanien-reitit/ Romanien reitit –sivusto]. Suomen kulttuuriperintökasvatuksen seura ry. <br />
<br />
'''Litteratur'''<br />
<br />
Blomster, Risto 2012. Romanimusiikki rajojen vetäjänä ja yhteyksien luojana. Teoksessa Pulma, Panu (toim.): Suomen romanien historia. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. <br />
<br />
Jalkanen, Pekka 1976. Suomen mustalaisten musiikista. Teoksessa Laitinen, Heikki & Westerholm, Simo (toim.): Paimensoittimista kisällilauluun. Kaustinen: Kansanmusiikki-instituutti. <br />
<br />
Pulma, Panu (toim.) 2012. Suomen romanien historia. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura / Ruotsinkielinen laitos Pulma, Panu (red.) 2015. De finska romernas historia från svenska tiden till 2000-talet. Helsingfors: SLS / Atlantis. <br />
<br />
Thesleff, Arthur 1922. "Zigenarmusiken". Finsk Tidskrift 92/1922: 307–318. <br />
<br />
Åberg, Kai 2015. These Songs Tell About Our Life, You See. Music, Identity and Gender in Finnish Romani Music. Bern: Peter Lang. <br />
<br />
Åberg, Kai & Blomster, Risto 2006. Suomen romanien musiikki. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. <br />
<br />
'''Romska sången i äänitteillä ja elokuvissa'''<br />
<br />
Kohtalon tiellä. Kaale apo Bolibosko drom -tv-dokumenttisarja. Tekijäryhmä Tapio Ruotsi, Reima Nikkinen, Seppo Isberg, Tapio Hirvonen ja Erkki Saarinen. 1971–1986. Kaale džambena - Suomen mustalaiset laulavat. Toimittaneet Kari Huttunen, Pekka Jalkanen ja Pekka Laaksonen. LXLP 508–509. Love Records & Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki 1972. <br />
<br />
Saako laulaa? Suomen mustalaisten perinteitä (Saska Borg ja muita Sysmän romaneita, 1973). Tekijät Risto Hallaste ja Pekka Laaksonen. 1973. Luludžako drom – Finitiko romanengo džambibi kalikos ta ka diives. Suomen romanien lauluja eilen ja tanaan. Toimittanut Raila Halmetoja. OMCD 49. Olarin musiikki, Helsinki 1996. <br />
<br />
Könni ja kaaleet – Yhdeksän kohtaamista Suomen mustalaisten kanssa. Toimittanut Risto Blomster. KICD 50. Kansanmusiikki-instituutti, Kaustinen 1998. Indiako drom. Romanimusiikkia Kumpulasta. Toimittanut Raila Halmetoja. KICD78. Kansanmusiikki-instituutti, Kaustinen 2001. <br />
<br />
Viser på vandring i Norden. Songs from the Romany people in Finland, Norway and Sweden (Romanikansan lauluja Suomessa, Norjassa ja Ruotsissa). Etnisk Musikklubb 2007.The Songs of the Finnish Kaale. Field recordings among Finnish Roma in 1995–2009. Toimittaneet Kai Aberg ja Risto Blomster. JJVCD-76. Pilfink Records, Joensuu 2009. <br />
<br />
Hilja Grönfors & Latšo Džinta. Vanhat helmet. Maailman Musiikin Keskus 2008. <br />
<br />
Hilja Grönfors & Latšo Džinta. Kai du za? Minne kuljet? Maailman Musiikin Keskus 2011.<br />
<br />
'''Arkistoaineistot'''<br />
<br />
Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Kansanrunousarkiston äänitekokoelmat. Romaniperinne ja -lauluaineistoja vuodesta 1967 lähtien äänitteinä n. 450 tuntia. <br />
<br />
Tampereen yliopiston Kansanperinteen arkisto. Romaniperinne ja -lauluaineistoja vuodesta 1970 lähtien äänitteinä n. 50 tuntia. <br />
<br />
Maailman Musiikin Keskus. Romanimusiikkiaineistoja äänitteinä.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Finska_romers_s%C3%A5ngtradition&diff=17366Finska romers sångtradition2019-04-29T09:19:51Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Musiikki ja tanssi<br />
|sijainti=Suomi<br />
|asiasanat=Romer, romernas sånger, folklig tradition, historia, romani, ur minnet<br />
}}<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
[[Tiedosto:Hilja Grönfors trio 2.JPG|thumb|Hilja Grönfors trio. Bild: Sauli Heikkilä]]<br />
Finska romer är en i grundlagen erkänd, så kallad gammal minoritet med ett särpräglat språk och kultur. Romerna är finska medborgare och de har bott i landet i över femhundra år. I Finland finns det uppskattningsvis cirka 10 000 romer. Dessutom bor det cirka 3 000 finska romer i Sverige. De finska romerna avviker från andra romska grupper bland annat gällande sin traditionella klädsel, sina vitala seder och bruk samt sin relativt sällsynta romanidialekt.<br />
<br />
De romska sångerna, det vill säga roma kaale-sångerna, är hela det romska folkets egendom och framförandet av dem är kulturellt noggrant reglerat. Sångerna speglar den romska kulturens oskrivna regler om bland annat hur män och kvinnor, och å andra sidan äldre och yngre romer ska föra sig i varandras sällskap för att det ska vara passande. För männen är det passande att sjunga sånger som inte får sjungas av kvinnor – och tvärtom. Exempelvis sånger som innehåller lärorika anvisningar riktade till barn och unga är kvinnornas tradition, medan marknads- och maktsånger har tillhört och tillhör fortfarande männens livsmiljö.<br />
<br />
Varje rom som har tillägnat sig sitt samfunds värderingar och normer vet även på språklig nivå vilka sånger, ämnen och uttryckssätt passar in i olika situationer. De kulturella reglerna för umgänget mellan olika åldersgrupper och kön återspeglas även i sångernas ordval och de omskrivningar som används i dem. De som står utanför samfundet missar ofta den verkligen betydelsen av sångernas ord och omskrivningar.<br />
<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
Finska romernas sånger är en del av den romska befolkningens muntliga och levande folklig tradition. I kärnan av romanisångerna och sjungandet är romanihemmet och -släkten – trots att sätten och forumen för framförandet av romernas traditionella sånger har blivit mångsidigare. Även om sångerna tidigare har gett en inkomst, har de alltid i första hand fungerat som en upprätthållare av den egna identiteten och ett andligt överlevnadssätt i olika livssituationer. Nya sånger, sångstilar och sångernas kulturella betydelse lär man sig än idag fortfarande genom att lyssna i hemmet och bland släkten. Skickliga sångare som för vidare traditionen och skapar nytt uppskattas även idag.<br />
[[Tiedosto:Saska Borg.jpg|thumb|Saska Borg. Bild: Pekka Laaksonen / SKS ]]<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Finska romers traditionella sånger avviker från andra länders romanimusik med sina melodier, texter och sättet de framförs på. Även om de äldsta romska sångerna i sin språkform och melodi anspelar flera hundra år tillbaka och även utanför Finlands gränser, bildas den största gruppen av de stilar som man tillägnat sig i Finland, såsom slädsånger och andra rimmade folksånger med nytt versmått.<br />
<br />
De sångstilar som romerna praktiserar i Finland har dock tolkats på ett särpräglat sätt. I sångernas melodier framhävs vissa tonföljder som är bekanta från tidigare romska sånger. Slädsånger och andra rimmade versformer i Finland har bevarats bland romerna märkbart längre i jämförelse med den största befolkningsgruppen och de är fortfarande en levande tradition bland den romska befolkningen. En del av sångerna har utkristalliserats till en mer hållbar form, men det skapas ständigt även nya sånger, verskompositioner, verser och språkliga omskrivningar.<br />
<br />
I romernas sånger framhävs ämnen som är kännetecknande för den gamla romanikulturen och livsföringen. Sångernas språk återspeglas direkt i sångarnas innehåll och kontexter. De romanispråkiga sångernas innehåll är romernas noggrant skyddade inbördes kommunikation. I sångerna rör man sig ofta på marknad, gör hästaffärer, minns sina kära, ger råd och guidning samt visar den egna släktens styrka. Gamla tiders icke läs- och skrivkunniga romska generationers levnadsvisdomar och berättelser om platser, händelser, seder och personer som är viktiga för den romska befolkningen har förmedlats till nya generationer av romer med hjälp av sångerna.<br />
<br />
Förutom sångernas melodier och texter är även de romska sångarnas originella sätt att sjunga en viktig del av sångkulturen. Den originella sångstilen fungerar som en förstärkare av romernas identitet och ett sätt att urskilja sig från annan finsk musikkultur. Alla som tillhör den romska befolkningen känner igen en bra sångare. De till sångsättet typiska glidningarna, darrningarna, tonbildningen och det fria rytmiska uttrycket har präntats in djupt i de romska sångarnas, men även andra finska åhörares, medvetande.<br />
<br />
Finlands romska befolkning och forskare som är intresserade av romernas kulturarv vaknade till insikt om att spela in och arkivera romska sånger på 1960-talet. Familje- och släktförbindelsen blev skörare i och med samhällets snabba urbanisering och det blev mer sällsynt att lära sig från äldre. Så småningom började mängden romska sånger att tillta som inspelningar av folkminnesinsamlare, särskilt i inspelningsarkiv, och de första romska sångantologierna publicerades. Sångare av roma kaale-sångerna uppträdde offentligt på exempelvis musikfestivaler såsom Kaustby folkmusikfestival och romska medborgarrättsrörelsens evenemang. Sedermera har sångare hörts ofta på bland annat den romska musikfestivalen i Borgå, EtnoSoi-festivalen och Helsingfors festspel. Antalet publikationer av roma kaale-sångerna har dock förblivit lågt.<br />
<br />
Vid sidan om romanisången har en mångsidig kultur av romernas andliga musik och schlagermusik skapats från och med 1960-talet. Då kom de romska tangostjärnorna, schlagersångarna och grupperna som inhämtade kunskap från olika länders romanimusik fram för första gången, likaså romska musiker som verkat inom väckelsekristna kretsar.<br />
<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
De romska sångerna förs vidare från generation till generation huvudsakligen ur minnet som familjens och släktens tradition. På grunden av den starka sångkulturen håller det också på att byggas ett nytt liv för de traditionella romanisångerna. Under den senaste tiden har framförandet av traditionella romanisånger i nya tolkningar blivit allt vanligare. Man har kunnat njuta av romanisångens återkomst exempelvis i form av gemensamma framträdanden och inspelningar med populära finska artister och unika fusioner med bland annat flamenco och rapmusik. Unga romer söker sin egen framställning av sången även via Youtube-videor som de delar på internet, som stamgäster på karaokerestauranger och deltagare i sångtävlingar. Även de första kurserna och sångundervisning i romsk musik har arrangerats på olika musikläroanstalter.<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
Romernas sångtradition framtidsutsikter är idag ljusare än de var under de senaste två årtiondena. Romernas unika diskreta och nästan omärkbara danstradition med små gester, som tidigare var kopplad till sångerna och sjungandet, har däremot redan försvunnit. Sångtraditionen uppskattas av offentligt uppträdande romska sångare och de nya sätten att framföra sångerna är ett tecken på att uppskattningen för romernas sångtradition är på uppgång bland såväl romerna som den övriga befolkningen. Detta bevisar även färska tv-dokumentärer relaterade till romsk sång, flera romska sångare och -musiker som beviljats konstnärspension samt att mästarfolksångerskan Hilja Grönfors fick det ansedda Finlandspriset år 2014.<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
<br />
==Källor och länkar till andra informationskällor==</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Finska_romers_s%C3%A5ngtradition&diff=17365Finska romers sångtradition2019-04-29T09:17:41Z<p>Travis: Ak: Uusi sivu: {{Ilmiö |kieli=sv |kansallinen=Ei |kategoria=Musiikki ja tanssi |sijainti=Suomi |asiasanat=Romer, romernas sånger, folklig tradition, historia, romani, ur minnet }} ==Utövare o...</p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Musiikki ja tanssi<br />
|sijainti=Suomi<br />
|asiasanat=Romer, romernas sånger, folklig tradition, historia, romani, ur minnet<br />
}}<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
Finska romer är en i grundlagen erkänd, så kallad gammal minoritet med ett särpräglat språk och kultur. Romerna är finska medborgare och de har bott i landet i över femhundra år. I Finland finns det uppskattningsvis cirka 10 000 romer. Dessutom bor det cirka 3 000 finska romer i Sverige. De finska romerna avviker från andra romska grupper bland annat gällande sin traditionella klädsel, sina vitala seder och bruk samt sin relativt sällsynta romanidialekt.<br />
<br />
De romska sångerna, det vill säga roma kaale-sångerna, är hela det romska folkets egendom och framförandet av dem är kulturellt noggrant reglerat. Sångerna speglar den romska kulturens oskrivna regler om bland annat hur män och kvinnor, och å andra sidan äldre och yngre romer ska föra sig i varandras sällskap för att det ska vara passande. För männen är det passande att sjunga sånger som inte får sjungas av kvinnor – och tvärtom. Exempelvis sånger som innehåller lärorika anvisningar riktade till barn och unga är kvinnornas tradition, medan marknads- och maktsånger har tillhört och tillhör fortfarande männens livsmiljö.<br />
<br />
Varje rom som har tillägnat sig sitt samfunds värderingar och normer vet även på språklig nivå vilka sånger, ämnen och uttryckssätt passar in i olika situationer. De kulturella reglerna för umgänget mellan olika åldersgrupper och kön återspeglas även i sångernas ordval och de omskrivningar som används i dem. De som står utanför samfundet missar ofta den verkligen betydelsen av sångernas ord och omskrivningar.<br />
<br />
Hilja Grönfors trio. Bild: Sauli Heikkilä<br />
<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
Finska romernas sånger är en del av den romska befolkningens muntliga och levande folklig tradition. I kärnan av romanisångerna och sjungandet är romanihemmet och -släkten – trots att sätten och forumen för framförandet av romernas traditionella sånger har blivit mångsidigare. Även om sångerna tidigare har gett en inkomst, har de alltid i första hand fungerat som en upprätthållare av den egna identiteten och ett andligt överlevnadssätt i olika livssituationer. Nya sånger, sångstilar och sångernas kulturella betydelse lär man sig än idag fortfarande genom att lyssna i hemmet och bland släkten. Skickliga sångare som för vidare traditionen och skapar nytt uppskattas även idag.<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Finska romers traditionella sånger avviker från andra länders romanimusik med sina melodier, texter och sättet de framförs på. Även om de äldsta romska sångerna i sin språkform och melodi anspelar flera hundra år tillbaka och även utanför Finlands gränser, bildas den största gruppen av de stilar som man tillägnat sig i Finland, såsom slädsånger och andra rimmade folksånger med nytt versmått.<br />
<br />
De sångstilar som romerna praktiserar i Finland har dock tolkats på ett särpräglat sätt. I sångernas melodier framhävs vissa tonföljder som är bekanta från tidigare romska sånger. Slädsånger och andra rimmade versformer i Finland har bevarats bland romerna märkbart längre i jämförelse med den största befolkningsgruppen och de är fortfarande en levande tradition bland den romska befolkningen. En del av sångerna har utkristalliserats till en mer hållbar form, men det skapas ständigt även nya sånger, verskompositioner, verser och språkliga omskrivningar.<br />
<br />
I romernas sånger framhävs ämnen som är kännetecknande för den gamla romanikulturen och livsföringen. Sångernas språk återspeglas direkt i sångarnas innehåll och kontexter. De romanispråkiga sångernas innehåll är romernas noggrant skyddade inbördes kommunikation. I sångerna rör man sig ofta på marknad, gör hästaffärer, minns sina kära, ger råd och guidning samt visar den egna släktens styrka. Gamla tiders icke läs- och skrivkunniga romska generationers levnadsvisdomar och berättelser om platser, händelser, seder och personer som är viktiga för den romska befolkningen har förmedlats till nya generationer av romer med hjälp av sångerna.<br />
<br />
Förutom sångernas melodier och texter är även de romska sångarnas originella sätt att sjunga en viktig del av sångkulturen. Den originella sångstilen fungerar som en förstärkare av romernas identitet och ett sätt att urskilja sig från annan finsk musikkultur. Alla som tillhör den romska befolkningen känner igen en bra sångare. De till sångsättet typiska glidningarna, darrningarna, tonbildningen och det fria rytmiska uttrycket har präntats in djupt i de romska sångarnas, men även andra finska åhörares, medvetande.<br />
<br />
Finlands romska befolkning och forskare som är intresserade av romernas kulturarv vaknade till insikt om att spela in och arkivera romska sånger på 1960-talet. Familje- och släktförbindelsen blev skörare i och med samhällets snabba urbanisering och det blev mer sällsynt att lära sig från äldre. Så småningom började mängden romska sånger att tillta som inspelningar av folkminnesinsamlare, särskilt i inspelningsarkiv, och de första romska sångantologierna publicerades. Sångare av roma kaale-sångerna uppträdde offentligt på exempelvis musikfestivaler såsom Kaustby folkmusikfestival och romska medborgarrättsrörelsens evenemang. Sedermera har sångare hörts ofta på bland annat den romska musikfestivalen i Borgå, EtnoSoi-festivalen och Helsingfors festspel. Antalet publikationer av roma kaale-sångerna har dock förblivit lågt.<br />
<br />
Vid sidan om romanisången har en mångsidig kultur av romernas andliga musik och schlagermusik skapats från och med 1960-talet. Då kom de romska tangostjärnorna, schlagersångarna och grupperna som inhämtade kunskap från olika länders romanimusik fram för första gången, likaså romska musiker som verkat inom väckelsekristna kretsar.<br />
<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
De romska sångerna förs vidare från generation till generation huvudsakligen ur minnet som familjens och släktens tradition. På grunden av den starka sångkulturen håller det också på att byggas ett nytt liv för de traditionella romanisångerna. Under den senaste tiden har framförandet av traditionella romanisånger i nya tolkningar blivit allt vanligare. Man har kunnat njuta av romanisångens återkomst exempelvis i form av gemensamma framträdanden och inspelningar med populära finska artister och unika fusioner med bland annat flamenco och rapmusik. Unga romer söker sin egen framställning av sången även via Youtube-videor som de delar på internet, som stamgäster på karaokerestauranger och deltagare i sångtävlingar. Även de första kurserna och sångundervisning i romsk musik har arrangerats på olika musikläroanstalter.<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
Romernas sångtradition framtidsutsikter är idag ljusare än de var under de senaste två årtiondena. Romernas unika diskreta och nästan omärkbara danstradition med små gester, som tidigare var kopplad till sångerna och sjungandet, har däremot redan försvunnit. Sångtraditionen uppskattas av offentligt uppträdande romska sångare och de nya sätten att framföra sångerna är ett tecken på att uppskattningen för romernas sångtradition är på uppgång bland såväl romerna som den övriga befolkningen. Detta bevisar även färska tv-dokumentärer relaterade till romsk sång, flera romska sångare och -musiker som beviljats konstnärspension samt att mästarfolksångerskan Hilja Grönfors fick det ansedda Finlandspriset år 2014.<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
<br />
==Källor och länkar till andra informationskällor==</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Glasbl%C3%A5sning&diff=17358Glasblåsning2019-04-25T08:45:52Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Käsityötaidot<br />
|sijainti=Suomi<br />
|asiasanat=Glas, Glasblåsning, Glashytta, glasformgivning, Glasblåsare<br />
}}<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
[[Tiedosto:Lähdesmäkimuovaus.jpg|thumb|286x286px|Kaappo Lähdesmäki bearbetar ett påbörjat föremål med en träkupa. Lasismi, Riihimäki 2011. Bild: Finlands glasmuseum / Marja-Leena Salo / TAKO-projekt]]<br />
Glastillverkning har skett genom blåsning redan i över 2000 år. Också i Finland har glasindustrin som bäst sysselsatt flera tusen människor. Glasindustrin har nästan försvunnit från Finland. Numera bedrivs industriell glastillverkning i Finland nästan enbart vid Iittalas glasbruk. Bruket sysselsätter nästan 200 personer, varav en fjärdedel är blåsare. Dessutom har Finland flera små hyttor som andelslag eller som företag som tillverkar glas genom blåsning. Utbildningscentret Tavastia utbildar blåsare i Notsjö, i Ikalis i Sastamala samkommun. Genom grundexamen kommer man in i branschen. Årligen utexamineras det i medeltal 10 blåsare. Större delen av de utexaminerade fortsätter sina studier, oftast inom kulturbranschen, en del med glas. Sedan 1993 har de som stannat inom branschen skapat en stark ny glastillverkningstradition i vårt land. Branschen är fortfarande liten men de segaste har stannat kvar och främjat manuell glastillverkning.<br />
<br />
Finlands glasmuseum samlar aktivt information om glasblåsningens historia i Finland. Suomen lasi elää-glasutställningarna, som arrangeras vart femte år, har synliggjort de stora förändringar som det har skett inom branschen sedan 1981. Museets utställnings- och forskningsverksamhet stödjer också annars bevarandet av traditionen och nytt glas.<br />
<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
Glasblåsning är grundmetoden i glastillverkning. Glas kan blåsas utan att använda en form, med det är vanligare att blåsa i en form, antingen så att man snurrar på glaset eller genom fusing. Blåsaren gör givetvis också mycket annat än blåser. Blåsaren har traditionellt assistenter och föremålen uppstår inte genom enbart blåsarens arbete utan av ett arbetslag. Numera arbetar en del blåsare utan assistenter med hjälp av redskap de utvecklat. En del blåsare samarbetar med yrkesformgivare och -konstnärer genom att tillverka enskilda konstverk, prototyper, till och med serieproduktion. En del blåsare har också en utbildning inom konst- eller formgivningsbranschen, så att de kan förverkliga sina egna verk.<br />
[[Tiedosto:TölkkiäpuhalletaanRiihimäellä1925.jpg|thumb|En förvaringsburk blåses i Riihimäki glasbruk på 1920-talet. Bild: Finlands glasmuseum|241x241px]]<br />
<br />
<br />
Glasindustrins problem har medfört olika lösningar såväl internationellt som i Finland. I Finland har man sedan början av 1990-talet utbildat fler blåsare än någonsin förut. Många av de mest uppskattade blåsarna har fungerat som lärare. Till en början var syftet med utbildningen att utbilda blåsare för industrin. Artesaner och artenomer inom glasbranschen har dock oftast fått sysselsätta sig själva. Många nya glashyttor har uppstått nära industrin just på grund av bevarandet av traditionen. Till exempel i Notsjö och Riihimäki finns hyttor och studior som har blivit ställen för tidsfördriv för de gamla glasblåsarna. Så förmedlas traditionen vidare även om det inte är i samma omfattning som i de gamla glasbruken. Numera skaffar många unga glasblåsare sig industrierfarenheter utomlands. Så bildas en stark grund från vilken man kan bygga upp sina specialkunskaper med de gamla glasblåsarnas hjälp.<br />
<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Glasblåsning uppfanns för mer än 2 000 år sedan i Mellanöstern. Till Finland kom det blåst glas redan på järnåldern. När Finlands första glasbruk grundades 1681, var blåsning redan etablerad och nästan den enda glastillverkningsmetoden. De första blåsarna kom från Sverige, men de var ursprungligen tyska. Glasblåsarna hade en central roll ända till mitten av 1800-talet, i Finland ofta även senare. Hyttans ägare visste ofta ingenting om tillverkningen. Industrialiseringen bringade tekniska experter till glasbruken. Arbetet delades genom att arbetslagets storlek växte upptill tiodubbelt. De delar som krävde mindre yrkeskunskaper fick mindre bra belönade assistenter göra.<br />
<br />
Glasblåsarens kunskaper har uppskattats också senare. Identiteten som en skicklig hantverkare och en industriarbetare har varit paradoxal. Arbetslagets mästare har varit den mest uppskattade yrkespersonen. Det var viktigt att få vara med som lärjunge i de skickligaste mästarnas arbetslag. Så ärvde de unga sina mästares kunskaper.<br />
[[Tiedosto:HulkkonenLasia.jpg.jpg|thumb|248x248px|Sara Hulkkonen tar glas från ugnen till pipans ände. Notsjö glaskompani 2011. Bild: Finlands glasmuseum / Marja-Leena Salo / TAKO-projekt]]<br />
<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
Numera förmedlas traditionen av skolorna och genom aktivt samarbete mellan gamla mästare och unga glasblåsare. Studerandena måste göra praktik i bruk eller i enskilda konstnärers verkstäder. I Notsjö ordnas regelbundet verkstäder där antingen finländska eller utländska blåsare lär ut specialtekniker. Kunskaper förmedlas också genom pensionerade glasblåsare: många besöker dagligen små verkstäder.<br />
<br />
Yrkesskolan Tavastia arrangerar tilläggsutbildning som leder till examen för glastillverkare som redan är verksamma inom yrket. På hösten 2014 trädde Undervisningsstyrelsens nya examensgrunder i kraft för både Yrkesexamen för glasblåsare (gesäll) (YE) och Specialyrkesexamen för glasblåsarmästare (SYE). Birkalands yrkeshögskola arrangerar blåsningskurser för sina elever med syftet att lära dem formgivningssamarbete tillsammans med blåsare.<br />
<br />
Glasblåsning avviker stort från de flesta andra hantverkskunskaperna: den kan man i praktiken inte ha som hobby. För hobby är den för dyr.<br />
<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
För att glasblåsning ska leva vidare som kulturarv förutsätts å ena sidan att utbildningen ska bevaras och å andra sidan att nya glåsblåsarföretagares och formgivarföretagares verksamhet ska stödjas. Stödet behöver inte nödvändigtvis vara direkt ekonomiskt stöd från staten eller kommunerna utan framför allt en ökad uppskattning för hantverkskunskapen och att hantverkets värde som en del av kulturarvet erkänns.<br />
<br />
Glashyttorna arrangerar efter möjlighet verkstäder och kurser där antingen gamla glasblåsare eller utländska kunnare undervisar.<br />
Kultur- och upplevelseturism bringar besökare till hyttorna och ökar kännedomen om och uppskattningen av hantverkskunskapen i allmänhetens ögon. Finlands glasmuseum fungerar i samarbete med hyttor i samband med främjandet av turismen.<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
[http://www.suomenlasimuseo.fi Suomen lasimuseo], [http://www.suomenlasimuseonystavat.fi/ Suomen lasimuseon ystävät ry], [http://www.nuutajarvensaatio.fi/ Nuutajärven lasikylän kulttuurisäätiö], [http://www.lasinpuhaltajat.fi/ Riihimäen Lasinpuhaltajakerho ry], [http://arts.aalto.fi/ Aalto-yliopisto Taiteiden ja suunnittelun korkeakoulu] [http://www.hamk.fi Hämeen ammattikorkeakoulu HAMK], [http://www.kktavastia.fi Koulutuskeskus Tavastia], [http://www.sasky.fi/ Sastamalan koulutuskuntayhtymä] <br />
<br />
== <br> Källor och länkar till andra informationskällor==<br />
Lasihyttejä: [http://www.biancoblu.fi Bianco Blu][http://www.viapori.fi/~hytti/?hytti_ry , Hytti ry], [http://www.lasismi.fi/ Lasismi], [http://www.mafka-alakoski.fi/ Mafka&Alakoski], [http://www.nuutajarvi.fi/ Nuutajärvi], [http://www.lasistudiopaunila.fi/ Lasistudio Pekka Paunila], [http://www.sodashopdesign.fi Soda Shop Design][http://www.lasistudio.fi/ , Lasistudio Jan Torstensson]<br />
<br />
<nowiki>Riihimäki Glasblåsare Klubben träningsmaterial för gymnasieelever: http://www.lasinpuhaltajat.fi/flipbook/vihko/</nowiki><br />
<br />
Reijo Ahtokari, Suomen lasiteollisuus 1681-1981, Helsinki 1981.<br />
<br />
Vilho Annala, Suomen lasiteollisuus I / II, Helsinki 1931 / 1948.<br />
<br />
Markku Annila, Vanhat lasini : suomalaista lasia 1700-luvulta 1900-luvun alkuun, Suomen lasimuseo, Riihimäki 2006.<br />
<br />
Kaj Franck, teema ja muunnelmia, theme and variation, Heinolan kaupunginmuseo, Lahti 1987.<br />
<br />
Helena Tynell, Design 1943-1998, Suomen lasimuseo, Riihimäki 1998.<br />
<br />
Humppila, lasitehdas tien varrella, Lasitutkimuksia - Glass Research XIV (2002), Suomen lasimuseo, Riihimäki 2002.<br />
<br />
Kaisa Koivisto, Kolme tarinaa lasista, Lasitutkimuksia - Glass Research XIII, Suomen lasimuseo, Riihimäki 2001.<br />
<br />
Kaisa Koivisto (ed.), Ilmatar - Skymaiden, Glass by Nanny Still, The Finnish Glass Museum, Riihimäki 2003.<br />
<br />
Kaisa Koivisto, Markku Salo: Cries and Whispers / Huutoja ja kuiskauksia, The Finnish Glass Museum, Riihimäki 2008.<br />
<br />
Kristalli! Suomalaisen kristallin tarina, Lasitutkimuksia - Glass Research XII, Suomen lasimuseo, Riihimäki 1999.<br />
<br />
Uta Laurén, Gunnel Nyman, Beauty Captured in Glass, Lasiin vangittu kauneus, Suomen lasimuseo, Riihimäki 2009. <br />
<br />
Antti Metsänkylä - Pirkko Suutari, Työryhmä: verstakko, Museovirasto, Helsinki 1992. <br />
<br />
Virpi Nurmi, Lasinvalmistajat ja lasinvalmistus Suomessa 1900-luvun alkupuolella, Suomen muinaismuistoyhdistys, Helsinki 1989. <br />
<br />
Nuutajärvi - Kartano ja lasipruuki, Museovirasto, Helsinki 1983. <br />
<br />
Nuutajärvi, 200 vuotta suomalaista lasia, 200 Years of Finnish Glass, Hackman, Tampere 1993.<br />
<br />
Oiva Toikka, Lasi, Glass, Suomen lasimuseo, Riihimäki 1988. <br />
<br />
Oiva Toikka, Lasia, Nuutajärveltä, Amos Andersonin taidemuseo, Helsinki 1995. <br />
<br />
Osakeyhtiö Kumela, lasimaalaamosta tehtaaksi, Suomen lasimuseo, Riihimäki 2002. <br />
<br />
Mirja Orvola (toim. ed.), Heikki Orvola, Craft Design, Pohjoinen, Oulu 2000. <br />
<br />
Riihimäen Lasia, Riihimäen Lasi Oy 1910-1990, Suomen lasimuseo, Riihimäki 1910.<br />
<br />
100 vuotta Karhulan lasia, Lasitutkimuksia V, Suomen lasimuseo, Riihimäki 1989. <br />
<br />
Marja-Leena Salo, Into & polte - Nuutajärven lasikylän tekijöiden tarinoita, Nuutajärvi 2015. <br />
<br />
Suomalaisen lasin juhlaa, Iittala 125, Designmuseo, Helsinki 2006. <br />
<br />
Suomen lasi elää, Finnish Glass Lives Suomen lasimuseo, Riihimäki 1986. <br />
<br />
Suomen lasi elää 2, Finnish Glass Lives 2, Suomen lasimuseo, Riihimäki 1990.<br />
<br />
Suomen lasi elää 3, Finnish Glass Lives 3, Suomen lasimuseo, Riihimäki 1995. <br />
<br />
Suomen lasi elää 4, Finnish Glass Lives 4, Suomen lasimuseo, Riihimäki 2000. <br />
<br />
Suomen lasi elää 5, Finnish Glass Lives 5, Suomen lasimuseo, Riihimäki 2005. <br />
<br />
Suomen lasi elää 6, Finnish Glass Lives 6, Suomen lasimuseo, Riihimäki 2010. <br />
<br />
Suomen lasi elää 7, Finnish Glass Lives 7, Suomen lasimuseo, Riihimäki 2015.<br />
<br />
Markku Tasala, Lasintekijöiden tarinoita Iittalasta, Designor Oy Ab 2001. <br />
<br />
Tapio Wirkkala, ajattelevat kädet, Taideteollisuusmuseo, WSOY, Helsinki 2000.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Glasbl%C3%A5sning&diff=17357Glasblåsning2019-04-25T08:37:18Z<p>Travis: Ak: Uusi sivu: {{Ilmiö |kieli=sv |kansallinen=Ei |kategoria=Käsityötaidot |sijainti=Suomi |asiasanat=Glas, Glasblåsning, Glashytta, glasformgivning, Glasblåsare }} ==Utövare och folk som k...</p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Käsityötaidot<br />
|sijainti=Suomi<br />
|asiasanat=Glas, Glasblåsning, Glashytta, glasformgivning, Glasblåsare<br />
}}<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
Glastillverkning har skett genom blåsning redan i över 2000 år. Också i Finland har glasindustrin som bäst sysselsatt flera tusen människor. Glasindustrin har nästan försvunnit från Finland. Numera bedrivs industriell glastillverkning i Finland nästan enbart vid Iittalas glasbruk. Bruket sysselsätter nästan 200 personer, varav en fjärdedel är blåsare. Dessutom har Finland flera små hyttor som andelslag eller som företag som tillverkar glas genom blåsning. Utbildningscentret Tavastia utbildar blåsare i Notsjö, i Ikalis i Sastamala samkommun. Genom grundexamen kommer man in i branschen. Årligen utexamineras det i medeltal 10 blåsare. Större delen av de utexaminerade fortsätter sina studier, oftast inom kulturbranschen, en del med glas. Sedan 1993 har de som stannat inom branschen skapat en stark ny glastillverkningstradition i vårt land. Branschen är fortfarande liten men de segaste har stannat kvar och främjat manuell glastillverkning.<br />
<br />
Finlands glasmuseum samlar aktivt information om glasblåsningens historia i Finland. Suomen lasi elää-glasutställningarna, som arrangeras vart femte år, har synliggjort de stora förändringar som det har skett inom branschen sedan 1981. Museets utställnings- och forskningsverksamhet stödjer också annars bevarandet av traditionen och nytt glas.<br />
<br />
Kaappo Lähdesmäki bearbetar ett påbörjat föremål med en träkupa. Lasismi, Riihimäki 2011. Bild: Finlands glasmuseum / Marja-Leena Salo / TAKO-projekt<br />
<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
Glasblåsning är grundmetoden i glastillverkning. Glas kan blåsas utan att använda en form, med det är vanligare att blåsa i en form, antingen så att man snurrar på glaset eller genom fusing. Blåsaren gör givetvis också mycket annat än blåser. Blåsaren har traditionellt assistenter och föremålen uppstår inte genom enbart blåsarens arbete utan av ett arbetslag. Numera arbetar en del blåsare utan assistenter med hjälp av redskap de utvecklat. En del blåsare samarbetar med yrkesformgivare och -konstnärer genom att tillverka enskilda konstverk, prototyper, till och med serieproduktion. En del blåsare har också en utbildning inom konst- eller formgivningsbranschen, så att de kan förverkliga sina egna verk.<br />
<br />
En förvaringsburk blåses i Riihimäki glasbruk på 1920-talet. Bild: Finlands glasmuseum<br />
<br />
