Bastubad
| Bastubad | ||||
|---|---|---|---|---|
|
Utövare och folk som känner till traditionen
En finländare vistas första gången i bastun innan sex månaders ålder och fortsätter att bada bastu i en genomsnittlig takt på en och en halv gång i veckan fram till ålderdomen. Finländarna kommer upp till över 200 miljoner enskilda bastutillfällen per år, vilket gör bastubadet till Finlands kvantitativt mest omfattande immateriella kulturarvsform. Ordet ”sauna” är det finska ord som har haft den mest omfattande spridningen till olika språk och bastubadandet är en stor del av Finlands landsbild. Det finns cirka 3,2 miljoner bastur i Finland, så om finländarna ville, skulle de alla kunna basta samtidigt. Antalet bastur garanterar också att varje finländare har möjlighet att basta om de vill.
Att bada bastu är en så naturlig del i många finländares liv att den bastande delen i oss inte alltid ens inser att den samtidigt är ett sätt att hålla en levande kulturtradition livskraftig och föra den framåt. Detta sker dock varje gång när vi sätter igång och bastar. Bastutraditionens stora utbredning skildras också av att även de finländare som vanligtvis inte bastar känner till bastuseder.
I Finland finns det otaliga grupper som bastar och sprider bastubadandet. Den har under århundraden hängt så nära ihop med det finska samhället och kulturen att bastutraditionen är vitt utspridd och förs vidare via många olika aktörer och nivåer.
Den största gruppen av utövare och spridare av bastubadandet bildas av den betydande majoriteten av finländare för vilka att bada bastu är en del av vardagen. Finländare bastar under hela sitt liv. Således blir att bada bastu en naturlig del av många finländares livscykel. Den traditionella bastudagen har varit lördag, men nuförtiden bastar man även på andra dagar.
Finska bastusällskap är en annan grupp av aktiva spridare av traditionen som inser bastuhandlingens betydelse. De är specialiserade på att exempelvis värna om ett specialområde inom bastukulturen eller bastusederna i ett visst geografiskt område och i allmänhet riktar sig deras verksamhet till att bevara och utveckla både att bada bastu och den finska bastukulturen. Bastusällskapen är även aktiva i anordnandet av olika slags bastuevenemang. Evenemang för såväl sällskapens medlemmar som övrig publik består bland annat av bastufestivaler, -möten och -parader med olika teman.
Den tredje gruppen som utövar och för vidare bastutraditionen är de som driver kommersiella bastur. Kommersiella bastur är exempelvis allmänna bastur, beställningsbara bastur samt bastur som är byggda i anslutning till rekreations- och motionsplatser, såsom simhallsbastur. Kommersiella bastur finns även i finska hotell och inkvarteringsanläggningar, som erbjuder sina kunder möjligheten till en bastuupplevelse. Förutom att erbjuda en plats att basta för det bastubadande folket, bevarar de som driver dessa även livskraften hos en form av bastutraditionen. Bastutraditionen utövas, upprätthålls och bearbetas även av kommersiella bastuaktörer, det vill säga de som tillverkar utrustning som behövs för att bada bastu, såsom allt från bastuugnar och skopor till sittunderlag. En del av de kommersiella bastuaktörernas roll är att utveckla bastusättet och -tekniken, eftersom bastuinnovationerna som skapats tack vare deras aktiva verksamhet har haft en central position i att det nuförtiden förutom i rökbastur även går att basta i elbastur.
Utöver det ovannämnda deltar även andra aktörer i utövandet och vidareförandet av bastutraditionen, bland annat universitet och andra forskningsanstalter med upprätthållande av vetenskaplig forskning om att bada bastu, konstnärer med sina konstverk med bastutema och media med sina skriverier som hanterar vår bastukultur ur olika perspektiv. I praktiken har alla våra betydande författare beskrivit bastun och den har även varit ett populärt ämne inom bildkonsten. Det har skapats både tavlor och statyer av bastun. Förutom i folkvisor beskrivs bastun i schlagers och även i konstmusik. Inom brukskonsten förekommer bastun regelbundet i till exempel frimärken.
