Kunskaper kring den finska hästen

Plats	Finland
Ämnesord	ursprungsras, universalhäst, hästmannaskap, travsport, ridning, hästhobby, terapihäst

Utövare och folk som känner till traditionen

Den finska hästen har varit en viktig del av samhället och en betydelsefull tryggare av nationalekonomin. Förutom ekonomiska värden förknippas den finska hästen även med starka kulturella värden. I Finland finns kunskaperna och informationen om hur finska hästar ska födas upp. Denna kompetens, alltså hästmannaskap, har uppstått under en lång gemensam historia mellan hästen och människan.

Det finns ungefär 1 500 uppfödare av finska hästar. De har bäst kännedom om avelshingstarnas och -stonas stamtavlor och prestationer. Största delen av uppfödarna siktar på att producera hästar som har framgång i travsporten, men även uppfödning av ridhästar har ökat. Det finns sammanlagt cirka 15 000 ägare av finska hästar. Bland de som dagligen sysslar med den finska hästen finns hästskötare, travtränare, ryttare, socialpedagoger och turistföretag. Också hovslagare och veterinärer samt publiken i hästevenemangen känner till den finska hästen. Till exempel i Finlands största årliga travevenemang, Kungstravet för finska hästar, når antalet besökare 50 000.

För att bevara och förbättra den finska hästens ställning har det grundats fyra föreningar sedan början av 1970-talet: Suomenratsut ry, Suomenhevosliitto ry, Suomen Työhevosseura ry och Suomen Pienhevosyhdistys ry. Föreningarnas syfte är att öka uppskattningen av de finska hästarnas olika användningsändamål och trygga bevarandet av släktlinjerna. Också synligheten i medierna har ökat tack vare de sociala medierna. Samtidigt kan man ge nya hästägare viktig forskningsdata om hästskötsel och hästarnas välmående. Den finska hästen har betydande anknytningar till konst, musik och litteratur ända sedan Kalevala. Sångaren-låtskrivaren Suonna Kononens låt Suomenhevonen från 2005 betonar berättande det intima förhållandet mellan människan och hästen: Var vore vi utan dig – vår vän, den finska hästen.

Utövande av traditionen

Den finska hästen är en mångsidig universalhäst och en av de snabbaste i världen i sin travsportsserie. Den används också för ridning i alla grenar, såsom banhoppning, dressyrridning, fälttävlan och distansritt samt i körning och voltige. De finska hästarna är populära både som lektionshästar i ridskolor och i olika sorts körningar. Människans psykiska och fysiska kondition och välbefinnande i samband med partnerskapet med den finska hästen har särskilt blivit till ett modernt fenomen.

Dessutom upprätthåller traditionsföreningar den finska hästens särskilda kunskaper i arbetskörning och som arméhästar och samtidigt också kuskarnas hästmannaskapskunskaper. En liten yrkeskår kör ut träd vid gallring av ung skog och i känsliga parkskogar, eftersom hästar kan röra sig i skogen utan att lämna spår. Också till alla dessa hör ett stort antal olika färdigheter och kunskaper, som förmedlas från generation till generation i olika miljöer med yrkesmänniskor och entusiaster. Finskhästföl får lära sig att bli körda med tyglar redan som ettåringar. Också ridhästarna får först lära sig att bli körda och sedan övergår de till ritt när de blir äldre. Många finländska ryttare som nått internationell framgång har börjat sin rittkarriär med finska hästar.

Traditionens bakgrund och historia

Den finska hästen är den enda hästrasen som ursprungligen utvecklats i Finland. Motsvarigheter till det finska ordet för häst, hepo, hevonen, förekommer i alla östersjöfinska språk, vilket också tyder på att hästen redan på bronsåldern varit känd bland finska släktfolk. Den finska hästen utvecklades till en egen ras under ett par hundra år – den väckande nationalkänslan på 1890-talet var startpunkten för att den finska hästen började avlas som en rent finländsk hästras. Under sin kända historia har den finska hästen ärftligt anpassats till och avlats för omständigheterna i vårt land och människornas behov. Den finska hästens uppgifter har varierat mellan körhäst och soldathäst, mellan arbetshäst och travhäst.

På sent som för 50 år sedan behövdes den finska hästen i varje hus för livsmedel- och näringsproduktion. Jord- och skogsbruket behövde enorma mängder av hästkraft ända till 1950-talet, och skogsarbeten ensamma sysselsatte 100 000 hästar. Antalet finska hästar nådde då kulmen, sammanlagt fler än 400 000 individer. Under ett hundra år har den finska hästen upplevt arbetshästarnas tidsålder, vinter- och fortsättningskrigets svåra tider och hästsportens uppgång.

