Finska romers sångtradition

From Elävä perintö -wiki
Jump to navigation Jump to search
Finska romers sångtradition
Plats Suomi
Ämnesord Romer, romernas sånger, folklig tradition, historia, romani, ur minnet

Utövare och folk som känner till traditionen

Hilja Grönfors trio. Bild: Sauli Heikkilä

Finska romer är en i grundlagen erkänd, så kallad gammal minoritet med ett särpräglat språk och kultur. Romerna är finska medborgare och de har bott i landet i över femhundra år. I Finland finns det uppskattningsvis cirka 10 000 romer. Dessutom bor det cirka 3 000 finska romer i Sverige. De finska romerna avviker från andra romska grupper bland annat gällande sin traditionella klädsel, sina vitala seder och bruk samt sin relativt sällsynta romanidialekt.

De romska sångerna, det vill säga roma kaale-sångerna, är hela det romska folkets egendom och framförandet av dem är kulturellt noggrant reglerat. Sångerna speglar den romska kulturens oskrivna regler om bland annat hur män och kvinnor, och å andra sidan äldre och yngre romer ska föra sig i varandras sällskap för att det ska vara passande. För männen är det passande att sjunga sånger som inte får sjungas av kvinnor – och tvärtom. Exempelvis sånger som innehåller lärorika anvisningar riktade till barn och unga är kvinnornas tradition, medan marknads- och maktsånger har tillhört och tillhör fortfarande männens livsmiljö.

Varje rom som har tillägnat sig sitt samfunds värderingar och normer vet även på språklig nivå vilka sånger, ämnen och uttryckssätt passar in i olika situationer. De kulturella reglerna för umgänget mellan olika åldersgrupper och kön återspeglas även i sångernas ordval och de omskrivningar som används i dem. De som står utanför samfundet missar ofta den verkligen betydelsen av sångernas ord och omskrivningar.


Utövande av traditionen

Finska romernas sånger är en del av den romska befolkningens muntliga och levande folklig tradition. I kärnan av romanisångerna och sjungandet är romanihemmet och -släkten – trots att sätten och forumen för framförandet av romernas traditionella sånger har blivit mångsidigare. Även om sångerna tidigare har gett en inkomst, har de alltid i första hand fungerat som en upprätthållare av den egna identiteten och ett andligt överlevnadssätt i olika livssituationer. Nya sånger, sångstilar och sångernas kulturella betydelse lär man sig än idag fortfarande genom att lyssna i hemmet och bland släkten. Skickliga sångare som för vidare traditionen och skapar nytt uppskattas även idag.

Saska Borg. Bild: Pekka Laaksonen / SKS

Traditionens bakgrund och historia

Finska romers traditionella sånger avviker från andra länders romanimusik med sina melodier, texter och sättet de framförs på. Även om de äldsta romska sångerna i sin språkform och melodi anspelar flera hundra år tillbaka och även utanför Finlands gränser, bildas den största gruppen av de stilar som man tillägnat sig i Finland, såsom slädsånger och andra rimmade folksånger med nytt versmått.

De sångstilar som romerna praktiserar i Finland har dock tolkats på ett särpräglat sätt. I sångernas melodier framhävs vissa tonföljder som är bekanta från tidigare romska sånger. Slädsånger och andra rimmade versformer i Finland har bevarats bland romerna märkbart längre i jämförelse med den största befolkningsgruppen och de är fortfarande en levande tradition bland den romska befolkningen. En del av sångerna har utkristalliserats till en mer hållbar form, men det skapas ständigt även nya sånger, verskompositioner, verser och språkliga omskrivningar.

I romernas sånger framhävs ämnen som är kännetecknande för den gamla romanikulturen och livsföringen. Sångernas språk återspeglas direkt i sångarnas innehåll och kontexter. De romanispråkiga sångernas innehåll är romernas noggrant skyddade inbördes kommunikation. I sångerna rör man sig ofta på marknad, gör hästaffärer, minns sina kära, ger råd och guidning samt visar den egna släktens styrka. Gamla tiders icke läs- och skrivkunniga romska generationers levnadsvisdomar och berättelser om platser, händelser, seder och personer som är viktiga för den romska befolkningen har förmedlats till nya generationer av romer med hjälp av sångerna.

