Byggande av klinkbyggda träbåtar

Kohteesta Elävä perintö -wiki
Loikkaa: valikkoon, hakuun
Byggande av klinkbyggda träbåtar
Mukana kansallisessa luettelossa
Sijainti Suomi
Asiasanat Båtbyggnad, Träbåtar

Utövare och folk som känner till traditionen

Den klinkbyggda träbåten har varit en välbekant syn i Finland i flera århundraden både på insjöar och på havet. Den har i sina olika former varit ett oersättligt färdmedel i de tusen sjöarnas land och har också spelat en viktig roll inom fisketraditionen. Än i dag åtnjuter den klinkbyggda träbåten det finska folkets vördnad, men bevarandet av båtens byggnadstradition och därmed själva båten är inte en självklarhet.

Klinkbyggda båtar byggs av professionella båtbyggare och aktiva amatörer samt studerande i branschen. I Finland är det än så länge möjligt att studera båtbyggnad vid några läroanstalter, men dessa blir hela tiden färre till antal. Majoriteten av de studerande är i regel män och andelen vuxenstuderande är stor. Likaså är så gott som alla yrkesutövare män. Andelen unga yrkesutövare är liten.

Byggande av träbåt. Foto: Nationalmuseet / Finlands sjöhistoriska museum

Utövande av traditionen

Vid byggnad av träbåtar tillämpas i huvudsak två metoder för bordläggning (brädfodring) av båtens skrov. Vid kravellbygge sammanfogas bordplankornas långsidor mot varandra kant i kant så att båten får en slät utsida. Vid klinkbygge läggs plankorna om lott så att varje plankas nedre del ligger utanför den planka som ligger nedanför i bordläggningen. För att få en tät skarv hyvlas en avfasning med varierande vinkel på yttre sidan av den nedre plankans överkant så att plankan ovanför ligger tätt mot skarven. Också i plankornas ändor hyvlas korta avfasningar så att ändorna längs hela plankans bredd lägger sig på samma nivå i den fals (spunningen) som bearbetats i för- och akterstäven. Vid klinkbygge anbringas plankornas långsidor till varandra med platta båtspikar vars huvuden stukas eller med spikar och brickor av koppar som nitas ihop.

Om bordläggningen görs av plywoodplankor kan plankornas skarvar också limmas till exempel med tvåkomponentsepoxilim, varvid inga andra fästdon behövs. Om skarvarna passats in omsorgsfullt behöver de inte nödvändigtvis tätas alls. För tätning används bomullsgarn (drevgarn), som placeras längs med skarven, eller moderna limmassor. Traditionellt har också tjära eller djurhår använts för tätning.

Vid kravellbordläggning fästs bordläggningen med hjälp av båtens mallar i de på förhand utplacerade spanten. Vid klinkbordläggning monteras spanten när bordläggningen är färdig. Basade spant tillverkas till exempel av ek eller ask. De uppmjukas i en särskild baslåda dit man leder het vattenånga (basning), varefter de böjs och trycks på plats. Spanten har också tillverkats av färska, tunna unggranar eller av en. Inom modern båtbyggnad används också spant som limmats ihop av faner och laminerats i form.

De basade spanten placeras så att de löper på insidan av bordläggningen över bordplankornas skarvar och fästs i bordläggningen vanligtvis genom nitning. De basade spanten stöder inte bordplankan på bredden. Till spanten kan också användas sågad spant, dvs. massiva fasta spant utsågade ur trä. De sågade spanten passas in i båten mot bordläggningen så att de följer bordläggningen exakt och stöder bordplankan också på bredden. De sågade spanten fästs vanligen vid bordläggningen med skruvar eller spikar. Även dymlingar används. Klinkbyggda båtar byggs oftast på mallar. Traditionellt tillverkades båtar även fritt utan mallar.

Vid bordläggningen av klinkbyggda båtar används oftast furu, gran eller asp. Båtar tillverkas också av plywood, varvid bordplankornas längd i allmänhet måste skarvas genom t.ex. limning, eftersom plywoodskivors standardmått normalt är för kort för tillverkning av bordläggningsplankor. Det senaste materialtillskottet är den finska bordplankan Vendia.

Foto: Nationalmuseet / Finlands sjöhistoriska museum

Traditionens bakgrund och historia

Beskrivande för båtens ställning inom den finska kulturen är att båten vid sidan om pilbågen är det enda föremålet tillverkat av människan som förekommer på flera tusen år gamla klippmålningar. De första bevisen på att båtarna använts hittas bland dessa cirka 5 000 år gamla stenåldersmålningar. I Finland har man hittat några paddlar och ekstockar från stenåldern, men de egentliga båtfynden är mindre än tusen år gamla.

I forntida Finland, som var splittrat av otaliga vattendrag, var båten ett sätt att ta sig fram över ett vidsträckt område. Den klinkbyggda båten har sitt ursprung i den tidiga äspingen. Detta var en eka som hade urholkats ur en aspstock genom urgröpning och uppvärmning. För att höja båtens sidor och öka dess bärighet monterades extra bordplankor till skrovet. Med tiden minskade stockens andel av båten och antalet bordplankor ökade. Utöver spikar av metall användes tunna trädrötter eller läderremsor för att sammanfoga eller ”sy” fast plankorna i varandra. Till exempel i Hartola, Finland, har man hittat en sydd båt som daterats till 1 025–1 065 f.Kr.

