Kortspelet Skruv

Plats	Finland
Ämnesord	skruv, kortspel, målning, spelform, partner, sticktagning

Utövare och folk som känner till traditionen

Skruv är ett kortspel för fyra personer som endast spelas i Finland och såsom bridge baseras på det engelska kortspelet whist. Den första tryckta skruvguiden kom ut i Finland för ungefär 120 år sedan, 1895.

Efter att korten har delats ut är skruvspelet i gång. Bild: Helsingin Suomalainen Klubi.

Nuförtiden spelas skruv på klubbar i Helsingfors, Kuopio och S:t Michel samt i Fredrikshamn och Valkeakoski. På Helsingin Suomalainen Klubi (Finska klubben i Helsingfors) har spelet spelats ända sedan klubben grundades (1876) och traditionen lever starkt vidare.

Helsingin Suomalainen Klubi har arrangerat utbildningar (Skruuviakatemia) varje år från 2012 och därför har antalet aktiva spelare ökat till nästan femtio. Också i Kuopio, S:t Michel och Fredrikshamn arrangeras aktivt utbildning för nya spelare. Till den riksomfattande skruvgemenskapen hör gemensamma spelturneringar, i vilka ingår Helsingin Suomalainen Klubis traditionella Toro-turnering, Puijo-turneringen i Kuopio, Marskiturneringen i S:t Michel och Finlands mästerskapstävling i skruv. I de ovan nämnda städerna spelas skruv varje vecka i grupper av fyra spelare; till exempel har Helsingin Suomalainen Klubi åtta fyra personers grupper som spelar en gång i veckan. Förutom de nästan hundra aktiva veckospelarna spelas skruv i familjer. Det totala antalet skruvspelare i Finland är flera hundra.

Utövande av traditionen

Skruv är ett sticktagningsspel som spelas i en grupp av fyra personer med en vanlig kortlek på 52 kort. Spelare som sitter mittemot varandra bildar ett par, och varje spelare är i sin tur par med alla andra. Skruv har tre olika spelformer (startspel, örnar och bolsjevik) och fyra olika spelarter (trumf, sang, bjuden misär och passmisär). Efter att korten har delats ut börjar budgivningsrundorna, under vilka spelarna skildrar korten i sin hand enligt överenskomna regler och försöker hitta det bästa möjliga slutliga åtagandet.

I startspel delas fyra kort ut på bordet med bildsidan nedåt och spelarna måste bjuda utan att känna till sina slutgiltiga kort. I örnar finns inga kort mitt på bordet, och i den lägsta budgivningen lovar spelaren att ta antingen 12 stick (trumf och sang) eller endast ett stick (misär). Om ingen av spelarna bjuder under den första rundan i startspel eller örnar, spelas en passmisär. Passmisär kan inte bjudas separat. I ett trumfspel finns det en trumffärg som bestämts genom budgivningen. I sang finns inte trumf utan sticket vinns av det högsta kortet i den spelade färgen. I misär undviker spelaren att ta stick och matar sina ess till motståndarnas stick.

Varje budgivning ska vara högre än den föregående antingen till spelarten eller till stickantalet. Spelets nivå beskrivs med ett nummer mellan 1–7. Både i trumf- och sangspel beskriver numret hur många stick över sex stick spelarparten lovar att få (till exempel 5 ruter lovar att spelarna tar minst 11 stick). I misär handlar det på motsvarande sätt om hur många stick under sju stick spelarparten högst ska ta (till exempel 5 misärer lovar att spelarna tar högst två stick).

Bolsjevik är en spelform där en spelare spelar mot alla andra och lovar att inte ta ett enda stick medan de andra spelarna försöker få motståndaren att misslyckas i sitt åtagande. Bolsjevik spelas vanligtvis endast när alla spelare vill det.

Varje spelare spelar i sin tur som par med alla andra genom en session som innehåller fyra startspel, fyra örnar och, om man så vill, en bolsjevik för varje spelare. När dessa utdelningar har spelats, byter spelarna platser. På så sätt omfattar spelhelheten eller spelet tre sessioner eller sammanlagt 24 utdelningar, om bolsjeviken inte spelas.

Skruv är ett mycket socialt spel. Alla spelare fungerar som varandras partner och motståndare, och på så sätt uppstår och bevaras det en bra gemenskapsanda mellan spelarna. Till skruvbordet hör humor, glatt skratt och livlig diskussion – men kortens valör skildras och utdelningarna spelas strängt i enlighet med de överenskomna reglerna.

Traditionens bakgrund och historia

Skruv är i sin mångsidighet ett utmanande och spännande fyra personers sticktagningsspel som spelas med växlande par. Spelets ursprungliga form vint (= skruv på ryska) utvecklades i slutet av 1800-talet i Ryssland som en korsning mellan det engelska spelet whist och spelet preferens som var populärt i Ryssland. Samtidigt utvecklades bridge från whist. Det spelas med fasta par.

Vint var på 1870-talet ett tämligen populärt sticktagningsspel i S:t Petersburg. De första reglerna publicerades 1878. Spelet vann troligen redan då mark i det autonoma storfurstendömet Finland, dit det kom troligen med de finländska officerarna som tjänstgjorde i den kejserliga ryska armén. Vint torde inte längre spelas i Ryssland.

