Fiolspel från Kaustby

From Elävä perintö -wiki
Jump to navigation Jump to search
Fiolspel från Kaustby
Plats Kaustinen
Ämnesord musik, folkmusik, folkdanser, folktradition, fiol, spelmän, evenemang, festivaler, hobbyer, bröllop

Utövare och folk som känner till traditionen

Fiolspelmannatraditionen från Kaustby har varit levande i Kaustbysamhället i århundraden och har förts vidare från en generation till nästa genom upplärning från minnet, tidigare huvudsakligen inom familjer och släkter. Tidigare pojkarna, och under de senaste årtiondena också flickorna, lär sig kunskaperna från sina fäder, och orten har flera kända spelmannasläkter som har spelmän i flera generationer ända till dagens barn. I led med utbildning och undervisning har spridningen av traditionen och antalet utövare av den ökats, och numera får en stor del av entusiasterna lära sig traditionen via Näppäri-verksamhet.

Åldersfördelningen bland spelarna är ovanligt jämn över alla åldersklasser. Överallt finns det ett par hundra personer som mer eller mindre aktivt spelar spelmannamusik på en ort med kring 4 300 invånare, och på Kaustby folkmusiksfest uppträder det årligen flera hundra kaustbybor, när man räknar med spelarna, dansarna, körerna och deltagarna i andra uppträdanden. Ute i världen finns det minst tiotals yrkespersoner och aktiva entusiaster av folkmusik och andra musikgrenar som vuxit i Kaustbytraditionen. Traditionen är områdets gemensamma egendom, och som uppträdandenas publik kan man betrakta största delen av socknens och närområdenas befolkning samt besökarna på Kaustby folkmusikfest från runtom i landet och från utlandet.

Traditionen från Kaustby har i någon mån blivit till en del av yrkes- och amatörfolkmusikernas gemensamma melodier. Den är även känd bland de skandinaviska folkmusikerna genom samarbetsprojekt som pågått i årtionden.

Utövande av traditionen

Kaustbys fiolspelstradition utövas naturligtvis i första hand genom att spela, under de gånga årtiondena och århundradena främst som bröllopsmusik, numera som bandverksamhet genom att öva och uppträda men även hemma genom att spela ensam eller tillsammans. Nästan alla byar i Kaustby har ett eget spelmannaband. De vuxna spelarna samlas ihop av den stora gemensamma spelmannaorkestern Aapintuvan pelimannit och barnspelarna av Näppäri-verksamheten. Det berömda Purppuripelimannit fyller 70 år 2016 och fungerar aktivt. Sammansättningarna uppträder i lokala och nationella evenemang och även annanstans. Dessutom arrangerar man – eller det uppstår utan arrangemang – mer informella sammansättningar med varierande spelare såväl hemma som i den lokala restaurangen.

Förutom den levande traditionen och dess mångsidiga variationer har Kaustby fioltradition sina musikaliska särdrag, som har att göra bland annat med användning av stråken, noternas bågar och ornamentik och ackompanjemangets harmonisering. Spelandet har förändrats, men den gamla stilens grunder är sig lika. Kaustby fiolspel låter fortfarande mer ålderdomligt än traditionell musik annanstans i Finland. Till den gamla traditionen hörde ständiga musikaliska variationer, vilket tog sitt uttryck i olika bystilar och personliga stilar och tekniker. På samma sätt baserar sig den nutida spelmannaspelaren på traditionellt uttryck men kan påverkas av de mest diverse influenser.

Den viktigaste orsaken till att spelandet lever till är att spelandet och dess stil fortfarande ärvs, såsom redan i mer än trehundra år, genom att lyssna. Förutom spelandet har Kaustby en mycket stark folkdanshobby, vars särskilda styrka är levande ackompanjemang av grupper av unga kaustbyspelare. Förutom fioltraditionen finns det även på danssidan en särpräglad lokal tradition, dansen purppuri med många delar, som spelades och dansades i traditionella stora bröllop och som härstammar från hovdanser men har utvecklats till en särpräglad lokal variation och bevarats.

En del av den levande och meningsfulla traditionen är även den starka, tidvis nästan legendariska folkloren, som består av berättelser, anekdoter och minnen om spelarna, deras personligheter, deras göranden, prestationer och säganden, saker som hänt dem när de uppträdde eller reste. De berömda spelarna i forna tider är Kaustbys hjältefigurer, vars minne inte har försvunnit till sockenkrönikor utan även lever i vardagsspråk. Också de nutida spelmännen, särskilt de äldre, njuter samhällets tysta respekt. Speltraditionen och stoltheten över den syns i samhällets vardag på många sätt, till exempel i olika namn på vägar, ställen, byggnader och företag ända till matportioner.