Glasindustrins problem har medfört olika lösningar såväl internationellt som i Finland. I Finland har man sedan början av 1990-talet utbildat fler blåsare än någonsin förut. Många av de mest uppskattade blåsarna har fungerat som lärare. Till en början var syftet med utbildningen att utbilda blåsare för industrin. Artesaner och artenomer inom glasbranschen har dock oftast fått sysselsätta sig själva. Många nya glashyttor har uppstått nära industrin just på grund av bevarandet av traditionen. Till exempel i Notsjö och Riihimäki finns hyttor och studior som har blivit ställen för tidsfördriv för de gamla glasblåsarna. Så förmedlas traditionen vidare även om det inte är i samma omfattning som i de gamla glasbruken. Numera skaffar många unga glasblåsare sig industrierfarenheter utomlands. Så bildas en stark grund från vilken man kan bygga upp sina specialkunskaper med de gamla glasblåsarnas hjälp.<br />
<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Glasblåsning uppfanns för mer än 2 000 år sedan i Mellanöstern. Till Finland kom det blåst glas redan på järnåldern. När Finlands första glasbruk grundades 1681, var blåsning redan etablerad och nästan den enda glastillverkningsmetoden. De första blåsarna kom från Sverige, men de var ursprungligen tyska. Glasblåsarna hade en central roll ända till mitten av 1800-talet, i Finland ofta även senare. Hyttans ägare visste ofta ingenting om tillverkningen. Industrialiseringen bringade tekniska experter till glasbruken. Arbetet delades genom att arbetslagets storlek växte upptill tiodubbelt. De delar som krävde mindre yrkeskunskaper fick mindre bra belönade assistenter göra.<br />
<br />
Glasblåsarens kunskaper har uppskattats också senare. Identiteten som en skicklig hantverkare och en industriarbetare har varit paradoxal. Arbetslagets mästare har varit den mest uppskattade yrkespersonen. Det var viktigt att få vara med som lärjunge i de skickligaste mästarnas arbetslag. Så ärvde de unga sina mästares kunskaper.<br />
<br />
Sara Hulkkonen tar glas från ugnen till pipans ände. Notsjö glaskompani 2011. Bild: Finlands glasmuseum / Marja-Leena Salo / TAKO-projekt<br />
<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
Numera förmedlas traditionen av skolorna och genom aktivt samarbete mellan gamla mästare och unga glasblåsare. Studerandena måste göra praktik i bruk eller i enskilda konstnärers verkstäder. I Notsjö ordnas regelbundet verkstäder där antingen finländska eller utländska blåsare lär ut specialtekniker. Kunskaper förmedlas också genom pensionerade glasblåsare: många besöker dagligen små verkstäder.<br />
<br />
Yrkesskolan Tavastia arrangerar tilläggsutbildning som leder till examen för glastillverkare som redan är verksamma inom yrket. På hösten 2014 trädde Undervisningsstyrelsens nya examensgrunder i kraft för både Yrkesexamen för glasblåsare (gesäll) (YE) och Specialyrkesexamen för glasblåsarmästare (SYE). Birkalands yrkeshögskola arrangerar blåsningskurser för sina elever med syftet att lära dem formgivningssamarbete tillsammans med blåsare.<br />
<br />
Glasblåsning avviker stort från de flesta andra hantverkskunskaperna: den kan man i praktiken inte ha som hobby. För hobby är den för dyr.<br />
<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
För att glasblåsning ska leva vidare som kulturarv förutsätts å ena sidan att utbildningen ska bevaras och å andra sidan att nya glåsblåsarföretagares och formgivarföretagares verksamhet ska stödjas. Stödet behöver inte nödvändigtvis vara direkt ekonomiskt stöd från staten eller kommunerna utan framför allt en ökad uppskattning för hantverkskunskapen och att hantverkets värde som en del av kulturarvet erkänns.<br />
<br />
Glashyttorna arrangerar efter möjlighet verkstäder och kurser där antingen gamla glasblåsare eller utländska kunnare undervisar.<br />
Kultur- och upplevelseturism bringar besökare till hyttorna och ökar kännedomen om och uppskattningen av hantverkskunskapen i allmänhetens ögon. Finlands glasmuseum fungerar i samarbete med hyttor i samband med främjandet av turismen.<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
<br />
==Källor och länkar till andra informationskällor==</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Sn%C3%A5lheten_i_Laihela&diff=17354Snålheten i Laihela2019-04-24T08:13:33Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Muntliga traditioner<br />
|sijainti=Laihia,Pohjanmaa<br />
|asiasanat=snålhet, snål, laihelabor, laihela, sparsam, sparsamhet, sniken, vitsar, berättelser, humor<br />
}}<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
[[Tiedosto:Laihian Euro.jpeg|thumb|En välvänd euroslant från Laihela. Bild: Olli Väisänen.]]<br />
Laihelabornas snålhet är väl känd i hela Finland och delvis även utomlands. Laihela är i hela landet känt för snålhet vilket bevisas av årtionden gamla och även nyare laihelabovitsar. Av denna anledning kallas Laihela även för Finlands Skottland. Förbindelser med Laihela anses tämligen ofta mest vara synonymt med snålhet och sparsamhet, och en person som är snål kallas ofta för laihelalainen (laihelabo), så begreppet är mycket känt. Dessutom hittas nya skämt om laihelabornas snålhet på hela tiden. <br />
<br />
År 1997 gjorde Media People Oy en enkät om 40 kommuner på olika håll i landet. Deltagarna fick svara på vad dessa kommuner/städer var kända för. Svar från 299 personer analyserades. Laihela var enklast att placera på kartan. Från Helsingfors till Lappland placerade över 84 procent av deltagarna orten i rätt län. Laihela är bäst känd för snålheten, snålhets- och laihelabovitsar, Laihela mark, slantvändning, snikenhet, Finlands Skottland, sparsamhet och ekonomisk noggrannhet - upp till 80 procent. <br />
<br />
I dag bor det 8 100 invånare i Laihela och de lokala invånarna är stolta över sin snålhet. Laihelaandan har också använts positivt och till och med som vissa företags projektnamn för sparåtgärder. Laihela har också ett eget museum där snålheten presenteras. Museet i fråga, Nuukuurenmuseo (Sparsamhetens museum), ligger på samma gårdsplan som Laihela hembygdsmuseum, och deras verksamhet upprätthålls av Laihela hembygds- och museiförening, som har fungerat i 80 år. Sparsamhetens museum spelar en betydande roll i att upprätthålla och främja Laihela rykte om snålhet. Det är också den mest kända sevärdheten i Laihela. [[Tiedosto:Nuukuurenmuseo4.jpg|thumb|Nuukuurenmuseo, Laihela. Bild: Pekka Mäkynen]]<br />
[[Tiedosto:Nuukuurenmuseo5.jpg|thumb|Nuukuurenmuseo, Laihela. Bild: Saila Routio]]<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
[[Tiedosto:Nuukuurenmuseo ulkorakennuksineen.jpg|thumb|Nuukuurenmuse, Laihela. Bild: Olli Väisänen]]<br />
Berättelser, skämt och historier om laihelabornas snålhet hörs oftast när en utomstående och en laihelabo träffas. Skämt om laihelabor är allmänt kända, och de berättas också utanför Laihela, även om skämtaren och åhöraren inte har någon förbindelse med Laihela. Vitsar och skämt kan också läsas i olika skämtböcker samt på humorsidorna på nätet. <br />
<br />
Utomstående berättar gärna snålhetsvitsar, när de träffar en laihelabo. Och laihelabor skämtar även gärna om sig själv. Enligt en undersökning som gjorts om ämnet handlar det högst sannolikt om att upprätthålla den egna etniska och regionala identiteten. Laihelaborna är nuförtiden stolta över sitt rykte och över att den lilla kommunen på grund av det är känd överallt i Finland. Vitsberättelserna betonar den egna ortens särkaraktär. Det är fint att veta att laihelabornas snålhet är så känd och livskraftig att ett sådant rykte och en vitstradition har uppstått. Att berätta en laihelabovits eller snålhetsberättelse är även ett utmärkt sätt att öppna diskussionen mellan en utomstående och en laihelabo eller att lätta till stämningen. <br />
<br />
Till en början riktades det illvilligt hån mot laihelabornas snålhet, och också laihelabornas egen attityd gentemot ryktet har därför varit negativ. År 1998 gjordes en undersökning som visade att särskilt den äldre generationen fortfarande förhöll sig negativt till snålhetsryktet. Under årtiondens gång har dock skämten och berättelserna ändrat sin ton och blivit mer positiva. Enligt en undersökning i ämnet skedde det en särskilt stor förändring i attityden gentemot snålhetsryktet och laihelavitsarna i mellan 1960- och 1970-talen. Man började utnyttja ryktet genom bland annat Lions Clubs vitsbok samt andra souvenirer med snålhetstemat. <br />
<br />
Numera är man stolt över att härstamma från Laihela, till den grad att man gärna vill lära andra att vara snåla, till exempel genom besök till Sparsamhetens museum. Lions Club tryckte för ett par år sedan upp betyg, "Toristus nuukuuren opis olosta" ("Intyg över att ha avklarat snålhetsläran"), som såldes till dem som hade besökt Laihela och fått lära sig snålhet. <br />
<br />
Tonen för laihelabornas snålhet är allmänt rätt välvillig och positiv. Även i skämten söker laihelabon inte sin egen nytta genom att lura andra, utan handlar hellre klokt och extremt sparsamt. Laihelaandan var möjligen grönhet redan långt före den gröna rörelsen. Det var återvändning långt före Paris loppmarknader blev trendiga. Laihelabon säger, ”annanstans är snålheten obligatorisk, hos oss är den frivillig”. Även om man i Laihela tvättar sin engångsmugg, betyder det inte att man inte skulla ha råd att köpa en ny. Man dricker kaffe från pappmuggen som tvättats flera gångar, eftersom det går att dricka kaffe så och för att undvika slöseri. Den centrala idén är att använda och förbruka föremål, kläder och naturen lagom mycket för att leva. Att slösa på onödiga statusprylar vore ofattbart för en äkta laihelabo. <br />
<br />
”Nuukasti mutta komiasti” (”Snålt men grant”) är Laihela kommuns slogan i dag. Snålheten symboliseras även i kommunens vapen av den sparsamma ekorren, som lägger undan föda för framtiden. Snålhetsryktet utnyttjas i kommunen från sparsamhetens synvinkel. På Laihela kommuns webbplats berättas det att ”När snålhet innebär förnuftiga tillvägagångssätt, hållbar utveckling och att ta hand om kommuninvånarnas intressen – då är man snål i Laihela.” Snålhetsryktet främjas och upprätthålls av Sparsamhetens museum, som är vigt åt ämnet. Vissa företag på orten utnyttjar även snålhetsryktet i sina företagsnamn och till exempel i marknadsföring: det är ekonomiskt att köpa och/eller använda tjänster eller produkter eller kunden kan spara genom att skaffa produkterna eller tjänsterna. Till Laihelaandan, alltså sparsamheten, har även andra företag hänvisat till i sin marknadsföring, inte bara de som har sin hemort i Laihela: ett exempel är Scanoffices televisionsreklam 2015 med en ”värmepump från Laihia”.<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Vi är inte säkra på hur Laihelabornas snålhetsrykte födde. Mest sannolikt härstammar det från de sista hungeråren 1856–67. Omkring åren 1866–1867 skedde det ett stort vulkanutbrott på Island, och askan från det mörknade himlen. Som följd av vulkanutbrottet snöade det på midsommaren 1867, skörden förstördes och en hungersnöd rådde. <br />
<br />
Laihela kommunnämnd hade godkänt en fattigvårdslag eller reglemente 7.8.1854. Det var ett bra verktyg för att sköta ärenden med under de tunga hungersåren. I Laihela var Frans Frederik förman för kommunnämnden, och han insåg att något måste göras för att avlägsna hungern. Kaptenen arrangerade att den fattiga, gårdslösa befolkningen placerades på bondgårdarna. Här fick de två måltider på välling per dag mot det att de arbetade i huset efter sina krafter. Så behövde de hungriga inte svälta eller gå runt och tigga. Husbönderna på gårdarna godkände inte detta, men kaptenen, som hade gått i krigsskola, visste hur man skulle ge folk order. Tiggare kom och gick och fick se prydliga österbottniska hus. Men när tiggarna bad om mat i husen, fick de ingenting, man bara sade att husbönderna måste ta hand om de egna fattiga. De hungriga vandrarna dog av sjukdomar, särskilt av tyfus. Många passerade Laihela utan att få den minsta matbit. Även om det varje vecka avled tiotals så undvek man dock på detta sätt att alla fattiga i Laihela dog. <br />
<br />
Härifrån härstammar laihelabornas rykte som snåla, som spreds av tiggare som kommit från annan ort. Dessutom publicerade dagstidningarna efter hungeråren smädelseskrifter om laihelabornas snålhet. Detta kan betraktas som startpunkten för laihelaabovitsarna och berättelserna. <br />
Det finns dock uppgifter om laihelabornas sparsamma levnadssätt redan från 1700-talet. Snålheten nämns också, men egentliga grunder för snålhetsryktet är det svårt att hitta. Ryktet om snålheten kan ha uppstått under 1700-talet, efter den stora och lilla ofreden och de stora hungersåren. Laihelas läge vid farleden som leder till staden vid havet har gjort det till en genomgångsplats för många slags vandrare. Det kan hända att laihelaborna därför har tröttnat på att ständigt öppna sina dörrar för vandrarna eller att vara frikostiga och givmilda mot dem. <br />
<br />
Marjatta Jauhiainen från Finska litteratursällskapet har undersökt skämten om laihelabor. Hon anser dialekten vara den mest trovärdiga förklaringen. Folk från grannkommunerna har skämtat om laihelabornas överdrivna användning av s-ljudet: ”Laihian skotti skiipes skorkooselle”. Skotti betyder pojke, och skottin från Laihela har kanske förknippats med skotten från Skottland och därigenom Laihela med snålheten. Enligt Jauhiainen har också några av Laihela grannkommuner, såsom Lillkyrö och Jalasjärvi, lidit av rykte som snåla. Av någon anledning har dessa kommuner aldrig inspirerat skämtare. <br />
<br />
I början av förra århundradet började laihelabohumor samlas bland annat i Finska litteratursällskapets folkdiktsarkiv till följd av humorinsamlingar om olika ämnen. År 1969 arrangerade Finska litteratursällskapet och Lions Club Laihela en samlingstävling om laihelaboskämt. Så uppstod en helhet på 1006 enheter av laihelaboskämt, som fick namnet Justhin piisas. Från 1960-talet spred laihelabohumor från lokalhumornivån till hela folket, och de slagkraftiga skämtens popularitet växte på de längre skämtens bekostnad.<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
Sparsamhetens museum, som upprätthålls av Laihela hembygds- och museiförening, fungerar som en viktig främjare och upprätthållare av snålhetsryktet. Där går det att bekanta sig med snålheten bland de roliga snålhetsföremålen och slutanvända bruksföremålen. Det mest berömda av skämtföremålen torde vara Laihela mark – numera givetvis Laihela euro – som i sin tid uppfanns i en tävling för skolelever. Hembygdsrådet Esko Luoma har tagit fram en livlig historia om hur mynten missformades när en husbonde från Laihela och en judisk tyghandlare båda drog i den: den ena skulle gärna ha sålt och den andra tvekade att köpa — och så blev marken elliptisk. Turistguiderna har en viktig ställning som förmedlare av snålhetsryktet till de besökande i Laihela. I Sparsamhetens museum berättar guiden för besökarna om snålheten och snålhetsföremålen och även om snålhetsryktets historia. Många gånger är museiguiden den enda källa för till exempel en gäst från en annan ort eller från ett annat land som kan berätta om laihelabornas rykte som snåla. <br />
<br />
I den gamla backstugan som fungerar som Sparsamhetens museum uppvisas förutom snålhetsföremålen även historien om fattiga backstugusittare, hur de levde förr när de måste spara allt. Hembygdsrådet och före detta ordföranden till Laihela hembygds- och museiförening Esko Luoma utförde i många år viktigt arbete för att utnyttja laihelabornas snålhetsrykte och grunda ett snålhetsmuseum som skulle vigas åt temat. Till sist genomfördes projektet och museet öppnade sina dörrar till publiken år 1992. Museet ligger i samma gårdsplan som Laihela hembygdsmuseum och är öppet på sommaren. <br />
<br />
Snålhetsryktet utnyttjas i Laihela också i annan marknadsföring för turister samt i vissa företag i Laihela inom reklam och marknadsföring. I kommunen arrangeras dessutom bland annat årligen en Nuukuuren viikko, Snålhetens vecka. Under veckan pågår olika evenemang såsom kvällsorienteringar, cykling, sagotimmar och andra sysslor för barn, konserter, allsångskvällar, loppisar, begravningsplatsrundor med flera. I Laihela har bland annat lopp- och skidåkningsevenemang med snålhetsteman även arrangerats. Bygget av den energisparande byn i Laihela på 1980-talet väckte också intresse för ekonomiskt byggande. Laihelaborna har till och med valt årets skitru, det vill säga snåljåp! På 1990-talet planerades ett imponerande landmärke i Laihela vid riksväg tre. Projektet blev dock inte genomfört. <br />
<br />
Man berättar gärna om kommunens berömda rykte till dem som reser till Laihela, om de inte känner till det på förhand. Laihela hembygds- och sparsamhetsmuseum har också en aktivt uppdaterad webbplats. I snålhetshörnan på Laihela kommuns webbplats finns laihelabovitsar, berättelser, dikter, hågkomster, snålhetstips och så vidare. Dessutom har laihelabovitsar samlats i flera böcker (bland annat Ei makiaa mahan täyreltä, Justhin piisas kun kesken loppu). Det finns till och med musik med snålhetstemat: Aleksi Riikonen har komponerat och Veijo Pihlajamäki skrivit sångtexten till jenkan Nuukan flikan jenkka.<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
”Laihela rykte som snålhetens bo lever fortfarande starkt i talen – 150 år efter de ursprungliga händelserna.” Så skriver Iltasanomat i sin artikel om snålheten i Laihela 23.2.2017. Snålhetsryktet är alltså en mycket stark levande muntlig tradition som kan utnyttjas på otaliga sätt. Energisparing, återvändning och ekologiskhet är exempel på moderna trender som på ett naturligt sätt förknippas med snålheten och sparsamheten. I Laihia kan dessa utnyttjas genom att genomföra till exempel olika evenemang och seminarier eller samarbetsprojekt och på så sätt använda sig av sitt rykte. <br />
Den roll som Sparsamhetens museum har är att upprätthålla snålhetsryktet och att förmedla traditionens historia. Denna uppgift tar uttryck i historieberättelser till museibesökarna och till följarna på museets Facebookssida. De sociala medierna är ett utmärkt sätt att förmedla denna värdefulla tradition särskilt till yngre människor.<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
Laihian Kotiseutu- ja museoyhdistys ry, <br />
<br />
Anne Riihimäki, Jaakko Heinimäki<br />
<br />
==Källor och länkar till andra informationskällor==<br />
'''Web-källor och videolinkar'''<br />
<br />
[http://www.laihian-kotiseutumuseo.net/nuukuus.htm Laihian Kotiseutu- ja Nuukuurenmuseon nettisivut]<br />
<br />
[https://www.facebook.com/Laihian-Kotiseutu-ja-Nuukuurenmuseo-163214003738696/ Laihian Kotiseutu - ja Nuukuurenmuseon Facebook-sivu]<br />
<br />
[https://www.laihia.fi/palvelut/kulttuuri/nuukuusnurkka Laihian kunnan nettisivujen Nuukuusnurkka]<br />
<br />
Blogikirjoitus: [http://www.esine.fi/2010/10/lukijakertomus-vintage-kynttilanjalka-kitsastelua-laadusta-tinkimatta/ Lukijakertomus: Vintage kynttilänjalka kiteyttää kitsastelun idealogian.]<br />
<br />
YLE Elävä arkisto:[http://yle.fi/aihe/artikkeli/2016/01/12/laihian-ylpeat-nuukat Laihian ylpeät nuukat. Ajankohtaiskuvaus Laihiasta vuodelta 1973.]<br />
<br />
Mainosvideo: [http://www.scanoffice.fi/fi/yritystieto/tv-mainokset Laihialainen lämpöpumppu.]<br />
<br />
Youtube-video: [https://www.youtube.com/watch?v=6SzPPvqF3os Nuukan flikan jenkka]<br />
<br />
'''Litteratur och andra källor'''<br />
<br />
Iltansanomat 23.2.2017: Legenda laihialaisten saituudesta syntyi suurista nälkävuosista, jotka tappoivat 150 000 suomalaista.<br />
<br />
Humalainen, Pirjo 2012. Kansanjuhlan järjestäminen - Case: Nuukuuren viikko Laihialla 17. – 19.8.2012. Opinnäytetyö.Kulttuurialan yksikkö Kulttuurituotannon koulutusohjelma, Seinäjoen ammattikorkeakoulu. Linkki tutkielmaan.<br />
<br />
Hämäläinen, Pauli 2013. Näkökulmia nuukuuteen - Stereotyyppiin perustuvien vitsien metaviestit ja nonkommunikaatio huumorin kehyksessä. Folkloristiikan pro gradu -tutkielma. Jyväskylän yliopisto, Historian ja etnologian laitos. Linkki tutkielmaan.<br />
<br />
Haastattelut: Esko Luoma, Jaakko Heinimäki<br />
<br />
Kaarto-Nurmeksela, Sari 1998. "Ei nuukuus oo kurjuutta. Se on hyvinvoinnin perusta." - Kansatieteellinen tutkimus nuukuudesta laihialaisuuden manifestoijana. Pro gradu -tutkielma, Kulttuurien tutkimuksen laitos, Turun yliopisto.<br />
<br />
Laihian Kotiseutulehti 2016. Laihian Kotiseutu- ja museoyhdistys.<br />
<br />
Rapila, Alpo K. Laihialaisten nuukuus : mistä asiasta on ollut kysymys ennen ja nyt<br />
<br />
Rapila, Alpo K. Laihian suuri erikoisuus : säästäväisyys, nuukuus : mistä asiasta on ollut kysymys jo ennen ja on tänäkin päivänä<br />
<br />
VASEK 2/2008, Vaasanseudun kehitys Oy:n tiedotuslehti.<br />
<br />
Santeri Alkiosta (Ilkka-lehden ja Maalaisliiton perustaja) kertova [[Santeri Alkio|wikiartikkeli]]</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Spetsknyppling_i_Hein%C3%A4maa&diff=17347Spetsknyppling i Heinämaa2019-04-18T11:39:59Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Kyllä<br />
|kategoria=Käsityötaidot<br />
|sijainti=Orimattila<br />
|asiasanat=slöjd, knypplingsredskap, inredning, linne, accessoarer, smycken, tavlor, folkliga handarbeten<br />
}}<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
Heinämaan Pitsinkutojat ry (Heinämaa spetsknypplare rf) grundades 1959. Föreningens syfte är att fungera som ett band mellan spetsknypplare och ta hand om upprätthållningen av medlemmarnas kunskaper i folklig spetsknyppling. Föreningen arrangerar evenemang och kunskapstävlingar inom området.<br />
<br />
Spets från Heinämaa knypplas av olika generationer, kvinnor, män, unga och barn; knypplingsentusiaster, handarbetsfolk och uppskattare av handarbete; dem som är med i föreningsverksamhet samt knypplingslärare och -handledare. Knypplingstraditionen är bekant för dem som bor på orten och nära omgivning, knypplingsentusiaster i hela Finland, kulturintresserade, värnare av knypplingstraditionen, knypplingslärare och -handledare samt andra knypplingsföreningar i Finland och deras medlemmar. Spets från Heinämaa är också internationellt känd (den internationella spetsorganisationen Oidfa).<br />
[[Tiedosto:Pihlajanoksa.jpg|alt=Pihlajanoksa|thumb|Rönnkvist]]<br />
<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
Spets knypplas i hela Finland. I Heinämaa by i Orimattila finns en lång och särpräglad knypplingstradition. Den är en hantarbetsform där man med hjälp av träpinnar i vilka lintråd har lindats på en knyppeldyna flätar trådarna omlott med varandra med hjälp av instickna knappnålar och använder vid arbetet olika slag.<br />
<br />
Spetsen från Heinämaa får sin särart av tråden och knypplingstekniken. Knypplingstråden är vanligtvis tämligen tjock, linfärgad tråd. Knyppling sker genom att kasta knyppelpinnarna i snabb takt. Dukarna är genomgående knypplade och mer sällan kantspets som fästs vid ett tyg. I spetsen från Heinämaa används halvslaget mycket, och man använder inte helslag i kanterna av ett halvslagsmönster, såsom man gör till exempel i Raumo spets. Bland slagen finns halvslaget eller enkelslaget, vävslaget och helslaget eller dubbelslaget samt vridningar. Dessutom skapas olika mönster såsom spindeln (i Heinämaa Peroi) eller mandeln (Pamppala). Dessutom knypplas rosenbotten (mankeli), flätor och maskor (ripsut).<br />
<br />
Vid knyppling används par, det vill säga knypplaren använder alltid fyra knyppelpinnar på en gång. Knyppeldynan som används i Heinämaa är av västerländsk typ. Dynan har trästomme och är halvrund och utbuktad. Dess yta är av fårskinn och hårdlackad. Fyllningen var först av björnmossa, senare av hyvelspån. Numera är dynorna av konstläder. Mitt i dynans bakre del finns ett fyrkantigt hål med en trärulle. På rullen fästes mönstret, en mall som ritats och stuckits. Förr var mönstret av näver och rutat med hjälp av mönsterstickor. Nuförtiden används prespanpapp.<br />
[[Tiedosto:Nyplääjät 1980.jpg|thumb|Knypplare på 1980-talet.]]<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Heinämaa har en nästan 250-årig historia i spetsknyppling. Det antas att spetsknyppling började i slutet av 1700-talet. Skriftliga hänvisningar finns dock endast från 1857. Som en orsak till att knypplingen bevarades i Heinämaa har betraktats att byn har haft dåliga förbindelser till andra orter. Endast en del av byborna har kunnat livnära sig på jordbruk. Därför har en talrik skara av byns kvinn- och delvis även manfolk skaffat sig extra inkomster med spetsknyppling. Sedan vandade man runt och sålde spetsarna. Knypplarna fick influenser under försäljningsresorna och då fick byns spetsar sin särart.<br />
<br />
Det är oklart varifrån eller från vem konsten att knyppla spets kom till Heinämaa. Muntlig tradition säger att att det skedde på 1760–1780-talet. Till en början var spetsarna smala och raka mellan- och kantspetsar ända till början av 1900-talet. Sådana spetsar har också funnit sin väg till Nationalmuseets samlingar, bland annat i Henrika Kivistös spetssamling. I början av 1940-talet var det brist på tråd, vilket ändrade spetsen i Heinämaa. Även om det redan i slutet av 40-talet fanns tunn blekt tråd tillgänglig, köpte man ändå oblekt eftersom man redan vant sig vid den. Därför började man allmänt knyppla av linfärgad, tjockare nummer 16 och 30 tråd och fortsatte med att knyppla helt knypplade dukar. Också utvecklingen av spetsarna fortsatte. Nya modeller och artiklar växte fram, bland annat kragar, ljusmanschetter, bokmärken, smycken, till och med en brudkrona och slöja.<br />
[[Tiedosto:Nyplääjät.jpg|thumb|Knypplare]]<br />
<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
Traditionen förmedlas vidare med knypplingskurser för vuxna och barn. Traditionen förmedlas från mor till dotter, svärmor till svärdotter, som en muntlig och praktisk tradition Dessutom deltar man i olika evenemang med arbetsdemonstrationer och berättar om knyppling och dess historia. Föreningen deltar också på mässor och utställningar i Finland och utomlands. Heinämaan pitsinkutojat upprätthåller spetshuset Pitsitupa, där utställningar och spetsevenemanget Pitsipäivät arrangeras varje sommar. Turister och kunder i Pitsitupa får höra om historian och arbetsdemonstrationer ordnas med information om knyppling.<br />
<br />
Projekt som anknyter till traditionsbevarande har varit lagring av historian och mönstren och som gav upphov till boken Heinämaan pitsiprinsessat och mönstermappar. De beskriver spetsar, deras skapare och spetsknypplingstraditionen i Heinämaa. Samlingen i mönstermapparna innehåller 100 knypplade dukar och ritade mönster, dukens skapare, om namnet känns till, samt en bild på skaparen.<br />
<br />
I Pitsitupa tar man emot utflyktsgrupper, som får lära sig om historian och spetsarna. Dessutom arrangeras varje sommar två dagars spetsevenemang Pitsipäivät en vecka före midsommar. Man håller dynmöten, vilket ännu på 1970- och 1980-talen innebar att man tog med sig knyppeldynan och besökte någon granne eller föreningens medlem. Sedan samtalade man och knypplade tillsammans och hjälpte varandra med problem. Nuförtiden arrangeras möten på Pitsitupa och de är öppna för alla. Mötet arrangeras 4–5 gånger under höstperioden och likaså under vårperioden. Där får knypplarna handledning för knepiga ställen och i början och avslutningen av duken. Dessutom designas nya produkter och mönster. Vid behov ges handledning i knyppling på de lokala skolornas handarbetslektioner som lärarens hjälpare. Webbplatsen är en viktig kommunikationskanal. Webbplatsen upprätthålls.<br />
<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
Förr lärdes knyppling ut i skolorna i Orimattila, numera endast sporadiskt om alls, och därför är kännedomen om den mindre. I Heinämaa byskola hörde traditionella handarbeten till läroplanen åtminstone ända till 2009. Skolan lades ner 2013, och traditionen fortsatte inte i den nya byskolan i Virenoja. Då skolbyggnaden i Heinämaa inte längre används av byn som möteställe för klubbar och liknande, såsom tidigare, fungerar spetsklubben för vuxna nu i Orimattila centrum ca 9 km från Heinämaa i Pitsitupa i Kehräämö, och barnens spetsklubb i det lilla bönehuset i Heinämaa, som ägs av Orimattila församling.<br />
<br />
Numera är det ett fåtal människor som är traditionsbärarna för den lokala traditionen. Det mest utmanande är att väcka intresse för spets hos barn, unga och medelålders personer så att de engagerar sig i hobbyn. Knyppling intresserar fortfarande nya entusiaster, såväl barn och unga som folk från grannorterna. Förr knypplades det för försäljning, nu och i framtiden är knyppling en hobby, men det finns också de som knypplar för försäljning. De nya modellerna, nya användningssätten och olika nya knypplingsmaterialen väcker intresse.<br />
<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
[http://www.heinamaanpitsi.fi/ Heinämaan Pitsinkutojat rf]<br />
<br />
==Länkar till andra informationskällor==<br />
<br />
<br />
Heikkonen, Raija 1978. Orimattilan Heinämaan pitsinnypläys. Lahti : Lahden museo- ja taidelautakunta<br />
<br />
Honka-Hallila, Helena 2012. Suomalaista nyplättyä pitsiä. Helsinki: Maahenki.<br />
<br />
Honka-Hallila, Helena 2015. Ristiin kierto - Pitsinnypläys ammattikäsityöstä harrastukseksi. Tampere: Suomen Pitsinnyplääjät.<br />
<br />
Hosiaisluoma-Karppinen, Alli (toim.) 1998. Heinämaan Pitsiprinsessat. Orimattila: Heinämaan Pitsin Kutojat ry. <br />
<br />
Linnove, Aino 1947. Suomalaisen pitsinnypläyksen kehitysvaiheita 1500-luvulta 1850-luvulle. Porvoo: WSOY.<br />
<br />
Linnove, Aino 1963. Suomalaiset nyplätyt pitsit. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.<br />
<br />
Nypläyksen opas 1957. Kotiteollisuusjärjestöjen keskusliiton mallisarja II.<br />
<br />
Pitsiposti-magazinet av Suomen pitsinnyplääjät rf</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Pitsin_kutominen_Hein%C3%A4maalla&diff=17346Pitsin kutominen Heinämaalla2019-04-18T11:39:49Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Kyllä<br />
|kategoria=Käsityötaidot<br />
|sijainti=Orimattila,Päijät-Häme<br />
|asiasanat=Puutyöt, nypläysvälineiden valmistus, sisustus, liinavaatteet, asusteet, korut, taulut, kansanomaiset käsityöt,<br />
}}<br />
<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Heinämaan Pitsinkutojat ry perustettiin 1959. Yhdistyksen tarkoituksena on olla yhdyssiteenä pitsinkutojien kesken ja huolehtia jäsenten kansanomaisen pitsinkudontataidon ylläpitämisestä. Yhdistys järjestää alan tapahtumia ja taitokilpailuja.<br />
<br />
Heinämaan pitsiä nypläävät eri sukupolvet, naiset, miehet, nuoret ja lapset; nypläyksen harrastajat, käsityöihmiset ja käsitöitä arvostavat; yhdistystoiminnassa mukana olevat sekä nypläyksen opettajat ja ohjaajat. Nypläysperinteen tuntevat paikkakuntalaiset, lähiympäristö, koko Suomen nypläyksen harrastajat, kulttuurista kiinnostuneet, nypläysperinteen tallentajat, nypläyksen opettajat ja ohjaajat sekä muut Suomen nypläysyhdistykset ja niiden jäsenet. Heinämaan pitsi tunnetaan myös kansainvälisesti (kansainvälinen pitsijärjestö Oidfa).<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Pitsiä nyplätään koko Suomessa. Heinämaan kylässä, Orimattilassa on pitkä ja omaleimainen nypläämisen eli pitsin kutomisen perinne. Se on käsityön muoto, jossa pitsityynyllä puisten nappuloiden avulla, joihin on rullattu pellavalanka, laitetaan nuppineulojen avulla lankoja toistensa lomaan, käyttäen erilaisia lyöntejä. <br />
<br />
Heinämaan pitsistä tekee omaleimaisen lanka ja kudontatapa. Nypläyslankana on etupäässä paksuhko ja pellavan värinen lanka. Nypläys tapahtuu nappuloita heittelemällä ja nopeatahtisena. Liinat ovat kokonaan nyplättyjä harvemmin reunapitsiä kankaaseen kiinnitettynä. Heinämaan pitsissä käytetään paljon puolilyöntiä eikä puolilyöntikuvion kääntöreunoissa käytetä kokolyöntiä, kuten esim. Raumalaisessa pitsissä. <br />
Lyöntejä ovat puolilyönti eli verkkolyönti, liinalyönti (Heinämaalla lapastiuha) ja kokolyönti sekä kierteet. Lisäksi tehdään erilaisia kuvioita, kuten Hämähäkki (Heinämaalla Peroi) ja manteli (eli Pamppala). Ruusupohja/saksanvälineula on Heinämaalla mankeli ja ump´mankeli. Lisäksi nyplätään palmikkoa ja tehdään silmuja (Heinämaalla Ripsuja). <br />
<br />
Nypläyksessä käytetään pareja eli nyplääjä käsittelee aina neljää nappulaa kerrallaan. Nypläystyyny on Heinämaalla tyyliltään länsimaalainen. Tyyny on puurunkoinen, puolipyöreä ja kupera. Sen pinta on lampaannahkaa ja lakattu kovaksi. Täyte oli aluksi karhunsammalta, myöhemmin höylälastua. Nykyisin tyynyt ovat keinonahkaisia. Tyynyn takaosan keskellä on neliskanttinen kolo, johon on kiinnitetty puusylinteri, rulla. Rullan päälle on kiinnitetty mynsteri, Heinämaalla myysteri eli pistelty ja piirretty malli. Myysteri oli ennen tuohinen joka oli ruudutettu myysteritikkujen avulla. Nykyisin käytetään prespan pahvia.[[Tiedosto:Pihlajanoksa.jpg|alt=Pihlajanoksa|thumb|Pihlajanoksa]]<br />
<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Heinämaalla on lähes 250-vuotinen historia pitsinnypläyksessä eli pitsin kutomisessa, kuten heinämaalaiset sanovat. Pitsiä oletetaan aletun nyplätä 1700-luvun loppupuolella. Kirjallisia viitteitä löytyy kuitenkin vasta noin 1857 alkaen. Yhtenä syynä Heinämaan nypläyksen säilymiseen on pidetty sitä, että kylästä on ollut huonot kulkuyhteydet muualle. Kyläläisistä vain osa on voinut elättää itsensä maanviljelyllä. Niinpä lukuisa joukko kylän nais- ja osin miesväestäkin on hankkinut lisätienestiä nyplätyllä pitsillä. Pitsiä on kierretty myymässä. Kutojat saivat myyntimatkoilla vaikutteita muualta, ja näin kylän pitseihin tuli omaleimaisuutta. <br />
<br />
