Fiolspel från Kaustby

Plats	Kaustby
Ämnesord	musik, folkmusik, folkdanser, folktradition, fiol, spelmän, evenemang, festivaler, hobbyer, bröllop

Utövare och folk som känner till traditionen

Kaustby är en by i Mellersta Österbotten känd såväl i Finland som internationellt för sin musiktradition. Byn har 4 300 invånare. Man kunde rentav hävda att Kaustby för många finländare är liktydigt med folkmusik och folkmusik med Kaustby.

Hundratals Kaustbybor värnar om sin levande tradition av musik och dans med fiolen i centrum. Traditionen sträcker sig också till grannbyarna, särskilt Vetil och Halso.

Spelmanstraditionen i trakten har gått från generation till generation, och tidigare främst förts vidare ur minnet inom familjer och släkter. I trakten finns det flera kända spelmannasläkter med spelmän i flera generationer ända ned till dagens barn.

Tack vare utbildning och undervisning har spridningen av traditionen och antalet utövare av den ökat, och numera får en stor del av entusiasterna lära sig traditionen via Näppäri-verksamhet (se nedan). Åldersfördelningen bland spelarna är jämn över alla åldersklasser. Totalt finns det flera hundra mer eller mindre aktiva musikanter som ägnar sig åt spelmansmusik, och lika många folkdansare. Dessutom finns det i världen ett stort antal amatörer och proffs inom folkmusik och andra musikgenrer, vilka vuxit upp med Kaustbytraditionen.

Vid sidan om fioltraditionen finns det en betydande lokal kanteletradition med tiotals aktiva musikanter. Bröllopskören i Kaustby framför traditionell musik i körarrangemang. Också många andra lokala körer har den här musiken på sin repertoar. Det finns också de som deltar i utövandet av traditionen genom att bland annat tillverka och använda dräkter och andra textilier i anknytning till traditionen, bygga instrument, delta i anordnandet av evenemang och samla in och dokumentera historisk information om traditionen.

Utövande av traditionen

Traditionen utövas naturligtvis i första hand genom att spelas, under de gångna årtiondena och århundradena främst som musik på bröllop eller för dans, numera i lag som övar och uppträder men även hemma, där man kan spela ensam eller tillsammans.

Nästan varje by i Kaustby har ett eget spelmanslag. Också många familjer och släkter har egna lag, och dessutom finns det också andra lag. Totalt finns det 20–30 sammansättningar som uppträder årligen.

Sammansättningarna uppträder lokalt vid olika privata och offentliga evenemang, såsom bröllop, begravningar och andra familjefester, liksom även vid offentliga festligheter och annanstans. Dessutom arrangerar man – och ibland uppstår det utan arrangemang – såväl hemma som i den lokala restaurangen informella sammansättningar med diverse spelmän.

Förutom att fioltraditionen i Kaustby är levande och mångformig, har den stilistiska och speltekniska särdrag som nedärvts under lång tid och anses ge den lokala musiken en distinkt, säregen prägel. Det här dragen handlar bland annat om hur stråken används och notvärden binds samman, om skalor och ornamentala mönster och om harmonin i ackompanjemang. Det finns också variationer mellan enskilda byar och spelmän.

Med tanke på hur de här dragen förmedlas är gemensamma sessioner och den inlärning som där sker på gehör fortfarande mycket viktiga, även om noterna till det mesta inom Kaustbyrepertoaren har skrivits ned redan för årtionden sedan, och de flesta spelmän i dag kan läsa noter.

Utöver musiken är folkdans en mycket livaktig hobby i Kaustby. Dansarna ackompanjeras av musikgrupper som består av unga Kaustbymusikanter. Också dansen purpuri med dess många turer har i Kaustby bevarats levande. Dansen var tidigare vanlig på stora bröllop och har nedärvts från hovdanserna. Den lokala varianten av den avviker på många sätt från varianter som dansas på andra håll.

Speltraditionen och dess betydelse syns på många sätt i vardagen i samhället, till exempel på kommunvapnet, i offentliga konstverk och i olika namn på vägar, ställen, byggnader och företag och till och med på matportioner. En del av den levande, betydelsefulla traditionen är vardagens levande berättelser och hågkomster om musikanterna och deras förehavanden.