Förutom sångernas melodier och texter är även de romska sångarnas originella sätt att sjunga en viktig del av sångkulturen. Den originella sångstilen fungerar som en förstärkare av romernas identitet och ett sätt att urskilja sig från annan finsk musikkultur. Alla som tillhör den romska befolkningen känner igen en bra sångare. De till sångsättet typiska glidningarna, darrningarna, tonbildningen och det fria rytmiska uttrycket har präntats in djupt i de romska sångarnas, men även andra finska åhörares, medvetande.

Finlands romska befolkning och forskare som är intresserade av romernas kulturarv vaknade till insikt om att spela in och arkivera romska sånger på 1960-talet. Familje- och släktförbindelsen blev skörare i och med samhällets snabba urbanisering och det blev mer sällsynt att lära sig från äldre. Så småningom började mängden romska sånger att tillta som inspelningar av folkminnesinsamlare, särskilt i inspelningsarkiv, och de första romska sångantologierna publicerades. Sångare av roma kaale-sångerna uppträdde offentligt på exempelvis musikfestivaler såsom Kaustby folkmusikfestival och romska medborgarrättsrörelsens evenemang. Sedermera har sångare hörts ofta på bland annat den romska musikfestivalen i Borgå, EtnoSoi-festivalen och Helsingfors festspel. Antalet publikationer av roma kaale-sångerna har dock förblivit lågt.

Vid sidan om romanisången har en mångsidig kultur av romernas andliga musik och schlagermusik skapats från och med 1960-talet. Då kom de romska tangostjärnorna, schlagersångarna och grupperna som inhämtade kunskap från olika länders romanimusik fram för första gången, likaså romska musiker som verkat inom väckelsekristna kretsar.


Förmedlande av traditionen

De romska sångerna förs vidare från generation till generation huvudsakligen ur minnet som familjens och släktens tradition. På grunden av den starka sångkulturen håller det också på att byggas ett nytt liv för de traditionella romanisångerna. Under den senaste tiden har framförandet av traditionella romanisånger i nya tolkningar blivit allt vanligare. Man har kunnat njuta av romanisångens återkomst exempelvis i form av gemensamma framträdanden och inspelningar med populära finska artister och unika fusioner med bland annat flamenco och rapmusik. Unga romer söker sin egen framställning av sången även via Youtube-videor som de delar på internet, som stamgäster på karaokerestauranger och deltagare i sångtävlingar. Även de första kurserna och sångundervisning i romsk musik har arrangerats på olika musikläroanstalter.

Traditionens framtid

Romernas sångtradition framtidsutsikter är idag ljusare än de var under de senaste två årtiondena. Romernas unika diskreta och nästan omärkbara danstradition med små gester, som tidigare var kopplad till sångerna och sjungandet, har däremot redan försvunnit. Sångtraditionen uppskattas av offentligt uppträdande romska sångare och de nya sätten att framföra sångerna är ett tecken på att uppskattningen för romernas sångtradition är på uppgång bland såväl romerna som den övriga befolkningen. Detta bevisar även färska tv-dokumentärer relaterade till romsk sång, flera romska sångare och -musiker som beviljats konstnärspension samt att mästarfolksångerskan Hilja Grönfors fick det ansedda Finlandspriset år 2014.

Källor och länkar till andra informationskällor

Romanilaulu Risto Blomster, Tutkija/Suomalaisen kirjallisuuden seura, Hilja Grönfors, mestarikansanlaulaja, Kansanmusiikki ja kansantanssi - elävää perintöä!- seminaari Kaustisilla (13.7.2016)

Webbsidor

Eihän tämä maa minun omani ollut (dokumenttielokuva, mm. Hilja Grönfors). Katariina Lillqvist, osuuskunta Camera Cagliostro 2008.

Musiikin muisti. Saamelaisten, suomenruotsalaisten ja romanienlauluperinne. Mirja Metsola, Illume 2015.