Mistä tai keneltä pitsinkutomisen taito Heinämaalle tuli, siitä ei ole varmuutta. Perimätiedon mukaan on arvioitu sen tapahtuneen 1760–1780-luvuilla. Aluksi pitsit olivat kapeita ja suoria väli- ja reunapitsejä 1900-luvun alkuun saakka. Tällaisia pitsejä on päätynyt Kansallismuseonkin kokoelmiin, muun muassa Henrika Kivistön pitsikokoelmana. 1940- luvun alussa oli lankapula ja se muutti Heinämaan pitsiä. Vaikka 40-luvun lopulla oli jo saatavana valkaistua ja ohutta lankaa, ostettiin kuitenkin valkaisematonta koska siihen oli jo totuttu. Siksi yleisesti alettiin etupäässä kutoa pellavan värisestä paksummasta 16 ja 30 numeron langasta ja jatkettiin kokonaan nyplättyjen liinojen nypläämistä. Myös pitsien kehittely jatkui, keksittiin uusia malleja ja artikkeleja, muun muassa kauluksia, kynttilämansetteja, kirjanmerkkejä, koruja, jopa morsiuskruunu ja huntu.[[Tiedosto:Nyplääjät 1980.jpg|thumb|Nyplääjät 1980-luvulla]]<br />
<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinnettä välitetään eteenpäin järjestämällä nypläyskursseja aikuisille ja lapsille. Perinnettä siirretään äidiltä tyttärelle, anopilta miniälle, kerrotaan toinen toiselle ja opastetaan. Lisäksi osallistutaan erilaisiin tapahtumiin, joissa annetaan työnäytöksiä ja kerrotaan nypläyksestä sekä sen historiasta. Yhdistys osallistuu myös messuille sekä näyttelyihin Suomessa ja ulkomailla. Heinämaan pitsinkutojat ylläpitää Pitsitupaa, jossa järjestetään näyttelyitä ja Pitsipäivät joka kesä. Matkailijoille sekä Pitsituvan asiakkaille kerrotaan historiaa ja annetaan työnäytöksiä kertoen nypläyksestä.<br />
<br />
Perinteen vaalimiseen liittyviä hankkeita ovat olleet historian ja mallien tallentaminen, joiden tuloksena ovat syntyneet Heinämaan pitsiprinsessat- kirja ja mallikansiot. Ne esittelevät pitsejä, niiden tekijöitä ja heinämaalaista pitsinnypläysperinnettä. Mallikansiokokoelma sisältää 100 nyplättyä liinaa ja piirretyn mallin, liinan suunnittelijan, jos se on ollut tiedossa, sekä nyplääjän kuvan.<br />
<br />
Pitsituvassa otetaan vastaan retkiryhmiä, joille kerrotaan historiaa ja esitellään pitsejä. Lisäksi järjestetään joka kesä kaksipäiväiset Pitsipäivät viikkoa ennen juhannusta. Järjestetään Tyynykylää joka tarkoitti ennen vielä 1970- ja 1980-luvulla, että otettiin nypläystyyny mukaan ja mentiin kylään naapuriin tai jonkun yhdistyksen jäsenen luo. Sitten keskustelun lomassa nyplättiin yhdessä ja autettiin toisia ongelmakohdissa. Nykyisin Tyynykylä järjestetään Pitsituvassa ja se on avoin kaikille. Tyynykylä järjestetään syyskaudella 4 – 5 kertaa samoin kevätkaudella. Tyynykylässä opastetaan nyplääjiä ongelmakohdissa ja liinan aloituksessa ja lopetuksessa. Lisäksi suunnitellaan uusia tuotteita sekä malleja. Tarvittaessa opastetaan nypläystä paikallisten koulujen käsityötunneilla opettajien apuna. Nettisivut ovat tärkeä viestinnän kanava. Pidetään yllä nettisivuja.<br />
[[Tiedosto:Nyplääjät.jpg|thumb|Nyplääjät]]<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Ennen Orimattilassa opetettiin kouluissa nypläystä, nyt vain satunnaisesti jos ollenkaan, siksi tuntemus jää vähäisemmäksi. Heinämaan kyläkoulussa perinnekäsityöt kuuluivat opetusohjelmaan ainakin vuoteen 2009 asti. Koulu lakkautettiin vuonna 2013 eikä uudessa Virenojan kylän koulussa perinnettä jatkettu. Kun Heinämaan koulurakennus ei enää ole kylän käytössä kerhojen yms. kokoontumispaikkana, kuten aiemmin, aikuisten pitsikerho toimii nyt Orimattilan keskustassa n. 9 km päässä Kehräämöllä Pitsituvassa ja lasten pitsikerho toimii Orimattilan seurakunnan omistamassa pienessä Heinämaan rukoushuoneessa. <br />
<br />
Tällä hetkellä perinteen paikallinen jatkuminen on harvojen käsissä. Haastavinta on lasten, nuorten ja keski-ikäisten kiinnostuksen herättäminen ja harrastuksen aloittaminen. Nypläys kiinnostaa edelleen uusia harrastajia, sekä lapsia että nuoria ja naapuripaikkakuntalaisiakin. Ennen nyplättiin paljon myyntiin, nyt ja tulevaisuudessa nypläys on harrastus, mutta myös myyntiin tekijöitä löytyy. Uusien mallien ja uusien käyttötapojen sekä erilaisten uusien nypläysmateriaalien vuoksi kiinnostus herää.<br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
[http://www.heinamaanpitsi.fi/ Heinämaan Pitsinkutojat ry]<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
'''Kirjallisuus''' <br />
<br />
Heikkonen, Raija 1978. Orimattilan Heinämaan pitsinnypläys. Lahti : Lahden museo- ja taidelautakunta<br />
<br />
Honka-Hallila, Helena 2012. Suomalaista nyplättyä pitsiä. Helsinki: Maahenki.<br />
<br />
Honka-Hallila, Helena 2015. Ristiin kierto - Pitsinnypläys ammattikäsityöstä harrastukseksi. Tampere: Suomen Pitsinnyplääjät.<br />
<br />
Hosiaisluoma-Karppinen, Alli (toim.) 1998. Heinämaan Pitsiprinsessat. Orimattila: Heinämaan Pitsin Kutojat ry. <br />
<br />
Linnove, Aino 1947. Suomalaisen pitsinnypläyksen kehitysvaiheita 1500-luvulta 1850-luvulle. Porvoo: WSOY.<br />
<br />
Linnove, Aino 1963. Suomalaiset nyplätyt pitsit. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.<br />
<br />
Nypläyksen opas 1957. Kotiteollisuusjärjestöjen keskusliiton mallisarja II.<br />
<br />
Pitsiposti-lehti. Suomen pitsinnyplääjät ry:n julkaisu.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Pitsin_kutominen_Hein%C3%A4maalla&diff=17345Pitsin kutominen Heinämaalla2019-04-18T11:39:35Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kansallinen=Kyllä<br />
|kategoria=Käsityötaidot<br />
|sijainti=Orimattila,Päijät-Häme<br />
|asiasanat=Puutyöt, nypläysvälineiden valmistus, sisustus, liinavaatteet, asusteet, korut, taulut, kansanomaiset käsityöt,<br />
}}<br />
<br />
==Perinteen harjoittajat ja tuntijat==<br />
Heinämaan Pitsinkutojat ry perustettiin 1959. Yhdistyksen tarkoituksena on olla yhdyssiteenä pitsinkutojien kesken ja huolehtia jäsenten kansanomaisen pitsinkudontataidon ylläpitämisestä. Yhdistys järjestää alan tapahtumia ja taitokilpailuja.<br />
<br />
Heinämaan pitsiä nypläävät eri sukupolvet, naiset, miehet, nuoret ja lapset; nypläyksen harrastajat, käsityöihmiset ja käsitöitä arvostavat; yhdistystoiminnassa mukana olevat sekä nypläyksen opettajat ja ohjaajat. Nypläysperinteen tuntevat paikkakuntalaiset, lähiympäristö, koko Suomen nypläyksen harrastajat, kulttuurista kiinnostuneet, nypläysperinteen tallentajat, nypläyksen opettajat ja ohjaajat sekä muut Suomen nypläysyhdistykset ja niiden jäsenet. Heinämaan pitsi tunnetaan myös kansainvälisesti (kansainvälinen pitsijärjestö Oidfa).<br />
<br />
==Perinteen harjoittaminen==<br />
Pitsiä nyplätään koko Suomessa. Heinämaan kylässä, Orimattilassa on pitkä ja omaleimainen nypläämisen eli pitsin kutomisen perinne. Se on käsityön muoto, jossa pitsityynyllä puisten nappuloiden avulla, joihin on rullattu pellavalanka, laitetaan nuppineulojen avulla lankoja toistensa lomaan, käyttäen erilaisia lyöntejä. <br />
<br />
Heinämaan pitsistä tekee omaleimaisen lanka ja kudontatapa. Nypläyslankana on etupäässä paksuhko ja pellavan värinen lanka. Nypläys tapahtuu nappuloita heittelemällä ja nopeatahtisena. Liinat ovat kokonaan nyplättyjä harvemmin reunapitsiä kankaaseen kiinnitettynä. Heinämaan pitsissä käytetään paljon puolilyöntiä eikä puolilyöntikuvion kääntöreunoissa käytetä kokolyöntiä, kuten esim. Raumalaisessa pitsissä. <br />
Lyöntejä ovat puolilyönti eli verkkolyönti, liinalyönti (Heinämaalla lapastiuha) ja kokolyönti sekä kierteet. Lisäksi tehdään erilaisia kuvioita, kuten Hämähäkki (Heinämaalla Peroi) ja manteli (eli Pamppala). Ruusupohja/saksanvälineula on Heinämaalla mankeli ja ump´mankeli. Lisäksi nyplätään palmikkoa ja tehdään silmuja (Heinämaalla Ripsuja). <br />
<br />
Nypläyksessä käytetään pareja eli nyplääjä käsittelee aina neljää nappulaa kerrallaan. Nypläystyyny on Heinämaalla tyyliltään länsimaalainen. Tyyny on puurunkoinen, puolipyöreä ja kupera. Sen pinta on lampaannahkaa ja lakattu kovaksi. Täyte oli aluksi karhunsammalta, myöhemmin höylälastua. Nykyisin tyynyt ovat keinonahkaisia. Tyynyn takaosan keskellä on neliskanttinen kolo, johon on kiinnitetty puusylinteri, rulla. Rullan päälle on kiinnitetty mynsteri, Heinämaalla myysteri eli pistelty ja piirretty malli. Myysteri oli ennen tuohinen joka oli ruudutettu myysteritikkujen avulla. Nykyisin käytetään prespan pahvia.[[Tiedosto:Pihlajanoksa.jpg|alt=Pihlajanoksa|thumb|Pihlajanoksa]]<br />
<br />
==Perinteen taustaa ja historiaa==<br />
Heinämaalla on lähes 250-vuotinen historia pitsinnypläyksessä eli pitsin kutomisessa, kuten heinämaalaiset sanovat. Pitsiä oletetaan aletun nyplätä 1700-luvun loppupuolella. Kirjallisia viitteitä löytyy kuitenkin vasta noin 1857 alkaen. Yhtenä syynä Heinämaan nypläyksen säilymiseen on pidetty sitä, että kylästä on ollut huonot kulkuyhteydet muualle. Kyläläisistä vain osa on voinut elättää itsensä maanviljelyllä. Niinpä lukuisa joukko kylän nais- ja osin miesväestäkin on hankkinut lisätienestiä nyplätyllä pitsillä. Pitsiä on kierretty myymässä. Kutojat saivat myyntimatkoilla vaikutteita muualta, ja näin kylän pitseihin tuli omaleimaisuutta. <br />
<br />
Mistä tai keneltä pitsinkutomisen taito Heinämaalle tuli, siitä ei ole varmuutta. Perimätiedon mukaan on arvioitu sen tapahtuneen 1760–1780-luvuilla. Aluksi pitsit olivat kapeita ja suoria väli- ja reunapitsejä 1900-luvun alkuun saakka. Tällaisia pitsejä on päätynyt Kansallismuseonkin kokoelmiin, muun muassa Henrika Kivistön pitsikokoelmana. 1940- luvun alussa oli lankapula ja se muutti Heinämaan pitsiä. Vaikka 40-luvun lopulla oli jo saatavana valkaistua ja ohutta lankaa, ostettiin kuitenkin valkaisematonta koska siihen oli jo totuttu. Siksi yleisesti alettiin etupäässä kutoa pellavan värisestä paksummasta 16 ja 30 numeron langasta ja jatkettiin kokonaan nyplättyjen liinojen nypläämistä. Myös pitsien kehittely jatkui, keksittiin uusia malleja ja artikkeleja, muun muassa kauluksia, kynttilämansetteja, kirjanmerkkejä, koruja, jopa morsiuskruunu ja huntu.[[Tiedosto:Nyplääjät 1980.jpg|thumb|Nyplääjät 1980-luvulla]]<br />
<br />
==Perinteen eteenpäin välittäminen==<br />
Perinnettä välitetään eteenpäin järjestämällä nypläyskursseja aikuisille ja lapsille. Perinnettä siirretään äidiltä tyttärelle, anopilta miniälle, kerrotaan toinen toiselle ja opastetaan. Lisäksi osallistutaan erilaisiin tapahtumiin, joissa annetaan työnäytöksiä ja kerrotaan nypläyksestä sekä sen historiasta. Yhdistys osallistuu myös messuille sekä näyttelyihin Suomessa ja ulkomailla. Heinämaan pitsinkutojat ylläpitää Pitsitupaa, jossa järjestetään näyttelyitä ja Pitsipäivät joka kesä. Matkailijoille sekä Pitsituvan asiakkaille kerrotaan historiaa ja annetaan työnäytöksiä kertoen nypläyksestä.<br />
<br />
Perinteen vaalimiseen liittyviä hankkeita ovat olleet historian ja mallien tallentaminen, joiden tuloksena ovat syntyneet Heinämaan pitsiprinsessat- kirja ja mallikansiot. Ne esittelevät pitsejä, niiden tekijöitä ja heinämaalaista pitsinnypläysperinnettä. Mallikansiokokoelma sisältää 100 nyplättyä liinaa ja piirretyn mallin, liinan suunnittelijan, jos se on ollut tiedossa, sekä nyplääjän kuvan.<br />
<br />
Pitsituvassa otetaan vastaan retkiryhmiä, joille kerrotaan historiaa ja esitellään pitsejä. Lisäksi järjestetään joka kesä kaksipäiväiset Pitsipäivät viikkoa ennen juhannusta. Järjestetään Tyynykylää joka tarkoitti ennen vielä 1970- ja 1980-luvulla, että otettiin nypläystyyny mukaan ja mentiin kylään naapuriin tai jonkun yhdistyksen jäsenen luo. Sitten keskustelun lomassa nyplättiin yhdessä ja autettiin toisia ongelmakohdissa. Nykyisin Tyynykylä järjestetään Pitsituvassa ja se on avoin kaikille. Tyynykylä järjestetään syyskaudella 4 – 5 kertaa samoin kevätkaudella. Tyynykylässä opastetaan nyplääjiä ongelmakohdissa ja liinan aloituksessa ja lopetuksessa. Lisäksi suunnitellaan uusia tuotteita sekä malleja. Tarvittaessa opastetaan nypläystä paikallisten koulujen käsityötunneilla opettajien apuna. Nettisivut ovat tärkeä viestinnän kanava. Pidetään yllä nettisivuja.<br />
[[Tiedosto:Nyplääjät.jpg|thumb|Nyplääjät.]]<br />
<br />
==Perinteen tulevaisuus==<br />
Ennen Orimattilassa opetettiin kouluissa nypläystä, nyt vain satunnaisesti jos ollenkaan, siksi tuntemus jää vähäisemmäksi. Heinämaan kyläkoulussa perinnekäsityöt kuuluivat opetusohjelmaan ainakin vuoteen 2009 asti. Koulu lakkautettiin vuonna 2013 eikä uudessa Virenojan kylän koulussa perinnettä jatkettu. Kun Heinämaan koulurakennus ei enää ole kylän käytössä kerhojen yms. kokoontumispaikkana, kuten aiemmin, aikuisten pitsikerho toimii nyt Orimattilan keskustassa n. 9 km päässä Kehräämöllä Pitsituvassa ja lasten pitsikerho toimii Orimattilan seurakunnan omistamassa pienessä Heinämaan rukoushuoneessa. <br />
<br />
Tällä hetkellä perinteen paikallinen jatkuminen on harvojen käsissä. Haastavinta on lasten, nuorten ja keski-ikäisten kiinnostuksen herättäminen ja harrastuksen aloittaminen. Nypläys kiinnostaa edelleen uusia harrastajia, sekä lapsia että nuoria ja naapuripaikkakuntalaisiakin. Ennen nyplättiin paljon myyntiin, nyt ja tulevaisuudessa nypläys on harrastus, mutta myös myyntiin tekijöitä löytyy. Uusien mallien ja uusien käyttötapojen sekä erilaisten uusien nypläysmateriaalien vuoksi kiinnostus herää.<br />
<br />
==Ilmoituksen taustalla olevat yhteisöt==<br />
[http://www.heinamaanpitsi.fi/ Heinämaan Pitsinkutojat ry]<br />
<br />
==Lähteet ja linkkejä muihin tietolähteisiin==<br />
'''Kirjallisuus''' <br />
<br />
Heikkonen, Raija 1978. Orimattilan Heinämaan pitsinnypläys. Lahti : Lahden museo- ja taidelautakunta<br />
<br />
Honka-Hallila, Helena 2012. Suomalaista nyplättyä pitsiä. Helsinki: Maahenki.<br />
<br />
Honka-Hallila, Helena 2015. Ristiin kierto - Pitsinnypläys ammattikäsityöstä harrastukseksi. Tampere: Suomen Pitsinnyplääjät.<br />
<br />
Hosiaisluoma-Karppinen, Alli (toim.) 1998. Heinämaan Pitsiprinsessat. Orimattila: Heinämaan Pitsin Kutojat ry. <br />
<br />
Linnove, Aino 1947. Suomalaisen pitsinnypläyksen kehitysvaiheita 1500-luvulta 1850-luvulle. Porvoo: WSOY.<br />
<br />
Linnove, Aino 1963. Suomalaiset nyplätyt pitsit. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.<br />
<br />
Nypläyksen opas 1957. Kotiteollisuusjärjestöjen keskusliiton mallisarja II.<br />
<br />
Pitsiposti-lehti. Suomen pitsinnyplääjät ry:n julkaisu.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Spetsknyppling_i_Hein%C3%A4maa&diff=17344Spetsknyppling i Heinämaa2019-04-18T11:38:47Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Kyllä<br />
|kategoria=Käsityötaidot<br />
|sijainti=Orimattila<br />
|asiasanat=slöjd, knypplingsredskap, inredning, linne, accessoarer, smycken, tavlor, folkliga handarbeten<br />
}}<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
Heinämaan Pitsinkutojat ry (Heinämaa spetsknypplare rf) grundades 1959. Föreningens syfte är att fungera som ett band mellan spetsknypplare och ta hand om upprätthållningen av medlemmarnas kunskaper i folklig spetsknyppling. Föreningen arrangerar evenemang och kunskapstävlingar inom området.<br />
<br />
Spets från Heinämaa knypplas av olika generationer, kvinnor, män, unga och barn; knypplingsentusiaster, handarbetsfolk och uppskattare av handarbete; dem som är med i föreningsverksamhet samt knypplingslärare och -handledare. Knypplingstraditionen är bekant för dem som bor på orten och nära omgivning, knypplingsentusiaster i hela Finland, kulturintresserade, värnare av knypplingstraditionen, knypplingslärare och -handledare samt andra knypplingsföreningar i Finland och deras medlemmar. Spets från Heinämaa är också internationellt känd (den internationella spetsorganisationen Oidfa).<br />
[[Tiedosto:Pihlajanoksa.jpg|alt=Pihlajanoksa|thumb|Rönnkvist]]<br />
<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
Spets knypplas i hela Finland. I Heinämaa by i Orimattila finns en lång och särpräglad knypplingstradition. Den är en hantarbetsform där man med hjälp av träpinnar i vilka lintråd har lindats på en knyppeldyna flätar trådarna omlott med varandra med hjälp av instickna knappnålar och använder vid arbetet olika slag.<br />
<br />
Spetsen från Heinämaa får sin särart av tråden och knypplingstekniken. Knypplingstråden är vanligtvis tämligen tjock, linfärgad tråd. Knyppling sker genom att kasta knyppelpinnarna i snabb takt. Dukarna är genomgående knypplade och mer sällan kantspets som fästs vid ett tyg. I spetsen från Heinämaa används halvslaget mycket, och man använder inte helslag i kanterna av ett halvslagsmönster, såsom man gör till exempel i Raumo spets. Bland slagen finns halvslaget eller enkelslaget, vävslaget och helslaget eller dubbelslaget samt vridningar. Dessutom skapas olika mönster såsom spindeln (i Heinämaa Peroi) eller mandeln (Pamppala). Dessutom knypplas rosenbotten (mankeli), flätor och maskor (ripsut).<br />
<br />
Vid knyppling används par, det vill säga knypplaren använder alltid fyra knyppelpinnar på en gång. Knyppeldynan som används i Heinämaa är av västerländsk typ. Dynan har trästomme och är halvrund och utbuktad. Dess yta är av fårskinn och hårdlackad. Fyllningen var först av björnmossa, senare av hyvelspån. Numera är dynorna av konstläder. Mitt i dynans bakre del finns ett fyrkantigt hål med en trärulle. På rullen fästes mönstret, en mall som ritats och stuckits. Förr var mönstret av näver och rutat med hjälp av mönsterstickor. Nuförtiden används prespanpapp.<br />
[[Tiedosto:Nyplääjät 1980.jpg|thumb|Knypplare på 1980-talet.]]<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Heinämaa har en nästan 250-årig historia i spetsknyppling. Det antas att spetsknyppling började i slutet av 1700-talet. Skriftliga hänvisningar finns dock endast från 1857. Som en orsak till att knypplingen bevarades i Heinämaa har betraktats att byn har haft dåliga förbindelser till andra orter. Endast en del av byborna har kunnat livnära sig på jordbruk. Därför har en talrik skara av byns kvinn- och delvis även manfolk skaffat sig extra inkomster med spetsknyppling. Sedan vandade man runt och sålde spetsarna. Knypplarna fick influenser under försäljningsresorna och då fick byns spetsar sin särart.<br />
<br />
Det är oklart varifrån eller från vem konsten att knyppla spets kom till Heinämaa. Muntlig tradition säger att att det skedde på 1760–1780-talet. Till en början var spetsarna smala och raka mellan- och kantspetsar ända till början av 1900-talet. Sådana spetsar har också funnit sin väg till Nationalmuseets samlingar, bland annat i Henrika Kivistös spetssamling. I början av 1940-talet var det brist på tråd, vilket ändrade spetsen i Heinämaa. Även om det redan i slutet av 40-talet fanns tunn blekt tråd tillgänglig, köpte man ändå oblekt eftersom man redan vant sig vid den. Därför började man allmänt knyppla av linfärgad, tjockare nummer 16 och 30 tråd och fortsatte med att knyppla helt knypplade dukar. Också utvecklingen av spetsarna fortsatte. Nya modeller och artiklar växte fram, bland annat kragar, ljusmanschetter, bokmärken, smycken, till och med en brudkrona och slöja.<br />
[[Tiedosto:Nyplääjät.jpg|thumb|Knypplare.]]<br />
<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
Traditionen förmedlas vidare med knypplingskurser för vuxna och barn. Traditionen förmedlas från mor till dotter, svärmor till svärdotter, som en muntlig och praktisk tradition Dessutom deltar man i olika evenemang med arbetsdemonstrationer och berättar om knyppling och dess historia. Föreningen deltar också på mässor och utställningar i Finland och utomlands. Heinämaan pitsinkutojat upprätthåller spetshuset Pitsitupa, där utställningar och spetsevenemanget Pitsipäivät arrangeras varje sommar. Turister och kunder i Pitsitupa får höra om historian och arbetsdemonstrationer ordnas med information om knyppling.<br />
<br />
Projekt som anknyter till traditionsbevarande har varit lagring av historian och mönstren och som gav upphov till boken Heinämaan pitsiprinsessat och mönstermappar. De beskriver spetsar, deras skapare och spetsknypplingstraditionen i Heinämaa. Samlingen i mönstermapparna innehåller 100 knypplade dukar och ritade mönster, dukens skapare, om namnet känns till, samt en bild på skaparen.<br />
<br />
I Pitsitupa tar man emot utflyktsgrupper, som får lära sig om historian och spetsarna. Dessutom arrangeras varje sommar två dagars spetsevenemang Pitsipäivät en vecka före midsommar. Man håller dynmöten, vilket ännu på 1970- och 1980-talen innebar att man tog med sig knyppeldynan och besökte någon granne eller föreningens medlem. Sedan samtalade man och knypplade tillsammans och hjälpte varandra med problem. Nuförtiden arrangeras möten på Pitsitupa och de är öppna för alla. Mötet arrangeras 4–5 gånger under höstperioden och likaså under vårperioden. Där får knypplarna handledning för knepiga ställen och i början och avslutningen av duken. Dessutom designas nya produkter och mönster. Vid behov ges handledning i knyppling på de lokala skolornas handarbetslektioner som lärarens hjälpare. Webbplatsen är en viktig kommunikationskanal. Webbplatsen upprätthålls.<br />
<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
Förr lärdes knyppling ut i skolorna i Orimattila, numera endast sporadiskt om alls, och därför är kännedomen om den mindre. I Heinämaa byskola hörde traditionella handarbeten till läroplanen åtminstone ända till 2009. Skolan lades ner 2013, och traditionen fortsatte inte i den nya byskolan i Virenoja. Då skolbyggnaden i Heinämaa inte längre används av byn som möteställe för klubbar och liknande, såsom tidigare, fungerar spetsklubben för vuxna nu i Orimattila centrum ca 9 km från Heinämaa i Pitsitupa i Kehräämö, och barnens spetsklubb i det lilla bönehuset i Heinämaa, som ägs av Orimattila församling.<br />
<br />
Numera är det ett fåtal människor som är traditionsbärarna för den lokala traditionen. Det mest utmanande är att väcka intresse för spets hos barn, unga och medelålders personer så att de engagerar sig i hobbyn. Knyppling intresserar fortfarande nya entusiaster, såväl barn och unga som folk från grannorterna. Förr knypplades det för försäljning, nu och i framtiden är knyppling en hobby, men det finns också de som knypplar för försäljning. De nya modellerna, nya användningssätten och olika nya knypplingsmaterialen väcker intresse.<br />
<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
[http://www.heinamaanpitsi.fi/ Heinämaan Pitsinkutojat rf]<br />
<br />
==Länkar till andra informationskällor==<br />
<br />
<br />
Heikkonen, Raija 1978. Orimattilan Heinämaan pitsinnypläys. Lahti : Lahden museo- ja taidelautakunta<br />
<br />
Honka-Hallila, Helena 2012. Suomalaista nyplättyä pitsiä. Helsinki: Maahenki.<br />
<br />
Honka-Hallila, Helena 2015. Ristiin kierto - Pitsinnypläys ammattikäsityöstä harrastukseksi. Tampere: Suomen Pitsinnyplääjät.<br />
<br />
Hosiaisluoma-Karppinen, Alli (toim.) 1998. Heinämaan Pitsiprinsessat. Orimattila: Heinämaan Pitsin Kutojat ry. <br />
<br />
Linnove, Aino 1947. Suomalaisen pitsinnypläyksen kehitysvaiheita 1500-luvulta 1850-luvulle. Porvoo: WSOY.<br />
<br />
Linnove, Aino 1963. Suomalaiset nyplätyt pitsit. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.<br />
<br />
Nypläyksen opas 1957. Kotiteollisuusjärjestöjen keskusliiton mallisarja II.<br />
<br />
Pitsiposti-magazinet av Suomen pitsinnyplääjät rf</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Finsk_tango&diff=17340Finsk tango2019-04-16T13:07:18Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Musiikki ja tanssi<br />
|sijainti=Suomi<br />
|asiasanat=musik, dans, evenemang, tävlingar, dansbanedans, tango<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Tangokuninkaalliset tangokadulla.jpg|thumb|Tangokungligheterna på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.|301x301px]]<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
Tango är en stark del av den finska kulturen och identiteten. Finländarna har rent av en passion för tango. En stor del av finländarna känner till tangons värld och musik. Tango sjungs av dans- och schlagermusikartister på dansbanor och konserter och av vanliga finländare på karaoke. Såväl unga som gamla lyssnar och är intresserad av den. Det finns många slags sångtävlingar, kompositionstävlingar och evenemang inom tango, som samlar stora mängder vänner av tangomusik.<br />
Tangotraditionen upprätthålls idag även av dansbanorna som lockar kvinnor och män att dansa. Som ett finskt fenomen får pardansen/dansbanedansen sin kraft från tangon och dess kända artister och representanter. Den finska tangons tradition upprätthålls av tusentals finländare som sjunger tango på karaokekvällar och upplever gemenskap.<br />
<br />
Tangokungligheterna på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.<br />
<br />
Traditionen utövas och förs vidare av många aktörer. Seinäjoen Tangomarkkinat Oy har sedan år 1985 arrangerat festivalen Tangomarknaden i Seinäjoki med cirka 100 000 besökare per år. Tangomarknadens program innefattar tangokonserter och -tävlingar.<br />
<br />
Suomalaisen tangon Satumaa ry (hädanefter Satumaa), som har varit verksam sedan år 2001, har sedan år 2007 arrangerat tangosångtävlingar för barn och ungdomar samt tangosenior-sångtävlingen sedan år 2010. Därutöver har Satumaa anordnat tangodikttävlingar för unga, samt kompositions- och texttävlingar inom tango, för att få fram lämpliga tangosånger för barn och ungdomar. Satumaa arrangerar även olika slags tangoevenemang och -konserter.<br />
<br />
Många föreningar såsom Maailmantango ry, Unto Mononen yhdistys ry, Oulunsalon Nuorisoseura ry/OulunsaloTango och TangoSawo ry och Kansainvälinen Lavatanssi Yhdistys - Finnish Tango & Dance International Association arrangerar olika slags tangoevenemang, -kurser och -tävlingar inom sitt verksamhetsområde. Suomen Lavatanssi Yhdistys är ett samarbetsorgan för föreningar och sällskap som arrangerar dansbanedanser. Syftet med föreningens verksamhet är att främja dansbane- och pardanskulturen, som präglas av tangon på ett märkbart sätt. Tango är en populär dansform på otaliga dansbanor och dansställen på olika håll i Finland. Dessutom arrangerar dansskolorna tangokurser runt om i landet.<br />
<br />
Katupojat ry anordnar årligen loppet Tangohölkkä och promenadloppet Satumaa-kävely i samband med vilket det även ställs tangorelaterade frågor. Årets vinnare får titeln ”tangotietäjä” (tangokännare).<br />
<br />
I flera gamla finska filmer och särskilt i Aki Kaurismäkis nyproduktion har tangon ofta en viktig roll. Även teatrarnas programutbud innehåller ofta pjäser och musikaler med tangotema.<br />
Romernas musikkultur är starkt sammankopplad till tangon.<br />
<br />
Traditionen utövas särskilt av medborgare som sjunger tango hemma eller på karaokeställen eller dansar tango på olika dansställen och -evenemang. Tangon förs vidare från en generation till en annan även som ett arv i hemmet.<br />
<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
I Finland blev tangon en egen personlig form av musik. Tangomusiken låter annorlunda i Paris, Sydamerika och Finland. Den finska mentaliteten och kulturhistorien syns i den finska tangon. Finsk tango är en drömlik saga. Den är å ena sidan en längtan bort till stjärnorna eller på andra sidan öppna havet, å andra sidan kan var och en hitta den i sitt eget hjärta. Finsk tango har arrangerats till populärmusik med jämn rytm så att vanliga finländare kan dansa till den. Även det beskriver den finska mentaliteten. Exempelvis baseras Toivo Kärkis tangolåtar delvis på den slaviska zigenarromansens tonföljder, den finska folkvisans längtan, den latinamerikanska sensualismen och rytmiken hos den mellaneuropeiska tangon. Finsk tango går i moll som en beskrivning av vårt mentala landskap. Finsk tango har även karaktäriserats som marschtango för sin rytmik, ”marschering” enligt Toivo Kärkis ord.<br />
[[Tiedosto:Tangon tanssijat Tangomarkkinoilla.JPG|thumb|Tangogatans atmosfär på Tangomarknaden i Seinäjoki på sommaren 2014. Bild: Krista Rintala, Seinäjoki stad.|250x250px]]<br />
Tango är en viktig del av dans- och schlagermusiksångarnas programutbud. Tango sjungs på dansbanor och konserter. Kedjan av populära tangosångare från Olavi Virta, Henry Theel och Eino Grön till Reijo Taipale och dagens tangokungligheter har förenat finländarna med tangokulturen.<br />
<br />
Finsk tango sjungs och dansas på konserter, dansbanor, karaokeevenemang, tävlingar och andra evenemang. Tango sjungs av yrkesfolk och vanliga finska medborgare, män och kvinnor, unga och äldre. Exempelvis anordnar Seinäjoen Tangomarkkinat Oy festivalen Tangomarknaden i Seinäjoki, vars program innefattar tangokonserter och -tävlingar såsom tangosångtävling, finska mästerskapen i dansbanetango, kompositions- och texttävling inom tango och finska mästerskapen i lufttango. <br />
Satumaa ry arrangerar tangosångtävling för barn och ungdomar, tangosenior-sångtävling, tangodikttävling för unga samt kompositions- och texttävling inom tango för att få fram lämpliga tangosånger för barn och ungdomar. Satumaa anordnar också olika slags tangoevenemang och -konserter, exempelvis Satumaa-dagen, en dag för tango och välmående och Suvivirsi-evenemanget vars syfte är att koppla ihop tangon till en del av den lutherska sångtraditionen.<br />
<br />
Även många andra föreningar och sällskap arrangerar olika slags tangoevenemang, -kurser och -tävlingar.<br />
<br />
Traditionen träder fram och förs vidare via skivor, tv- och radioinspelningar, fotografier samt filmer. Traditionen förs även vidare i hemmen. Många unga upplever tangon som betydande för sin identitet genom exempel från hemmet, tango har varit deras föräldrars favoritmusik.<br />
<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Tango framfördes första gången i huvudstaden i februari 1913.<br />
Hösten 1913 började det bleka nöjeslivet i det till Kejsardömet Ryssland tillhörande Storfurstendömet Finlands huvudstad skakas om av vilda rykten från Paris och Berlin om en ny aldrig tidigare upplevd syndig dans: tangon. Under oktober månad dök det upp reklamannonser i Helsingin Sanomat där den kommande tangomatinén beskrivs. Förhandsreklam och uppeggande historier lyfte förväntningarna och nyfikenheten till nästan ohållbara mått. Alla förutsättningar fanns för att skapa en sensation. Trots det regniga vädret fyllde 60 helsingforsbor Apolloteatern på Södra esplanaden den 2 november 1913 för att söka efter tangoupplevelsen.<br />
<br />
Man har inte hittat någon sammanhängande inspelning av dansartisterna Toivo Niskanens och Elsa Nyströms framträdande. Utifrån senare tilldragelser, teckningar och fotografier har man kunnat förmoda att det var fråga om en version av den argentinska tangon som hade stiliserats till salongstango och som kunde vara en kombination av tävlingsdanstango och argentinsk tango. Det finns inga uppgifter om vilken slags tangomusik som dansparet använde. Men att matinén blev en väldig succé är klart. Apolloteatern såldes ut fyra gånger och matinén sågs av cirka 2 400 dåvarande helsingforsbor.<br />
<br />
I Maila Talvios roman (1915) finns en beskrivning av romanfiguren Gila Acerola: ”Hon lyfte sina mörka ögonfransar och spikade fast ögonen på danskamratens ansikte. Hon berusade mannen med sin blick. Sedan hängav hon sig för att bli förd av honom. En obeskrivlig längtan fanns i deras blickar och utsträckta armar, även melodin grät och snyftade.”<br />
<br />
Tangon kom till Finland för drygt 100 år sedan på 1910-talet, en tid då självständighetstanden höll på att förstärkas på grund av Rysslands förtryck och första världskriget kastade redan sin skugga. Först erövrade tangon städerna i söder: Helsingfors, Åbo och Viborg och sedan hela Finland. Fram till 1930-talet var majoriteten av tangomusiken översatta stycken huvudsakligen från Tyskland och sångernas teman var exotiska. Vid slutet av 1930-talet började man komponera egen produktion, såsom Valkoinen sisar, Ruhtinaan viulu och Lumihiutaleita. Den finska tangon började ta form. I och med andra världskriget ökade melankolin och tangon fick en tematik av förlust, sorg och längtan.<br />
[[Tiedosto:Olavi Virta laulaja.jpg|thumb|Olavi Virta, en av Finlands mest inspelade artister, spelade in över hundra tangolåtar. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.]]<br />
Under kriget ökade tangons betydelse som den faktor som gav finländarna livstro och hopp. Tangon frigjorde energi, den gav tro och glädje. Under krigstiden upplevde tangon sitt andra genombrott. Kända sångare, såsom Olavi Virta, Georg Malmsten och Henry Theel erövrade finländarnas hjärtan. Toivo Kärki komponerade flera evergreens som fortfarande rör upp känsloströmmar. ”Liljan kukka” från krigstiden tillhör den finska tangons adel och den hade en stor symbolisk betydelse inom den nya inhemska tangokulturen, liksom även Kärkis andra tangolåtar On elon retki näin, Siks oon mä suruinen och Tule hiljaa. Texterna till dessa var skrivna av Kerttu Mustonen. Vid sidan om sångarna upprätthöll finska skådespelare med Tauno Palo i spetsen stridsmoralen och tron på vårt lands framtid.<br />
<br />
Under krigsåren 1939–1945 rådde dansförbud i Finland. Dansförbudet togs bort från strafflagen år 1948. Efter det tilläts samkväm med dans i 1,5 timmar efteråt. Den finska pardansen och tangomusiken erövrade dansställena och skapade en grund för dagens tangokultur. Den rätta stunden för tangon i Finland var 1960-talet, då landet erövrades av en tangoyra av aldrig skådat slag. Unto Mononens tango Satumaa blev en hit som inspelning med Reijo Taipale år 1962 och de sjungande romernas framfart började med ledning av Taisto Tammi och Markus Allan.<br />
<br />
På 1950- och 1960-talet sköljde tangon formligen ut på landsorten och särskilt till Södra Österbotten. Tangon fällde ner skiljemurar mellan olika grupper i samhället och förenade unga och gamla. Dess språk sammankopplade och enade.<br />
