Magisterpromovering

Elävän perinnön wikiluettelosta

Statsvetenskapligas promotion 2016.

Magisterpromovering
Plats Finland
Ämnesord universitet, promoveringar

Utövare och folk som känner till traditionen

Promotion är en akademisk fest som härrör från medeltiden, där personer som tagit magisterexamen och doktorerat under festliga omständigheter firar sin examen. Genom att delta i promotionen – och enbart på det sättet – får de rätten att använda symboler av sin akademiska examen: magisterkrans och -ring eller doktorshatt och -värja. Vid största delen av finländska universitet och i flera utländska universitet ordnas det endast promotioner för doktorer, men vid fyra finländska universitet promoveras det även magistrar. Deras promotioner är då gemensamma magister- och doktorspromoveringar, men det är just magistrarnas deltagande som gör dem till ett internationellt unikt fenomen: magistrar promoveras inte någon annanstans i världen.

Magistrar promoveras vid Helsingfors och Jyväskylä universitet, vid Aalto-universitetet och vid Konstuniversitetet. Vid Helsingfors universitet ordnar tre fakulteter – filosofiska, statsvetenskapliga och agrikultur-forstvetenskapliga – var sin egen magisterpromovering (den filosofiska fakulteten består av den humanistiska, matematisk-naturvetenskapliga, farmaceutiska, bio- och miljövetenskapliga samt pedagogiska fakulteten. De övriga fakulteterna vid Helsingfors universitet promoverar endast doktorer. Vid Aalto-universitetet ordnar de tekniska högskolorna en gemensam promovering, Handelshögskolan sin egen och Högskolan för konst och design sin egen. Vid Jyväskylä universitet ordnar alla fakulteter en gemensam promovering, och Konstuniversitetets första alla akademiers gemensamma promovering ordnas våren 2018.

I promoveringen kan alla de som utexamineras före promoveringen från den fakultet som ordnar den delta – de kallas för promovender. En av magisterspromovenderna utväljs till den första hedersplatsen som primusmagister och en annan till den andra hedersplatsen som ultimusmagister, och på motsvarande sätt väljs primus- och ultimusdoktorer. Särskilt magisterpromovenderna har vanligtvis ett stort ansvar i att arrangera magisterpromotionen: till exempel i Helsingfors universitets magisterpromotioner ansvarar promotionskommittén för arrangemangen för promotionen i minsta detaljer nästan helt utan fakultetens hjälp. Kommitténs ordförande kallas för gratist eller gratista.

Förutom de unga magistrarna och doktorerna promoveras också jubelmagistrar och -doktorer samt hedersdoktorer. Jubelmagistrar och -doktorer har promoverats i en promotion som ordnades 50 år tidigare och vars minnen de får återuppleva som jubelpromovender. Hedersdoktorer i sin tur är särskilt meriterade personer som universitetet eller fakulteten kallar in för att hedra dem med doktorstiteln.

Förutom promovenderna deltar även andra gäster särskilt från universitetet och fakulteten samt promovendernas följeslagare i promotionen. Magisterpromovendens följeslagare kallas för kransbindare, eftersom han eller hon binder en krans av lagerlöv för magisterspromovenden. Doktorpromovendens följeslagare kallas för svärdslipare. För varje magisterpromotion väljs också en allmän kransbindare, som ansvarar för att binda kransar för promovender som saknar följeslagare. Den allmänna kransbindaren band ursprungligen alla magisterpromovenders kransar, men när magisterpromovenderna ökade i antal har denna uppgift blivit alltmer ceremoniell.

Lagerkransar binds i den statsvetenskapliga fakultetens promotion vid Helsingfors universitet 2006. Lagerkransen är en segersymbol som härstammar från det Romerska riket. Den symboliserar färdigställandet av studierna. Bild: Veikko Somerpuro.

Från universitetets sida deltar särskilt promotorn, ceremonimästaren och övermarskalken, som kallas för officianter, i arrangemangen. Promotorn viger eller promoverar promovenderna i promotionsakten, ceremonimästaren överser evenemangets ceremonier och övermarskalken koordinerar marskalkarnas arbete. Särskilt för promotionsakten är också universitetets vaktmästare viktiga, eftersom de för sin del ansvarar för arrangemangen för akten och deltar i processioner som pedeller.

Till viktiga kännare av promotionstradition hör också studentmarskalkarna. Marskalkarna är representanter av nationer eller andra studentorganisationer som i promotionsakten fungerar som dekorativa element och hjälper genom att till exempel vägleda gäster. Många marskalkar deltar efter sin utexaminering i promotionskommittén och arrangerar även sin egen promotion. Det är vanligt att kännare av promotionstraditionen har olika roller i arrangemangen för flera promotioner.

I den största promotionen, den filosofiska fakultetens promotion vid Helsingfors universitet, deltar sammanlagt över 1 000 personer.