Det har genomförts mycket forskning om att bada bastu ur kulturella, medicinska samt tekniska perspektiv. Den vetenskapliga forskningen om bastun delas in i tre områden: folklig tradition, byggnadsteknik och medicinsk inverkan. Den mest kända finska läkaren som har disputerat i bastuämnet är Elias Lönnrot, som även utmärkt sig inom andra traditionssektorer. Hans år 1832 godkända avhandling som innehöll finländarnas magiska botemedel behandlade även bastun.
De första vetenskapliga artiklarna om bastubadandets medicinska inverkan publicerades på 1700-talet. Stiftelsen Suomalaisen saunan tutkimussäätiö (Forskningsstiftelsen för den finska bastun), som samlade in och delade ut bastuinformation, var verksam under åren 1984–2007 och fungerade som ett expertorgan samt planerade internationella bastukongressers vetenskapliga program. År 2007 beslöt man sig för att lägga ner stiftelsen, men dess verksamhet fortsätter genom att stöda annan forskningsverksamhet som gäller bastun.
Traditionen som hör ihop med att bada bastu är alltså djupt inrotad och vitt utbredd i vårt samhälle; dess utövare och konnässörer finns i många kretsar och nivåer.
Utövande av traditionen
Bastutraditionens mest centrala del är själva bastubadandet. Även om det finns många aktörer som utövar och för vidare traditionen och att bada bastu länge har varit även geografiskt mycket utbrett i Finland, har bastuhandlingens kärna, det vill säga växlingen mellan det varma ångbadet och svala avsvalkningen ändå alltid i stor utsträckning varit likadan bland alla aktörer.
Att bada bastu är en form av svettbad där basturummets luftfuktighet och hetta regleras genom att kasta vatten med bastuskopan på upphettade stenar på bastuugnen. Den heta ånga som då stiger upp från stenarna, ”löyly”, sänker sig våglikt på bastubadarnas hud och orsakar svettning och en stark känsla av hetta. Temperaturen är tämligen hög under badandet, vanligtvis 70–105 grader.
Under badandet växlar man mellan bastubad och svalka. Badarna vistas vanligtvis 5–15 minuter i bastuns hetta och svalkar sig sedan inom- eller utomhus. På sommaren kan badarna simma och på vintern doppa sig i en vak eller rulla runt i snön. Cykeln upprepas så många gånger man vill, i allmänhet två till tre gånger, ibland till och med tio gånger. Det finns inga stränga regler för att bada bastu, utan nuförtiden framhävs den egna upplevelsen; var och en är expert inom sin egen bastustund. Avslutningsvis tvättar badarna sig, vilar en stund och klär på sig. När man svalkar sig, och ibland även i bastun, dricker man vätska eftersom den kraftiga svettningen lätt rubbar vätskebalansen.
För många är själva uppvärmningen av bastun, att tända och titta på elden och följa temperaturstigningen, en del av bastubadandets njutning.
Inom bastutraditionen kopplas olika slags bastuanslutna seder ihop med helgdagar, allt från offermåltider som lämnas i bastun till de avlidna till ritualmässig tvättning. Nuförtiden hör bastubadandet till en del av högtider på midsommar och jul. Att bada bastu hör även ihop med fester, såsom giftermål och exempelvis är brudbastun fortfarande en livskraftig historisk tradition. Bastubad på svensexan eller möhippan är i sin tur en ny form av samma bastutradition.