Traditionens bakgrund och historia

Kaustbys västfinska fiolspelstradition härstammar från åtminstone 300 år sedan och har bevarats som exceptionellt dynamisk. Fiolspelet spriddes bland bondebefolkningen i Sverige och så småningom också på Finlands sida av Bottenviken under 1600-talet tack vare rörligheten av människor och seder som medfördes via bland annat tjärhandeln. Förutom det nya instrumentet kom nya slags melodier, danser och bröllopsmoden. Den nya fiolmusiken var ungdomsmusik, och de första Kaustbyspelmännen som man känner till namnet hittas i kyrkrådens protokoll från slutet av 1700-talet. Dit hamnade de efter att ha brutit mot förbjudet att spela dansmusik på söndagar. De nya danserna var först polka, senare bland annat menuett, kadrilj, franses och hoppa- och siliavals. Bröllopsceremonierna kulminerade i en ceremoniell kruusupurppuri i många skeden.

Även om bondemelodierna hade likheter med ståndspersonernas, var spelstilarna nästan motsatta. Skillnaden var estetisk och representerade stånds- och bondekulturernas självständiga, starkt avvikande grundkaraktärer. Instrumenten, danserna och delvis även melodierna kom ursprungligen från främmande länder och stånd, men bondesamhällets begåvade spelare utvecklade en särpräglad spelstil, ett eget stråk- och ackordbruk och melodi- och rytmbehandling, vars behärskning krävde talang och övning. I bondekulturen blev fiolen dessutom ett instrument för bröllop, och som sådant var den en symbol för en stor kulturomvälvning när man övergick från runosångens och kantelens tidsålder till slagdängans, skillingstryckens och nya dansers tidsålder. Traditionens blomstringstid i västra Finland var på 1700- och 1800-talen. I stora, upptill tre dagar långa bröllop spelade de bästa spelmännen, flera av dem i samma bröllop, i purppuridanser i många skeden och ceremonier med spelande som pågick i timmar. Eftersom stora bröllop var sällsynta, började man också arrangera andra dansevenemang. Också i de stora, många dagar långa dansevenemangen spelade de bästa spelmännen, medan det i de mindre evenemangen räckte med en spelare som kunde vara mer anspråkslös än bröllopsspelmännen.

Mot slutet av 1800-talet fick fiolerna ackompanjemang av först piporgel och sedan harmon. Detta mångdubblade antal tonarter man hade till sin användning, men å andra sidan tappades bort dubbelgreppen och användning av en fri sträng som en ständigt klingande basmelodi. Spelandet förändrades men den gamla stilens grunder förblev sig lika. Den nutida grundsammansättningen för ett spelmannaband i Kaustby, med två fioler, en harmon och en kontrabas skapades av Purppuripelimannit på 1950-talet.

I början av 1900-talet trängdes traditionen med stora många dagars bröllopsfester undan av modernisationen, och en ny slags musikkultur vann mark från det gamla fiolspelandet. Mot 1950-talet upprätthölls den ålderdomliga, personliga spelstilen av endast enskilda kännare förutom i Kaustby, var bybanden tack vare medvetet återupplivningsarbete bevarades vid liv och vars stil och program avvek från de andras. Det fanns tiotals spelare. Bröllopen ersatts bland annat av ungdomsföreningskvällar, spelmannatävlingar och spelandet som ständigt pågick i traditionsaktivist Santeri Isokangas kafé, och bröllopstraditionen och purppuridansen försvann inte heller totalt. Kaustisen Purppuripelimannits radioinspelningar lyfte fram musiken och Kaustby i det allmänna medvetandet, tills populariteten hos Konsta Jylhäs egna verk och Kaustby folkmusiksfest i slutet av 1960-talet startade en folkmusiksrenässans som fortfarande pågår. Kaustby blev centern för finländsk folkmusik.

Förmedlande av traditionen

Kaustby spelstil, som lever kvar som ålderdomlig, har bevarats framför allt på grund av att man lär den sig på traditionellt sätt genom att lyssna. Förmedlingen i minnet genom mästare–gesäll-modellen har tryggat bevarandet av såväl den gamla stilen som de hundratals melodierna. Det finns spelare i alla generationer, och Kaustbys musik lever i många slags sammansättningar och situationer.

En central faktor för bevarandet av traditionen är det målmedvetna arbetet man utfört för att bevara den, upprätthålla och utveckla den samt stödja och stärka musikhobbyn. Som resultat av arbetet och som dess stöd har det också uppstått starka och mångsidiga organisationer kring folkmusiken.

På grund av omfattningen och kvaliteten hos fiolspelandet i Kaustby var det nästan självklart att den internationella folkmusikfesten 1968 startades just i Kaustby. Den blev snabbt en förebild för tiotals, till och med hundratals lokala fester som uppstod under de följande åren och årtionden, och å andra sidan en internationell framgång. Kaustby folkmusikfest är Finlands största folkmusikevenemang och ett av de mest betydande i Europa. Festen är det primära forumet för att lyfta fram traditionen, och Kaustby tradition är kärnan i festens identitet i såväl uppträdarnas, samhällets och publikens ögon. Grupperna i Kaustby har hundratals uppträdanden på festen årligen.