Finländare utvecklade vint till ett nytt spel som de kallade för skruv och som är ett unikt spel som endast spelas i Finland. Den första skruvguiden trycktes i Åbo 1895 (”Regler för skruf-whist”). Den första finskspråkiga skruvguiden kom ut 1903 (G. Ronelius: Opas ”skruf whist” (osto)peliin aloitteleville). Under spelets utveckling blev de viktigaste skillnaderna gentemot bridge misärspelen och kortbyten. Dessutom sätts ingen spelare i skruv undan för en utdelning, vilket sker i bridge, där en spelare vilar under utdelningen. Skruv har utvecklats till ett mångsidigt spel där det väsentliga är risktagning och riskkontroll. I bridge betonas spelets utvecklade budgivningssystem och kontroll av statistiska sannolikheter.

Skruv utvecklades i Finland på 1890-talet så att varje spelare delades 12 kort och fyra kort lämnades mitt på bordet. När buden i spelet gick allt högre under budgivningen – likt en skruv som dras åt – fick spelaren som gett det högsta budet till sist ta korten i mitten. Först gav spelaren ett kort till de andra spelarna, så att varje spelare hade 13 kort i sin hand. Snart utvecklades kortgivningen så att spelaren som tagit korten i mitten gav fyra kort till sin partner, som i sin tur gav ett kort till de andra spelarna.

Buden och den information som erhållits från kortbyten skapar huvudspelarna förutsättningar att höja det slutgiltiga spelåtagandet till en hög nivå. Tidigt på 1900-talet ökade spelarterna i skruv med passmisär, där spelaren försöker undvika att ta stick och strävar efter att spela essen i motståndarens stick. Samtidigt uppstod örnar som en ny spelform. Här ska spelaren redan i sitt första bud lova att ta minst 12 stick. Bjuden misär började först spelas på 1920-talet, och efter det uppstod även bolsjevik som den tredje spelformen. I bolsjevik spelar en spelare mot de andra och lovar att inte ta ett enda stick.

Det har under årtionden en betydande utveckling i reglerna för skruv – särskilt när det gäller poängsättningen samt medel för informationsutbyte om kortbyten. Under det andra världskriget kom det ut två anvisningsböcker som skrivits av pseudonymer: först Skruuviopas (O.L. 1942) och sedan Uusi täydellinen skruuvipelin ohjekirja (E.N. Maalari 1944). Senare, på 1950-talet, utvecklades en tydligare poängsättning på Helsingin Suomalainen Klubi.

Skruv har under sin historia blivit ett unikt finländskt taktikspel som utvecklar spelarens minne och observations- och slutledningsförmåga. På Helsingin Suomalainen Klubi har skruv spelats ända sedan klubben grundades. Den mest berömda spelaren var arkiater Arvo Ylppö, som fortfarande spelade i klubbens Ylppö-kabinett när han var ett hundra år gammal. Författaren Minna Canth var i sin tid en aktiv skruvspelare på Kuopion Klubi.

Förmedlande av traditionen

Helsingin Suomalainen Klubi har från 2012 årligen arrangerat utbildning i form av skruvakademin under ledning av Kari Bergholm och Jaakko Karvonen samt klubbens erfarna spelare. Också i Kuopio, S:t Michel och Fredrikshamn har aktiv utbildning för nya spelare arrangerats. Från 2016 ordnar Helsingin Suomalainen Klubi skruvakademievenemang även utanför Helsingfors – först i Fredrikshamn och sedan också i Kuopio och S:t Michel. Med de gemensamma evenemangen såväl i hemlandet (bland annat Helsingin Suomalainen Klubis skruvevenemang varje månad) som utomlands (bland annat skruvturneringen i Tallinn och Gardalägret i Italien) vill man öka nya spelares spelkunskaper och -erfarenheter.

Konsten att spela skruv och spelets utveckling har aktivt understötts med guideböcker också på 2000-talet. Hannu Taskinen publicerade boken Skruuvi 2004. Den skildrar bland annat spelets nyaste poängsättningssystem, som utvecklades av spelarna på Suomalainen Klubi redan på 1950-talet. Boken har dock inte cirkulerat i större utsträckning. Kari Bergholm redigerade boken Skruuviopas (Helsingin Suomalainen Klubi, 2013), som systematiskt och mycket åskådligt skildrar spelets moderna form – dess regler, spelformer och spelsätt – och ger nya spelare anvisningar om nuvarande praxis och strategier. Denna bok är en utmärkt guide för nya spelare. Helsingin Suomalainen Klubi utarbetade under år 2016 en ännu mer fullständig guidebok i skruv (”Skruuvin käsikirja”) och en engelskspråkig version av den (”Handbook of Skruuvi – the Finnish Whist–Bridge”); dessa verk presenterades 27.10.2016.

Traditionens framtid

Det är inte känt hur många aktiva skruvspelare det fanns för 30–70 år sedan, men på de ovan beskrivna sätten – nya guideböcker, årliga utbildningsevenemang (bland annat skruvakademierna) och de olika städernas gemensamma evenemang – torde antalet aktiva spelare ha mångdubblats. Enbart på Helsingin Suomalainen Klubi spelar ca 50 personer skruv regelbundet varje vecka. Antalet aktiva spelare utanför huvudstadsregionen är i samma storleksklass. Det totala antalet aktiva spelare och personer som spelar inom familjen är flera hundra i Finland. Det är ytterst glädjande att det bland de nya spelarna finns många från den yngre generationen och från olika yrkesgrupper.

Det nuvarande regelbundna och delvis utvidgade utbudet av utbildningsevenemang torde garantera en ljus framtid för skruv och bevara detta unika finländska kortspel för de kommande generationerna. En ny handbok i skruv utarbetas både på finska och på engelska. Tiden får visa om intresset för detta unika finländska kortspel kan väckas också utanför vårt lands gränser.