Traditionens bakgrund och historia

Den västfinska fiolspelstraditionen, som bevarats exceptionellt dynamisk i Kaustbytrakten, stammar från 250–300 år tillbaka i tiden. Fiolen spred sig bland bondebefolkningen i Sverige och så småningom, under 1600-talet, också på finska sidan om Bottenviken tack vare den rörlighet av människor och seder som bland annat uppkom genom tjärhandeln. Förutom det nya instrumentet kom nya slags melodier, danser och bröllopsmoden.

Den nya fiolmusiken var ungdomens musik, och de tidigaste omnämnandena från Kaustby kan hittas i kyrkorådsprotokoll från senare halvan av 1700-talet, när spelmän hade brutit mot förbudet mot dans på söndagar. En av de första nya danserna var polka, senare bland annat menuett, kadrilj, fransäs och hopp- och siliavals.

Instrumenten, danserna och delvis även melodierna kom ursprungligen från främmande länder och stånd, men bondesamhällets begåvade spelare utvecklade en särpräglad spelstil, ett eget stråk- och ackordbruk och melodi- och rytmbehandling, för vilka det krävdes talang och övning att behärska.

I bondekulturen blev fiolen ett instrument för bröllop, och som sådant en symbol för den stora kulturomvälvningen från runosångens och kantelens tidsålder till de rimmade folksångernas, skillingtryckens och de nya dansernas era.

Bröllopstraditionens blomstringstid i västra Finland inföll på 1700- och 1800-talen. Under stora bröllop som kunde vara hela tre dagar spelade de bästa spelmännen, flera av dem vid samma bröllop, till purpuri med dess många turer och vid ceremonier med spelande som pågick i timmar. Eftersom stora bröllop var sällsynta ordnades också andra dansevenemang. Också vid de stora dansevenemangen som varade flera dagar spelade de bästa spelmännen, medan det vid de mindre evenemangen räckte med en spelman av mer anspråkslös talang än bröllopsspelmännen.

Mot slutet av 1800-talet fick fiolerna ackompanjemang först av piporgel och sedan tramporgel. Detta mångdubblade antalet tonarter man hade tillgång till, men å andra sidan betydde det förlust av dubbelgreppen och användningen av en fri sträng för en ständigt klingande basmelodi. Grunderna till den gamla stilen förblev dock intakta. Purppuripelimannit lade på 1950-talet till kontrabas till sättningen, och sedan dess har fiolerna och en eller flera tramporglar och kontrabasar ingått i den grundläggande sättningen i ett Kaustbylag. Också andra vanliga akustiska instrument används i någon mån, exempelvis gitarr och dragspel. Det finns även en vital kanteletradition i trakten. Melodierna är delvis desamma som fiolmelodierna. Kantelen tros också ha påverkat fiolmelodiernas tonföljder, men det är sällan kantele och fiol spelas samtidigt, troligen åtminstone delvis beroende på ljudligheten.

Längre in på 1900-talet upphörde traditionen med flera dagar långa bröllop i och med moderniseringen, och nyare dansmusik vann terräng. I början av 1950-talet var den gamla, personligt präglade spelstilen något som bara enstaka utövare ännu ägnade sig åt. I Kaustby, där traditionen också annars var mycket levande, lyckades man däremot bevara den genom målmedvetna åtgärder. Bröllopen ersatts bland annat av samkväm i ungdomsföreningen, spelmannatävlingar, oupphörligt spelande i traditionsaktivist Santeri Isokangas kafé och purpuridans i Kaustby ungdomsförening. Kaustisen Purppuripelimannits radioinspelningar gjorde musiken och Kaustby allmänt kända, tills Konsta Jylhäs verk och Kaustby folkmusikfestival blev så populära att de i slutet av 1960-talet blev början på en renässans för folkmusiken. Kaustby blev centrum för den finländska folkmusiken.

Förmedlande av traditionen

Kaustby spelstil, i sin gamla tappning, har framför allt bevarats på grund av att man lär sig den på traditionellt sätt på gehör. Förmedlingen ur minnet genom modellen mästare-gesäll har tryggat bevarandet av såväl den gamla stilen som de hundratals melodierna. Det finns spelmän i alla generationer, och Kaustbys musik lever i många slags sättningar och situationer.

En central faktor för bevarandet av traditionen är det målmedvetna arbete man utfört för att bevara, upprätthålla och utveckla den samt för att stödja och stärka musiken som hobby. Ett resultat av arbetet och ett stöd för det är också att det i Kaustby har uppstått starka och mångsidiga organisationer kring folkmusiken.