Folkmusikinstitutet som grundades 1974 har riksomfattande verksamhet men dess tyngdpunkt är att bevara och arkivera Kaustby tradition och producera publikationer om den. Det enda folkmusikbandet i landet som omfattas av statsandel är Tallari. Dess programurval består av grundlig undersökning och kännedom av lokala stilar och repertoarer.

Näppäri-verksamheten, som började på 1980-talet, är folkmusiksbaserad spelundervisningspedagogik. Grunden till programurvalet utgörs av den lokala traditionen, och redan två generationer av fortsättare till Kaustby fioltraditionen har vuxit i Näppäri. I de centrala principerna ingår att gemensamt spelande prioriteras och att spelare i olika åldrar och på olika nivåer spelar tillsammans. Överallt går det mycket naturligt för kaustbybor att generationer spelar tillsammans i mästare-gesällandan. I Näppäri deltar hela tiden 40–50 barn och ungdomar, och små nybörjare kommer med jämnt och ständigt. Verksamheten har utvidgats och blivit riksomfattande och internationell.

Kaustby ungdomsförening arrangerar folkdansverksamhet och även Kaustby spelmannaförening är en aktiv aktör. En betydlig del av verksamheten sker i medborgarinstitutets studiecirklar.

Den mest betydande faktorn för folkmusikens uppgång på 1960-taler var att Konsta Jylhä, Wiljami Niittykoski med flera började komponera egna stycken, som hade sina rötter i traditionen men bröt dess gränser på ett stilmedvetet sätt. Nuförtiden skapar till exempel sådana band och komponerare i eller från Kaustby som JPP, Frigg, Ville Kangas, Ville Ojanen och Häävi modern folkmusik som baserar sig på traditionen. Också för Näppäri komponeras det ny folkmusik utifrån det gamla soundet. På så sätt behärskar spelarna i Kaustby både gammal tradition och skapar även nyare låtar med rötter i traditionen.

Traditionens framtid

Kaustbytraditionens framtid ser stark ut. Spelmannamusikhobbyn i Kaustby är aktiv och organiserad. Det finns så många utövare i alla åldersklasser att dess kontinuitet är tryggad, både utvecklingen och förnyandet av traditionen. Traditionen bevaras och utvecklas med stöd av den starka och mångsidiga organisationsstrukturen omkring den. Detta omfattar såväl den organiserade hobbyverksamheten, dokumenteringen och bevarandet, utbildningen och uppfostran av traditionen som evenemangsverksamheten. Organisationerna fungerar bra och har en stabil ekonomisk situation. Bland de unga spelarna i Kaustby finns det ständigt nya individer och grupper som skapar ny musik med rötter i traditionen.

Fioltraditionen i Kaustby och det arbete som gjorts för att hålla den vid liv fick 2015 ett specialomnämnande i den Europeiska Unionens Europa Nostra-kulturarvspris. Det var första gången kulturarvspriset utdelades inom det immateriella kulturarvet.

Aktör som står bakom förslaget

Pro Kaustinen ry / Kaustisen kansanmusiikkijuhlat

Kansanmusiikki-instituutti

Kaustisen Näppärit ry

Kaustisen pelimanniyhdistys

Kaustisen nuorisoseura

Suomen Kansanmusiikkiliitto

Kaustisen kunta

Källor och länkar till andra informationskällor

Videor

JPP & Antti Savilampi 2013. Yökatrilli in Kaustinen 2013. YouTube-video.

Lindfors, Jukka 2006. Kaustinen oli takuuvarma pelimannipitäjä. Yle Elävä Arkisto. Niilo Ihamäen selostus Kaustiselta vuodelta 1957.

Lindfors, Jukka 2006. Konsta Jylhän parhaat. Yle Elävä Arkisto. Konsta Jylhän esityksiä vuosilta 1964-1971.

Lindfors, Jukka 2006. Heikki Laitinen ja Kankaan pelimannit. Yle Elävä Arkisto. Heikki Laitisen esityksiä ja haastattelu vuodelta 1979.

Näppärit 2015. Raaliaali. YouTube-video.

Inspelningar

Eri artisteja 1977. Kaustinen, pelimannien pitäjä -levyn kansitekstit. RCA PL40049/Kansanmusiikki-instituutti 4–5.

Web-sidor

Tallari-yhtye

Litteratur

Asplund, Anneli & al. 2006. Kansanmusiikki. Suomen musiikin historia. Helsinki: WSOY.

Helistö, Paavo 1997. Konsta Jylhän, pelimannin ja kansansäveltäjän tarina. Kaustinen: Kansanmusiikki-instituutti.

Huntus, Antti & Järvelä, Mauno 2014. Näppäripedagogiikka. Kaustinen: Kansanmusiikki-instituutti.

Määttälä, Viljo S. 2005. Kaustisella kivetkin soi. Kaustinen: Kansanmusiikki-instituutti.