Vid övergången mellan 1960- och 1970-talen syntes tidens anda även i tangon. Låtarnas teman började behandla även annat än kärlek och perspektivet utvidgades en del från längtan och förlust till det samhälleliga hållet. Ett strålande exempel på tidsperioden är Chydenius Nuoruustango. På 1980-talet kombinerade Topi Sorsakoski och Agents tango och beatmusik på sina skivor och förde fram traditionell dansmusik till nya generationer. En av tangons milstolpar på 1990-talet var kröningen av Jari Sillanpää till tangokung år 1995. Den dolda tangon Satulinna som komponerades av Jukka Kuoppamäki och sjöngs av Jari Sillanpää har berört den finska danspubliken på ett unikt sätt.<br />
<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
[[Tiedosto:Tangonuoret2015.jpg|thumb|Tangoungdomar från år 2015, Tytti Pihlajamäki och Joonas Ahola. Bild Marja Pihlajamäki.]]<br />
Traditionen upprätthålls och förs vidare av många aktörer: Seinäjoen Tangomarkkinat Oy, traditionsföreningar såsom Suomalaisen tangon Satumaa ry och Unto Montonen-yhdistys rf samt andra föreningar och sällskap på olika håll i landet. Alla har som mål att upprätthålla och främja den finska tangons tradition och ställning inom landets kultur. Tangomarknaden i Seinäjoki är den mest betydande förespråkaren för finsk tango och upprätthållaren av dess kultur, som även har internationella förbindelser. Evenemanget har etablerat tangokulturens ställning och producerat fantastiska solister och tangolåtar tack vare vilka tangotraditionen förs framåt. Suomalaisen tangon Satumaa ry:s uppgift är att främja tangons uppskattning och ställning i den finska kulturen, tangons betydelse som en del av den finska kulturen, kulturexporten och den internationella växelverkan, samt samarbete mellan den finska tangon och den internationella tangon.<br />
<br />
Tangomarknaden i Seinäjoki har redan en 30 år lång historia. Den har blivit en av Finlands största publikevenemang, som har haft en betydande inverkan på den finska nöjesmusiken. Tack vare tangosångtävlingen har många nya stjärnartister blivit kända. Kompositions- och texttävlingen inom tango producerar årligen en stor mängd nya tangokompositioner. Tack vare Tangomarknaden i Seinäjoki har den traditionella finska tangokulturen fått mycket uppmärksamhet och en stor popularitet. Även forskarnas intresse för tangon har väckts och den finska tangon har analyserats ur många vetenskapliga perspektiv. Tangomarknaden i Seinäjoki har nått en stor publik och evenemanget samlar årligen över 100 000 besökare. Via televisionen förmedlas evenemanget och tangon till otaliga hem. Utländska medier har även gjort flera artiklar, rapporter och dokument av Tangomarknaden i Seinäjoki och den finska tangon.<br />
[[Tiedosto:Tangojuniorit2015.jpg|thumb|Tangojuniorerna från år 2015, Iina Virtanen och Markus Kinnunen. Bild Harri Pekkarinen.]]<br />
Även barn och ungdomar är med och förstärker tangotraditionen. Hundratals barn och ungdomar har under tio års tid deltagit i tangojunior-sångtävlingen som arrangeras av Suomalaisen tangon Satumaa ry. Tävlingens förkval anordnas på olika ställen runtom i landet från Enontekis till Helsingfors och finalen sker i Seinäjoki. Tangojunior-sångtävlingen fungerar också som en språngbräda för andra sångtävlingar. Tangodrottningarna Erika Vikman (2016) och Aino Niemi (2017) har också vunnit tangojuniorsångtävlingen.<br />
<br />
Tack vare karaokeentusiasmen startade Satumaa-föreningen år 2008 en tangosenior-sångtävling som under årens lopp har haft över tusen deltagare. Satumaa har redan tre gånger arrangerat en dikttävling för barn och ungdomar i åldern 13–19 år. Dikttävlingen får sin drivkraft från tangon och tangotexter. Tangopoesin är ett globalt fenomen. Likaså arrangeras även kompositions- och texttävlingen inom tango för tredje gången och med den söker man tangosånger som passar särskilt för barn och ungdomar.<br />
<br />
Tangon har även fällt skiljemurar mellan olika grupper i samhället. Den argentinska och finska tangon har hittat varandra. På 1990-talet påbörjades ett samarbete med Argentina. Seinäjoki stad, Seinäjoki yrkeshögskola och Tangomarknaden i Seinäjoki har samarbetat med Buenos Aires. År 2000 utropade sig Buenos Aires och Seinäjoki tillsammans till världens ledande tangostäder. I samarbetsavtalet förbinder sig de här städerna till att främja tangosamarbetet och tangokulturen i den egna staden. När den argentinska tangons mest betydande evenemang Cumbre Mundial del Tango arrangerades i Seinäjoki år 2011, visade det att den argentinska tangons värld hade accepterat den finska tangon vid sin sida som en jämbördig kulturform.<br />
<br />
Den finska tangons sentimentalitet, vemod, symboliska naturnärhet och bottenlösa längtan har väckt känslor ute i världen, där tangon är mer urban och passionerad. De känslor som används i den argentinska tangon, såsom, ordet hat, är svåra att hitta i den finska tangons vemod. Musiken har allmänt taget mycket positiv inverkan på människors välmående och livskvalitet. Tango främjar socialt umgänge, den öppnar sinnets skrymslen och driver fram positiva känslor. Att dansa tango har haft och har fortfarande en stor betydelse i att leta efter och hitta en partner. Tangon har en intressant historia och den har visat sin livskraft bland andra musikstilar. Finsk tango, dansbanor och sommarkvällar är finskhet när den är som bäst. I tangon framträder den finska återhållsamma karaktären, sentimentaliteten och kärleken till vår rena natur. Allt fler nya finska generationer känner att tangon tolkar deras känslor. Valet av tangokungligheterna som sker varje sommar intresserar flera generationer och inspirerar musikaliskt begåvade ungdomar att uppträda.<br />
<br />
Innan evenemanget Cumbre Mundial del Tango gjordes den finska tangon känd ute i världen genom de tangokungligas och Seinäjokis stadsorkesters uppträdanden. Man besökte tangofestivaler i bland annat Sevilla, Granada, Paris, Malmö och Berlin. Även Caminitos-kvartetten från Seinäjoki har besökt festivaler och sjungit tango på finska, spanska och latin.<br />
<br />
Särskilt i Södra Österbotten har flera Tango-projekt genomförts, exempelvis koordinationsprojektet Tangokeskus, utbildningsprojekt för tangofinalister, utbildningsprojektet Minä tangon tiellä, Tangon kansainvälistyminen – avain aluekehitykseen och Intertango-projektet. Med hjälp av dessa har olika tangorelaterade aspekter utvecklats. Seinäjokis yrkeshögskola och Seinäjoen Tangomarkkinat Oy har fungerat som genomförare av projekten.<br />
<br />
Tango Finlandia-priset som delas ut på Tangomarknaden i Seinäjoki tilldelas som ett erkännande för en finsk medborgares eller organisations förtjänstfulla verksamhet inom utvecklandet av tangokulturen. Tango Finlandia-priset har delats ut ända sedan år 2004.<br />
<br />
Satumaa-tangon sjöngs även på kyrkomötet i Åbo i november 2015. Det här är också ett bra exempel på hur skiljemurarna mellan olika samhällsgrupper faller med hjälp av tangon. Tangon främjar även internationellt umgänge och fred i världen. När påven Franciscus mottog Caminitos-kvartettens cd-skiva, som innehöll tango på finska, spanska och latin, skickade han ett tackbrev där han önskade framgång åt den finska tangon och fred i världen.<br />
<br />
I tangons värld finns det även plats för humor. När filmregissören Aki Kaurismäki, en nationell begåvning som använder sig av mycket evergreens från tangon, påstod att tangon hade kommit till Argentina med sjömän från Finland, funderar man fortfarande på denna fråga ut i världen!<br />
<br />
I Finland finns även nordkarelska tangoförfattare som går djupt ner till rötterna, såsom Heikki Turunen och filmregissören Markku Pölönen, som bland annat har regisserat filmen Lyckans land (Onnen maa). I många inhemska filmer från 1930-, 1940- och 1950-talen finns det avgörande scener mellan två människor på dansbanor.<br />
<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
Finsk tango mår bra och framtiden ser också bra ut. Tangosångtävlingar sprider kulturen vidare. Likaså får den återuppväckta dansbanekulturen sin drivkraft från tangon. I tusentals karaokebarer sjunger man tango, upplever gemenskap och trivs. I många sångskolor undervisas det i tango, som är bra att kunna även inom annan schlagermusikkompetens. I Finland finns det många aktörer som gör bra program om tangon och dess sångare och analyserar ingående tangons karaktär. Tangokungligheterna är tangons visitkort även i framtiden.<br />
<br />
[[Tiedosto:Tangokonsertti 2015 SK-museolla.JPG|thumb|354x354px|Tangokonsert på Skyddskårs- och Lotta Svärdmuseet år 2015 på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Top Focus Jani Pihlaja, Tangomarknaden i Seinäjoki.]]<br />
<br />
Tangons framtid ser även positiv ut ur ett internationellt perspektiv. Den finska och argentinska tangon har hittat varandra genom otaliga internationella festivaler och Cumbre Mundial del Tango-evenemanget som även har arrangerats i Seinäjoki. Argentinsk och uruguayansk tango, som redan finns på Unescos lista över immateriellt kulturarv, har hjälpt den finska tangon i dess internationaliseringsförsök. Den har också för sin del lärt finländarna att förstå den finska tangons kulturarv som en del av ett mer omfattande globalt kulturarv.<br />
<br />
Finsk tango kan framföras av alla människor: män och kvinnor, unga och äldre. Ingen diskrimineras. Exempelvis vanns tangoungdomsserien år 2016 av japanen Umi Sakamoto, som har fortsatt att framträda med finsk tango i sitt hemland. År 2017 vanns tangoungdomsserien av romen Tenho Zitron. Bland tangokungligheterna och tangoseniorerna finns många romer.<br />
<br />
Tangon hör även ihop med kulturmiljön. I Seinäjoki stad har en park fått namnet Tangopuisto (Tangoparken) och en annan namnet Hopeisen kuun puisto (Silvermånens park). I flera städer finns minnesmärken och olika slags minnesplaketter med tangotema. <br />
<br />
För att utveckla tangosamarbetet bjöds alla samarbetspartners i juli 2018 in till ett gemensamt möte på Tangomarknaden i Seinäjoki, där man diskuterade tango, dess betydelse för finländarna, skyddande och vidareförande av traditionen, värnande om tangotraditionen samt främjande och utveckling av tangokulturen. På mötet grundades en nationell tangoring som ska träffas regelbundet i tangons tecken.<br />
<br />
I oktober 2018 fortsattes samarbetet i Seinäjoki och ett till möte för tangoringen anordnades. Satumaa ry arrangerar ett tangoseminarium och en tangokonsert som är öppna för alla och dit alla samarbetsparter, intresserade föreningar och enskilda medborgare bjuds in. Här bidrar forskarsamfund och experter med inlägg och framföranden. På seminariet granskas tangons sociala och samhälleliga betydelse. Syftet med tangoseminariet är att bilda ett årligen återkommande evenemang där tangon granskas ur olika perspektiv. I samband med seminariet organiseras alltid en tangokonsert, där tangosångare i olika åldrar uppträder: tangojuniorer, tangoungdomar, tangoseniorer och tangokungligheter. På tangoringarnas sammankomster arrangeras även workshops, där idéer och tankar om utvecklandet av tangokulturen och samarbete med olika aktörer växer fram.<br />
<br />
==Källor och länkar till andra informationskällor==<br />
'''Videon'''<br />
<br />
[https://www.youtube.com/watch?v=H0qagpfi42s Tangokulttuuri murtaa rajoja] Ilmari Ylä-Autio, Elävä kulttuuriperintö Pohjanmaalla -seminaari (25.11.2015)<br />
<br />
Reijo Taipale ja tango Satumaa Aki Kaurismäen elokuvassa Tulitikkutehtaan tyttö 1990: <br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=UxlEsZHYCkQ <br />
<br />
Tangojuniori 2015 Markus Kinnunen and Tango Hurlumhei:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=Usaa-qceg7Y<br />
<br />
Leif Lindeman ja Satumaa Tenavatähti-kilpailussa vuonna 1991. 2013 ja 2014 Leif menestyi tangolaulukilpailussa Tangomarkkinoilla:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=gK9mtg1CVK0 <br />
<br />
Tangoa sahalla ja Savon murteella:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=n9HeagLAYlc<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=9cKFcSxHo-8<br />
<br />
Eveliina Hämäläinen ja tango Sydän sinivalkoinen, joka voitti tangon sävellys- ja sanoituskilpailun vuonna 2017<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=w-oIPLZ-_rA <br />
<br />
<br />
'''Webbsidor'''<br />
<br />
[http://www.tangomarkkinat.fi/ Seinäjoen Tangomarkkinat]<br />
<br />
[http://yle.fi/aihe/artikkeli/2014/07/08/suomalainen-tango-tyhmyreille-rakkautta-ja-kaukokaipuuta Suomalainen tango tyhmyreille: rakkautta ja kaukokaipuuta]. Lauri Leskinen, Yle.<br />
<br />
[http://www.unesco.org/culture/ich/en/RL/tango-00258 Unescon aineettoman kulttuuriperinnön lista, argentiinalainen ja uruguaylainen tango]<br />
<br />
[http://someronkulttuuri.fi/jasenyhdistykset/unto-mononen-yhdistys-ry/ Unto Mononen -yhdistys ry]<br />
<br />
<br />
'''Litteratur'''<br />
<br />
Kahila, Heikki & Kahila, Pia 2006. Kun Suomi sanoi: Saanko luvan - Tanssien taival muualta meille. Helsinki: Gummerus.<br />
<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
<br />
[http://www.suomalaisentangonsatumaa.fi Föreningen Suomalaisen tangon Satumaa ry]<br />
<br />
[http://www.skor.fi/ Föreningen Seinäjoen Orkesteriyhdistys ry (Seinäjoki stadsorkester)] <br />
<br />
[http://www.epmo.fi/ Föreningen Etelä-Pohjanmaan musiikkiopiston kannatusosakeyhtiö]<br />
<br />
[http://www.maailmantango.net/fi/ Föreningen Maailmantango ry]<br />
<br />
[http://www.suomenlavatanssicup.com/ Föreningen Suomen Lavatanssi Yhdistys]<br />
<br />
Föreningen Tango-ja viihdemusiikin edistämisyhdistys ry<br />
<br />
[http://someronkulttuuri.fi/jasenyhdistykset/unto-mononen-yhdistys-ry/ Föreningen Unto Mononen yhdistys ry] <br />
<br />
[http://www.oulunsalotango.net/ Föreningen Oulunsalon Nuorisoseura ry/Oulusalotango]<br />
<br />
[https://tangosawo.com/ Föreningen TangoSawo ry]<br />
<br />
[https://www.finlandtango.com/etusivu Föreningen Kansainvälinen Lavatanssi Yhdistys - Finnish Tango Dance International Association]<br />
<br />
<br />
'''Experter'''<br />
<br />
Markus Allan, Atso Almila, Jukka Ammondt, Clara Blomqvist, Pekka Gronow, Eino Grön, Martti Haapamäki, Pedro Hietanen, Heikki Kahila, Harri Kaitila, Aki Kaurismäki, Seppo Kulmala, Arja Koriseva, Ilkka Lipsanen, M-A Numminen, Reijo Pitkäkoski, Jussi Rasinkangas, Maarit Niiniluoto, Tarja Närhi, Mika Toivanen, Tauno Äijälä, Päiviö Pyysalo, Ari Oinonen, Erita Wennström. Tangokuninkaalliset: Sebastian Ahlgren, Jenna Bågeberg, Johanna Debreczeni, Jukka Hallikainen, Susanna Heikki, Petri Hervanto, Kari Hirvonen, Jouni Keronen, Mervi Koponen, Matti Korkiala, Teijo Lindström, Marco Lundberg, Tomi Markkola, Marko Maunuksela, Kyösti Mäkimattila, Jaska Mäkynen, Risto Nevala, Aino Niemi, Heidi Pakarinen, Johanna Pakonen, Kirsi Ranto, Teemu Roivainen, Tiina Räsänen, Aki Samuli, Jari Sillanpää, Marita Taavitsainen, Saija Tuupanen, Maria Tyyster, Elina Vettenranta ja Erika Vikman.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Finsk_tango&diff=17329Finsk tango2019-04-15T13:37:21Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Musiikki ja tanssi<br />
|sijainti=Suomi<br />
|asiasanat=musik, dans, evenemang, tävlingar, dansbanedans, tango<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Tangokuninkaalliset tangokadulla.jpg|thumb|Tangokungligheterna på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.|301x301px]]<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
Tango är en stark del av den finska kulturen och identiteten. Finländarna har rent av en passion för tango. En stor del av finländarna känner till tangons värld och musik. Tango sjungs av dans- och schlagermusikartister på dansbanor och konserter och av vanliga finländare på karaoke. Såväl unga som gamla lyssnar och är intresserad av den. Det finns många slags sångtävlingar, kompositionstävlingar och evenemang inom tango, som samlar stora mängder vänner av tangomusik.<br />
Tangotraditionen upprätthålls idag även av dansbanorna som lockar kvinnor och män att dansa. Som ett finskt fenomen får pardansen/dansbanedansen sin kraft från tangon och dess kända artister och representanter. Den finska tangons tradition upprätthålls av tusentals finländare som sjunger tango på karaokekvällar och upplever gemenskap.<br />
<br />
Tangokungligheterna på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.<br />
<br />
Traditionen utövas och förs vidare av många aktörer. Seinäjoen Tangomarkkinat Oy har sedan år 1985 arrangerat festivalen Tangomarknaden i Seinäjoki med cirka 100 000 besökare per år. Tangomarknadens program innefattar tangokonserter och -tävlingar.<br />
<br />
Suomalaisen tangon Satumaa ry (hädanefter Satumaa), som har varit verksam sedan år 2001, har sedan år 2007 arrangerat tangosångtävlingar för barn och ungdomar samt tangosenior-sångtävlingen sedan år 2010. Därutöver har Satumaa anordnat tangodikttävlingar för unga, samt kompositions- och texttävlingar inom tango, för att få fram lämpliga tangosånger för barn och ungdomar. Satumaa arrangerar även olika slags tangoevenemang och -konserter.<br />
<br />
Många föreningar såsom Maailmantango ry, Unto Mononen yhdistys ry, Oulunsalon Nuorisoseura ry/OulunsaloTango och TangoSawo ry och Kansainvälinen Lavatanssi Yhdistys - Finnish Tango & Dance International Association arrangerar olika slags tangoevenemang, -kurser och -tävlingar inom sitt verksamhetsområde. Suomen Lavatanssi Yhdistys är ett samarbetsorgan för föreningar och sällskap som arrangerar dansbanedanser. Syftet med föreningens verksamhet är att främja dansbane- och pardanskulturen, som präglas av tangon på ett märkbart sätt. Tango är en populär dansform på otaliga dansbanor och dansställen på olika håll i Finland. Dessutom arrangerar dansskolorna tangokurser runt om i landet.<br />
<br />
Katupojat ry anordnar årligen loppet Tangohölkkä och promenadloppet Satumaa-kävely i samband med vilket det även ställs tangorelaterade frågor. Årets vinnare får titeln ”tangotietäjä” (tangokännare).<br />
<br />
I flera gamla finska filmer och särskilt i Aki Kaurismäkis nyproduktion har tangon ofta en viktig roll. Även teatrarnas programutbud innehåller ofta pjäser och musikaler med tangotema.<br />
Romernas musikkultur är starkt sammankopplad till tangon.<br />
<br />
Traditionen utövas särskilt av medborgare som sjunger tango hemma eller på karaokeställen eller dansar tango på olika dansställen och -evenemang. Tangon förs vidare från en generation till en annan även som ett arv i hemmet.<br />
<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
I Finland blev tangon en egen personlig form av musik. Tangomusiken låter annorlunda i Paris, Sydamerika och Finland. Den finska mentaliteten och kulturhistorien syns i den finska tangon. Finsk tango är en drömlik saga. Den är å ena sidan en längtan bort till stjärnorna eller på andra sidan öppna havet, å andra sidan kan var och en hitta den i sitt eget hjärta. Finsk tango har arrangerats till populärmusik med jämn rytm så att vanliga finländare kan dansa till den. Även det beskriver den finska mentaliteten. Exempelvis baseras Toivo Kärkis tangolåtar delvis på den slaviska zigenarromansens tonföljder, den finska folkvisans längtan, den latinamerikanska sensualismen och rytmiken hos den mellaneuropeiska tangon. Finsk tango går i moll som en beskrivning av vårt mentala landskap. Finsk tango har även karaktäriserats som marschtango för sin rytmik, ”marschering” enligt Toivo Kärkis ord.<br />
[[Tiedosto:Tangon tanssijat Tangomarkkinoilla.JPG|thumb|Tangogatans atmosfär på Tangomarknaden i Seinäjoki på sommaren 2014. Bild: Krista Rintala, Seinäjoki stad.|250x250px]]<br />
Tango är en viktig del av dans- och schlagermusiksångarnas programutbud. Tango sjungs på dansbanor och konserter. Kedjan av populära tangosångare från Olavi Virta, Henry Theel och Eino Grön till Reijo Taipale och dagens tangokungligheter har förenat finländarna med tangokulturen.<br />
<br />
Finsk tango sjungs och dansas på konserter, dansbanor, karaokeevenemang, tävlingar och andra evenemang. Tango sjungs av yrkesfolk och vanliga finska medborgare, män och kvinnor, unga och äldre. Exempelvis anordnar Seinäjoen Tangomarkkinat Oy festivalen Tangomarknaden i Seinäjoki, vars program innefattar tangokonserter och -tävlingar såsom tangosångtävling, finska mästerskapen i dansbanetango, kompositions- och texttävling inom tango och finska mästerskapen i lufttango. <br />
Satumaa ry arrangerar tangosångtävling för barn och ungdomar, tangosenior-sångtävling, tangodikttävling för unga samt kompositions- och texttävling inom tango för att få fram lämpliga tangosånger för barn och ungdomar. Satumaa anordnar också olika slags tangoevenemang och -konserter, exempelvis Satumaa-dagen, en dag för tango och välmående och Suvivirsi-evenemanget vars syfte är att koppla ihop tangon till en del av den lutherska sångtraditionen.<br />
<br />
Även många andra föreningar och sällskap arrangerar olika slags tangoevenemang, -kurser och -tävlingar.<br />
<br />
Traditionen träder fram och förs vidare via skivor, tv- och radioinspelningar, fotografier samt filmer. Traditionen förs även vidare i hemmen. Många unga upplever tangon som betydande för sin identitet genom exempel från hemmet, tango har varit deras föräldrars favoritmusik.<br />
<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Tango framfördes första gången i huvudstaden i februari 1913.<br />
Hösten 1913 började det bleka nöjeslivet i det till Kejsardömet Ryssland tillhörande Storfurstendömet Finlands huvudstad skakas om av vilda rykten från Paris och Berlin om en ny aldrig tidigare upplevd syndig dans: tangon. Under oktober månad dök det upp reklamannonser i Helsingin Sanomat där den kommande tangomatinén beskrivs. Förhandsreklam och uppeggande historier lyfte förväntningarna och nyfikenheten till nästan ohållbara mått. Alla förutsättningar fanns för att skapa en sensation. Trots det regniga vädret fyllde 60 helsingforsbor Apolloteatern på Södra esplanaden den 2 november 1913 för att söka efter tangoupplevelsen.<br />
<br />
Man har inte hittat någon sammanhängande inspelning av dansartisterna Toivo Niskanens och Elsa Nyströms framträdande. Utifrån senare tilldragelser, teckningar och fotografier har man kunnat förmoda att det var fråga om en version av den argentinska tangon som hade stiliserats till salongstango och som kunde vara en kombination av tävlingsdanstango och argentinsk tango. Det finns inga uppgifter om vilken slags tangomusik som dansparet använde. Men att matinén blev en väldig succé är klart. Apolloteatern såldes ut fyra gånger och matinén sågs av cirka 2 400 dåvarande helsingforsbor.<br />
<br />
I Maila Talvios roman (1915) finns en beskrivning av romanfiguren Gila Acerola: ”Hon lyfte sina mörka ögonfransar och spikade fast ögonen på danskamratens ansikte. Hon berusade mannen med sin blick. Sedan hängav hon sig för att bli förd av honom. En obeskrivlig längtan fanns i deras blickar och utsträckta armar, även melodin grät och snyftade.”<br />
<br />
Tangon kom till Finland för drygt 100 år sedan på 1910-talet, en tid då självständighetstanden höll på att förstärkas på grund av Rysslands förtryck och första världskriget kastade redan sin skugga. Först erövrade tangon städerna i söder: Helsingfors, Åbo och Viborg och sedan hela Finland. Fram till 1930-talet var majoriteten av tangomusiken översatta stycken huvudsakligen från Tyskland och sångernas teman var exotiska. Vid slutet av 1930-talet började man komponera egen produktion, såsom Valkoinen sisar, Ruhtinaan viulu och Lumihiutaleita. Den finska tangon började ta form. I och med andra världskriget ökade melankolin och tangon fick en tematik av förlust, sorg och längtan.<br />
[[Tiedosto:Olavi Virta laulaja.jpg|thumb|Olavi Virta, en av Finlands mest inspelade artister, spelade in över hundra tangolåtar. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.]]<br />
Under kriget ökade tangons betydelse som den faktor som gav finländarna livstro och hopp. Tangon frigjorde energi, den gav tro och glädje. Under krigstiden upplevde tangon sitt andra genombrott. Kända sångare, såsom Olavi Virta, Georg Malmsten och Henry Theel erövrade finländarnas hjärtan. Toivo Kärki komponerade flera evergreens som fortfarande rör upp känsloströmmar. ”Liljan kukka” från krigstiden tillhör den finska tangons adel och den hade en stor symbolisk betydelse inom den nya inhemska tangokulturen, liksom även Kärkis andra tangolåtar On elon retki näin, Siks oon mä suruinen och Tule hiljaa. Texterna till dessa var skrivna av Kerttu Mustonen. Vid sidan om sångarna upprätthöll finska skådespelare med Tauno Palo i spetsen stridsmoralen och tron på vårt lands framtid.<br />
<br />
Under krigsåren 1939–1945 rådde dansförbud i Finland. Dansförbudet togs bort från strafflagen år 1948. Efter det tilläts samkväm med dans i 1,5 timmar efteråt. Den finska pardansen och tangomusiken erövrade dansställena och skapade en grund för dagens tangokultur. Den rätta stunden för tangon i Finland var 1960-talet, då landet erövrades av en tangoyra av aldrig skådat slag. Unto Mononens tango Satumaa blev en hit som inspelning med Reijo Taipale år 1962 och de sjungande romernas framfart började med ledning av Taisto Tammi och Markus Allan.<br />
<br />
På 1950- och 1960-talet sköljde tangon formligen ut på landsorten och särskilt till Södra Österbotten. Tangon fällde ner skiljemurar mellan olika grupper i samhället och förenade unga och gamla. Dess språk sammankopplade och enade.<br />
Vid övergången mellan 1960- och 1970-talen syntes tidens anda även i tangon. Låtarnas teman började behandla även annat än kärlek och perspektivet utvidgades en del från längtan och förlust till det samhälleliga hållet. Ett strålande exempel på tidsperioden är Chydenius Nuoruustango. På 1980-talet kombinerade Topi Sorsakoski och Agents tango och beatmusik på sina skivor och förde fram traditionell dansmusik till nya generationer. En av tangons milstolpar på 1990-talet var kröningen av Jari Sillanpää till tangokung år 1995. Den dolda tangon Satulinna som komponerades av Jukka Kuoppamäki och sjöngs av Jari Sillanpää har berört den finska danspubliken på ett unikt sätt.<br />
<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
[[Tiedosto:Tangonuoret2015.jpg|thumb|Tangoungdomar från år 2015, Tytti Pihlajamäki och Joonas Ahola. Bild Marja Pihlajamäki.]]<br />
Traditionen upprätthålls och förs vidare av många aktörer: Seinäjoen Tangomarkkinat Oy, traditionsföreningar såsom Suomalaisen tangon Satumaa ry och Unto Montonen-yhdistys rf samt andra föreningar och sällskap på olika håll i landet. Alla har som mål att upprätthålla och främja den finska tangons tradition och ställning inom landets kultur. Tangomarknaden i Seinäjoki är den mest betydande förespråkaren för finsk tango och upprätthållaren av dess kultur, som även har internationella förbindelser. Evenemanget har etablerat tangokulturens ställning och producerat fantastiska solister och tangolåtar tack vare vilka tangotraditionen förs framåt. Suomalaisen tangon Satumaa ry:s uppgift är att främja tangons uppskattning och ställning i den finska kulturen, tangons betydelse som en del av den finska kulturen, kulturexporten och den internationella växelverkan, samt samarbete mellan den finska tangon och den internationella tangon.<br />
<br />
Tangomarknaden i Seinäjoki har redan en 30 år lång historia. Den har blivit en av Finlands största publikevenemang, som har haft en betydande inverkan på den finska nöjesmusiken. Tack vare tangosångtävlingen har många nya stjärnartister blivit kända. Kompositions- och texttävlingen inom tango producerar årligen en stor mängd nya tangokompositioner. Tack vare Tangomarknaden i Seinäjoki har den traditionella finska tangokulturen fått mycket uppmärksamhet och en stor popularitet. Även forskarnas intresse för tangon har väckts och den finska tangon har analyserats ur många vetenskapliga perspektiv. Tangomarknaden i Seinäjoki har nått en stor publik och evenemanget samlar årligen över 100 000 besökare. Via televisionen förmedlas evenemanget och tangon till otaliga hem. Utländska medier har även gjort flera artiklar, rapporter och dokument av Tangomarknaden i Seinäjoki och den finska tangon.<br />
[[Tiedosto:Tangojuniorit2015.jpg|thumb|Tangojuniorerna från år 2015, Iina Virtanen och Markus Kinnunen. Bild Harri Pekkarinen.]]<br />
Även barn och ungdomar är med och förstärker tangotraditionen. Hundratals barn och ungdomar har under tio års tid deltagit i tangojunior-sångtävlingen som arrangeras av Suomalaisen tangon Satumaa ry. Tävlingens förkval anordnas på olika ställen runtom i landet från Enontekis till Helsingfors och finalen sker i Seinäjoki. Tangojunior-sångtävlingen fungerar också som en språngbräda för andra sångtävlingar. Tangodrottningarna Erika Vikman (2016) och Aino Niemi (2017) har också vunnit tangojuniorsångtävlingen.<br />
<br />
Tack vare karaokeentusiasmen startade Satumaa-föreningen år 2008 en tangosenior-sångtävling som under årens lopp har haft över tusen deltagare. Satumaa har redan tre gånger arrangerat en dikttävling för barn och ungdomar i åldern 13–19 år. Dikttävlingen får sin drivkraft från tangon och tangotexter. Tangopoesin är ett globalt fenomen. Likaså arrangeras även kompositions- och texttävlingen inom tango för tredje gången och med den söker man tangosånger som passar särskilt för barn och ungdomar.<br />
<br />
Tangon har även fällt skiljemurar mellan olika grupper i samhället. Den argentinska och finska tangon har hittat varandra. På 1990-talet påbörjades ett samarbete med Argentina. Seinäjoki stad, Seinäjoki yrkeshögskola och Tangomarknaden i Seinäjoki har samarbetat med Buenos Aires. År 2000 utropade sig Buenos Aires och Seinäjoki tillsammans till världens ledande tangostäder. I samarbetsavtalet förbinder sig de här städerna till att främja tangosamarbetet och tangokulturen i den egna staden. När den argentinska tangons mest betydande evenemang Cumbre Mundial del Tango arrangerades i Seinäjoki år 2011, visade det att den argentinska tangons värld hade accepterat den finska tangon vid sin sida som en jämbördig kulturform.<br />
<br />
Den finska tangons sentimentalitet, vemod, symboliska naturnärhet och bottenlösa längtan har väckt känslor ute i världen, där tangon är mer urban och passionerad. De känslor som används i den argentinska tangon, såsom, ordet hat, är svåra att hitta i den finska tangons vemod. Musiken har allmänt taget mycket positiv inverkan på människors välmående och livskvalitet. Tango främjar socialt umgänge, den öppnar sinnets skrymslen och driver fram positiva känslor. Att dansa tango har haft och har fortfarande en stor betydelse i att leta efter och hitta en partner. Tangon har en intressant historia och den har visat sin livskraft bland andra musikstilar. Finsk tango, dansbanor och sommarkvällar är finskhet när den är som bäst. I tangon framträder den finska återhållsamma karaktären, sentimentaliteten och kärleken till vår rena natur. Allt fler nya finska generationer känner att tangon tolkar deras känslor. Valet av tangokungligheterna som sker varje sommar intresserar flera generationer och inspirerar musikaliskt begåvade ungdomar att uppträda.<br />
<br />
Innan evenemanget Cumbre Mundial del Tango gjordes den finska tangon känd ute i världen genom de tangokungligas och Seinäjokis stadsorkesters uppträdanden. Man besökte tangofestivaler i bland annat Sevilla, Granada, Paris, Malmö och Berlin. Även Caminitos-kvartetten från Seinäjoki har besökt festivaler och sjungit tango på finska, spanska och latin.<br />
<br />
Särskilt i Södra Österbotten har flera Tango-projekt genomförts, exempelvis koordinationsprojektet Tangokeskus, utbildningsprojekt för tangofinalister, utbildningsprojektet Minä tangon tiellä, Tangon kansainvälistyminen – avain aluekehitykseen och Intertango-projektet. Med hjälp av dessa har olika tangorelaterade aspekter utvecklats. Seinäjokis yrkeshögskola och Seinäjoen Tangomarkkinat Oy har fungerat som genomförare av projekten.<br />
<br />
Tango Finlandia-priset som delas ut på Tangomarknaden i Seinäjoki tilldelas som ett erkännande för en finsk medborgares eller organisations förtjänstfulla verksamhet inom utvecklandet av tangokulturen. Tango Finlandia-priset har delats ut ända sedan år 2004.<br />
<br />
Satumaa-tangon sjöngs även på kyrkomötet i Åbo i november 2015. Det här är också ett bra exempel på hur skiljemurarna mellan olika samhällsgrupper faller med hjälp av tangon. Tangon främjar även internationellt umgänge och fred i världen. När påven Franciscus mottog Caminitos-kvartettens cd-skiva, som innehöll tango på finska, spanska och latin, skickade han ett tackbrev där han önskade framgång åt den finska tangon och fred i världen.<br />
<br />
I tangons värld finns det även plats för humor. När filmregissören Aki Kaurismäki, en nationell begåvning som använder sig av mycket evergreens från tangon, påstod att tangon hade kommit till Argentina med sjömän från Finland, funderar man fortfarande på denna fråga ut i världen!<br />
<br />
I Finland finns även nordkarelska tangoförfattare som går djupt ner till rötterna, såsom Heikki Turunen och filmregissören Markku Pölönen, som bland annat har regisserat filmen Lyckans land (Onnen maa). I många inhemska filmer från 1930-, 1940- och 1950-talen finns det avgörande scener mellan två människor på dansbanor.<br />
<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