Traditionens bakgrund och historia
Bastutraditionen har funnits i cirka 10 000 år. I Finland började man bygga bastur allt eftersom bosättningen spred sig hit efter istiden. De första basturna var jordbastur: jordgropar som var täckta med djurfällar. Under järnåldern för cirka 1 500–2 000 år sedan började man bygga bastubyggnader av timmer när byggverktygen utvecklades och då var det möjligt att göra hållbara timmerknutar i bastubyggnaden. Den här bastutypen, en rökbastu av timmer utan skorsten, var med mycket små förändringar den dominerande bastutypen ända fram till 1930-talet.
I Västra Finlands spannmålsodlingsområden byggdes under senare delen av 1600-talet bastuugnar i maltbastur där röken styrdes utåt och samtidigt blev bastun en del av gården. En sådan här bastu var redan en mångsidigt användbar ekonomibyggnad som även kan kallas för en gårdsbastu.
”Laeyly” är en av de äldsta tryckta förekomsterna av ordet ”löyly” och det skrevs av det finska skriftspråkets utvecklare Mikael Agricola i Nya testamentet redan år 1548. Sedermera har det finska språket fått in en massa sammansatta ord som definierar bastuns karaktär. Lägenhetsbastu och stugbastu bygger på bastuns läge, rökbastu och elbastu i sin tur på uppvärmningsmetoden. Maltbastu och rökningsbastu beskriver bastuns användning till annat än bad, medan benämningarna för jordbastu, timmerbastu och tältbastu baseras på bastuns konstruktion. Ribastu, talkobastu och höbastu beskriver badandet efter ett visst slags arbete. Bastur som hör till stora fester är julbastun och midsommarbastun och till en betydelsefull händelse förberedde man sig förr i tiden i brudbastun, som i den moderna traditionen torde ha sin motsvarighet i att bada bastu under möhippor och svensexor.
På 1940-talet började det bli vanligare med bastuugnar med kontinuerlig uppvärmning som bara hölls uppvärmd under bastandet. Den här bastuugnstypen blev vanligare, eftersom den krävde mindre ved för uppvärmning. Bastuaggregat blev i sin tur vanligare på 1950-talet. De första basturna i lägenheter byggdes redan på 1940-talet, men byggandet av dem blev vanligare först på 1970-talet.
Förutom till tvättning har bastun historiskt sett använts till många andra ändamål, såsom matlagning, klädtillverkning, vård av sjuka och förberedelse av avlidna för begravning, samt förlossning. Nuförtiden lär viktigaste syfte att bada bastu dock vara avslappning. I lantbrukssamhället hade bastun även betydande social funktion: unga träffade varandra vid sidan av arbetet i exempelvis linbastun eller maltbastun, eftersom man förutom arbetet även hann leka och lära känna varandra. Bastun var en bra plats även när man sällskapade, eftersom det var lätt för paren att slinka in där och gömma sig från andras blickar.
Till bastun har under historiens gång även många magiska element kopplats och den har också varit en plats för rituell renhet. Bastubadet välsignades och bada bastu var en viktig övergång från vardag till fest. Man trodde också att bastun hade en egen skyddsande, bastuväsen eller -tomte som det var artigt att hälsa på när man steg in i bastun. Det hände att badarna stötte på den här bastuanden, särskilt om de badade för sent.
Magiska föreställningar har särskilt hört ihop med stora festbastur, såsom julbastun. Dit gick man tidigt, eftersom man på så sätt trodde kunna driva på förlöpandet av husets arbeten under hela det kommande året. Att kasta öl på bastustenarna förbättrade korntillväxten och om man var tyst i julbastun, slapp man ohyra under det kommande året. Genom att kasta upp bastukvasten på taket kunde man förutspå framtiden. Om rotändan pekade mot kyrkan betydde det bortgång för gamla och bröllop för ogifta.
I brudbastun badades den blivande bruden fruktsam och under graviditeten skulle kvinnan basta mycket så att barnet också skulle lära sig att älska bastubad. Förlossningen underlättades i sin tur av om bastun värmdes upp med ved som slagits sönder av åska.