Romanilaulajien, -muusikoiden ja kulttuurihenkilöiden pienoiselämäkertoja Suomen Kansallisbiografiassa: Saska Borg, Rainer Friman, Grönfors-suku, Hilja Grönfors, Oskari Jalkio (1882 - 1952), Viljo Koivisto, Väinö Lindberg, Ferdinand Nikkinen (1894 – 1971), Reima Nikkinen, Kalle Palm, Arvo Valte Palmroth (1916–1997), Roos-suku (1700-), Anneli Sari, Arthur Thesleff (1971-1920), Feija-Åkerlund sekä elokuvahahmo Kaunis Veera.

Maailman Musiikin Keskus. Romanimuusikoita ja yhtyeitä.

Romanit.fi –sivusto Sisäministeriö / Yhdenvertaisuus etusijalle –hanke 2015.

Romanien reitit –sivusto. Suomen kulttuuriperintökasvatuksen seura ry.

Litteratur

Blomster, Risto 2012. Romanimusiikki rajojen vetäjänä ja yhteyksien luojana. Teoksessa Pulma, Panu (toim.): Suomen romanien historia. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.

Jalkanen, Pekka 1976. Suomen mustalaisten musiikista. Teoksessa Laitinen, Heikki & Westerholm, Simo (toim.): Paimensoittimista kisällilauluun. Kaustinen: Kansanmusiikki-instituutti.

Pulma, Panu (toim.) 2012. Suomen romanien historia. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura / Ruotsinkielinen laitos Pulma, Panu (red.) 2015. De finska romernas historia från svenska tiden till 2000-talet. Helsingfors: SLS / Atlantis.

Thesleff, Arthur 1922. "Zigenarmusiken". Finsk Tidskrift 92/1922: 307–318.

Åberg, Kai 2015. These Songs Tell About Our Life, You See. Music, Identity and Gender in Finnish Romani Music. Bern: Peter Lang.

Åberg, Kai & Blomster, Risto 2006. Suomen romanien musiikki. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.

Romska sången i inspelningar och filmer

Kohtalon tiellä. Kaale apo Bolibosko drom -tv-dokumenttisarja. Tekijäryhmä Tapio Ruotsi, Reima Nikkinen, Seppo Isberg, Tapio Hirvonen ja Erkki Saarinen. 1971–1986. Kaale džambena - Suomen mustalaiset laulavat. Toimittaneet Kari Huttunen, Pekka Jalkanen ja Pekka Laaksonen. LXLP 508–509. Love Records & Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki 1972.

Saako laulaa? Suomen mustalaisten perinteitä (Saska Borg ja muita Sysmän romaneita, 1973). Tekijät Risto Hallaste ja Pekka Laaksonen. 1973. Luludžako drom – Finitiko romanengo džambibi kalikos ta ka diives. Suomen romanien lauluja eilen ja tanaan. Toimittanut Raila Halmetoja. OMCD 49. Olarin musiikki, Helsinki 1996.

Könni ja kaaleet – Yhdeksän kohtaamista Suomen mustalaisten kanssa. Toimittanut Risto Blomster. KICD 50. Kansanmusiikki-instituutti, Kaustinen 1998. Indiako drom. Romanimusiikkia Kumpulasta. Toimittanut Raila Halmetoja. KICD78. Kansanmusiikki-instituutti, Kaustinen 2001.

Viser på vandring i Norden. Songs from the Romany people in Finland, Norway and Sweden (Romanikansan lauluja Suomessa, Norjassa ja Ruotsissa). Etnisk Musikklubb 2007.The Songs of the Finnish Kaale. Field recordings among Finnish Roma in 1995–2009. Toimittaneet Kai Aberg ja Risto Blomster. JJVCD-76. Pilfink Records, Joensuu 2009.

Hilja Grönfors & Latšo Džinta. Vanhat helmet. Maailman Musiikin Keskus 2008.

Hilja Grönfors & Latšo Džinta. Kai du za? Minne kuljet? Maailman Musiikin Keskus 2011.

Arkivmaterial

Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran Kansanrunousarkiston äänitekokoelmat. Romaniperinne ja -lauluaineistoja vuodesta 1967 lähtien äänitteinä n. 450 tuntia.

Tampereen yliopiston Kansanperinteen arkisto. Romaniperinne ja -lauluaineistoja vuodesta 1970 lähtien äänitteinä n. 50 tuntia.

Maailman Musiikin Keskus. Romanimusiikkiaineistoja äänitteinä.