Finsk tango mår bra och framtiden ser också bra ut. Tangosångtävlingar sprider kulturen vidare. Likaså får den återuppväckta dansbanekulturen sin drivkraft från tangon. I tusentals karaokebarer sjunger man tango, upplever gemenskap och trivs. I många sångskolor undervisas det i tango, som är bra att kunna även inom annan schlagermusikkompetens. I Finland finns det många aktörer som gör bra program om tangon och dess sångare och analyserar ingående tangons karaktär. Tangokungligheterna är tangons visitkort även i framtiden.<br />
<br />
[[Tiedosto:Tangokonsertti 2015 SK-museolla.JPG|thumb|354x354px|Tangokonsert på Skyddskårs- och Lotta Svärdmuseet år 2015 på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Top Focus Jani Pihlaja, Tangomarknaden i Seinäjoki.]]<br />
<br />
Tangons framtid ser även positiv ut ur ett internationellt perspektiv. Den finska och argentinska tangon har hittat varandra genom otaliga internationella festivaler och Cumbre Mundial del Tango-evenemanget som även har arrangerats i Seinäjoki. Argentinsk och uruguayansk tango, som redan finns på Unescos lista över immateriellt kulturarv, har hjälpt den finska tangon i dess internationaliseringsförsök. Den har också för sin del lärt finländarna att förstå den finska tangons kulturarv som en del av ett mer omfattande globalt kulturarv.<br />
<br />
Finsk tango kan framföras av alla människor: män och kvinnor, unga och äldre. Ingen diskrimineras. Exempelvis vanns tangoungdomsserien år 2016 av japanen Umi Sakamoto, som har fortsatt att framträda med finsk tango i sitt hemland. År 2017 vanns tangoungdomsserien av romen Tenho Zitron. Bland tangokungligheterna och tangoseniorerna finns många romer.<br />
<br />
Tangon hör även ihop med kulturmiljön. I Seinäjoki stad har en park fått namnet Tangopuisto (Tangoparken) och en annan namnet Hopeisen kuun puisto (Silvermånens park). I flera städer finns minnesmärken och olika slags minnesplaketter med tangotema. <br />
<br />
För att utveckla tangosamarbetet bjöds alla samarbetspartners i juli 2018 in till ett gemensamt möte på Tangomarknaden i Seinäjoki, där man diskuterade tango, dess betydelse för finländarna, skyddande och vidareförande av traditionen, värnande om tangotraditionen samt främjande och utveckling av tangokulturen. På mötet grundades en nationell tangoring som ska träffas regelbundet i tangons tecken.<br />
<br />
I oktober 2018 fortsattes samarbetet i Seinäjoki och ett till möte för tangoringen anordnades. Satumaa ry arrangerar ett tangoseminarium och en tangokonsert som är öppna för alla och dit alla samarbetsparter, intresserade föreningar och enskilda medborgare bjuds in. Här bidrar forskarsamfund och experter med inlägg och framföranden. På seminariet granskas tangons sociala och samhälleliga betydelse. Syftet med tangoseminariet är att bilda ett årligen återkommande evenemang där tangon granskas ur olika perspektiv. I samband med seminariet organiseras alltid en tangokonsert, där tangosångare i olika åldrar uppträder: tangojuniorer, tangoungdomar, tangoseniorer och tangokungligheter. På tangoringarnas sammankomster arrangeras även workshops, där idéer och tankar om utvecklandet av tangokulturen och samarbete med olika aktörer växer fram.<br />
<br />
==Källor och länkar till andra informationskällor==<br />
'''Videon'''<br />
<br />
[https://www.youtube.com/watch?v=H0qagpfi42s Tangokulttuuri murtaa rajoja] Ilmari Ylä-Autio, Elävä kulttuuriperintö Pohjanmaalla -seminaari (25.11.2015)<br />
<br />
Reijo Taipale ja tango Satumaa Aki Kaurismäen elokuvassa Tulitikkutehtaan tyttö 1990: <br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=UxlEsZHYCkQ <br />
<br />
Tangojuniori 2015 Markus Kinnunen and Tango Hurlumhei:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=Usaa-qceg7Y<br />
<br />
Leif Lindeman ja Satumaa Tenavatähti-kilpailussa vuonna 1991. 2013 ja 2014 Leif menestyi tangolaulukilpailussa Tangomarkkinoilla:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=gK9mtg1CVK0 <br />
<br />
Tangoa sahalla ja Savon murteella:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=n9HeagLAYlc<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=9cKFcSxHo-8<br />
<br />
Eveliina Hämäläinen ja tango Sydän sinivalkoinen, joka voitti tangon sävellys- ja sanoituskilpailun vuonna 2017<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=w-oIPLZ-_rA <br />
<br />
<br />
'''Webbsidor'''<br />
<br />
[http://www.tangomarkkinat.fi/ Seinäjoen Tangomarkkinat]<br />
<br />
[http://yle.fi/aihe/artikkeli/2014/07/08/suomalainen-tango-tyhmyreille-rakkautta-ja-kaukokaipuuta Suomalainen tango tyhmyreille: rakkautta ja kaukokaipuuta]. Lauri Leskinen, Yle.<br />
<br />
[http://www.unesco.org/culture/ich/en/RL/tango-00258 Unescon aineettoman kulttuuriperinnön lista, argentiinalainen ja uruguaylainen tango]<br />
<br />
[http://someronkulttuuri.fi/jasenyhdistykset/unto-mononen-yhdistys-ry/ Unto Mononen -yhdistys ry]<br />
<br />
<br />
'''Litteratur'''<br />
<br />
Kahila, Heikki & Kahila, Pia 2006. Kun Suomi sanoi: Saanko luvan - Tanssien taival muualta meille. Helsinki: Gummerus.<br />
<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
<br />
[http://www.suomalaisentangonsatumaa.fi Föreningen Suomalaisen tangon Satumaa ry]<br />
<br />
[http://www.skor.fi/ Föreningen Seinäjoen Orkesteriyhdistys ry (Seinäjoki stadsorkester)] <br />
<br />
[http://www.epmo.fi/ Föreningen Etelä-Pohjanmaan musiikkiopiston kannatusosakeyhtiö]<br />
<br />
[http://www.maailmantango.net/fi/ Föreningen Maailmantango ry]<br />
<br />
[http://www.suomenlavatanssicup.com/ Föreningen Suomen Lavatanssi Yhdistys]<br />
<br />
Tango-ja viihdemusiikin edistämisyhdistys ry<br />
<br />
[http://someronkulttuuri.fi/jasenyhdistykset/unto-mononen-yhdistys-ry/ Föreningen Unto Mononen yhdistys ry] <br />
<br />
[http://www.oulunsalotango.net/ Föreningen Oulunsalon Nuorisoseura ry/Oulusalotango]<br />
<br />
[https://tangosawo.com/ Föreningen TangoSawo ry]<br />
<br />
[https://www.finlandtango.com/etusivu Föreningen Kansainvälinen Lavatanssi Yhdistys - Finnish Tango Dance International Association]<br />
<br />
<br />
'''Experter'''<br />
<br />
Markus Allan, Atso Almila, Jukka Ammondt, Clara Blomqvist, Pekka Gronow, Eino Grön, Martti Haapamäki, Pedro Hietanen, Heikki Kahila, Harri Kaitila, Aki Kaurismäki, Seppo Kulmala, Arja Koriseva, Ilkka Lipsanen, M-A Numminen, Reijo Pitkäkoski, Jussi Rasinkangas, Maarit Niiniluoto, Tarja Närhi, Mika Toivanen, Tauno Äijälä, Päiviö Pyysalo, Ari Oinonen, Erita Wennström. Tangokuninkaalliset: Sebastian Ahlgren, Jenna Bågeberg, Johanna Debreczeni, Jukka Hallikainen, Susanna Heikki, Petri Hervanto, Kari Hirvonen, Jouni Keronen, Mervi Koponen, Matti Korkiala, Teijo Lindström, Marco Lundberg, Tomi Markkola, Marko Maunuksela, Kyösti Mäkimattila, Jaska Mäkynen, Risto Nevala, Aino Niemi, Heidi Pakarinen, Johanna Pakonen, Kirsi Ranto, Teemu Roivainen, Tiina Räsänen, Aki Samuli, Jari Sillanpää, Marita Taavitsainen, Saija Tuupanen, Maria Tyyster, Elina Vettenranta ja Erika Vikman.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Finsk_tango&diff=17328Finsk tango2019-04-15T13:37:01Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Musiikki ja tanssi<br />
|sijainti=Suomi<br />
|asiasanat=musik, dans, evenemang, tävlingar, dansbanedans, tango<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Tangokuninkaalliset tangokadulla.jpg|thumb|Tangokungligheterna på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.|301x301px]]<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
Tango är en stark del av den finska kulturen och identiteten. Finländarna har rent av en passion för tango. En stor del av finländarna känner till tangons värld och musik. Tango sjungs av dans- och schlagermusikartister på dansbanor och konserter och av vanliga finländare på karaoke. Såväl unga som gamla lyssnar och är intresserad av den. Det finns många slags sångtävlingar, kompositionstävlingar och evenemang inom tango, som samlar stora mängder vänner av tangomusik.<br />
Tangotraditionen upprätthålls idag även av dansbanorna som lockar kvinnor och män att dansa. Som ett finskt fenomen får pardansen/dansbanedansen sin kraft från tangon och dess kända artister och representanter. Den finska tangons tradition upprätthålls av tusentals finländare som sjunger tango på karaokekvällar och upplever gemenskap.<br />
<br />
Tangokungligheterna på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.<br />
<br />
Traditionen utövas och förs vidare av många aktörer. Seinäjoen Tangomarkkinat Oy har sedan år 1985 arrangerat festivalen Tangomarknaden i Seinäjoki med cirka 100 000 besökare per år. Tangomarknadens program innefattar tangokonserter och -tävlingar.<br />
<br />
Suomalaisen tangon Satumaa ry (hädanefter Satumaa), som har varit verksam sedan år 2001, har sedan år 2007 arrangerat tangosångtävlingar för barn och ungdomar samt tangosenior-sångtävlingen sedan år 2010. Därutöver har Satumaa anordnat tangodikttävlingar för unga, samt kompositions- och texttävlingar inom tango, för att få fram lämpliga tangosånger för barn och ungdomar. Satumaa arrangerar även olika slags tangoevenemang och -konserter.<br />
<br />
Många föreningar såsom Maailmantango ry, Unto Mononen yhdistys ry, Oulunsalon Nuorisoseura ry/OulunsaloTango och TangoSawo ry och Kansainvälinen Lavatanssi Yhdistys - Finnish Tango & Dance International Association arrangerar olika slags tangoevenemang, -kurser och -tävlingar inom sitt verksamhetsområde. Suomen Lavatanssi Yhdistys är ett samarbetsorgan för föreningar och sällskap som arrangerar dansbanedanser. Syftet med föreningens verksamhet är att främja dansbane- och pardanskulturen, som präglas av tangon på ett märkbart sätt. Tango är en populär dansform på otaliga dansbanor och dansställen på olika håll i Finland. Dessutom arrangerar dansskolorna tangokurser runt om i landet.<br />
<br />
Katupojat ry anordnar årligen loppet Tangohölkkä och promenadloppet Satumaa-kävely i samband med vilket det även ställs tangorelaterade frågor. Årets vinnare får titeln ”tangotietäjä” (tangokännare).<br />
<br />
I flera gamla finska filmer och särskilt i Aki Kaurismäkis nyproduktion har tangon ofta en viktig roll. Även teatrarnas programutbud innehåller ofta pjäser och musikaler med tangotema.<br />
Romernas musikkultur är starkt sammankopplad till tangon.<br />
<br />
Traditionen utövas särskilt av medborgare som sjunger tango hemma eller på karaokeställen eller dansar tango på olika dansställen och -evenemang. Tangon förs vidare från en generation till en annan även som ett arv i hemmet.<br />
<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
I Finland blev tangon en egen personlig form av musik. Tangomusiken låter annorlunda i Paris, Sydamerika och Finland. Den finska mentaliteten och kulturhistorien syns i den finska tangon. Finsk tango är en drömlik saga. Den är å ena sidan en längtan bort till stjärnorna eller på andra sidan öppna havet, å andra sidan kan var och en hitta den i sitt eget hjärta. Finsk tango har arrangerats till populärmusik med jämn rytm så att vanliga finländare kan dansa till den. Även det beskriver den finska mentaliteten. Exempelvis baseras Toivo Kärkis tangolåtar delvis på den slaviska zigenarromansens tonföljder, den finska folkvisans längtan, den latinamerikanska sensualismen och rytmiken hos den mellaneuropeiska tangon. Finsk tango går i moll som en beskrivning av vårt mentala landskap. Finsk tango har även karaktäriserats som marschtango för sin rytmik, ”marschering” enligt Toivo Kärkis ord.<br />
[[Tiedosto:Tangon tanssijat Tangomarkkinoilla.JPG|thumb|Tangogatans atmosfär på Tangomarknaden i Seinäjoki på sommaren 2014. Bild: Krista Rintala, Seinäjoki stad.|250x250px]]<br />
Tango är en viktig del av dans- och schlagermusiksångarnas programutbud. Tango sjungs på dansbanor och konserter. Kedjan av populära tangosångare från Olavi Virta, Henry Theel och Eino Grön till Reijo Taipale och dagens tangokungligheter har förenat finländarna med tangokulturen.<br />
<br />
Finsk tango sjungs och dansas på konserter, dansbanor, karaokeevenemang, tävlingar och andra evenemang. Tango sjungs av yrkesfolk och vanliga finska medborgare, män och kvinnor, unga och äldre. Exempelvis anordnar Seinäjoen Tangomarkkinat Oy festivalen Tangomarknaden i Seinäjoki, vars program innefattar tangokonserter och -tävlingar såsom tangosångtävling, finska mästerskapen i dansbanetango, kompositions- och texttävling inom tango och finska mästerskapen i lufttango. <br />
Satumaa ry arrangerar tangosångtävling för barn och ungdomar, tangosenior-sångtävling, tangodikttävling för unga samt kompositions- och texttävling inom tango för att få fram lämpliga tangosånger för barn och ungdomar. Satumaa anordnar också olika slags tangoevenemang och -konserter, exempelvis Satumaa-dagen, en dag för tango och välmående och Suvivirsi-evenemanget vars syfte är att koppla ihop tangon till en del av den lutherska sångtraditionen.<br />
<br />
Även många andra föreningar och sällskap arrangerar olika slags tangoevenemang, -kurser och -tävlingar.<br />
<br />
Traditionen träder fram och förs vidare via skivor, tv- och radioinspelningar, fotografier samt filmer. Traditionen förs även vidare i hemmen. Många unga upplever tangon som betydande för sin identitet genom exempel från hemmet, tango har varit deras föräldrars favoritmusik.<br />
<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Tango framfördes första gången i huvudstaden i februari 1913.<br />
Hösten 1913 började det bleka nöjeslivet i det till Kejsardömet Ryssland tillhörande Storfurstendömet Finlands huvudstad skakas om av vilda rykten från Paris och Berlin om en ny aldrig tidigare upplevd syndig dans: tangon. Under oktober månad dök det upp reklamannonser i Helsingin Sanomat där den kommande tangomatinén beskrivs. Förhandsreklam och uppeggande historier lyfte förväntningarna och nyfikenheten till nästan ohållbara mått. Alla förutsättningar fanns för att skapa en sensation. Trots det regniga vädret fyllde 60 helsingforsbor Apolloteatern på Södra esplanaden den 2 november 1913 för att söka efter tangoupplevelsen.<br />
<br />
Man har inte hittat någon sammanhängande inspelning av dansartisterna Toivo Niskanens och Elsa Nyströms framträdande. Utifrån senare tilldragelser, teckningar och fotografier har man kunnat förmoda att det var fråga om en version av den argentinska tangon som hade stiliserats till salongstango och som kunde vara en kombination av tävlingsdanstango och argentinsk tango. Det finns inga uppgifter om vilken slags tangomusik som dansparet använde. Men att matinén blev en väldig succé är klart. Apolloteatern såldes ut fyra gånger och matinén sågs av cirka 2 400 dåvarande helsingforsbor.<br />
<br />
I Maila Talvios roman (1915) finns en beskrivning av romanfiguren Gila Acerola: ”Hon lyfte sina mörka ögonfransar och spikade fast ögonen på danskamratens ansikte. Hon berusade mannen med sin blick. Sedan hängav hon sig för att bli förd av honom. En obeskrivlig längtan fanns i deras blickar och utsträckta armar, även melodin grät och snyftade.”<br />
<br />
Tangon kom till Finland för drygt 100 år sedan på 1910-talet, en tid då självständighetstanden höll på att förstärkas på grund av Rysslands förtryck och första världskriget kastade redan sin skugga. Först erövrade tangon städerna i söder: Helsingfors, Åbo och Viborg och sedan hela Finland. Fram till 1930-talet var majoriteten av tangomusiken översatta stycken huvudsakligen från Tyskland och sångernas teman var exotiska. Vid slutet av 1930-talet började man komponera egen produktion, såsom Valkoinen sisar, Ruhtinaan viulu och Lumihiutaleita. Den finska tangon började ta form. I och med andra världskriget ökade melankolin och tangon fick en tematik av förlust, sorg och längtan.<br />
[[Tiedosto:Olavi Virta laulaja.jpg|thumb|Olavi Virta, en av Finlands mest inspelade artister, spelade in över hundra tangolåtar. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.]]<br />
Under kriget ökade tangons betydelse som den faktor som gav finländarna livstro och hopp. Tangon frigjorde energi, den gav tro och glädje. Under krigstiden upplevde tangon sitt andra genombrott. Kända sångare, såsom Olavi Virta, Georg Malmsten och Henry Theel erövrade finländarnas hjärtan. Toivo Kärki komponerade flera evergreens som fortfarande rör upp känsloströmmar. ”Liljan kukka” från krigstiden tillhör den finska tangons adel och den hade en stor symbolisk betydelse inom den nya inhemska tangokulturen, liksom även Kärkis andra tangolåtar On elon retki näin, Siks oon mä suruinen och Tule hiljaa. Texterna till dessa var skrivna av Kerttu Mustonen. Vid sidan om sångarna upprätthöll finska skådespelare med Tauno Palo i spetsen stridsmoralen och tron på vårt lands framtid.<br />
<br />
Under krigsåren 1939–1945 rådde dansförbud i Finland. Dansförbudet togs bort från strafflagen år 1948. Efter det tilläts samkväm med dans i 1,5 timmar efteråt. Den finska pardansen och tangomusiken erövrade dansställena och skapade en grund för dagens tangokultur. Den rätta stunden för tangon i Finland var 1960-talet, då landet erövrades av en tangoyra av aldrig skådat slag. Unto Mononens tango Satumaa blev en hit som inspelning med Reijo Taipale år 1962 och de sjungande romernas framfart började med ledning av Taisto Tammi och Markus Allan.<br />
<br />
På 1950- och 1960-talet sköljde tangon formligen ut på landsorten och särskilt till Södra Österbotten. Tangon fällde ner skiljemurar mellan olika grupper i samhället och förenade unga och gamla. Dess språk sammankopplade och enade.<br />
Vid övergången mellan 1960- och 1970-talen syntes tidens anda även i tangon. Låtarnas teman började behandla även annat än kärlek och perspektivet utvidgades en del från längtan och förlust till det samhälleliga hållet. Ett strålande exempel på tidsperioden är Chydenius Nuoruustango. På 1980-talet kombinerade Topi Sorsakoski och Agents tango och beatmusik på sina skivor och förde fram traditionell dansmusik till nya generationer. En av tangons milstolpar på 1990-talet var kröningen av Jari Sillanpää till tangokung år 1995. Den dolda tangon Satulinna som komponerades av Jukka Kuoppamäki och sjöngs av Jari Sillanpää har berört den finska danspubliken på ett unikt sätt.<br />
<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
[[Tiedosto:Tangonuoret2015.jpg|thumb|Tangoungdomar från år 2015, Tytti Pihlajamäki och Joonas Ahola. Bild Marja Pihlajamäki.]]<br />
Traditionen upprätthålls och förs vidare av många aktörer: Seinäjoen Tangomarkkinat Oy, traditionsföreningar såsom Suomalaisen tangon Satumaa ry och Unto Montonen-yhdistys rf samt andra föreningar och sällskap på olika håll i landet. Alla har som mål att upprätthålla och främja den finska tangons tradition och ställning inom landets kultur. Tangomarknaden i Seinäjoki är den mest betydande förespråkaren för finsk tango och upprätthållaren av dess kultur, som även har internationella förbindelser. Evenemanget har etablerat tangokulturens ställning och producerat fantastiska solister och tangolåtar tack vare vilka tangotraditionen förs framåt. Suomalaisen tangon Satumaa ry:s uppgift är att främja tangons uppskattning och ställning i den finska kulturen, tangons betydelse som en del av den finska kulturen, kulturexporten och den internationella växelverkan, samt samarbete mellan den finska tangon och den internationella tangon.<br />
<br />
Tangomarknaden i Seinäjoki har redan en 30 år lång historia. Den har blivit en av Finlands största publikevenemang, som har haft en betydande inverkan på den finska nöjesmusiken. Tack vare tangosångtävlingen har många nya stjärnartister blivit kända. Kompositions- och texttävlingen inom tango producerar årligen en stor mängd nya tangokompositioner. Tack vare Tangomarknaden i Seinäjoki har den traditionella finska tangokulturen fått mycket uppmärksamhet och en stor popularitet. Även forskarnas intresse för tangon har väckts och den finska tangon har analyserats ur många vetenskapliga perspektiv. Tangomarknaden i Seinäjoki har nått en stor publik och evenemanget samlar årligen över 100 000 besökare. Via televisionen förmedlas evenemanget och tangon till otaliga hem. Utländska medier har även gjort flera artiklar, rapporter och dokument av Tangomarknaden i Seinäjoki och den finska tangon.<br />
[[Tiedosto:Tangojuniorit2015.jpg|thumb|Tangojuniorerna från år 2015, Iina Virtanen och Markus Kinnunen. Bild Harri Pekkarinen.]]<br />
Även barn och ungdomar är med och förstärker tangotraditionen. Hundratals barn och ungdomar har under tio års tid deltagit i tangojunior-sångtävlingen som arrangeras av Suomalaisen tangon Satumaa ry. Tävlingens förkval anordnas på olika ställen runtom i landet från Enontekis till Helsingfors och finalen sker i Seinäjoki. Tangojunior-sångtävlingen fungerar också som en språngbräda för andra sångtävlingar. Tangodrottningarna Erika Vikman (2016) och Aino Niemi (2017) har också vunnit tangojuniorsångtävlingen.<br />
<br />
Tack vare karaokeentusiasmen startade Satumaa-föreningen år 2008 en tangosenior-sångtävling som under årens lopp har haft över tusen deltagare. Satumaa har redan tre gånger arrangerat en dikttävling för barn och ungdomar i åldern 13–19 år. Dikttävlingen får sin drivkraft från tangon och tangotexter. Tangopoesin är ett globalt fenomen. Likaså arrangeras även kompositions- och texttävlingen inom tango för tredje gången och med den söker man tangosånger som passar särskilt för barn och ungdomar.<br />
<br />
Tangon har även fällt skiljemurar mellan olika grupper i samhället. Den argentinska och finska tangon har hittat varandra. På 1990-talet påbörjades ett samarbete med Argentina. Seinäjoki stad, Seinäjoki yrkeshögskola och Tangomarknaden i Seinäjoki har samarbetat med Buenos Aires. År 2000 utropade sig Buenos Aires och Seinäjoki tillsammans till världens ledande tangostäder. I samarbetsavtalet förbinder sig de här städerna till att främja tangosamarbetet och tangokulturen i den egna staden. När den argentinska tangons mest betydande evenemang Cumbre Mundial del Tango arrangerades i Seinäjoki år 2011, visade det att den argentinska tangons värld hade accepterat den finska tangon vid sin sida som en jämbördig kulturform.<br />
<br />
Den finska tangons sentimentalitet, vemod, symboliska naturnärhet och bottenlösa längtan har väckt känslor ute i världen, där tangon är mer urban och passionerad. De känslor som används i den argentinska tangon, såsom, ordet hat, är svåra att hitta i den finska tangons vemod. Musiken har allmänt taget mycket positiv inverkan på människors välmående och livskvalitet. Tango främjar socialt umgänge, den öppnar sinnets skrymslen och driver fram positiva känslor. Att dansa tango har haft och har fortfarande en stor betydelse i att leta efter och hitta en partner. Tangon har en intressant historia och den har visat sin livskraft bland andra musikstilar. Finsk tango, dansbanor och sommarkvällar är finskhet när den är som bäst. I tangon framträder den finska återhållsamma karaktären, sentimentaliteten och kärleken till vår rena natur. Allt fler nya finska generationer känner att tangon tolkar deras känslor. Valet av tangokungligheterna som sker varje sommar intresserar flera generationer och inspirerar musikaliskt begåvade ungdomar att uppträda.<br />
<br />
Innan evenemanget Cumbre Mundial del Tango gjordes den finska tangon känd ute i världen genom de tangokungligas och Seinäjokis stadsorkesters uppträdanden. Man besökte tangofestivaler i bland annat Sevilla, Granada, Paris, Malmö och Berlin. Även Caminitos-kvartetten från Seinäjoki har besökt festivaler och sjungit tango på finska, spanska och latin.<br />
<br />
Särskilt i Södra Österbotten har flera Tango-projekt genomförts, exempelvis koordinationsprojektet Tangokeskus, utbildningsprojekt för tangofinalister, utbildningsprojektet Minä tangon tiellä, Tangon kansainvälistyminen – avain aluekehitykseen och Intertango-projektet. Med hjälp av dessa har olika tangorelaterade aspekter utvecklats. Seinäjokis yrkeshögskola och Seinäjoen Tangomarkkinat Oy har fungerat som genomförare av projekten.<br />
<br />
Tango Finlandia-priset som delas ut på Tangomarknaden i Seinäjoki tilldelas som ett erkännande för en finsk medborgares eller organisations förtjänstfulla verksamhet inom utvecklandet av tangokulturen. Tango Finlandia-priset har delats ut ända sedan år 2004.<br />
<br />
Satumaa-tangon sjöngs även på kyrkomötet i Åbo i november 2015. Det här är också ett bra exempel på hur skiljemurarna mellan olika samhällsgrupper faller med hjälp av tangon. Tangon främjar även internationellt umgänge och fred i världen. När påven Franciscus mottog Caminitos-kvartettens cd-skiva, som innehöll tango på finska, spanska och latin, skickade han ett tackbrev där han önskade framgång åt den finska tangon och fred i världen.<br />
<br />
I tangons värld finns det även plats för humor. När filmregissören Aki Kaurismäki, en nationell begåvning som använder sig av mycket evergreens från tangon, påstod att tangon hade kommit till Argentina med sjömän från Finland, funderar man fortfarande på denna fråga ut i världen!<br />
<br />
I Finland finns även nordkarelska tangoförfattare som går djupt ner till rötterna, såsom Heikki Turunen och filmregissören Markku Pölönen, som bland annat har regisserat filmen Lyckans land (Onnen maa). I många inhemska filmer från 1930-, 1940- och 1950-talen finns det avgörande scener mellan två människor på dansbanor.<br />
<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
Finsk tango mår bra och framtiden ser också bra ut. Tangosångtävlingar sprider kulturen vidare. Likaså får den återuppväckta dansbanekulturen sin drivkraft från tangon. I tusentals karaokebarer sjunger man tango, upplever gemenskap och trivs. I många sångskolor undervisas det i tango, som är bra att kunna även inom annan schlagermusikkompetens. I Finland finns det många aktörer som gör bra program om tangon och dess sångare och analyserar ingående tangons karaktär. Tangokungligheterna är tangons visitkort även i framtiden.<br />
<br />
[[Tiedosto:Tangokonsertti 2015 SK-museolla.JPG|thumb|354x354px|Tangokonsert på Skyddskårs- och Lotta Svärdmuseet år 2015 på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Top Focus Jani Pihlaja, Tangomarknaden i Seinäjoki.]]<br />
<br />
Tangons framtid ser även positiv ut ur ett internationellt perspektiv. Den finska och argentinska tangon har hittat varandra genom otaliga internationella festivaler och Cumbre Mundial del Tango-evenemanget som även har arrangerats i Seinäjoki. Argentinsk och uruguayansk tango, som redan finns på Unescos lista över immateriellt kulturarv, har hjälpt den finska tangon i dess internationaliseringsförsök. Den har också för sin del lärt finländarna att förstå den finska tangons kulturarv som en del av ett mer omfattande globalt kulturarv.<br />
<br />
Finsk tango kan framföras av alla människor: män och kvinnor, unga och äldre. Ingen diskrimineras. Exempelvis vanns tangoungdomsserien år 2016 av japanen Umi Sakamoto, som har fortsatt att framträda med finsk tango i sitt hemland. År 2017 vanns tangoungdomsserien av romen Tenho Zitron. Bland tangokungligheterna och tangoseniorerna finns många romer.<br />
<br />
Tangon hör även ihop med kulturmiljön. I Seinäjoki stad har en park fått namnet Tangopuisto (Tangoparken) och en annan namnet Hopeisen kuun puisto (Silvermånens park). I flera städer finns minnesmärken och olika slags minnesplaketter med tangotema. <br />
<br />
För att utveckla tangosamarbetet bjöds alla samarbetspartners i juli 2018 in till ett gemensamt möte på Tangomarknaden i Seinäjoki, där man diskuterade tango, dess betydelse för finländarna, skyddande och vidareförande av traditionen, värnande om tangotraditionen samt främjande och utveckling av tangokulturen. På mötet grundades en nationell tangoring som ska träffas regelbundet i tangons tecken.<br />
<br />
I oktober 2018 fortsattes samarbetet i Seinäjoki och ett till möte för tangoringen anordnades. Satumaa ry arrangerar ett tangoseminarium och en tangokonsert som är öppna för alla och dit alla samarbetsparter, intresserade föreningar och enskilda medborgare bjuds in. Här bidrar forskarsamfund och experter med inlägg och framföranden. På seminariet granskas tangons sociala och samhälleliga betydelse. Syftet med tangoseminariet är att bilda ett årligen återkommande evenemang där tangon granskas ur olika perspektiv. I samband med seminariet organiseras alltid en tangokonsert, där tangosångare i olika åldrar uppträder: tangojuniorer, tangoungdomar, tangoseniorer och tangokungligheter. På tangoringarnas sammankomster arrangeras även workshops, där idéer och tankar om utvecklandet av tangokulturen och samarbete med olika aktörer växer fram.<br />
<br />
==Källor och länkar till andra informationskällor==<br />
'''Videon'''<br />
<br />
[https://www.youtube.com/watch?v=H0qagpfi42s Tangokulttuuri murtaa rajoja] Ilmari Ylä-Autio, Elävä kulttuuriperintö Pohjanmaalla -seminaari (25.11.2015)<br />
<br />
Reijo Taipale ja tango Satumaa Aki Kaurismäen elokuvassa Tulitikkutehtaan tyttö 1990: <br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=UxlEsZHYCkQ <br />
<br />
Tangojuniori 2015 Markus Kinnunen and Tango Hurlumhei:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=Usaa-qceg7Y<br />
<br />
Leif Lindeman ja Satumaa Tenavatähti-kilpailussa vuonna 1991. 2013 ja 2014 Leif menestyi tangolaulukilpailussa Tangomarkkinoilla:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=gK9mtg1CVK0 <br />
<br />
Tangoa sahalla ja Savon murteella:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=n9HeagLAYlc<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=9cKFcSxHo-8<br />
<br />
Eveliina Hämäläinen ja tango Sydän sinivalkoinen, joka voitti tangon sävellys- ja sanoituskilpailun vuonna 2017<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=w-oIPLZ-_rA <br />
<br />
'''Webbsidor'''<br />
<br />
[http://www.tangomarkkinat.fi/ Seinäjoen Tangomarkkinat]<br />
<br />
[http://yle.fi/aihe/artikkeli/2014/07/08/suomalainen-tango-tyhmyreille-rakkautta-ja-kaukokaipuuta Suomalainen tango tyhmyreille: rakkautta ja kaukokaipuuta]. Lauri Leskinen, Yle.<br />
<br />
[http://www.unesco.org/culture/ich/en/RL/tango-00258 Unescon aineettoman kulttuuriperinnön lista, argentiinalainen ja uruguaylainen tango]<br />
<br />
[http://someronkulttuuri.fi/jasenyhdistykset/unto-mononen-yhdistys-ry/ Unto Mononen -yhdistys ry]<br />
<br />
<br />
'''Litteratur'''<br />
<br />
Kahila, Heikki & Kahila, Pia 2006. Kun Suomi sanoi: Saanko luvan - Tanssien taival muualta meille. Helsinki: Gummerus.<br />
<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
<br />
[http://www.suomalaisentangonsatumaa.fi Föreningen Suomalaisen tangon Satumaa ry]<br />
<br />
[http://www.skor.fi/ Föreningen Seinäjoen Orkesteriyhdistys ry (Seinäjoki stadsorkester)] <br />
<br />
[http://www.epmo.fi/ Föreningen Etelä-Pohjanmaan musiikkiopiston kannatusosakeyhtiö]<br />
<br />
[http://www.maailmantango.net/fi/ Föreningen Maailmantango ry]<br />
<br />
[http://www.suomenlavatanssicup.com/ Föreningen Suomen Lavatanssi Yhdistys]<br />
<br />
Tango-ja viihdemusiikin edistämisyhdistys ry<br />
<br />
[http://someronkulttuuri.fi/jasenyhdistykset/unto-mononen-yhdistys-ry/ Föreningen Unto Mononen yhdistys ry] <br />
<br />
[http://www.oulunsalotango.net/ Föreningen Oulunsalon Nuorisoseura ry/Oulusalotango]<br />
<br />
[https://tangosawo.com/ Föreningen TangoSawo ry]<br />
<br />
[https://www.finlandtango.com/etusivu Föreningen Kansainvälinen Lavatanssi Yhdistys - Finnish Tango Dance International Association]<br />
<br />
<br />
'''Experter'''<br />
<br />
Markus Allan, Atso Almila, Jukka Ammondt, Clara Blomqvist, Pekka Gronow, Eino Grön, Martti Haapamäki, Pedro Hietanen, Heikki Kahila, Harri Kaitila, Aki Kaurismäki, Seppo Kulmala, Arja Koriseva, Ilkka Lipsanen, M-A Numminen, Reijo Pitkäkoski, Jussi Rasinkangas, Maarit Niiniluoto, Tarja Närhi, Mika Toivanen, Tauno Äijälä, Päiviö Pyysalo, Ari Oinonen, Erita Wennström. Tangokuninkaalliset: Sebastian Ahlgren, Jenna Bågeberg, Johanna Debreczeni, Jukka Hallikainen, Susanna Heikki, Petri Hervanto, Kari Hirvonen, Jouni Keronen, Mervi Koponen, Matti Korkiala, Teijo Lindström, Marco Lundberg, Tomi Markkola, Marko Maunuksela, Kyösti Mäkimattila, Jaska Mäkynen, Risto Nevala, Aino Niemi, Heidi Pakarinen, Johanna Pakonen, Kirsi Ranto, Teemu Roivainen, Tiina Räsänen, Aki Samuli, Jari Sillanpää, Marita Taavitsainen, Saija Tuupanen, Maria Tyyster, Elina Vettenranta ja Erika Vikman.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Finsk_tango&diff=17327Finsk tango2019-04-15T13:36:27Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Musiikki ja tanssi<br />
|sijainti=Suomi<br />
|asiasanat=musik, dans, evenemang, tävlingar, dansbanedans, tango<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Tangokuninkaalliset tangokadulla.jpg|thumb|Tangokungligheterna på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.|301x301px]]<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
Tango är en stark del av den finska kulturen och identiteten. Finländarna har rent av en passion för tango. En stor del av finländarna känner till tangons värld och musik. Tango sjungs av dans- och schlagermusikartister på dansbanor och konserter och av vanliga finländare på karaoke. Såväl unga som gamla lyssnar och är intresserad av den. Det finns många slags sångtävlingar, kompositionstävlingar och evenemang inom tango, som samlar stora mängder vänner av tangomusik.<br />