Även om dagens finländare inte tror på bastuns magiska inverkan, utövas fortfarande dessa riter i viss mån på ett lekfullt sätt. Många stannar också upp i julbastun för att tänka på det kommande året, även om de inte försöker påverka det med magiska trick.
Förmedlande av traditionen
Bastubad ses ofta som en mycket betydelsefull och originell del av det finländska levnadssättet. Bastutraditionen förmedlas från föräldrar till barn i det vardagliga livet och i samband med julbastun. Finska barn lär sig traditionella bastusätt från sina föräldrar som en del av sin naturliga uppväxt på samma sätt som hon eller han till exempel lär sig gott uppförande och bordsskick. Bastubadet är också en av de viktigaste ritualerna i många familjer.
Intressanta stunder som för traditionen framåt är även de bastuupplevelser som arrangeras för turister som kommer till Finland och som bland annat erbjuds i kommersiella bastur. I dessa stunder artikuleras och formuleras bastutraditionen på ett sätt som för en stor del av finländarna är en mållös tradition som inte behöver yttras högt. I och med bastuturismen formuleras traditionen igen och via en sådan här verksamhet förändras och utvecklas bastukulturen samtidigt. Bastusällskapen har även producerat flerspråkiga bastuanvisningar som är särskilt riktade till invandrare för att formulera och föra vidare bastutraditionen.
Att bada bastu hör ofta också till flera andra livssituationer och livsmiljöer: olika slags organisationer, frivilligverksamhet och fester. Olika bastuorganisationer gör i sin tur den finska bastukulturen och goda bastuseder kända i vårt land. I Finland verkar hundratals regionala och lokala bastusällskap som strävar efter att främja, utveckla och upprätthålla bastukulturen. På internationell nivå fungerar Internationella bastuförbundet (ISA) som paraplyorganisation för världens bastusällskap. Förbundets ordförande är alltid en finländare enligt önskemål från de andra ländernas bastusällskap – även det här berättar mycket om det finska bastubadandet och vad som anses om det ute i världen.
Att bada bastu är möjligt för alla som vill i Finland. Traditionellt bastar man naken, utan något yttre status. I bastustunden står alla på samma rad, människor som människor. Detta framhäver jämlikhetstanken i samband med att bada bastu. Således främjar bada bastu även många bastubadares mentala och sociala välmående.
Nuförtiden baseras bastuturerna på den traditionella uppdelningen av könen, det vill säga bastuturer för män och för kvinnor separat, men blandade bastur blir allt vanligare. Det här i sin tur verkar för könens mångfald.
Även tillgänglighetsfaktorer har beaktats i bastubyggandet. Bygglagstiftningen bestämmer hur bastubyggnaderna ska konstrueras så att de är tillgängliga för exempelvis dem som sitter i rullstol. Tillgänglighet ska även beaktas i privata bastuutrymmen. Det bästa med att bada bastu är dock att alla är experter inom sitt eget bastande, eftersom alla vet hur många skopor vatten räcker och när det är dags att gå ut och svalka sig.
Traditionens framtid
Bastukultur Finland togs upp på Unescos lista över mänsklighetens immateriella kulturarv i december 2020. Målföreställningen utarbetades av Finska bastuföreningen i samarbete med bastusamhällen från olika delar av Finland och Museiverket. Som en del av ansökan till UNESCO definierade bastugemenskapen ett antal skyddsåtgärder som är avsedda att stödja bastutraditionens vitalitet. För att stödja dessa åtgärder grundades Saunarinki, ett nätverk av bastuoperatörer, i 2019 och har varit aktivt sedan dess.
I Finland finns det uppskattningsvis cirka tre miljoner bastur, så alla finländare har möjlighet att basta. Numerärt sett finns bastur mest i privatbostäder. Förutom i egnahems- och radhus har bastur även byggts i lägenheter i höghus, till och med i ettor. I praktiken finns det även en bastu i alla finländska fritidsbostäder. Det går även att basta i hotell, sim- och sporthallar, företagens representations- och avslappningslokaler, sjukhus, fängelser och till och med i vissa kyrkor. Det finns platser att basta på runtomkring på den finska halvön och bastutraditionen är också väldigt livskraftig i Finland.