Numera förmedlas traditionen genom såväl privat, informellt lärande som instruerad och organiserad undervisning. Näppäri-verksamheten, som inleddes på 1980-talet, är en pedagogisk metod för att lära sig spela utgående från fioltraditionen i Kaustby. Metoden innebär att man introduceras i Kaustbys traditionella melodier genom att börja med det enklaste. Två generationer i Kaustby fioltradition har redan har vuxit upp med Näppäri-metoden. Omkring 40–50 barn och ungdomar deltar kontinuerligt i Näppäri-verksamhet, och små nybörjare strömmar till i jämn takt. Verksamheten har utvidgats och blivit riksomfattande och internationell. Till de centrala principerna hör att gemensamt spelande prioriteras och att spelare i olika åldrar och på olika nivåer spelar tillsammans. För Kaustbybor är det också mycket naturligt att generationer spelar tillsammans i mäster-gesällanda.

Det finns även handledda grupper för vuxna spelmän och purpurientusiaster. I Kaustby ungdomsförenings handledda folkdansgrupper deltar omkring 200 barn och unga. De ackompanjeras i huvudsak av spelmanslag som särskilt spelar traditionella Kaustbymelodier.

En avsevärd del av den handledda verksamheten sker vid medborgarinstitutet.

Höjdpunkten i Kaustbyåret är Kaustby folkmusikfestival i juli. Festivalen grundades 1968. Den är Finlands största folkmusikevenemang och ett av de mest betydande i Europa. Tusentals amatör- och proffsmusikanter från Finland och hela världen deltar i festivalen. För såväl artister som lokalsamhället och publiken utgör Kaustbytraditionen festivalens kärna, och Kaustbygrupperna har varje år tiotals uppträdanden varje dag. Den motivation, synlighet och respons som evenemanget medför är ett centralt element för att traditionen ska förbli levande.

Folkmusikinstitutet (Kansanmusiikki-instituutti), som grundades 1974, främjar folkmusik och folkdans i hela landet, men det har gjort en särskilt betydande insats för att bevara traditionen i området levande, bland annat genom forskning, dokumentering, arkivering och publicering. Institutet ackrediterades 2018 som rådgivande expertorganisation vid Unescos kommitté för tryggande av det immateriella kulturarvet. Tyngdpunkten i dess arbetsfält handlar om gemensamt agerande för att trygga levande immateriella kulturarv. Inom Folkmusikinstitutet verkar landets enda folkmusikgrupp som omfattas av statsandel, Tallari. Under hela sin existens har gruppen samarbetat med spelmansfältet i Kaustby.

Med tanke på livskraften i Kaustbytraditionen har öppenhet och flexibilitet i fråga om förnyelse och förändring varit ett betydande element. En viktig faktor för hela den finska folkmusikens renässans på 1960-taler var att Konsta Jylhä, Wiljami Niittykoski och efter dem flera andra började komponera egna stycken, som tog avstamp i traditionen men bröt dess gränser på ett stilmedvetet sätt. Under de senaste årtiondena har många musiker och grupper som behärskar traditionen och samtidigt, i högre eller lägre grad, skapar nytt utifrån musikarvet tagit steget ut i världen från området. skar spelarna i Kaustby både gammal tradition och skapar även nyare låtar med rötter i traditionen.

Traditionens framtid

Kaustbytraditionens framtid ser positiv ut. Spelmannamusiken i Kaustby är aktiv och organiserad som hobby. Det finns så många utövare i alla åldersklasser att dess kontinuitet är tryggad, liksom även dess utveckling och förnyandet av den. Traditionen bevaras och utvecklas med stöd av den starka och mångsidiga organisationsstrukturen omkring den. Detta inkluderar organiserad hobbyverksamhet, dokumentering och bevarande, utbildning och uppfostran i traditionen och evenemangsverksamhet.

Fioltraditionen i Kaustby och det arbete som gjorts för att hålla den vid liv fick 2015 ett specialomnämnande i den Europeiska Unionens Europa Nostra-kulturarvspris. Fiolmusiken från Kaustby valdes in i förteckningen över levande kulturarv 2018. Våren 2020 gav Finland Unesco sitt förslag på att fiolmusiken från Kaustby ska läggas till på den representativa förteckningen över mänsklighetens immateriella kulturarv. Ett beslut i ärendet väntas i slutet av 2021.