Hästekonomins stora omvälvning skedde på 1960-talet, då både armén och jord- och skogsbruket motoriserades och avstod från hästar. I stället ökade trav- och ridsport starkt i popularitet. Rasens stambok grundades 1907, då rasen började avlas som arbets- och universalhäst. Till en början skrevs hästar in i stamboken utgående från en exteriörbedömning, men på 1920-talet började man även använda sig av prestationsprov. Hästens talang som travare det gällde farten, uthålligheten och karaktären var också högt uppskattade egenskaper bland många hästuppfödare när de valde avelsdjur.

Den finska hästens travtävlingsresultat har antecknats från 1862. Modern registrering inleddes 1971. Den finska hästen avlas i fyra avelsriktningar: travhäst, arbetshäst, ridhäst och småhäst. Numera finns det kring 20 000 finska hästar och åldersklassernas storlek har varit kring 1000 föl per år. Ungefär en fjärdedel av det totala antalet hästar i Finland är finska hästar.

Från 1960-talet har hästimport från andra länder ständigt ökat. Flest finns det amerikanska varmblodstravhästar. Det har importerats tusentals ridhästar och ponnyer från de flesta europeiska länder samt några mer sällsynta hovdjur som representerar 80 raser. Dessa importhästar har mestadels avlats för ett användningsändamål, i motsats till den finska hästen, som har avlats som en mångsidig universalhäst som kan göra allt.

Förmedlande av traditionen

Förr var hästen människans arbetspar. Då utvecklades kunskaperna i att läsa hästen och dess beteende och människans förhållande till hästen stärktes. Förr kom småflickorna och -pojkarna in i hästarnas värld genom att göra stallarbeten i ridstall, men nuförtiden är hästen jämförbar med en hobbyutrustning, som väntar på sin ryttare färdigt sadlad.

Man lär sig hästmannaskapskunskaper endast genom att vara med hästar. Naturligast sker det genom hästuppfödning, när man känner till hästens bakgrund och är med i fölets liv från den första stunden. Dagliga konsekventa handlingar väcker fölets förtroende för människan. Den finska hästen har antecknats i FAO:s (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) och den Europeiska Unionens förteckning över ursprungsraser. Den finska hästen fick 2007 från kulturministern hedersnamnet nationalhäst och en egen flaggdag 6.9. som är stambokens grundningsdag. Det har till och med konstaterats att den finska hästen är en av nationens centrala symboler och dess historia är nästan identisk med hela folkets överlevnadshistoria.

Den finska hästens register och ursprungliga stambok upprätthålls av Finlands Hippos rf, som är en EU-godkänd hästavelsorganisation och ett centralförbund för travsport. Hästorganisationerna (såsom regionala hästavelförbund, som har varit verksamma från 1905) stöder och belönar personer som arbetar för den finska hästens förmån. Från statens totoutfall betalas uppfödar-, kvalitets- och tävlingspriser. Till exempel 2001 började man ur totoutfallet betala ut så kallade utbildningsstartpriser för att förbättra situationen i travtävlingar. Antalet finska hästar som deltog i provstarter fyrdubblades genast jämfört med föregående år. Ökningen av travtävlingspriser och ursprungsrasbistånden har varit de snabbaste åtgärderna för att få ett uppsving i utvecklingen.

Traditionens framtid

Den finska hästens framtid är full av möjligheter. Bra hästar intresserar alltid särskilt den stora publiken. Den finska hästen har alltid svarat på de rådande tidernas utmaningar. Antalet avelsston har nu på 2010-talet understigit den kritiska gränsen på 2 000 ston. Om antalet fortsätter att gå ner, blir det svårare att välja avelsdjur och avelns framskridande fördröjs. Under svåra tider har amatöruppfödare upprätthållit uppfödningsverksamheten. De siktar närmast på att föda upp föl för eget bruk och förnya sin avelsstam. Hästuppfödning skapar en positiv spiral inom branschen: den ökar kännedomen om hästar och värdefulla hästmannaskapskunskaper, som i sin tur producerar topphästar, som sedan ökar hästens popularitet hos allmänheten och allt större priser. Stöd till andra användningsändamål såsom rittbruk minskar utrotningshotet mot den finska hästen, särskilt om den finska hästens ställning inom travsport fortfarande försvagas. Därför är all verksamhet för vår nationalhäst ytterst viktig för dess framtid. Den finska hästens förnyade varumärke bildas av orden: individuell, sportig, finsk – hela folkets häst.