Ett betydande hot mot bevarandet av traditionen är kopplat till bastubadandets påverkan på miljön. Uppvärmningen av en ved- eller elbastu förbrukar energi och när veden brinner skapas småpartiklar som är skadliga för atmosfären. Arbetet med att minska bastubadandets påverkan på miljön är dock på gång. I den här utvecklingen har bastuugnsindustrin en central roll. I många av de nyaste bastuugnarna är det bättre kontroll på vedens brinnprocess än tidigare, brandgasernas förbränning sker i varmare temperaturer än tidigare och det skapas färre småpartiklar. Processens värme kan även tas bättre tillvara än tidigare, vilket innebär att bastuugnarna är mer energieffektiva och förbrukar mindre ved. I och med tekniska innovationer förbättras situationen hela tiden.
I Finland har lagstiftningen redan länge begränsat den miljöbelastning som att bada bastu orsakar. Byggande av bastubyggnader kräver tillstånd och det finns detaljerade föreskrifter för hanteringen av avloppsvatten. Särskilt byggen vid stränder har styrts kraftigt med planläggning och föreskrifter. På det här sättet har man minskat det landskapliga problemet och den påfrestning på vattendragen som bastubyggandet har orsakat.
Aktör som står bakom förslaget
- Alisniemen sauna, Nokia
- Helsinginniemen Heitto ry
- Hyvinkään Löylynlyömät, Hyvinkää
- Imatran Talviuimarit ry, Imatra
- Jyvässeudun Perinnesaunojat ry, Jyväskylä
- Lauhanvuoren perinne ry
- Löylyveljet ry, Kouvola
- Paimion Saunaryhmä, Paimio
- Saunaseura Löylynlyöjät ry, Ikaalinen
Källor och länkar till andra informationskällor
Andra aktör som står bakom förslaget
Elämysten ja Ystävyyden kartano, Rautalampi, Forum Hoitosauna, Turku, Herrankukkaro Oy, Naantali, [2], [3], Saunaterapia.com, Saunologia.fi, Sisu savusauna, Travellamo
Web-källor
Information om finska bastusällskap
Information on Saunominen Unescoon -projekten
Finska bastukultur i Unescos sidor
Litteratur
Aaland, Mikkel 1978: Sweat. The Illustrated History and Description of the Finnish Sauna, Russian Bania, Islamic Hammam, Japanese Mushi-buro, Mexican Temescal, and American Indian & Eskimo Sweat Lodge. Capra Press.
Kansainvälinen savusaunaklubi 2003: Savusaunan paluu. Kansainvälinen savusaunaklubi 10 vuotta.
Konya, Allen & Burger, Alewyn 1973: The International Handbook of Finnish Sauna. Lontoo: The Architectural Press.
Nordskog, Michael 2010: The Opposite of Cold: The Nothwoods Finnish Sauna Tradition. University of Minnesota Press.
Pentikäinen, Juha (ed.) 2001: The Finnish Sauna, the Japanese Furo, the Indian Inipi: Bathing on Three Continents. Helsinki: Building Information.
Särkikoski, Tuomo 2012: Kiukaan kutsu ja löylyn lumo. Helsinki: Gummerus.
Talve, Ilmar 1960: Bastu och torkhus i Nordeuropa. Stockholm: Nordiska Museet.
Tommila, Pekka (toim.) 1985: Rakennan saunan. Helsinki: Rakentajain kustannus.
Vuolle-Apiala, Risto 1993: Savusauna. Helsinki: Rakennusalan kustantajat.
Vuorenjuuri, Martti 1967: Sauna kautta aikojen. Helsinki: Otava.