Tangotraditionen upprätthålls idag även av dansbanorna som lockar kvinnor och män att dansa. Som ett finskt fenomen får pardansen/dansbanedansen sin kraft från tangon och dess kända artister och representanter. Den finska tangons tradition upprätthålls av tusentals finländare som sjunger tango på karaokekvällar och upplever gemenskap.<br />
<br />
Tangokungligheterna på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.<br />
<br />
Traditionen utövas och förs vidare av många aktörer. Seinäjoen Tangomarkkinat Oy har sedan år 1985 arrangerat festivalen Tangomarknaden i Seinäjoki med cirka 100 000 besökare per år. Tangomarknadens program innefattar tangokonserter och -tävlingar.<br />
<br />
Suomalaisen tangon Satumaa ry (hädanefter Satumaa), som har varit verksam sedan år 2001, har sedan år 2007 arrangerat tangosångtävlingar för barn och ungdomar samt tangosenior-sångtävlingen sedan år 2010. Därutöver har Satumaa anordnat tangodikttävlingar för unga, samt kompositions- och texttävlingar inom tango, för att få fram lämpliga tangosånger för barn och ungdomar. Satumaa arrangerar även olika slags tangoevenemang och -konserter.<br />
<br />
Många föreningar såsom Maailmantango ry, Unto Mononen yhdistys ry, Oulunsalon Nuorisoseura ry/OulunsaloTango och TangoSawo ry och Kansainvälinen Lavatanssi Yhdistys - Finnish Tango & Dance International Association arrangerar olika slags tangoevenemang, -kurser och -tävlingar inom sitt verksamhetsområde. Suomen Lavatanssi Yhdistys är ett samarbetsorgan för föreningar och sällskap som arrangerar dansbanedanser. Syftet med föreningens verksamhet är att främja dansbane- och pardanskulturen, som präglas av tangon på ett märkbart sätt. Tango är en populär dansform på otaliga dansbanor och dansställen på olika håll i Finland. Dessutom arrangerar dansskolorna tangokurser runt om i landet.<br />
<br />
Katupojat ry anordnar årligen loppet Tangohölkkä och promenadloppet Satumaa-kävely i samband med vilket det även ställs tangorelaterade frågor. Årets vinnare får titeln ”tangotietäjä” (tangokännare).<br />
<br />
I flera gamla finska filmer och särskilt i Aki Kaurismäkis nyproduktion har tangon ofta en viktig roll. Även teatrarnas programutbud innehåller ofta pjäser och musikaler med tangotema.<br />
Romernas musikkultur är starkt sammankopplad till tangon.<br />
<br />
Traditionen utövas särskilt av medborgare som sjunger tango hemma eller på karaokeställen eller dansar tango på olika dansställen och -evenemang. Tangon förs vidare från en generation till en annan även som ett arv i hemmet.<br />
<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
I Finland blev tangon en egen personlig form av musik. Tangomusiken låter annorlunda i Paris, Sydamerika och Finland. Den finska mentaliteten och kulturhistorien syns i den finska tangon. Finsk tango är en drömlik saga. Den är å ena sidan en längtan bort till stjärnorna eller på andra sidan öppna havet, å andra sidan kan var och en hitta den i sitt eget hjärta. Finsk tango har arrangerats till populärmusik med jämn rytm så att vanliga finländare kan dansa till den. Även det beskriver den finska mentaliteten. Exempelvis baseras Toivo Kärkis tangolåtar delvis på den slaviska zigenarromansens tonföljder, den finska folkvisans längtan, den latinamerikanska sensualismen och rytmiken hos den mellaneuropeiska tangon. Finsk tango går i moll som en beskrivning av vårt mentala landskap. Finsk tango har även karaktäriserats som marschtango för sin rytmik, ”marschering” enligt Toivo Kärkis ord.<br />
[[Tiedosto:Tangon tanssijat Tangomarkkinoilla.JPG|thumb|Tangogatans atmosfär på Tangomarknaden i Seinäjoki på sommaren 2014. Bild: Krista Rintala, Seinäjoki stad.|250x250px]]<br />
Tango är en viktig del av dans- och schlagermusiksångarnas programutbud. Tango sjungs på dansbanor och konserter. Kedjan av populära tangosångare från Olavi Virta, Henry Theel och Eino Grön till Reijo Taipale och dagens tangokungligheter har förenat finländarna med tangokulturen.<br />
<br />
Finsk tango sjungs och dansas på konserter, dansbanor, karaokeevenemang, tävlingar och andra evenemang. Tango sjungs av yrkesfolk och vanliga finska medborgare, män och kvinnor, unga och äldre. Exempelvis anordnar Seinäjoen Tangomarkkinat Oy festivalen Tangomarknaden i Seinäjoki, vars program innefattar tangokonserter och -tävlingar såsom tangosångtävling, finska mästerskapen i dansbanetango, kompositions- och texttävling inom tango och finska mästerskapen i lufttango. <br />
Satumaa ry arrangerar tangosångtävling för barn och ungdomar, tangosenior-sångtävling, tangodikttävling för unga samt kompositions- och texttävling inom tango för att få fram lämpliga tangosånger för barn och ungdomar. Satumaa anordnar också olika slags tangoevenemang och -konserter, exempelvis Satumaa-dagen, en dag för tango och välmående och Suvivirsi-evenemanget vars syfte är att koppla ihop tangon till en del av den lutherska sångtraditionen.<br />
<br />
Även många andra föreningar och sällskap arrangerar olika slags tangoevenemang, -kurser och -tävlingar.<br />
<br />
Traditionen träder fram och förs vidare via skivor, tv- och radioinspelningar, fotografier samt filmer. Traditionen förs även vidare i hemmen. Många unga upplever tangon som betydande för sin identitet genom exempel från hemmet, tango har varit deras föräldrars favoritmusik.<br />
<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Tango framfördes första gången i huvudstaden i februari 1913.<br />
Hösten 1913 började det bleka nöjeslivet i det till Kejsardömet Ryssland tillhörande Storfurstendömet Finlands huvudstad skakas om av vilda rykten från Paris och Berlin om en ny aldrig tidigare upplevd syndig dans: tangon. Under oktober månad dök det upp reklamannonser i Helsingin Sanomat där den kommande tangomatinén beskrivs. Förhandsreklam och uppeggande historier lyfte förväntningarna och nyfikenheten till nästan ohållbara mått. Alla förutsättningar fanns för att skapa en sensation. Trots det regniga vädret fyllde 60 helsingforsbor Apolloteatern på Södra esplanaden den 2 november 1913 för att söka efter tangoupplevelsen.<br />
<br />
Man har inte hittat någon sammanhängande inspelning av dansartisterna Toivo Niskanens och Elsa Nyströms framträdande. Utifrån senare tilldragelser, teckningar och fotografier har man kunnat förmoda att det var fråga om en version av den argentinska tangon som hade stiliserats till salongstango och som kunde vara en kombination av tävlingsdanstango och argentinsk tango. Det finns inga uppgifter om vilken slags tangomusik som dansparet använde. Men att matinén blev en väldig succé är klart. Apolloteatern såldes ut fyra gånger och matinén sågs av cirka 2 400 dåvarande helsingforsbor.<br />
<br />
I Maila Talvios roman (1915) finns en beskrivning av romanfiguren Gila Acerola: ”Hon lyfte sina mörka ögonfransar och spikade fast ögonen på danskamratens ansikte. Hon berusade mannen med sin blick. Sedan hängav hon sig för att bli förd av honom. En obeskrivlig längtan fanns i deras blickar och utsträckta armar, även melodin grät och snyftade.”<br />
<br />
Tangon kom till Finland för drygt 100 år sedan på 1910-talet, en tid då självständighetstanden höll på att förstärkas på grund av Rysslands förtryck och första världskriget kastade redan sin skugga. Först erövrade tangon städerna i söder: Helsingfors, Åbo och Viborg och sedan hela Finland. Fram till 1930-talet var majoriteten av tangomusiken översatta stycken huvudsakligen från Tyskland och sångernas teman var exotiska. Vid slutet av 1930-talet började man komponera egen produktion, såsom Valkoinen sisar, Ruhtinaan viulu och Lumihiutaleita. Den finska tangon började ta form. I och med andra världskriget ökade melankolin och tangon fick en tematik av förlust, sorg och längtan.<br />
[[Tiedosto:Olavi Virta laulaja.jpg|thumb|Olavi Virta, en av Finlands mest inspelade artister, spelade in över hundra tangolåtar. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.]]<br />
Under kriget ökade tangons betydelse som den faktor som gav finländarna livstro och hopp. Tangon frigjorde energi, den gav tro och glädje. Under krigstiden upplevde tangon sitt andra genombrott. Kända sångare, såsom Olavi Virta, Georg Malmsten och Henry Theel erövrade finländarnas hjärtan. Toivo Kärki komponerade flera evergreens som fortfarande rör upp känsloströmmar. ”Liljan kukka” från krigstiden tillhör den finska tangons adel och den hade en stor symbolisk betydelse inom den nya inhemska tangokulturen, liksom även Kärkis andra tangolåtar On elon retki näin, Siks oon mä suruinen och Tule hiljaa. Texterna till dessa var skrivna av Kerttu Mustonen. Vid sidan om sångarna upprätthöll finska skådespelare med Tauno Palo i spetsen stridsmoralen och tron på vårt lands framtid.<br />
<br />
Under krigsåren 1939–1945 rådde dansförbud i Finland. Dansförbudet togs bort från strafflagen år 1948. Efter det tilläts samkväm med dans i 1,5 timmar efteråt. Den finska pardansen och tangomusiken erövrade dansställena och skapade en grund för dagens tangokultur. Den rätta stunden för tangon i Finland var 1960-talet, då landet erövrades av en tangoyra av aldrig skådat slag. Unto Mononens tango Satumaa blev en hit som inspelning med Reijo Taipale år 1962 och de sjungande romernas framfart började med ledning av Taisto Tammi och Markus Allan.<br />
<br />
På 1950- och 1960-talet sköljde tangon formligen ut på landsorten och särskilt till Södra Österbotten. Tangon fällde ner skiljemurar mellan olika grupper i samhället och förenade unga och gamla. Dess språk sammankopplade och enade.<br />
Vid övergången mellan 1960- och 1970-talen syntes tidens anda även i tangon. Låtarnas teman började behandla även annat än kärlek och perspektivet utvidgades en del från längtan och förlust till det samhälleliga hållet. Ett strålande exempel på tidsperioden är Chydenius Nuoruustango. På 1980-talet kombinerade Topi Sorsakoski och Agents tango och beatmusik på sina skivor och förde fram traditionell dansmusik till nya generationer. En av tangons milstolpar på 1990-talet var kröningen av Jari Sillanpää till tangokung år 1995. Den dolda tangon Satulinna som komponerades av Jukka Kuoppamäki och sjöngs av Jari Sillanpää har berört den finska danspubliken på ett unikt sätt.<br />
<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
[[Tiedosto:Tangonuoret2015.jpg|thumb|Tangoungdomar från år 2015, Tytti Pihlajamäki och Joonas Ahola. Bild Marja Pihlajamäki.]]<br />
Traditionen upprätthålls och förs vidare av många aktörer: Seinäjoen Tangomarkkinat Oy, traditionsföreningar såsom Suomalaisen tangon Satumaa ry och Unto Montonen-yhdistys rf samt andra föreningar och sällskap på olika håll i landet. Alla har som mål att upprätthålla och främja den finska tangons tradition och ställning inom landets kultur. Tangomarknaden i Seinäjoki är den mest betydande förespråkaren för finsk tango och upprätthållaren av dess kultur, som även har internationella förbindelser. Evenemanget har etablerat tangokulturens ställning och producerat fantastiska solister och tangolåtar tack vare vilka tangotraditionen förs framåt. Suomalaisen tangon Satumaa ry:s uppgift är att främja tangons uppskattning och ställning i den finska kulturen, tangons betydelse som en del av den finska kulturen, kulturexporten och den internationella växelverkan, samt samarbete mellan den finska tangon och den internationella tangon.<br />
<br />
Tangomarknaden i Seinäjoki har redan en 30 år lång historia. Den har blivit en av Finlands största publikevenemang, som har haft en betydande inverkan på den finska nöjesmusiken. Tack vare tangosångtävlingen har många nya stjärnartister blivit kända. Kompositions- och texttävlingen inom tango producerar årligen en stor mängd nya tangokompositioner. Tack vare Tangomarknaden i Seinäjoki har den traditionella finska tangokulturen fått mycket uppmärksamhet och en stor popularitet. Även forskarnas intresse för tangon har väckts och den finska tangon har analyserats ur många vetenskapliga perspektiv. Tangomarknaden i Seinäjoki har nått en stor publik och evenemanget samlar årligen över 100 000 besökare. Via televisionen förmedlas evenemanget och tangon till otaliga hem. Utländska medier har även gjort flera artiklar, rapporter och dokument av Tangomarknaden i Seinäjoki och den finska tangon.<br />
[[Tiedosto:Tangojuniorit2015.jpg|thumb|Tangojuniorerna från år 2015, Iina Virtanen och Markus Kinnunen. Bild Harri Pekkarinen.]]<br />
Även barn och ungdomar är med och förstärker tangotraditionen. Hundratals barn och ungdomar har under tio års tid deltagit i tangojunior-sångtävlingen som arrangeras av Suomalaisen tangon Satumaa ry. Tävlingens förkval anordnas på olika ställen runtom i landet från Enontekis till Helsingfors och finalen sker i Seinäjoki. Tangojunior-sångtävlingen fungerar också som en språngbräda för andra sångtävlingar. Tangodrottningarna Erika Vikman (2016) och Aino Niemi (2017) har också vunnit tangojuniorsångtävlingen.<br />
<br />
Tack vare karaokeentusiasmen startade Satumaa-föreningen år 2008 en tangosenior-sångtävling som under årens lopp har haft över tusen deltagare. Satumaa har redan tre gånger arrangerat en dikttävling för barn och ungdomar i åldern 13–19 år. Dikttävlingen får sin drivkraft från tangon och tangotexter. Tangopoesin är ett globalt fenomen. Likaså arrangeras även kompositions- och texttävlingen inom tango för tredje gången och med den söker man tangosånger som passar särskilt för barn och ungdomar.<br />
<br />
Tangon har även fällt skiljemurar mellan olika grupper i samhället. Den argentinska och finska tangon har hittat varandra. På 1990-talet påbörjades ett samarbete med Argentina. Seinäjoki stad, Seinäjoki yrkeshögskola och Tangomarknaden i Seinäjoki har samarbetat med Buenos Aires. År 2000 utropade sig Buenos Aires och Seinäjoki tillsammans till världens ledande tangostäder. I samarbetsavtalet förbinder sig de här städerna till att främja tangosamarbetet och tangokulturen i den egna staden. När den argentinska tangons mest betydande evenemang Cumbre Mundial del Tango arrangerades i Seinäjoki år 2011, visade det att den argentinska tangons värld hade accepterat den finska tangon vid sin sida som en jämbördig kulturform.<br />
<br />
Den finska tangons sentimentalitet, vemod, symboliska naturnärhet och bottenlösa längtan har väckt känslor ute i världen, där tangon är mer urban och passionerad. De känslor som används i den argentinska tangon, såsom, ordet hat, är svåra att hitta i den finska tangons vemod. Musiken har allmänt taget mycket positiv inverkan på människors välmående och livskvalitet. Tango främjar socialt umgänge, den öppnar sinnets skrymslen och driver fram positiva känslor. Att dansa tango har haft och har fortfarande en stor betydelse i att leta efter och hitta en partner. Tangon har en intressant historia och den har visat sin livskraft bland andra musikstilar. Finsk tango, dansbanor och sommarkvällar är finskhet när den är som bäst. I tangon framträder den finska återhållsamma karaktären, sentimentaliteten och kärleken till vår rena natur. Allt fler nya finska generationer känner att tangon tolkar deras känslor. Valet av tangokungligheterna som sker varje sommar intresserar flera generationer och inspirerar musikaliskt begåvade ungdomar att uppträda.<br />
<br />
Innan evenemanget Cumbre Mundial del Tango gjordes den finska tangon känd ute i världen genom de tangokungligas och Seinäjokis stadsorkesters uppträdanden. Man besökte tangofestivaler i bland annat Sevilla, Granada, Paris, Malmö och Berlin. Även Caminitos-kvartetten från Seinäjoki har besökt festivaler och sjungit tango på finska, spanska och latin.<br />
<br />
Särskilt i Södra Österbotten har flera Tango-projekt genomförts, exempelvis koordinationsprojektet Tangokeskus, utbildningsprojekt för tangofinalister, utbildningsprojektet Minä tangon tiellä, Tangon kansainvälistyminen – avain aluekehitykseen och Intertango-projektet. Med hjälp av dessa har olika tangorelaterade aspekter utvecklats. Seinäjokis yrkeshögskola och Seinäjoen Tangomarkkinat Oy har fungerat som genomförare av projekten.<br />
<br />
Tango Finlandia-priset som delas ut på Tangomarknaden i Seinäjoki tilldelas som ett erkännande för en finsk medborgares eller organisations förtjänstfulla verksamhet inom utvecklandet av tangokulturen. Tango Finlandia-priset har delats ut ända sedan år 2004.<br />
<br />
Satumaa-tangon sjöngs även på kyrkomötet i Åbo i november 2015. Det här är också ett bra exempel på hur skiljemurarna mellan olika samhällsgrupper faller med hjälp av tangon. Tangon främjar även internationellt umgänge och fred i världen. När påven Franciscus mottog Caminitos-kvartettens cd-skiva, som innehöll tango på finska, spanska och latin, skickade han ett tackbrev där han önskade framgång åt den finska tangon och fred i världen.<br />
<br />
I tangons värld finns det även plats för humor. När filmregissören Aki Kaurismäki, en nationell begåvning som använder sig av mycket evergreens från tangon, påstod att tangon hade kommit till Argentina med sjömän från Finland, funderar man fortfarande på denna fråga ut i världen!<br />
<br />
I Finland finns även nordkarelska tangoförfattare som går djupt ner till rötterna, såsom Heikki Turunen och filmregissören Markku Pölönen, som bland annat har regisserat filmen Lyckans land (Onnen maa). I många inhemska filmer från 1930-, 1940- och 1950-talen finns det avgörande scener mellan två människor på dansbanor.<br />
<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
Finsk tango mår bra och framtiden ser också bra ut. Tangosångtävlingar sprider kulturen vidare. Likaså får den återuppväckta dansbanekulturen sin drivkraft från tangon. I tusentals karaokebarer sjunger man tango, upplever gemenskap och trivs. I många sångskolor undervisas det i tango, som är bra att kunna även inom annan schlagermusikkompetens. I Finland finns det många aktörer som gör bra program om tangon och dess sångare och analyserar ingående tangons karaktär. Tangokungligheterna är tangons visitkort även i framtiden.<br />
<br />
[[Tiedosto:Tangokonsertti 2015 SK-museolla.JPG|thumb|354x354px|Tangokonsert på Skyddskårs- och Lotta Svärdmuseet år 2015 på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Top Focus Jani Pihlaja, Tangomarknaden i Seinäjoki.]]<br />
<br />
Tangons framtid ser även positiv ut ur ett internationellt perspektiv. Den finska och argentinska tangon har hittat varandra genom otaliga internationella festivaler och Cumbre Mundial del Tango-evenemanget som även har arrangerats i Seinäjoki. Argentinsk och uruguayansk tango, som redan finns på Unescos lista över immateriellt kulturarv, har hjälpt den finska tangon i dess internationaliseringsförsök. Den har också för sin del lärt finländarna att förstå den finska tangons kulturarv som en del av ett mer omfattande globalt kulturarv.<br />
<br />
Finsk tango kan framföras av alla människor: män och kvinnor, unga och äldre. Ingen diskrimineras. Exempelvis vanns tangoungdomsserien år 2016 av japanen Umi Sakamoto, som har fortsatt att framträda med finsk tango i sitt hemland. År 2017 vanns tangoungdomsserien av romen Tenho Zitron. Bland tangokungligheterna och tangoseniorerna finns många romer.<br />
<br />
Tangon hör även ihop med kulturmiljön. I Seinäjoki stad har en park fått namnet Tangopuisto (Tangoparken) och en annan namnet Hopeisen kuun puisto (Silvermånens park). I flera städer finns minnesmärken och olika slags minnesplaketter med tangotema. <br />
<br />
För att utveckla tangosamarbetet bjöds alla samarbetspartners i juli 2018 in till ett gemensamt möte på Tangomarknaden i Seinäjoki, där man diskuterade tango, dess betydelse för finländarna, skyddande och vidareförande av traditionen, värnande om tangotraditionen samt främjande och utveckling av tangokulturen. På mötet grundades en nationell tangoring som ska träffas regelbundet i tangons tecken.<br />
<br />
I oktober 2018 fortsattes samarbetet i Seinäjoki och ett till möte för tangoringen anordnades. Satumaa ry arrangerar ett tangoseminarium och en tangokonsert som är öppna för alla och dit alla samarbetsparter, intresserade föreningar och enskilda medborgare bjuds in. Här bidrar forskarsamfund och experter med inlägg och framföranden. På seminariet granskas tangons sociala och samhälleliga betydelse. Syftet med tangoseminariet är att bilda ett årligen återkommande evenemang där tangon granskas ur olika perspektiv. I samband med seminariet organiseras alltid en tangokonsert, där tangosångare i olika åldrar uppträder: tangojuniorer, tangoungdomar, tangoseniorer och tangokungligheter. På tangoringarnas sammankomster arrangeras även workshops, där idéer och tankar om utvecklandet av tangokulturen och samarbete med olika aktörer växer fram.<br />
<br />
==Källor och länkar till andra informationskällor==<br />
'''Videon'''<br />
<br />
[https://www.youtube.com/watch?v=H0qagpfi42s Tangokulttuuri murtaa rajoja] Ilmari Ylä-Autio, Elävä kulttuuriperintö Pohjanmaalla -seminaari (25.11.2015)<br />
<br />
Reijo Taipale ja tango Satumaa Aki Kaurismäen elokuvassa Tulitikkutehtaan tyttö 1990: <br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=UxlEsZHYCkQ <br />
<br />
Tangojuniori 2015 Markus Kinnunen and Tango Hurlumhei:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=Usaa-qceg7Y<br />
<br />
Leif Lindeman ja Satumaa Tenavatähti-kilpailussa vuonna 1991. 2013 ja 2014 Leif menestyi tangolaulukilpailussa Tangomarkkinoilla:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=gK9mtg1CVK0 <br />
<br />
Tangoa sahalla ja Savon murteella:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=n9HeagLAYlc<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=9cKFcSxHo-8<br />
<br />
Eveliina Hämäläinen ja tango Sydän sinivalkoinen, joka voitti tangon sävellys- ja sanoituskilpailun vuonna 2017<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=w-oIPLZ-_rA <br />
<br />
'''Webbsidor'''<br />
[http://www.tangomarkkinat.fi/ Seinäjoen Tangomarkkinat]<br />
<br />
[http://yle.fi/aihe/artikkeli/2014/07/08/suomalainen-tango-tyhmyreille-rakkautta-ja-kaukokaipuuta Suomalainen tango tyhmyreille: rakkautta ja kaukokaipuuta]. Lauri Leskinen, Yle.<br />
<br />
[http://www.unesco.org/culture/ich/en/RL/tango-00258 Unescon aineettoman kulttuuriperinnön lista, argentiinalainen ja uruguaylainen tango]<br />
<br />
[http://someronkulttuuri.fi/jasenyhdistykset/unto-mononen-yhdistys-ry/ Unto Mononen -yhdistys ry]<br />
<br />
<br />
'''Litteratur'''<br />
Kahila, Heikki & Kahila, Pia 2006. Kun Suomi sanoi: Saanko luvan - Tanssien taival muualta meille. Helsinki: Gummerus.<br />
<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
<br />
[http://www.suomalaisentangonsatumaa.fi Föreningen Suomalaisen tangon Satumaa ry]<br />
<br />
[http://www.skor.fi/ Föreningen Seinäjoen Orkesteriyhdistys ry (Seinäjoki stadsorkester)] <br />
<br />
[http://www.epmo.fi/ Föreningen Etelä-Pohjanmaan musiikkiopiston kannatusosakeyhtiö]<br />
<br />
[http://www.maailmantango.net/fi/ Föreningen Maailmantango ry]<br />
<br />
[http://www.suomenlavatanssicup.com/ Föreningen Suomen Lavatanssi Yhdistys]<br />
<br />
Tango-ja viihdemusiikin edistämisyhdistys ry<br />
<br />
[http://someronkulttuuri.fi/jasenyhdistykset/unto-mononen-yhdistys-ry/ Föreningen Unto Mononen yhdistys ry] <br />
<br />
[http://www.oulunsalotango.net/ Föreningen Oulunsalon Nuorisoseura ry/Oulusalotango]<br />
<br />
[https://tangosawo.com/ Föreningen TangoSawo ry]<br />
<br />
[https://www.finlandtango.com/etusivu Föreningen Kansainvälinen Lavatanssi Yhdistys - Finnish Tango Dance International Association]<br />
<br />
<br />
'''Experter'''<br />
Markus Allan, Atso Almila, Jukka Ammondt, Clara Blomqvist, Pekka Gronow, Eino Grön, Martti Haapamäki, Pedro Hietanen, Heikki Kahila, Harri Kaitila, Aki Kaurismäki, Seppo Kulmala, Arja Koriseva, Ilkka Lipsanen, M-A Numminen, Reijo Pitkäkoski, Jussi Rasinkangas, Maarit Niiniluoto, Tarja Närhi, Mika Toivanen, Tauno Äijälä, Päiviö Pyysalo, Ari Oinonen, Erita Wennström. Tangokuninkaalliset: Sebastian Ahlgren, Jenna Bågeberg, Johanna Debreczeni, Jukka Hallikainen, Susanna Heikki, Petri Hervanto, Kari Hirvonen, Jouni Keronen, Mervi Koponen, Matti Korkiala, Teijo Lindström, Marco Lundberg, Tomi Markkola, Marko Maunuksela, Kyösti Mäkimattila, Jaska Mäkynen, Risto Nevala, Aino Niemi, Heidi Pakarinen, Johanna Pakonen, Kirsi Ranto, Teemu Roivainen, Tiina Räsänen, Aki Samuli, Jari Sillanpää, Marita Taavitsainen, Saija Tuupanen, Maria Tyyster, Elina Vettenranta ja Erika Vikman.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Finsk_tango&diff=17326Finsk tango2019-04-15T13:35:42Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Musiikki ja tanssi<br />
|sijainti=Suomi<br />
|asiasanat=musik, dans, evenemang, tävlingar, dansbanedans, tango<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Tangokuninkaalliset tangokadulla.jpg|thumb|Tangokungligheterna på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.|301x301px]]<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
Tango är en stark del av den finska kulturen och identiteten. Finländarna har rent av en passion för tango. En stor del av finländarna känner till tangons värld och musik. Tango sjungs av dans- och schlagermusikartister på dansbanor och konserter och av vanliga finländare på karaoke. Såväl unga som gamla lyssnar och är intresserad av den. Det finns många slags sångtävlingar, kompositionstävlingar och evenemang inom tango, som samlar stora mängder vänner av tangomusik.<br />
Tangotraditionen upprätthålls idag även av dansbanorna som lockar kvinnor och män att dansa. Som ett finskt fenomen får pardansen/dansbanedansen sin kraft från tangon och dess kända artister och representanter. Den finska tangons tradition upprätthålls av tusentals finländare som sjunger tango på karaokekvällar och upplever gemenskap.<br />
<br />
Tangokungligheterna på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.<br />
<br />
Traditionen utövas och förs vidare av många aktörer. Seinäjoen Tangomarkkinat Oy har sedan år 1985 arrangerat festivalen Tangomarknaden i Seinäjoki med cirka 100 000 besökare per år. Tangomarknadens program innefattar tangokonserter och -tävlingar.<br />
<br />
Suomalaisen tangon Satumaa ry (hädanefter Satumaa), som har varit verksam sedan år 2001, har sedan år 2007 arrangerat tangosångtävlingar för barn och ungdomar samt tangosenior-sångtävlingen sedan år 2010. Därutöver har Satumaa anordnat tangodikttävlingar för unga, samt kompositions- och texttävlingar inom tango, för att få fram lämpliga tangosånger för barn och ungdomar. Satumaa arrangerar även olika slags tangoevenemang och -konserter.<br />
<br />
Många föreningar såsom Maailmantango ry, Unto Mononen yhdistys ry, Oulunsalon Nuorisoseura ry/OulunsaloTango och TangoSawo ry och Kansainvälinen Lavatanssi Yhdistys - Finnish Tango & Dance International Association arrangerar olika slags tangoevenemang, -kurser och -tävlingar inom sitt verksamhetsområde. Suomen Lavatanssi Yhdistys är ett samarbetsorgan för föreningar och sällskap som arrangerar dansbanedanser. Syftet med föreningens verksamhet är att främja dansbane- och pardanskulturen, som präglas av tangon på ett märkbart sätt. Tango är en populär dansform på otaliga dansbanor och dansställen på olika håll i Finland. Dessutom arrangerar dansskolorna tangokurser runt om i landet.<br />
<br />
Katupojat ry anordnar årligen loppet Tangohölkkä och promenadloppet Satumaa-kävely i samband med vilket det även ställs tangorelaterade frågor. Årets vinnare får titeln ”tangotietäjä” (tangokännare).<br />
<br />
I flera gamla finska filmer och särskilt i Aki Kaurismäkis nyproduktion har tangon ofta en viktig roll. Även teatrarnas programutbud innehåller ofta pjäser och musikaler med tangotema.<br />
Romernas musikkultur är starkt sammankopplad till tangon.<br />
<br />
Traditionen utövas särskilt av medborgare som sjunger tango hemma eller på karaokeställen eller dansar tango på olika dansställen och -evenemang. Tangon förs vidare från en generation till en annan även som ett arv i hemmet.<br />
<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
I Finland blev tangon en egen personlig form av musik. Tangomusiken låter annorlunda i Paris, Sydamerika och Finland. Den finska mentaliteten och kulturhistorien syns i den finska tangon. Finsk tango är en drömlik saga. Den är å ena sidan en längtan bort till stjärnorna eller på andra sidan öppna havet, å andra sidan kan var och en hitta den i sitt eget hjärta. Finsk tango har arrangerats till populärmusik med jämn rytm så att vanliga finländare kan dansa till den. Även det beskriver den finska mentaliteten. Exempelvis baseras Toivo Kärkis tangolåtar delvis på den slaviska zigenarromansens tonföljder, den finska folkvisans längtan, den latinamerikanska sensualismen och rytmiken hos den mellaneuropeiska tangon. Finsk tango går i moll som en beskrivning av vårt mentala landskap. Finsk tango har även karaktäriserats som marschtango för sin rytmik, ”marschering” enligt Toivo Kärkis ord.<br />
[[Tiedosto:Tangon tanssijat Tangomarkkinoilla.JPG|thumb|Tangogatans atmosfär på Tangomarknaden i Seinäjoki på sommaren 2014. Bild: Krista Rintala, Seinäjoki stad.|250x250px]]<br />
Tango är en viktig del av dans- och schlagermusiksångarnas programutbud. Tango sjungs på dansbanor och konserter. Kedjan av populära tangosångare från Olavi Virta, Henry Theel och Eino Grön till Reijo Taipale och dagens tangokungligheter har förenat finländarna med tangokulturen.<br />
<br />
Finsk tango sjungs och dansas på konserter, dansbanor, karaokeevenemang, tävlingar och andra evenemang. Tango sjungs av yrkesfolk och vanliga finska medborgare, män och kvinnor, unga och äldre. Exempelvis anordnar Seinäjoen Tangomarkkinat Oy festivalen Tangomarknaden i Seinäjoki, vars program innefattar tangokonserter och -tävlingar såsom tangosångtävling, finska mästerskapen i dansbanetango, kompositions- och texttävling inom tango och finska mästerskapen i lufttango. <br />
Satumaa ry arrangerar tangosångtävling för barn och ungdomar, tangosenior-sångtävling, tangodikttävling för unga samt kompositions- och texttävling inom tango för att få fram lämpliga tangosånger för barn och ungdomar. Satumaa anordnar också olika slags tangoevenemang och -konserter, exempelvis Satumaa-dagen, en dag för tango och välmående och Suvivirsi-evenemanget vars syfte är att koppla ihop tangon till en del av den lutherska sångtraditionen.<br />
<br />
Även många andra föreningar och sällskap arrangerar olika slags tangoevenemang, -kurser och -tävlingar.<br />
<br />
Traditionen träder fram och förs vidare via skivor, tv- och radioinspelningar, fotografier samt filmer. Traditionen förs även vidare i hemmen. Många unga upplever tangon som betydande för sin identitet genom exempel från hemmet, tango har varit deras föräldrars favoritmusik.<br />
<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Tango framfördes första gången i huvudstaden i februari 1913.<br />
Hösten 1913 började det bleka nöjeslivet i det till Kejsardömet Ryssland tillhörande Storfurstendömet Finlands huvudstad skakas om av vilda rykten från Paris och Berlin om en ny aldrig tidigare upplevd syndig dans: tangon. Under oktober månad dök det upp reklamannonser i Helsingin Sanomat där den kommande tangomatinén beskrivs. Förhandsreklam och uppeggande historier lyfte förväntningarna och nyfikenheten till nästan ohållbara mått. Alla förutsättningar fanns för att skapa en sensation. Trots det regniga vädret fyllde 60 helsingforsbor Apolloteatern på Södra esplanaden den 2 november 1913 för att söka efter tangoupplevelsen.<br />
<br />
Man har inte hittat någon sammanhängande inspelning av dansartisterna Toivo Niskanens och Elsa Nyströms framträdande. Utifrån senare tilldragelser, teckningar och fotografier har man kunnat förmoda att det var fråga om en version av den argentinska tangon som hade stiliserats till salongstango och som kunde vara en kombination av tävlingsdanstango och argentinsk tango. Det finns inga uppgifter om vilken slags tangomusik som dansparet använde. Men att matinén blev en väldig succé är klart. Apolloteatern såldes ut fyra gånger och matinén sågs av cirka 2 400 dåvarande helsingforsbor.<br />
<br />
I Maila Talvios roman (1915) finns en beskrivning av romanfiguren Gila Acerola: ”Hon lyfte sina mörka ögonfransar och spikade fast ögonen på danskamratens ansikte. Hon berusade mannen med sin blick. Sedan hängav hon sig för att bli förd av honom. En obeskrivlig längtan fanns i deras blickar och utsträckta armar, även melodin grät och snyftade.”<br />
<br />
Tangon kom till Finland för drygt 100 år sedan på 1910-talet, en tid då självständighetstanden höll på att förstärkas på grund av Rysslands förtryck och första världskriget kastade redan sin skugga. Först erövrade tangon städerna i söder: Helsingfors, Åbo och Viborg och sedan hela Finland. Fram till 1930-talet var majoriteten av tangomusiken översatta stycken huvudsakligen från Tyskland och sångernas teman var exotiska. Vid slutet av 1930-talet började man komponera egen produktion, såsom Valkoinen sisar, Ruhtinaan viulu och Lumihiutaleita. Den finska tangon började ta form. I och med andra världskriget ökade melankolin och tangon fick en tematik av förlust, sorg och längtan.<br />
[[Tiedosto:Olavi Virta laulaja.jpg|thumb|Olavi Virta, en av Finlands mest inspelade artister, spelade in över hundra tangolåtar. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.]]<br />