I Finland varierar båtarnas form och modell beroende på geografiskt läge och ändamål. Skrovets bredd, djup och längd har formats bland annat genom att antalet bordgångar och deras bredd varierats. Akterns bredd växlar från bred och plan till helt spetsig. Generellt kan man säga att båtar som tillverkats för havsbruk är bredare och djupare än båtar som använts på insjöar och i älvar. Havsbåtarna kan ha en akterspegel eller en spetsig akter. Flodbåtarna från norra Finland byggdes i vanliga fall med tre bordgångar så att de blev långa och smala. Insjöbåtarna är en sorts mellanform av dessa. Det finns alltså separata modeller för hav, insjöar och älvar. I och med att utombordsmotorerna blev vanligare påverkades akterns bärighet och akterspegelns form.

Båtbyggnadskonsten var vanligare förr. Till exempel på 1800- och 1900-talen fanns det någon som kunde tillverka en båt för eget bruk i så gott som varje hus i skärgården. Det fanns också gott om professionella båtbyggare i hela landet. Klinktekniken anses generellt vara ett båtbyggnadssätt som är utmärkande för norra Europa. Klinktekniken har också använts för att bygga större vikingaskepp och medeltida koggar.

Förmedlande av traditionen

I Finland finns för närvarande fem läroanstalter som erbjuder utbildning inom tillverkning av träbåtar. Man kan t.ex. avlägga en cirka ett år lång grundexamen för båtbyggare eller en drygt två år lång artesanexamen. Det finns också yrkesexamina som kräver tidigare utbildning eller erfarenhet. Medborgainstituten har i varierande grad anordnat kurser till exempel om byggnad av träroddbåtar.

Traditionens framtid

Tills vidare finns det rätt bra tillgång till utbildning och information om klinkbyggda båtar. Den klinkbyggda båten har en rätt enkel konstruktion och är i allmänhet högst sex meter lång. Således krävs inte så mycket utrymme för att bygga en båt. Vissa specialverktyg behövs men de flesta går att tillverka själv. Tills vidare finns även virke att få, men på lång sikt kan det bli svårare att få tag på högklassig trävara av tillräcklig storlek. Till exempel är det träslag som lämpar sig bäst för bordläggningen av klinkbyggda båtar tallar som vuxit cirka 150 år i blandskog. De moderna ekonomiskogarna saknar ofta sådana träd.

Båtbyggnadstraditionen kan också förändras. Med tiden kanske de gamla traditionella byggnadsmetoderna bevaras endast som dokument i museernas arkiv. Nya material möjliggör olika metoder av klinkbygge. Plywood av högklassig svarvad faner och hållbart lim möjliggör byggnad av lätta och hållbara båtar. I plywoodbåtar är det till exempel möjligt att minimera antalet nödvändiga spant även om båten i övrigt bordläggs med klinktekniken. Nya material och konstruktioner kan också minska den tid och det arbete som går till båtens underhåll. Finska Vendia Woods har tagit fram bordläggningsplankan Vendia, som presenterats även i utländska facktidskrifter. Medan vanlig plywood tillverkas av svarvad faner har Vendia-plankan limmats av knivskuren faner och dess utsida följer träets fibrer på längden. I Vendia-plankan kombineras å ena sidan plywoodens användbarhet och jämna kvalitet, å andra sidan massivträets utseende.

Klinkbyggda båtar byggs i viss mån för eget bruk i hobbysyfte. Avgörande för traditionens framtid är dock att professionella båtbyggare hittar tillräckligt med kunder som är intresserade av att beställa handgjorda och måttbeställda träbåtar.

Aktör som står bakom förslaget

Nationalmuseum / Finlands sjöhistoriska museum,

Källor och länkar till andra informationskällor

Nätsidor

Puuveneveistäjät ry

VENDIA träbåtsplankan


Litteratur

Broch, Ole-Jacob 1997. Puuvene - limisauma, tasasauma, ristiinlaminointi, korjaukset ja huolto. Helsinki: Opetushallitus.

Chapelle, Howard 1969. Boatbuilding - a complete handbook of wooden boat construction. New York: W.W.Norton Company.

Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm 1999. Människor och båtar i Norden. Sjöhistorisk årsbok 1998-1999. Borås: Centraltryckeriet Åke Svenson AB.

Klippi, Yrjö & Aromaa, Juha & Klippi, Pyry 2015. Puuvene Suomessa. Helsinki: ReadMe.fi.

Perälä, Osmo 2011. Puuvene – veistäminen, kunnostaminen, perinne. Hämeenlinna: Kariston Kirjapaino Oy.

Pälviranta, Edgar 1997. Veneenrakennuksen oppikirja – lauta- ja rimarakenteiset U-pohjaiset soutu- ja perämoottoriveneet. Helsinki: Opetushallitus.

Rovamo, Pertti & Lintunen, Martti 1995. Suomalainen puuvene. Porvoo: WSOY.

Rössel, Greg 2000. Building small boats. North Brooksville: WoodenBoat Publications.

Simmons, Walter, J. 1980. Lapstrake Boatbuilding. Camden: International Marine Publishing Company.


Lära dig bygga klinkbyggda båtar

Etelä-Kymenlaakson ammattiopisto, Hamina

Eurajoen kristillinen opisto, Eurajoki

Savon ammatti- ja aikuisopisto, Kuopio

Turun ammattiopistosäätiö, Turku

Yrkesinstitut Livia

Kurser anordnas över hela landet på arbetar- och medborgarinstituten