Under kriget ökade tangons betydelse som den faktor som gav finländarna livstro och hopp. Tangon frigjorde energi, den gav tro och glädje. Under krigstiden upplevde tangon sitt andra genombrott. Kända sångare, såsom Olavi Virta, Georg Malmsten och Henry Theel erövrade finländarnas hjärtan. Toivo Kärki komponerade flera evergreens som fortfarande rör upp känsloströmmar. ”Liljan kukka” från krigstiden tillhör den finska tangons adel och den hade en stor symbolisk betydelse inom den nya inhemska tangokulturen, liksom även Kärkis andra tangolåtar On elon retki näin, Siks oon mä suruinen och Tule hiljaa. Texterna till dessa var skrivna av Kerttu Mustonen. Vid sidan om sångarna upprätthöll finska skådespelare med Tauno Palo i spetsen stridsmoralen och tron på vårt lands framtid.<br />
<br />
Under krigsåren 1939–1945 rådde dansförbud i Finland. Dansförbudet togs bort från strafflagen år 1948. Efter det tilläts samkväm med dans i 1,5 timmar efteråt. Den finska pardansen och tangomusiken erövrade dansställena och skapade en grund för dagens tangokultur. Den rätta stunden för tangon i Finland var 1960-talet, då landet erövrades av en tangoyra av aldrig skådat slag. Unto Mononens tango Satumaa blev en hit som inspelning med Reijo Taipale år 1962 och de sjungande romernas framfart började med ledning av Taisto Tammi och Markus Allan.<br />
<br />
På 1950- och 1960-talet sköljde tangon formligen ut på landsorten och särskilt till Södra Österbotten. Tangon fällde ner skiljemurar mellan olika grupper i samhället och förenade unga och gamla. Dess språk sammankopplade och enade.<br />
Vid övergången mellan 1960- och 1970-talen syntes tidens anda även i tangon. Låtarnas teman började behandla även annat än kärlek och perspektivet utvidgades en del från längtan och förlust till det samhälleliga hållet. Ett strålande exempel på tidsperioden är Chydenius Nuoruustango. På 1980-talet kombinerade Topi Sorsakoski och Agents tango och beatmusik på sina skivor och förde fram traditionell dansmusik till nya generationer. En av tangons milstolpar på 1990-talet var kröningen av Jari Sillanpää till tangokung år 1995. Den dolda tangon Satulinna som komponerades av Jukka Kuoppamäki och sjöngs av Jari Sillanpää har berört den finska danspubliken på ett unikt sätt.<br />
<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
[[Tiedosto:Tangonuoret2015.jpg|thumb|Tangoungdomar från år 2015, Tytti Pihlajamäki och Joonas Ahola. Bild Marja Pihlajamäki.]]<br />
Traditionen upprätthålls och förs vidare av många aktörer: Seinäjoen Tangomarkkinat Oy, traditionsföreningar såsom Suomalaisen tangon Satumaa ry och Unto Montonen-yhdistys rf samt andra föreningar och sällskap på olika håll i landet. Alla har som mål att upprätthålla och främja den finska tangons tradition och ställning inom landets kultur. Tangomarknaden i Seinäjoki är den mest betydande förespråkaren för finsk tango och upprätthållaren av dess kultur, som även har internationella förbindelser. Evenemanget har etablerat tangokulturens ställning och producerat fantastiska solister och tangolåtar tack vare vilka tangotraditionen förs framåt. Suomalaisen tangon Satumaa ry:s uppgift är att främja tangons uppskattning och ställning i den finska kulturen, tangons betydelse som en del av den finska kulturen, kulturexporten och den internationella växelverkan, samt samarbete mellan den finska tangon och den internationella tangon.<br />
<br />
Tangomarknaden i Seinäjoki har redan en 30 år lång historia. Den har blivit en av Finlands största publikevenemang, som har haft en betydande inverkan på den finska nöjesmusiken. Tack vare tangosångtävlingen har många nya stjärnartister blivit kända. Kompositions- och texttävlingen inom tango producerar årligen en stor mängd nya tangokompositioner. Tack vare Tangomarknaden i Seinäjoki har den traditionella finska tangokulturen fått mycket uppmärksamhet och en stor popularitet. Även forskarnas intresse för tangon har väckts och den finska tangon har analyserats ur många vetenskapliga perspektiv. Tangomarknaden i Seinäjoki har nått en stor publik och evenemanget samlar årligen över 100 000 besökare. Via televisionen förmedlas evenemanget och tangon till otaliga hem. Utländska medier har även gjort flera artiklar, rapporter och dokument av Tangomarknaden i Seinäjoki och den finska tangon.<br />
[[Tiedosto:Tangojuniorit2015.jpg|thumb|Tangojuniorerna från år 2015, Iina Virtanen och Markus Kinnunen. Bild Harri Pekkarinen.]]<br />
Även barn och ungdomar är med och förstärker tangotraditionen. Hundratals barn och ungdomar har under tio års tid deltagit i tangojunior-sångtävlingen som arrangeras av Suomalaisen tangon Satumaa ry. Tävlingens förkval anordnas på olika ställen runtom i landet från Enontekis till Helsingfors och finalen sker i Seinäjoki. Tangojunior-sångtävlingen fungerar också som en språngbräda för andra sångtävlingar. Tangodrottningarna Erika Vikman (2016) och Aino Niemi (2017) har också vunnit tangojuniorsångtävlingen.<br />
<br />
Tack vare karaokeentusiasmen startade Satumaa-föreningen år 2008 en tangosenior-sångtävling som under årens lopp har haft över tusen deltagare. Satumaa har redan tre gånger arrangerat en dikttävling för barn och ungdomar i åldern 13–19 år. Dikttävlingen får sin drivkraft från tangon och tangotexter. Tangopoesin är ett globalt fenomen. Likaså arrangeras även kompositions- och texttävlingen inom tango för tredje gången och med den söker man tangosånger som passar särskilt för barn och ungdomar.<br />
<br />
Tangon har även fällt skiljemurar mellan olika grupper i samhället. Den argentinska och finska tangon har hittat varandra. På 1990-talet påbörjades ett samarbete med Argentina. Seinäjoki stad, Seinäjoki yrkeshögskola och Tangomarknaden i Seinäjoki har samarbetat med Buenos Aires. År 2000 utropade sig Buenos Aires och Seinäjoki tillsammans till världens ledande tangostäder. I samarbetsavtalet förbinder sig de här städerna till att främja tangosamarbetet och tangokulturen i den egna staden. När den argentinska tangons mest betydande evenemang Cumbre Mundial del Tango arrangerades i Seinäjoki år 2011, visade det att den argentinska tangons värld hade accepterat den finska tangon vid sin sida som en jämbördig kulturform.<br />
<br />
Den finska tangons sentimentalitet, vemod, symboliska naturnärhet och bottenlösa längtan har väckt känslor ute i världen, där tangon är mer urban och passionerad. De känslor som används i den argentinska tangon, såsom, ordet hat, är svåra att hitta i den finska tangons vemod. Musiken har allmänt taget mycket positiv inverkan på människors välmående och livskvalitet. Tango främjar socialt umgänge, den öppnar sinnets skrymslen och driver fram positiva känslor. Att dansa tango har haft och har fortfarande en stor betydelse i att leta efter och hitta en partner. Tangon har en intressant historia och den har visat sin livskraft bland andra musikstilar. Finsk tango, dansbanor och sommarkvällar är finskhet när den är som bäst. I tangon framträder den finska återhållsamma karaktären, sentimentaliteten och kärleken till vår rena natur. Allt fler nya finska generationer känner att tangon tolkar deras känslor. Valet av tangokungligheterna som sker varje sommar intresserar flera generationer och inspirerar musikaliskt begåvade ungdomar att uppträda.<br />
<br />
Innan evenemanget Cumbre Mundial del Tango gjordes den finska tangon känd ute i världen genom de tangokungligas och Seinäjokis stadsorkesters uppträdanden. Man besökte tangofestivaler i bland annat Sevilla, Granada, Paris, Malmö och Berlin. Även Caminitos-kvartetten från Seinäjoki har besökt festivaler och sjungit tango på finska, spanska och latin.<br />
<br />
Särskilt i Södra Österbotten har flera Tango-projekt genomförts, exempelvis koordinationsprojektet Tangokeskus, utbildningsprojekt för tangofinalister, utbildningsprojektet Minä tangon tiellä, Tangon kansainvälistyminen – avain aluekehitykseen och Intertango-projektet. Med hjälp av dessa har olika tangorelaterade aspekter utvecklats. Seinäjokis yrkeshögskola och Seinäjoen Tangomarkkinat Oy har fungerat som genomförare av projekten.<br />
<br />
Tango Finlandia-priset som delas ut på Tangomarknaden i Seinäjoki tilldelas som ett erkännande för en finsk medborgares eller organisations förtjänstfulla verksamhet inom utvecklandet av tangokulturen. Tango Finlandia-priset har delats ut ända sedan år 2004.<br />
<br />
Satumaa-tangon sjöngs även på kyrkomötet i Åbo i november 2015. Det här är också ett bra exempel på hur skiljemurarna mellan olika samhällsgrupper faller med hjälp av tangon. Tangon främjar även internationellt umgänge och fred i världen. När påven Franciscus mottog Caminitos-kvartettens cd-skiva, som innehöll tango på finska, spanska och latin, skickade han ett tackbrev där han önskade framgång åt den finska tangon och fred i världen.<br />
<br />
I tangons värld finns det även plats för humor. När filmregissören Aki Kaurismäki, en nationell begåvning som använder sig av mycket evergreens från tangon, påstod att tangon hade kommit till Argentina med sjömän från Finland, funderar man fortfarande på denna fråga ut i världen!<br />
<br />
I Finland finns även nordkarelska tangoförfattare som går djupt ner till rötterna, såsom Heikki Turunen och filmregissören Markku Pölönen, som bland annat har regisserat filmen Lyckans land (Onnen maa). I många inhemska filmer från 1930-, 1940- och 1950-talen finns det avgörande scener mellan två människor på dansbanor.<br />
<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
Finsk tango mår bra och framtiden ser också bra ut. Tangosångtävlingar sprider kulturen vidare. Likaså får den återuppväckta dansbanekulturen sin drivkraft från tangon. I tusentals karaokebarer sjunger man tango, upplever gemenskap och trivs. I många sångskolor undervisas det i tango, som är bra att kunna även inom annan schlagermusikkompetens. I Finland finns det många aktörer som gör bra program om tangon och dess sångare och analyserar ingående tangons karaktär. Tangokungligheterna är tangons visitkort även i framtiden.<br />
<br />
[[Tiedosto:Tangokonsertti 2015 SK-museolla.JPG|thumb|354x354px|Tangokonsert på Skyddskårs- och Lotta Svärdmuseet år 2015 på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Top Focus Jani Pihlaja, Tangomarknaden i Seinäjoki.]]<br />
<br />
Tangons framtid ser även positiv ut ur ett internationellt perspektiv. Den finska och argentinska tangon har hittat varandra genom otaliga internationella festivaler och Cumbre Mundial del Tango-evenemanget som även har arrangerats i Seinäjoki. Argentinsk och uruguayansk tango, som redan finns på Unescos lista över immateriellt kulturarv, har hjälpt den finska tangon i dess internationaliseringsförsök. Den har också för sin del lärt finländarna att förstå den finska tangons kulturarv som en del av ett mer omfattande globalt kulturarv.<br />
<br />
Finsk tango kan framföras av alla människor: män och kvinnor, unga och äldre. Ingen diskrimineras. Exempelvis vanns tangoungdomsserien år 2016 av japanen Umi Sakamoto, som har fortsatt att framträda med finsk tango i sitt hemland. År 2017 vanns tangoungdomsserien av romen Tenho Zitron. Bland tangokungligheterna och tangoseniorerna finns många romer.<br />
<br />
Tangon hör även ihop med kulturmiljön. I Seinäjoki stad har en park fått namnet Tangopuisto (Tangoparken) och en annan namnet Hopeisen kuun puisto (Silvermånens park). I flera städer finns minnesmärken och olika slags minnesplaketter med tangotema. <br />
<br />
För att utveckla tangosamarbetet bjöds alla samarbetspartners i juli 2018 in till ett gemensamt möte på Tangomarknaden i Seinäjoki, där man diskuterade tango, dess betydelse för finländarna, skyddande och vidareförande av traditionen, värnande om tangotraditionen samt främjande och utveckling av tangokulturen. På mötet grundades en nationell tangoring som ska träffas regelbundet i tangons tecken.<br />
<br />
I oktober 2018 fortsattes samarbetet i Seinäjoki och ett till möte för tangoringen anordnades. Satumaa ry arrangerar ett tangoseminarium och en tangokonsert som är öppna för alla och dit alla samarbetsparter, intresserade föreningar och enskilda medborgare bjuds in. Här bidrar forskarsamfund och experter med inlägg och framföranden. På seminariet granskas tangons sociala och samhälleliga betydelse. Syftet med tangoseminariet är att bilda ett årligen återkommande evenemang där tangon granskas ur olika perspektiv. I samband med seminariet organiseras alltid en tangokonsert, där tangosångare i olika åldrar uppträder: tangojuniorer, tangoungdomar, tangoseniorer och tangokungligheter. På tangoringarnas sammankomster arrangeras även workshops, där idéer och tankar om utvecklandet av tangokulturen och samarbete med olika aktörer växer fram.<br />
<br />
==Källor och länkar till andra informationskällor==<br />
'''Videon'''<br />
<br />
[https://www.youtube.com/watch?v=H0qagpfi42s Tangokulttuuri murtaa rajoja] Ilmari Ylä-Autio, Elävä kulttuuriperintö Pohjanmaalla -seminaari (25.11.2015)<br />
<br />
Reijo Taipale ja tango Satumaa Aki Kaurismäen elokuvassa Tulitikkutehtaan tyttö 1990: <br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=UxlEsZHYCkQ <br />
<br />
Tangojuniori 2015 Markus Kinnunen and Tango Hurlumhei:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=Usaa-qceg7Y<br />
<br />
Leif Lindeman ja Satumaa Tenavatähti-kilpailussa vuonna 1991. 2013 ja 2014 Leif menestyi tangolaulukilpailussa Tangomarkkinoilla:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=gK9mtg1CVK0 <br />
<br />
Tangoa sahalla ja Savon murteella:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=n9HeagLAYlc<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=9cKFcSxHo-8<br />
<br />
Eveliina Hämäläinen ja tango Sydän sinivalkoinen, joka voitti tangon sävellys- ja sanoituskilpailun vuonna 2017<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=w-oIPLZ-_rA <br />
<br />
<br />
'''Webbsidor'''<br />
<br />
<br />
[http://www.tangomarkkinat.fi/ Seinäjoen Tangomarkkinat]<br />
<br />
[http://yle.fi/aihe/artikkeli/2014/07/08/suomalainen-tango-tyhmyreille-rakkautta-ja-kaukokaipuuta Suomalainen tango tyhmyreille: rakkautta ja kaukokaipuuta]. Lauri Leskinen, Yle.<br />
<br />
[http://www.unesco.org/culture/ich/en/RL/tango-00258 Unescon aineettoman kulttuuriperinnön lista, argentiinalainen ja uruguaylainen tango]<br />
<br />
[http://someronkulttuuri.fi/jasenyhdistykset/unto-mononen-yhdistys-ry/ Unto Mononen -yhdistys ry]<br />
<br />
<br />
'''Litteratur'''<br />
Kahila, Heikki & Kahila, Pia 2006. Kun Suomi sanoi: Saanko luvan - Tanssien taival muualta meille. Helsinki: Gummerus.<br />
<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
<br />
[http://www.suomalaisentangonsatumaa.fi Föreningen Suomalaisen tangon Satumaa ry]<br />
<br />
[http://www.skor.fi/ Föreningen Seinäjoen Orkesteriyhdistys ry (Seinäjoki stadsorkester)] <br />
<br />
[http://www.epmo.fi/ Föreningen Etelä-Pohjanmaan musiikkiopiston kannatusosakeyhtiö]<br />
<br />
[http://www.maailmantango.net/fi/ Föreningen Maailmantango ry]<br />
<br />
[http://www.suomenlavatanssicup.com/ Föreningen Suomen Lavatanssi Yhdistys]<br />
<br />
Tango-ja viihdemusiikin edistämisyhdistys ry<br />
<br />
[http://someronkulttuuri.fi/jasenyhdistykset/unto-mononen-yhdistys-ry/ Föreningen Unto Mononen yhdistys ry] <br />
<br />
[http://www.oulunsalotango.net/ Föreningen Oulunsalon Nuorisoseura ry/Oulusalotango]<br />
<br />
[https://tangosawo.com/ Föreningen TangoSawo ry]<br />
<br />
[https://www.finlandtango.com/etusivu Föreningen Kansainvälinen Lavatanssi Yhdistys - Finnish Tango Dance International Association]<br />
<br />
<br />
'''Experter'''<br />
<br />
Markus Allan, Atso Almila, Jukka Ammondt, Clara Blomqvist, Pekka Gronow, Eino Grön, Martti Haapamäki, Pedro Hietanen, Heikki Kahila, Harri Kaitila, Aki Kaurismäki, Seppo Kulmala, Arja Koriseva, Ilkka Lipsanen, M-A Numminen, Reijo Pitkäkoski, Jussi Rasinkangas, Maarit Niiniluoto, Tarja Närhi, Mika Toivanen, Tauno Äijälä, Päiviö Pyysalo, Ari Oinonen, Erita Wennström. Tangokuninkaalliset: Sebastian Ahlgren, Jenna Bågeberg, Johanna Debreczeni, Jukka Hallikainen, Susanna Heikki, Petri Hervanto, Kari Hirvonen, Jouni Keronen, Mervi Koponen, Matti Korkiala, Teijo Lindström, Marco Lundberg, Tomi Markkola, Marko Maunuksela, Kyösti Mäkimattila, Jaska Mäkynen, Risto Nevala, Aino Niemi, Heidi Pakarinen, Johanna Pakonen, Kirsi Ranto, Teemu Roivainen, Tiina Räsänen, Aki Samuli, Jari Sillanpää, Marita Taavitsainen, Saija Tuupanen, Maria Tyyster, Elina Vettenranta ja Erika Vikman.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Finsk_tango&diff=17325Finsk tango2019-04-15T13:34:08Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Musiikki ja tanssi<br />
|sijainti=Suomi<br />
|asiasanat=musik, dans, evenemang, tävlingar, dansbanedans, tango<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Tangokungligheterna på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.|301x301px]]<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
Tango är en stark del av den finska kulturen och identiteten. Finländarna har rent av en passion för tango. En stor del av finländarna känner till tangons värld och musik. Tango sjungs av dans- och schlagermusikartister på dansbanor och konserter och av vanliga finländare på karaoke. Såväl unga som gamla lyssnar och är intresserad av den. Det finns många slags sångtävlingar, kompositionstävlingar och evenemang inom tango, som samlar stora mängder vänner av tangomusik.<br />
Tangotraditionen upprätthålls idag även av dansbanorna som lockar kvinnor och män att dansa. Som ett finskt fenomen får pardansen/dansbanedansen sin kraft från tangon och dess kända artister och representanter. Den finska tangons tradition upprätthålls av tusentals finländare som sjunger tango på karaokekvällar och upplever gemenskap.<br />
<br />
Tangokungligheterna på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.<br />
<br />
Traditionen utövas och förs vidare av många aktörer. Seinäjoen Tangomarkkinat Oy har sedan år 1985 arrangerat festivalen Tangomarknaden i Seinäjoki med cirka 100 000 besökare per år. Tangomarknadens program innefattar tangokonserter och -tävlingar.<br />
<br />
Suomalaisen tangon Satumaa ry (hädanefter Satumaa), som har varit verksam sedan år 2001, har sedan år 2007 arrangerat tangosångtävlingar för barn och ungdomar samt tangosenior-sångtävlingen sedan år 2010. Därutöver har Satumaa anordnat tangodikttävlingar för unga, samt kompositions- och texttävlingar inom tango, för att få fram lämpliga tangosånger för barn och ungdomar. Satumaa arrangerar även olika slags tangoevenemang och -konserter.<br />
<br />
Många föreningar såsom Maailmantango ry, Unto Mononen yhdistys ry, Oulunsalon Nuorisoseura ry/OulunsaloTango och TangoSawo ry och Kansainvälinen Lavatanssi Yhdistys - Finnish Tango & Dance International Association arrangerar olika slags tangoevenemang, -kurser och -tävlingar inom sitt verksamhetsområde. Suomen Lavatanssi Yhdistys är ett samarbetsorgan för föreningar och sällskap som arrangerar dansbanedanser. Syftet med föreningens verksamhet är att främja dansbane- och pardanskulturen, som präglas av tangon på ett märkbart sätt. Tango är en populär dansform på otaliga dansbanor och dansställen på olika håll i Finland. Dessutom arrangerar dansskolorna tangokurser runt om i landet.<br />
<br />
Katupojat ry anordnar årligen loppet Tangohölkkä och promenadloppet Satumaa-kävely i samband med vilket det även ställs tangorelaterade frågor. Årets vinnare får titeln ”tangotietäjä” (tangokännare).<br />
<br />
I flera gamla finska filmer och särskilt i Aki Kaurismäkis nyproduktion har tangon ofta en viktig roll. Även teatrarnas programutbud innehåller ofta pjäser och musikaler med tangotema.<br />
Romernas musikkultur är starkt sammankopplad till tangon.<br />
<br />
Traditionen utövas särskilt av medborgare som sjunger tango hemma eller på karaokeställen eller dansar tango på olika dansställen och -evenemang. Tangon förs vidare från en generation till en annan även som ett arv i hemmet.<br />
<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
I Finland blev tangon en egen personlig form av musik. Tangomusiken låter annorlunda i Paris, Sydamerika och Finland. Den finska mentaliteten och kulturhistorien syns i den finska tangon. Finsk tango är en drömlik saga. Den är å ena sidan en längtan bort till stjärnorna eller på andra sidan öppna havet, å andra sidan kan var och en hitta den i sitt eget hjärta. Finsk tango har arrangerats till populärmusik med jämn rytm så att vanliga finländare kan dansa till den. Även det beskriver den finska mentaliteten. Exempelvis baseras Toivo Kärkis tangolåtar delvis på den slaviska zigenarromansens tonföljder, den finska folkvisans längtan, den latinamerikanska sensualismen och rytmiken hos den mellaneuropeiska tangon. Finsk tango går i moll som en beskrivning av vårt mentala landskap. Finsk tango har även karaktäriserats som marschtango för sin rytmik, ”marschering” enligt Toivo Kärkis ord.<br />
[[Tiedosto:Tangon tanssijat Tangomarkkinoilla.JPG|thumb|Tangogatans atmosfär på Tangomarknaden i Seinäjoki på sommaren 2014. Bild: Krista Rintala, Seinäjoki stad.|250x250px]]<br />
Tango är en viktig del av dans- och schlagermusiksångarnas programutbud. Tango sjungs på dansbanor och konserter. Kedjan av populära tangosångare från Olavi Virta, Henry Theel och Eino Grön till Reijo Taipale och dagens tangokungligheter har förenat finländarna med tangokulturen.<br />
<br />
Finsk tango sjungs och dansas på konserter, dansbanor, karaokeevenemang, tävlingar och andra evenemang. Tango sjungs av yrkesfolk och vanliga finska medborgare, män och kvinnor, unga och äldre. Exempelvis anordnar Seinäjoen Tangomarkkinat Oy festivalen Tangomarknaden i Seinäjoki, vars program innefattar tangokonserter och -tävlingar såsom tangosångtävling, finska mästerskapen i dansbanetango, kompositions- och texttävling inom tango och finska mästerskapen i lufttango. <br />
Satumaa ry arrangerar tangosångtävling för barn och ungdomar, tangosenior-sångtävling, tangodikttävling för unga samt kompositions- och texttävling inom tango för att få fram lämpliga tangosånger för barn och ungdomar. Satumaa anordnar också olika slags tangoevenemang och -konserter, exempelvis Satumaa-dagen, en dag för tango och välmående och Suvivirsi-evenemanget vars syfte är att koppla ihop tangon till en del av den lutherska sångtraditionen.<br />
<br />
Även många andra föreningar och sällskap arrangerar olika slags tangoevenemang, -kurser och -tävlingar.<br />
<br />
Traditionen träder fram och förs vidare via skivor, tv- och radioinspelningar, fotografier samt filmer. Traditionen förs även vidare i hemmen. Många unga upplever tangon som betydande för sin identitet genom exempel från hemmet, tango har varit deras föräldrars favoritmusik.<br />
<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Tango framfördes första gången i huvudstaden i februari 1913.<br />
Hösten 1913 började det bleka nöjeslivet i det till Kejsardömet Ryssland tillhörande Storfurstendömet Finlands huvudstad skakas om av vilda rykten från Paris och Berlin om en ny aldrig tidigare upplevd syndig dans: tangon. Under oktober månad dök det upp reklamannonser i Helsingin Sanomat där den kommande tangomatinén beskrivs. Förhandsreklam och uppeggande historier lyfte förväntningarna och nyfikenheten till nästan ohållbara mått. Alla förutsättningar fanns för att skapa en sensation. Trots det regniga vädret fyllde 60 helsingforsbor Apolloteatern på Södra esplanaden den 2 november 1913 för att söka efter tangoupplevelsen.<br />
<br />
Man har inte hittat någon sammanhängande inspelning av dansartisterna Toivo Niskanens och Elsa Nyströms framträdande. Utifrån senare tilldragelser, teckningar och fotografier har man kunnat förmoda att det var fråga om en version av den argentinska tangon som hade stiliserats till salongstango och som kunde vara en kombination av tävlingsdanstango och argentinsk tango. Det finns inga uppgifter om vilken slags tangomusik som dansparet använde. Men att matinén blev en väldig succé är klart. Apolloteatern såldes ut fyra gånger och matinén sågs av cirka 2 400 dåvarande helsingforsbor.<br />
<br />
I Maila Talvios roman (1915) finns en beskrivning av romanfiguren Gila Acerola: ”Hon lyfte sina mörka ögonfransar och spikade fast ögonen på danskamratens ansikte. Hon berusade mannen med sin blick. Sedan hängav hon sig för att bli förd av honom. En obeskrivlig längtan fanns i deras blickar och utsträckta armar, även melodin grät och snyftade.”<br />
<br />
Tangon kom till Finland för drygt 100 år sedan på 1910-talet, en tid då självständighetstanden höll på att förstärkas på grund av Rysslands förtryck och första världskriget kastade redan sin skugga. Först erövrade tangon städerna i söder: Helsingfors, Åbo och Viborg och sedan hela Finland. Fram till 1930-talet var majoriteten av tangomusiken översatta stycken huvudsakligen från Tyskland och sångernas teman var exotiska. Vid slutet av 1930-talet började man komponera egen produktion, såsom Valkoinen sisar, Ruhtinaan viulu och Lumihiutaleita. Den finska tangon började ta form. I och med andra världskriget ökade melankolin och tangon fick en tematik av förlust, sorg och längtan.<br />
[[Tiedosto:Olavi Virta laulaja.jpg|thumb|Olavi Virta, en av Finlands mest inspelade artister, spelade in över hundra tangolåtar. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.]]<br />
Under kriget ökade tangons betydelse som den faktor som gav finländarna livstro och hopp. Tangon frigjorde energi, den gav tro och glädje. Under krigstiden upplevde tangon sitt andra genombrott. Kända sångare, såsom Olavi Virta, Georg Malmsten och Henry Theel erövrade finländarnas hjärtan. Toivo Kärki komponerade flera evergreens som fortfarande rör upp känsloströmmar. ”Liljan kukka” från krigstiden tillhör den finska tangons adel och den hade en stor symbolisk betydelse inom den nya inhemska tangokulturen, liksom även Kärkis andra tangolåtar On elon retki näin, Siks oon mä suruinen och Tule hiljaa. Texterna till dessa var skrivna av Kerttu Mustonen. Vid sidan om sångarna upprätthöll finska skådespelare med Tauno Palo i spetsen stridsmoralen och tron på vårt lands framtid.<br />
<br />
Under krigsåren 1939–1945 rådde dansförbud i Finland. Dansförbudet togs bort från strafflagen år 1948. Efter det tilläts samkväm med dans i 1,5 timmar efteråt. Den finska pardansen och tangomusiken erövrade dansställena och skapade en grund för dagens tangokultur. Den rätta stunden för tangon i Finland var 1960-talet, då landet erövrades av en tangoyra av aldrig skådat slag. Unto Mononens tango Satumaa blev en hit som inspelning med Reijo Taipale år 1962 och de sjungande romernas framfart började med ledning av Taisto Tammi och Markus Allan.<br />
<br />
På 1950- och 1960-talet sköljde tangon formligen ut på landsorten och särskilt till Södra Österbotten. Tangon fällde ner skiljemurar mellan olika grupper i samhället och förenade unga och gamla. Dess språk sammankopplade och enade.<br />
Vid övergången mellan 1960- och 1970-talen syntes tidens anda även i tangon. Låtarnas teman började behandla även annat än kärlek och perspektivet utvidgades en del från längtan och förlust till det samhälleliga hållet. Ett strålande exempel på tidsperioden är Chydenius Nuoruustango. På 1980-talet kombinerade Topi Sorsakoski och Agents tango och beatmusik på sina skivor och förde fram traditionell dansmusik till nya generationer. En av tangons milstolpar på 1990-talet var kröningen av Jari Sillanpää till tangokung år 1995. Den dolda tangon Satulinna som komponerades av Jukka Kuoppamäki och sjöngs av Jari Sillanpää har berört den finska danspubliken på ett unikt sätt.<br />
<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
[[Tiedosto:Tangonuoret2015.jpg|thumb|Tangoungdomar från år 2015, Tytti Pihlajamäki och Joonas Ahola. Bild Marja Pihlajamäki.]]<br />
Traditionen upprätthålls och förs vidare av många aktörer: Seinäjoen Tangomarkkinat Oy, traditionsföreningar såsom Suomalaisen tangon Satumaa ry och Unto Montonen-yhdistys rf samt andra föreningar och sällskap på olika håll i landet. Alla har som mål att upprätthålla och främja den finska tangons tradition och ställning inom landets kultur. Tangomarknaden i Seinäjoki är den mest betydande förespråkaren för finsk tango och upprätthållaren av dess kultur, som även har internationella förbindelser. Evenemanget har etablerat tangokulturens ställning och producerat fantastiska solister och tangolåtar tack vare vilka tangotraditionen förs framåt. Suomalaisen tangon Satumaa ry:s uppgift är att främja tangons uppskattning och ställning i den finska kulturen, tangons betydelse som en del av den finska kulturen, kulturexporten och den internationella växelverkan, samt samarbete mellan den finska tangon och den internationella tangon.<br />
<br />
Tangomarknaden i Seinäjoki har redan en 30 år lång historia. Den har blivit en av Finlands största publikevenemang, som har haft en betydande inverkan på den finska nöjesmusiken. Tack vare tangosångtävlingen har många nya stjärnartister blivit kända. Kompositions- och texttävlingen inom tango producerar årligen en stor mängd nya tangokompositioner. Tack vare Tangomarknaden i Seinäjoki har den traditionella finska tangokulturen fått mycket uppmärksamhet och en stor popularitet. Även forskarnas intresse för tangon har väckts och den finska tangon har analyserats ur många vetenskapliga perspektiv. Tangomarknaden i Seinäjoki har nått en stor publik och evenemanget samlar årligen över 100 000 besökare. Via televisionen förmedlas evenemanget och tangon till otaliga hem. Utländska medier har även gjort flera artiklar, rapporter och dokument av Tangomarknaden i Seinäjoki och den finska tangon.<br />
[[Tiedosto:Tangojuniorit2015.jpg|thumb|Tangojuniorerna från år 2015, Iina Virtanen och Markus Kinnunen. Bild Harri Pekkarinen.]]<br />
Även barn och ungdomar är med och förstärker tangotraditionen. Hundratals barn och ungdomar har under tio års tid deltagit i tangojunior-sångtävlingen som arrangeras av Suomalaisen tangon Satumaa ry. Tävlingens förkval anordnas på olika ställen runtom i landet från Enontekis till Helsingfors och finalen sker i Seinäjoki. Tangojunior-sångtävlingen fungerar också som en språngbräda för andra sångtävlingar. Tangodrottningarna Erika Vikman (2016) och Aino Niemi (2017) har också vunnit tangojuniorsångtävlingen.<br />
<br />
Tack vare karaokeentusiasmen startade Satumaa-föreningen år 2008 en tangosenior-sångtävling som under årens lopp har haft över tusen deltagare. Satumaa har redan tre gånger arrangerat en dikttävling för barn och ungdomar i åldern 13–19 år. Dikttävlingen får sin drivkraft från tangon och tangotexter. Tangopoesin är ett globalt fenomen. Likaså arrangeras även kompositions- och texttävlingen inom tango för tredje gången och med den söker man tangosånger som passar särskilt för barn och ungdomar.<br />
<br />
Tangon har även fällt skiljemurar mellan olika grupper i samhället. Den argentinska och finska tangon har hittat varandra. På 1990-talet påbörjades ett samarbete med Argentina. Seinäjoki stad, Seinäjoki yrkeshögskola och Tangomarknaden i Seinäjoki har samarbetat med Buenos Aires. År 2000 utropade sig Buenos Aires och Seinäjoki tillsammans till världens ledande tangostäder. I samarbetsavtalet förbinder sig de här städerna till att främja tangosamarbetet och tangokulturen i den egna staden. När den argentinska tangons mest betydande evenemang Cumbre Mundial del Tango arrangerades i Seinäjoki år 2011, visade det att den argentinska tangons värld hade accepterat den finska tangon vid sin sida som en jämbördig kulturform.<br />
<br />
Den finska tangons sentimentalitet, vemod, symboliska naturnärhet och bottenlösa längtan har väckt känslor ute i världen, där tangon är mer urban och passionerad. De känslor som används i den argentinska tangon, såsom, ordet hat, är svåra att hitta i den finska tangons vemod. Musiken har allmänt taget mycket positiv inverkan på människors välmående och livskvalitet. Tango främjar socialt umgänge, den öppnar sinnets skrymslen och driver fram positiva känslor. Att dansa tango har haft och har fortfarande en stor betydelse i att leta efter och hitta en partner. Tangon har en intressant historia och den har visat sin livskraft bland andra musikstilar. Finsk tango, dansbanor och sommarkvällar är finskhet när den är som bäst. I tangon framträder den finska återhållsamma karaktären, sentimentaliteten och kärleken till vår rena natur. Allt fler nya finska generationer känner att tangon tolkar deras känslor. Valet av tangokungligheterna som sker varje sommar intresserar flera generationer och inspirerar musikaliskt begåvade ungdomar att uppträda.<br />
<br />
Innan evenemanget Cumbre Mundial del Tango gjordes den finska tangon känd ute i världen genom de tangokungligas och Seinäjokis stadsorkesters uppträdanden. Man besökte tangofestivaler i bland annat Sevilla, Granada, Paris, Malmö och Berlin. Även Caminitos-kvartetten från Seinäjoki har besökt festivaler och sjungit tango på finska, spanska och latin.<br />
<br />
Särskilt i Södra Österbotten har flera Tango-projekt genomförts, exempelvis koordinationsprojektet Tangokeskus, utbildningsprojekt för tangofinalister, utbildningsprojektet Minä tangon tiellä, Tangon kansainvälistyminen – avain aluekehitykseen och Intertango-projektet. Med hjälp av dessa har olika tangorelaterade aspekter utvecklats. Seinäjokis yrkeshögskola och Seinäjoen Tangomarkkinat Oy har fungerat som genomförare av projekten.<br />
<br />
Tango Finlandia-priset som delas ut på Tangomarknaden i Seinäjoki tilldelas som ett erkännande för en finsk medborgares eller organisations förtjänstfulla verksamhet inom utvecklandet av tangokulturen. Tango Finlandia-priset har delats ut ända sedan år 2004.<br />
<br />
Satumaa-tangon sjöngs även på kyrkomötet i Åbo i november 2015. Det här är också ett bra exempel på hur skiljemurarna mellan olika samhällsgrupper faller med hjälp av tangon. Tangon främjar även internationellt umgänge och fred i världen. När påven Franciscus mottog Caminitos-kvartettens cd-skiva, som innehöll tango på finska, spanska och latin, skickade han ett tackbrev där han önskade framgång åt den finska tangon och fred i världen.<br />
<br />
I tangons värld finns det även plats för humor. När filmregissören Aki Kaurismäki, en nationell begåvning som använder sig av mycket evergreens från tangon, påstod att tangon hade kommit till Argentina med sjömän från Finland, funderar man fortfarande på denna fråga ut i världen!<br />
<br />
I Finland finns även nordkarelska tangoförfattare som går djupt ner till rötterna, såsom Heikki Turunen och filmregissören Markku Pölönen, som bland annat har regisserat filmen Lyckans land (Onnen maa). I många inhemska filmer från 1930-, 1940- och 1950-talen finns det avgörande scener mellan två människor på dansbanor.<br />
<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
Finsk tango mår bra och framtiden ser också bra ut. Tangosångtävlingar sprider kulturen vidare. Likaså får den återuppväckta dansbanekulturen sin drivkraft från tangon. I tusentals karaokebarer sjunger man tango, upplever gemenskap och trivs. I många sångskolor undervisas det i tango, som är bra att kunna även inom annan schlagermusikkompetens. I Finland finns det många aktörer som gör bra program om tangon och dess sångare och analyserar ingående tangons karaktär. Tangokungligheterna är tangons visitkort även i framtiden.<br />
<br />
[[Tiedosto:Tangokonsertti 2015 SK-museolla.JPG|thumb|354x354px|Tangokonsert på Skyddskårs- och Lotta Svärdmuseet år 2015 på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Top Focus Jani Pihlaja, Tangomarknaden i Seinäjoki.]]<br />
<br />
Tangons framtid ser även positiv ut ur ett internationellt perspektiv. Den finska och argentinska tangon har hittat varandra genom otaliga internationella festivaler och Cumbre Mundial del Tango-evenemanget som även har arrangerats i Seinäjoki. Argentinsk och uruguayansk tango, som redan finns på Unescos lista över immateriellt kulturarv, har hjälpt den finska tangon i dess internationaliseringsförsök. Den har också för sin del lärt finländarna att förstå den finska tangons kulturarv som en del av ett mer omfattande globalt kulturarv.<br />
<br />
Finsk tango kan framföras av alla människor: män och kvinnor, unga och äldre. Ingen diskrimineras. Exempelvis vanns tangoungdomsserien år 2016 av japanen Umi Sakamoto, som har fortsatt att framträda med finsk tango i sitt hemland. År 2017 vanns tangoungdomsserien av romen Tenho Zitron. Bland tangokungligheterna och tangoseniorerna finns många romer.<br />
<br />
Tangon hör även ihop med kulturmiljön. I Seinäjoki stad har en park fått namnet Tangopuisto (Tangoparken) och en annan namnet Hopeisen kuun puisto (Silvermånens park). I flera städer finns minnesmärken och olika slags minnesplaketter med tangotema. <br />
<br />
För att utveckla tangosamarbetet bjöds alla samarbetspartners i juli 2018 in till ett gemensamt möte på Tangomarknaden i Seinäjoki, där man diskuterade tango, dess betydelse för finländarna, skyddande och vidareförande av traditionen, värnande om tangotraditionen samt främjande och utveckling av tangokulturen. På mötet grundades en nationell tangoring som ska träffas regelbundet i tangons tecken.<br />
<br />
I oktober 2018 fortsattes samarbetet i Seinäjoki och ett till möte för tangoringen anordnades. Satumaa ry arrangerar ett tangoseminarium och en tangokonsert som är öppna för alla och dit alla samarbetsparter, intresserade föreningar och enskilda medborgare bjuds in. Här bidrar forskarsamfund och experter med inlägg och framföranden. På seminariet granskas tangons sociala och samhälleliga betydelse. Syftet med tangoseminariet är att bilda ett årligen återkommande evenemang där tangon granskas ur olika perspektiv. I samband med seminariet organiseras alltid en tangokonsert, där tangosångare i olika åldrar uppträder: tangojuniorer, tangoungdomar, tangoseniorer och tangokungligheter. På tangoringarnas sammankomster arrangeras även workshops, där idéer och tankar om utvecklandet av tangokulturen och samarbete med olika aktörer växer fram.<br />
<br />
==Källor och länkar till andra informationskällor==<br />
'''Videon'''<br />
<br />
[https://www.youtube.com/watch?v=H0qagpfi42s Tangokulttuuri murtaa rajoja] Ilmari Ylä-Autio, Elävä kulttuuriperintö Pohjanmaalla -seminaari (25.11.2015)<br />
<br />
Reijo Taipale ja tango Satumaa Aki Kaurismäen elokuvassa Tulitikkutehtaan tyttö 1990: <br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=UxlEsZHYCkQ <br />
<br />
Tangojuniori 2015 Markus Kinnunen and Tango Hurlumhei:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=Usaa-qceg7Y<br />
<br />
Leif Lindeman ja Satumaa Tenavatähti-kilpailussa vuonna 1991. 2013 ja 2014 Leif menestyi tangolaulukilpailussa Tangomarkkinoilla:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=gK9mtg1CVK0 <br />
<br />
Tangoa sahalla ja Savon murteella:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=n9HeagLAYlc<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=9cKFcSxHo-8<br />
<br />
Eveliina Hämäläinen ja tango Sydän sinivalkoinen, joka voitti tangon sävellys- ja sanoituskilpailun vuonna 2017<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=w-oIPLZ-_rA <br />
<br />
'''Webbsidor'''<br />
<br />
[http://www.tangomarkkinat.fi/ Seinäjoen Tangomarkkinat]<br />
<br />
[http://yle.fi/aihe/artikkeli/2014/07/08/suomalainen-tango-tyhmyreille-rakkautta-ja-kaukokaipuuta Suomalainen tango tyhmyreille: rakkautta ja kaukokaipuuta]. Lauri Leskinen, Yle.<br />
<br />
[http://www.unesco.org/culture/ich/en/RL/tango-00258 Unescon aineettoman kulttuuriperinnön lista, argentiinalainen ja uruguaylainen tango]<br />
<br />
[http://someronkulttuuri.fi/jasenyhdistykset/unto-mononen-yhdistys-ry/ Unto Mononen -yhdistys ry]<br />
<br />
'''Litteratur'''<br />
Kahila, Heikki & Kahila, Pia 2006. Kun Suomi sanoi: Saanko luvan - Tanssien taival muualta meille. Helsinki: Gummerus.<br />
<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
[http://www.suomalaisentangonsatumaa.fi Föreningen Suomalaisen tangon Satumaa ry]<br />
<br />
[http://www.skor.fi/ Föreningen Seinäjoen Orkesteriyhdistys ry (Seinäjoki stadsorkester)] <br />
<br />
[http://www.epmo.fi/ Föreningen Etelä-Pohjanmaan musiikkiopiston kannatusosakeyhtiö]<br />
<br />
[http://www.maailmantango.net/fi/ Föreningen Maailmantango ry]<br />
<br />
[http://www.suomenlavatanssicup.com/ Föreningen Suomen Lavatanssi Yhdistys]<br />
<br />
Tango-ja viihdemusiikin edistämisyhdistys ry<br />
<br />
[http://someronkulttuuri.fi/jasenyhdistykset/unto-mononen-yhdistys-ry/ Föreningen Unto Mononen yhdistys ry] <br />
<br />
[http://www.oulunsalotango.net/ Föreningen Oulunsalon Nuorisoseura ry/Oulusalotango]<br />
<br />
[https://tangosawo.com/ Föreningen TangoSawo ry]<br />
<br />
[https://www.finlandtango.com/etusivu Föreningen Kansainvälinen Lavatanssi Yhdistys - Finnish Tango Dance International Association]<br />
<br />
<br />
'''Experter'''<br />
Markus Allan, Atso Almila, Jukka Ammondt, Clara Blomqvist, Pekka Gronow, Eino Grön, Martti Haapamäki, Pedro Hietanen, Heikki Kahila, Harri Kaitila, Aki Kaurismäki, Seppo Kulmala, Arja Koriseva, Ilkka Lipsanen, M-A Numminen, Reijo Pitkäkoski, Jussi Rasinkangas, Maarit Niiniluoto, Tarja Närhi, Mika Toivanen, Tauno Äijälä, Päiviö Pyysalo, Ari Oinonen, Erita Wennström. Tangokuninkaalliset: Sebastian Ahlgren, Jenna Bågeberg, Johanna Debreczeni, Jukka Hallikainen, Susanna Heikki, Petri Hervanto, Kari Hirvonen, Jouni Keronen, Mervi Koponen, Matti Korkiala, Teijo Lindström, Marco Lundberg, Tomi Markkola, Marko Maunuksela, Kyösti Mäkimattila, Jaska Mäkynen, Risto Nevala, Aino Niemi, Heidi Pakarinen, Johanna Pakonen, Kirsi Ranto, Teemu Roivainen, Tiina Räsänen, Aki Samuli, Jari Sillanpää, Marita Taavitsainen, Saija Tuupanen, Maria Tyyster, Elina Vettenranta ja Erika Vikman.</div>Travishttps://wiki.aineetonkulttuuriperinto.fi/w/index.php?title=Finsk_tango&diff=17323Finsk tango2019-04-15T09:53:26Z<p>Travis: </p>
<hr />
<div>{{Ilmiö<br />
|kieli=sv<br />
|kansallinen=Ei<br />
|kategoria=Musiikki ja tanssi<br />
|sijainti=Suomi<br />
|asiasanat=musik, dans, evenemang, tävlingar, dansbanedans, tango<br />
}}<br />
<br />
[[Tiedosto:Tangokungligheterna på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.|301x301px]]<br />
<br />
==Utövare och folk som känner till traditionen==<br />
Tango är en stark del av den finska kulturen och identiteten. Finländarna har rent av en passion för tango. En stor del av finländarna känner till tangons värld och musik. Tango sjungs av dans- och schlagermusikartister på dansbanor och konserter och av vanliga finländare på karaoke. Såväl unga som gamla lyssnar och är intresserad av den. Det finns många slags sångtävlingar, kompositionstävlingar och evenemang inom tango, som samlar stora mängder vänner av tangomusik.<br />
Tangotraditionen upprätthålls idag även av dansbanorna som lockar kvinnor och män att dansa. Som ett finskt fenomen får pardansen/dansbanedansen sin kraft från tangon och dess kända artister och representanter. Den finska tangons tradition upprätthålls av tusentals finländare som sjunger tango på karaokekvällar och upplever gemenskap.<br />
<br />
Tangokungligheterna på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.<br />
<br />
Traditionen utövas och förs vidare av många aktörer. Seinäjoen Tangomarkkinat Oy har sedan år 1985 arrangerat festivalen Tangomarknaden i Seinäjoki med cirka 100 000 besökare per år. Tangomarknadens program innefattar tangokonserter och -tävlingar.<br />
<br />
Suomalaisen tangon Satumaa ry (hädanefter Satumaa), som har varit verksam sedan år 2001, har sedan år 2007 arrangerat tangosångtävlingar för barn och ungdomar samt tangosenior-sångtävlingen sedan år 2010. Därutöver har Satumaa anordnat tangodikttävlingar för unga, samt kompositions- och texttävlingar inom tango, för att få fram lämpliga tangosånger för barn och ungdomar. Satumaa arrangerar även olika slags tangoevenemang och -konserter.<br />
<br />
Många föreningar såsom Maailmantango ry, Unto Mononen yhdistys ry, Oulunsalon Nuorisoseura ry/OulunsaloTango och TangoSawo ry och Kansainvälinen Lavatanssi Yhdistys - Finnish Tango & Dance International Association arrangerar olika slags tangoevenemang, -kurser och -tävlingar inom sitt verksamhetsområde. Suomen Lavatanssi Yhdistys är ett samarbetsorgan för föreningar och sällskap som arrangerar dansbanedanser. Syftet med föreningens verksamhet är att främja dansbane- och pardanskulturen, som präglas av tangon på ett märkbart sätt. Tango är en populär dansform på otaliga dansbanor och dansställen på olika håll i Finland. Dessutom arrangerar dansskolorna tangokurser runt om i landet.<br />
<br />
Katupojat ry anordnar årligen loppet Tangohölkkä och promenadloppet Satumaa-kävely i samband med vilket det även ställs tangorelaterade frågor. Årets vinnare får titeln ”tangotietäjä” (tangokännare).<br />
<br />
I flera gamla finska filmer och särskilt i Aki Kaurismäkis nyproduktion har tangon ofta en viktig roll. Även teatrarnas programutbud innehåller ofta pjäser och musikaler med tangotema.<br />
Romernas musikkultur är starkt sammankopplad till tangon.<br />
<br />
Traditionen utövas särskilt av medborgare som sjunger tango hemma eller på karaokeställen eller dansar tango på olika dansställen och -evenemang. Tangon förs vidare från en generation till en annan även som ett arv i hemmet.<br />
<br />
<br />
==Utövande av traditionen==<br />
I Finland blev tangon en egen personlig form av musik. Tangomusiken låter annorlunda i Paris, Sydamerika och Finland. Den finska mentaliteten och kulturhistorien syns i den finska tangon. Finsk tango är en drömlik saga. Den är å ena sidan en längtan bort till stjärnorna eller på andra sidan öppna havet, å andra sidan kan var och en hitta den i sitt eget hjärta. Finsk tango har arrangerats till populärmusik med jämn rytm så att vanliga finländare kan dansa till den. Även det beskriver den finska mentaliteten. Exempelvis baseras Toivo Kärkis tangolåtar delvis på den slaviska zigenarromansens tonföljder, den finska folkvisans längtan, den latinamerikanska sensualismen och rytmiken hos den mellaneuropeiska tangon. Finsk tango går i moll som en beskrivning av vårt mentala landskap. Finsk tango har även karaktäriserats som marschtango för sin rytmik, ”marschering” enligt Toivo Kärkis ord.<br />
[[Tiedosto:Tangon tanssijat Tangomarkkinoilla.JPG|thumb|Tangogatans atmosfär på Tangomarknaden i Seinäjoki på sommaren 2014. Bild: Krista Rintala, Seinäjoki stad.|250x250px]]<br />
Tango är en viktig del av dans- och schlagermusiksångarnas programutbud. Tango sjungs på dansbanor och konserter. Kedjan av populära tangosångare från Olavi Virta, Henry Theel och Eino Grön till Reijo Taipale och dagens tangokungligheter har förenat finländarna med tangokulturen.<br />
<br />
Finsk tango sjungs och dansas på konserter, dansbanor, karaokeevenemang, tävlingar och andra evenemang. Tango sjungs av yrkesfolk och vanliga finska medborgare, män och kvinnor, unga och äldre. Exempelvis anordnar Seinäjoen Tangomarkkinat Oy festivalen Tangomarknaden i Seinäjoki, vars program innefattar tangokonserter och -tävlingar såsom tangosångtävling, finska mästerskapen i dansbanetango, kompositions- och texttävling inom tango och finska mästerskapen i lufttango. <br />
Satumaa ry arrangerar tangosångtävling för barn och ungdomar, tangosenior-sångtävling, tangodikttävling för unga samt kompositions- och texttävling inom tango för att få fram lämpliga tangosånger för barn och ungdomar. Satumaa anordnar också olika slags tangoevenemang och -konserter, exempelvis Satumaa-dagen, en dag för tango och välmående och Suvivirsi-evenemanget vars syfte är att koppla ihop tangon till en del av den lutherska sångtraditionen.<br />
<br />
Även många andra föreningar och sällskap arrangerar olika slags tangoevenemang, -kurser och -tävlingar.<br />
<br />
Traditionen träder fram och förs vidare via skivor, tv- och radioinspelningar, fotografier samt filmer. Traditionen förs även vidare i hemmen. Många unga upplever tangon som betydande för sin identitet genom exempel från hemmet, tango har varit deras föräldrars favoritmusik.<br />
<br />
<br />
==Traditionens bakgrund och historia==<br />
Tango framfördes första gången i huvudstaden i februari 1913.<br />
Hösten 1913 började det bleka nöjeslivet i det till Kejsardömet Ryssland tillhörande Storfurstendömet Finlands huvudstad skakas om av vilda rykten från Paris och Berlin om en ny aldrig tidigare upplevd syndig dans: tangon. Under oktober månad dök det upp reklamannonser i Helsingin Sanomat där den kommande tangomatinén beskrivs. Förhandsreklam och uppeggande historier lyfte förväntningarna och nyfikenheten till nästan ohållbara mått. Alla förutsättningar fanns för att skapa en sensation. Trots det regniga vädret fyllde 60 helsingforsbor Apolloteatern på Södra esplanaden den 2 november 1913 för att söka efter tangoupplevelsen.<br />
<br />
Man har inte hittat någon sammanhängande inspelning av dansartisterna Toivo Niskanens och Elsa Nyströms framträdande. Utifrån senare tilldragelser, teckningar och fotografier har man kunnat förmoda att det var fråga om en version av den argentinska tangon som hade stiliserats till salongstango och som kunde vara en kombination av tävlingsdanstango och argentinsk tango. Det finns inga uppgifter om vilken slags tangomusik som dansparet använde. Men att matinén blev en väldig succé är klart. Apolloteatern såldes ut fyra gånger och matinén sågs av cirka 2 400 dåvarande helsingforsbor.<br />
<br />
I Maila Talvios roman (1915) finns en beskrivning av romanfiguren Gila Acerola: ”Hon lyfte sina mörka ögonfransar och spikade fast ögonen på danskamratens ansikte. Hon berusade mannen med sin blick. Sedan hängav hon sig för att bli förd av honom. En obeskrivlig längtan fanns i deras blickar och utsträckta armar, även melodin grät och snyftade.”<br />
<br />
Tangon kom till Finland för drygt 100 år sedan på 1910-talet, en tid då självständighetstanden höll på att förstärkas på grund av Rysslands förtryck och första världskriget kastade redan sin skugga. Först erövrade tangon städerna i söder: Helsingfors, Åbo och Viborg och sedan hela Finland. Fram till 1930-talet var majoriteten av tangomusiken översatta stycken huvudsakligen från Tyskland och sångernas teman var exotiska. Vid slutet av 1930-talet började man komponera egen produktion, såsom Valkoinen sisar, Ruhtinaan viulu och Lumihiutaleita. Den finska tangon började ta form. I och med andra världskriget ökade melankolin och tangon fick en tematik av förlust, sorg och längtan.<br />
[[Tiedosto:Olavi Virta laulaja.jpg|thumb|Olavi Virta, en av Finlands mest inspelade artister, spelade in över hundra tangolåtar. Bild: Tangomarknaden i Seinäjoki.]]<br />
Under kriget ökade tangons betydelse som den faktor som gav finländarna livstro och hopp. Tangon frigjorde energi, den gav tro och glädje. Under krigstiden upplevde tangon sitt andra genombrott. Kända sångare, såsom Olavi Virta, Georg Malmsten och Henry Theel erövrade finländarnas hjärtan. Toivo Kärki komponerade flera evergreens som fortfarande rör upp känsloströmmar. ”Liljan kukka” från krigstiden tillhör den finska tangons adel och den hade en stor symbolisk betydelse inom den nya inhemska tangokulturen, liksom även Kärkis andra tangolåtar On elon retki näin, Siks oon mä suruinen och Tule hiljaa. Texterna till dessa var skrivna av Kerttu Mustonen. Vid sidan om sångarna upprätthöll finska skådespelare med Tauno Palo i spetsen stridsmoralen och tron på vårt lands framtid.<br />
<br />
Under krigsåren 1939–1945 rådde dansförbud i Finland. Dansförbudet togs bort från strafflagen år 1948. Efter det tilläts samkväm med dans i 1,5 timmar efteråt. Den finska pardansen och tangomusiken erövrade dansställena och skapade en grund för dagens tangokultur. Den rätta stunden för tangon i Finland var 1960-talet, då landet erövrades av en tangoyra av aldrig skådat slag. Unto Mononens tango Satumaa blev en hit som inspelning med Reijo Taipale år 1962 och de sjungande romernas framfart började med ledning av Taisto Tammi och Markus Allan.<br />
<br />
På 1950- och 1960-talet sköljde tangon formligen ut på landsorten och särskilt till Södra Österbotten. Tangon fällde ner skiljemurar mellan olika grupper i samhället och förenade unga och gamla. Dess språk sammankopplade och enade.<br />
Vid övergången mellan 1960- och 1970-talen syntes tidens anda även i tangon. Låtarnas teman började behandla även annat än kärlek och perspektivet utvidgades en del från längtan och förlust till det samhälleliga hållet. Ett strålande exempel på tidsperioden är Chydenius Nuoruustango. På 1980-talet kombinerade Topi Sorsakoski och Agents tango och beatmusik på sina skivor och förde fram traditionell dansmusik till nya generationer. En av tangons milstolpar på 1990-talet var kröningen av Jari Sillanpää till tangokung år 1995. Den dolda tangon Satulinna som komponerades av Jukka Kuoppamäki och sjöngs av Jari Sillanpää har berört den finska danspubliken på ett unikt sätt.<br />
<br />
<br />
==Förmedlande av traditionen==<br />
[[Tiedosto:Tangonuoret2015.jpg|thumb|Tangoungdomar från år 2015, Tytti Pihlajamäki och Joonas Ahola. Bild Marja Pihlajamäki.]]<br />
Traditionen upprätthålls och förs vidare av många aktörer: Seinäjoen Tangomarkkinat Oy, traditionsföreningar såsom Suomalaisen tangon Satumaa ry och Unto Montonen-yhdistys rf samt andra föreningar och sällskap på olika håll i landet. Alla har som mål att upprätthålla och främja den finska tangons tradition och ställning inom landets kultur. Tangomarknaden i Seinäjoki är den mest betydande förespråkaren för finsk tango och upprätthållaren av dess kultur, som även har internationella förbindelser. Evenemanget har etablerat tangokulturens ställning och producerat fantastiska solister och tangolåtar tack vare vilka tangotraditionen förs framåt. Suomalaisen tangon Satumaa ry:s uppgift är att främja tangons uppskattning och ställning i den finska kulturen, tangons betydelse som en del av den finska kulturen, kulturexporten och den internationella växelverkan, samt samarbete mellan den finska tangon och den internationella tangon.<br />
<br />
Tangomarknaden i Seinäjoki har redan en 30 år lång historia. Den har blivit en av Finlands största publikevenemang, som har haft en betydande inverkan på den finska nöjesmusiken. Tack vare tangosångtävlingen har många nya stjärnartister blivit kända. Kompositions- och texttävlingen inom tango producerar årligen en stor mängd nya tangokompositioner. Tack vare Tangomarknaden i Seinäjoki har den traditionella finska tangokulturen fått mycket uppmärksamhet och en stor popularitet. Även forskarnas intresse för tangon har väckts och den finska tangon har analyserats ur många vetenskapliga perspektiv. Tangomarknaden i Seinäjoki har nått en stor publik och evenemanget samlar årligen över 100 000 besökare. Via televisionen förmedlas evenemanget och tangon till otaliga hem. Utländska medier har även gjort flera artiklar, rapporter och dokument av Tangomarknaden i Seinäjoki och den finska tangon.<br />
[[Tiedosto:Tangojuniorit2015.jpg|thumb|Tangojuniorerna från år 2015, Iina Virtanen och Markus Kinnunen. Bild Harri Pekkarinen.]]<br />
Även barn och ungdomar är med och förstärker tangotraditionen. Hundratals barn och ungdomar har under tio års tid deltagit i tangojunior-sångtävlingen som arrangeras av Suomalaisen tangon Satumaa ry. Tävlingens förkval anordnas på olika ställen runtom i landet från Enontekis till Helsingfors och finalen sker i Seinäjoki. Tangojunior-sångtävlingen fungerar också som en språngbräda för andra sångtävlingar. Tangodrottningarna Erika Vikman (2016) och Aino Niemi (2017) har också vunnit tangojuniorsångtävlingen.<br />
<br />
Tack vare karaokeentusiasmen startade Satumaa-föreningen år 2008 en tangosenior-sångtävling som under årens lopp har haft över tusen deltagare. Satumaa har redan tre gånger arrangerat en dikttävling för barn och ungdomar i åldern 13–19 år. Dikttävlingen får sin drivkraft från tangon och tangotexter. Tangopoesin är ett globalt fenomen. Likaså arrangeras även kompositions- och texttävlingen inom tango för tredje gången och med den söker man tangosånger som passar särskilt för barn och ungdomar.<br />
<br />
Tangon har även fällt skiljemurar mellan olika grupper i samhället. Den argentinska och finska tangon har hittat varandra. På 1990-talet påbörjades ett samarbete med Argentina. Seinäjoki stad, Seinäjoki yrkeshögskola och Tangomarknaden i Seinäjoki har samarbetat med Buenos Aires. År 2000 utropade sig Buenos Aires och Seinäjoki tillsammans till världens ledande tangostäder. I samarbetsavtalet förbinder sig de här städerna till att främja tangosamarbetet och tangokulturen i den egna staden. När den argentinska tangons mest betydande evenemang Cumbre Mundial del Tango arrangerades i Seinäjoki år 2011, visade det att den argentinska tangons värld hade accepterat den finska tangon vid sin sida som en jämbördig kulturform.<br />
<br />
Den finska tangons sentimentalitet, vemod, symboliska naturnärhet och bottenlösa längtan har väckt känslor ute i världen, där tangon är mer urban och passionerad. De känslor som används i den argentinska tangon, såsom, ordet hat, är svåra att hitta i den finska tangons vemod. Musiken har allmänt taget mycket positiv inverkan på människors välmående och livskvalitet. Tango främjar socialt umgänge, den öppnar sinnets skrymslen och driver fram positiva känslor. Att dansa tango har haft och har fortfarande en stor betydelse i att leta efter och hitta en partner. Tangon har en intressant historia och den har visat sin livskraft bland andra musikstilar. Finsk tango, dansbanor och sommarkvällar är finskhet när den är som bäst. I tangon framträder den finska återhållsamma karaktären, sentimentaliteten och kärleken till vår rena natur. Allt fler nya finska generationer känner att tangon tolkar deras känslor. Valet av tangokungligheterna som sker varje sommar intresserar flera generationer och inspirerar musikaliskt begåvade ungdomar att uppträda.<br />
<br />
Innan evenemanget Cumbre Mundial del Tango gjordes den finska tangon känd ute i världen genom de tangokungligas och Seinäjokis stadsorkesters uppträdanden. Man besökte tangofestivaler i bland annat Sevilla, Granada, Paris, Malmö och Berlin. Även Caminitos-kvartetten från Seinäjoki har besökt festivaler och sjungit tango på finska, spanska och latin.<br />
<br />
Särskilt i Södra Österbotten har flera Tango-projekt genomförts, exempelvis koordinationsprojektet Tangokeskus, utbildningsprojekt för tangofinalister, utbildningsprojektet Minä tangon tiellä, Tangon kansainvälistyminen – avain aluekehitykseen och Intertango-projektet. Med hjälp av dessa har olika tangorelaterade aspekter utvecklats. Seinäjokis yrkeshögskola och Seinäjoen Tangomarkkinat Oy har fungerat som genomförare av projekten.<br />
<br />
Tango Finlandia-priset som delas ut på Tangomarknaden i Seinäjoki tilldelas som ett erkännande för en finsk medborgares eller organisations förtjänstfulla verksamhet inom utvecklandet av tangokulturen. Tango Finlandia-priset har delats ut ända sedan år 2004.<br />
<br />
Satumaa-tangon sjöngs även på kyrkomötet i Åbo i november 2015. Det här är också ett bra exempel på hur skiljemurarna mellan olika samhällsgrupper faller med hjälp av tangon. Tangon främjar även internationellt umgänge och fred i världen. När påven Franciscus mottog Caminitos-kvartettens cd-skiva, som innehöll tango på finska, spanska och latin, skickade han ett tackbrev där han önskade framgång åt den finska tangon och fred i världen.<br />
<br />
I tangons värld finns det även plats för humor. När filmregissören Aki Kaurismäki, en nationell begåvning som använder sig av mycket evergreens från tangon, påstod att tangon hade kommit till Argentina med sjömän från Finland, funderar man fortfarande på denna fråga ut i världen!<br />
<br />
I Finland finns även nordkarelska tangoförfattare som går djupt ner till rötterna, såsom Heikki Turunen och filmregissören Markku Pölönen, som bland annat har regisserat filmen Lyckans land (Onnen maa). I många inhemska filmer från 1930-, 1940- och 1950-talen finns det avgörande scener mellan två människor på dansbanor.<br />
<br />
<br />
==Traditionens framtid==<br />
Finsk tango mår bra och framtiden ser också bra ut. Tangosångtävlingar sprider kulturen vidare. Likaså får den återuppväckta dansbanekulturen sin drivkraft från tangon. I tusentals karaokebarer sjunger man tango, upplever gemenskap och trivs. I många sångskolor undervisas det i tango, som är bra att kunna även inom annan schlagermusikkompetens. I Finland finns det många aktörer som gör bra program om tangon och dess sångare och analyserar ingående tangons karaktär. Tangokungligheterna är tangons visitkort även i framtiden.<br />
<br />
[[Tiedosto:Tangokonsertti 2015 SK-museolla.JPG|thumb|354x354px|Tangokonsert på Skyddskårs- och Lotta Svärdmuseet år 2015 på Tangomarknaden i Seinäjoki. Bild: Top Focus Jani Pihlaja, Tangomarknaden i Seinäjoki.]]<br />
<br />
Tangons framtid ser även positiv ut ur ett internationellt perspektiv. Den finska och argentinska tangon har hittat varandra genom otaliga internationella festivaler och Cumbre Mundial del Tango-evenemanget som även har arrangerats i Seinäjoki. Argentinsk och uruguayansk tango, som redan finns på Unescos lista över immateriellt kulturarv, har hjälpt den finska tangon i dess internationaliseringsförsök. Den har också för sin del lärt finländarna att förstå den finska tangons kulturarv som en del av ett mer omfattande globalt kulturarv.<br />
<br />
Finsk tango kan framföras av alla människor: män och kvinnor, unga och äldre. Ingen diskrimineras. Exempelvis vanns tangoungdomsserien år 2016 av japanen Umi Sakamoto, som har fortsatt att framträda med finsk tango i sitt hemland. År 2017 vanns tangoungdomsserien av romen Tenho Zitron. Bland tangokungligheterna och tangoseniorerna finns många romer.<br />
<br />
Tangon hör även ihop med kulturmiljön. I Seinäjoki stad har en park fått namnet Tangopuisto (Tangoparken) och en annan namnet Hopeisen kuun puisto (Silvermånens park). I flera städer finns minnesmärken och olika slags minnesplaketter med tangotema. <br />
<br />
För att utveckla tangosamarbetet bjöds alla samarbetspartners i juli 2018 in till ett gemensamt möte på Tangomarknaden i Seinäjoki, där man diskuterade tango, dess betydelse för finländarna, skyddande och vidareförande av traditionen, värnande om tangotraditionen samt främjande och utveckling av tangokulturen. På mötet grundades en nationell tangoring som ska träffas regelbundet i tangons tecken.<br />
<br />
I oktober 2018 fortsattes samarbetet i Seinäjoki och ett till möte för tangoringen anordnades. Satumaa ry arrangerar ett tangoseminarium och en tangokonsert som är öppna för alla och dit alla samarbetsparter, intresserade föreningar och enskilda medborgare bjuds in. Här bidrar forskarsamfund och experter med inlägg och framföranden. På seminariet granskas tangons sociala och samhälleliga betydelse. Syftet med tangoseminariet är att bilda ett årligen återkommande evenemang där tangon granskas ur olika perspektiv. I samband med seminariet organiseras alltid en tangokonsert, där tangosångare i olika åldrar uppträder: tangojuniorer, tangoungdomar, tangoseniorer och tangokungligheter. På tangoringarnas sammankomster arrangeras även workshops, där idéer och tankar om utvecklandet av tangokulturen och samarbete med olika aktörer växer fram.<br />
<br />
==Källor och länkar till andra informationskällor==<br />
'''Videon'''<br />
<br />
[https://www.youtube.com/watch?v=H0qagpfi42s Tangokulttuuri murtaa rajoja] Ilmari Ylä-Autio, Elävä kulttuuriperintö Pohjanmaalla -seminaari (25.11.2015)<br />
<br />
Reijo Taipale ja tango Satumaa Aki Kaurismäen elokuvassa Tulitikkutehtaan tyttö 1990: <br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=UxlEsZHYCkQ <br />
<br />
Tangojuniori 2015 Markus Kinnunen and Tango Hurlumhei:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=Usaa-qceg7Y<br />
<br />
Leif Lindeman ja Satumaa Tenavatähti-kilpailussa vuonna 1991. 2013 ja 2014 Leif menestyi tangolaulukilpailussa Tangomarkkinoilla:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=gK9mtg1CVK0 <br />
<br />
Tangoa sahalla ja Savon murteella:<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=n9HeagLAYlc<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=9cKFcSxHo-8<br />
<br />
Eveliina Hämäläinen ja tango Sydän sinivalkoinen, joka voitti tangon sävellys- ja sanoituskilpailun vuonna 2017<br />
<br />
https://www.youtube.com/watch?v=w-oIPLZ-_rA <br />
<br />
'''Verkkosivustot'''<br />
<br />
[http://www.tangomarkkinat.fi/ Seinäjoen Tangomarkkinat]<br />
<br />
[http://yle.fi/aihe/artikkeli/2014/07/08/suomalainen-tango-tyhmyreille-rakkautta-ja-kaukokaipuuta Suomalainen tango tyhmyreille: rakkautta ja kaukokaipuuta]. Lauri Leskinen, Yle.<br />
<br />
[http://www.unesco.org/culture/ich/en/RL/tango-00258 Unescon aineettoman kulttuuriperinnön lista, argentiinalainen ja uruguaylainen tango]<br />
<br />
[http://someronkulttuuri.fi/jasenyhdistykset/unto-mononen-yhdistys-ry/ Unto Mononen -yhdistys ry]<br />
<br />
'''Kirjallisuus'''<br />
Kahila, Heikki & Kahila, Pia 2006. Kun Suomi sanoi: Saanko luvan - Tanssien taival muualta meille. Helsinki: Gummerus.<br />
<br />
<br />
==Aktör som står bakom förslaget==<br />
[http://www.suomalaisentangonsatumaa.fi Föreningen Suomalaisen tangon Satumaa ry]<br />
<br />
[http://www.skor.fi/ Föreningen Seinäjoen Orkesteriyhdistys ry (Seinäjoki stadsorkester)] <br />
<br />
[http://www.epmo.fi/ Föreningen Etelä-Pohjanmaan musiikkiopiston kannatusosakeyhtiö]<br />
<br />
[http://www.maailmantango.net/fi/ Föreningen Maailmantango ry]<br />
<br />
[http://www.suomenlavatanssicup.com/ Föreningen Suomen Lavatanssi Yhdistys]<br />
<br />
Tango-ja viihdemusiikin edistämisyhdistys ry<br />
<br />
[http://someronkulttuuri.fi/jasenyhdistykset/unto-mononen-yhdistys-ry/ Föreningen Unto Mononen yhdistys ry] <br />
<br />
[http://www.oulunsalotango.net/ Föreningen Oulunsalon Nuorisoseura ry/Oulusalotango]<br />
<br />
[https://tangosawo.com/ Föreningen TangoSawo ry]<br />
<br />
[https://www.finlandtango.com/etusivu Föreningen Kansainvälinen Lavatanssi Yhdistys - Finnish Tango Dance International Association]<br />
<br />
<br />
'''Experter'''<br />
<br />
Markus Allan, Atso Almila, Jukka Ammondt, Clara Blomqvist, Pekka Gronow, Eino Grön, Martti Haapamäki, Pedro Hietanen, Heikki Kahila, Harri Kaitila, Aki Kaurismäki, Seppo Kulmala, Arja Koriseva, Ilkka Lipsanen, M-A Numminen, Reijo Pitkäkoski, Jussi Rasinkangas, Maarit Niiniluoto, Tarja Närhi, Mika Toivanen, Tauno Äijälä, Päiviö Pyysalo, Ari Oinonen, Erita Wennström. Tangokuninkaalliset: Sebastian Ahlgren, Jenna Bågeberg, Johanna Debreczeni, Jukka Hallikainen, Susanna Heikki, Petri Hervanto, Kari Hirvonen, Jouni Keronen, Mervi Koponen, Matti Korkiala, Teijo Lindström, Marco Lundberg, Tomi Markkola, Marko Maunuksela, Kyösti Mäkimattila, Jaska Mäkynen, Risto Nevala, Aino Niemi, Heidi Pakarinen, Johanna Pakonen, Kirsi Ranto, Teemu Roivainen, Tiina Räsänen, Aki Samuli, Jari Sillanpää, Marita Taavitsainen, Saija Tuupanen, Maria Tyyster, Elina Vettenranta ja Erika Vikman.</div>Travis