Utövande av traditionen

Magisterpromotionen ordnas beroende på universitet och fakultet med 2–10 års mellanrum. Den är alltid förknippad med festligheter under flera dagar samt en enorm mängd genomtänkta detaljer och symbolik, varav många betonar bildning och kultur. I det följande koncentrerar vi på att skildra promotionerna vid Helsingfors universitet – vid de andra universiteten är traditionen i stort sett likadan men skiljer sig för vissa delar från det nedan beskrivna.

Dans i den agrikultur-forstvetenskapliga fakultetens promotion vid Helsingfors universitet 2002. På bilden dansas Maccaroni, en dans som framskrider i ett tåg och slutar med en stor spiral. Här leds dansen av en marskalk från Egentliga Finlands nation, som visar takten med sin rapir, en sångledningsvärja som givits av Korp! Rotalia-organisationen i Tartu. Fotograf: Eero Roine.

Magisterpromotionernas festligheter börjar på Flora dagen 13.5. när den allmänna kransbindaren väljs i magisterpromovendernas möte som hålls på latin. Den allmänna kransbindaren är ett barn till någon av universitetets professorer eller andra viktiga figurer vid universitetet, och promovenderna vill med valet hedra professorn i fråga. Valet följs av friandet av den allmänna kransbindaren, och när den sistnämnda gett sitt samtycke övergår man i en procession till Gumtäkts äng där man minns hur Vårt land presenterades för första gången. Till slut avnjutes en festmåltid med tal.

Den egentliga promotionen varar i tre dagar vid månadsskiftet maj–juni. Klädreglerna för den är mycket noggranna, och i största delen av evenemangen används frack och aftonklänning. På den första dagen, som är en torsdag, förbereder man sig för promotionsakten genom att binda magisterpromovendernas lagerkransar och symboliskt slipa doktorernas värjor. Kvällen avslutas med en kransbindnings- och svärdslipningsmiddag, med tal i regel på finska och svenska. Talen förbereds på flera språk och kan handla till exempel om talarens vetenskapsområde eller någon samhällsfråga och de är en väsentlig del av promotionstraditionen.

På mellandagen, som är en fredag, sker promotionens huvudevenemang, promotionsakten, som arrangeras i universitetets festsal. Akten är som ett övat skådespel där promovenderna vigs till magistrar och doktorer enligt en noggrann koreografi och de får symboler för sin avlagda examen. Först kommer promovenderna, deras följeslagare och universitetets representanter till salen i omsorgsfullt ordnade processioner. Efter promotorns tal ställs primusmagistern och -doktorn en fråga om deras läroämne som de måste svara på. När svaret har godkänts, kan promoveringen börja. Promovenderna går enligt en noggrann koreografi var i sin tur till parnasson för att motta sina akademiska symboler: promotorn trycker ned lagerkransarna på magistrarnas huvuden och de gyllene magisterringarna på deras fingrar samt ger doktorerna sina värjor och doktorshattar. Under promoveringen spelas inhemsk klassisk musik som standard. Musiken spelar en viktig roll i akten: det traditionella programmet innehåller åtminstone Promotionsmarsch och Andante Festivo av Sibelius. Ofta beställas dessutom nya komponeringar (enligt traditionen en promotionskantat), som har premiär under promotionsakten.

Promotionsakten avslutas med ultimusmagisterns tal till fosterlandet, varefter processionen går från festsalen till Domkyrkan för en promotionsgudtjänst eller alternativt till ett konfessionslöst evenemang. På fredagskvällen åtnjutes promotionsmiddagen, där de specialbeställda promotionsdikterna framställs (ofta en dikt på finska och en på svenska) eller annat konstnärligt program som beställts särskilt för evenemanget. På promotionsmiddagar hålls återigen tal. Det viktigaste är talet till universitetet som rektorn svarar på.

Den tredje dagen, som är en lördag, börjar med en utflykt, som ofta är en seglats till någon ö i närheten eller en runda framför Helsingfors. Utflykten är det minst formella evenemanget av promotionen och under den avnjuts också en lunch. Lördagen och hela promotionen avslutas med en bal på Gamla studenthuset, där man dansar traditionella akademiska festdanser samt bland annat en omsorgsfullt övad magistersfranses. I balen ingår också många andra etablerade element, såsom att hedra de centrala figurerna i promotionen genom att bära dem i en bärstol. Efter balen organiseras en nattlig procession som går längs centrums gator och parker. På vägen stannar man vid statyer för att hålla tal och sjunga traditionella studentsångar. När morgonen gryr avslutas processionen med ett tal till den uppgående solen, beroende på fakulteten antingen på Senatstorget eller på Observatorieberget.

De nypromoverade kvinnliga magistrarna bär jubelmagister Jorma Ahvenainen i en bärstol på Gamla studenthuset i den filosofiska fakultetens promotion vid Helsingfors universitet 2007. Bild: Jakke Nikkarinen.

Traditionens bakgrund och historia

Magisterpromotionerna har bevarats som en del av universitetstraditionen genom århundraden med förändringar och anpassningar. Promotionerna föddes på medeltiden: i Bologna och Paris firades promotioner redan på 1200-talet. Finlands promotionstradition började tidigt när den första promotionen i den filosofiska fakulteten arrangerades år 1643, endast tre år efter att Akademien i Åbo grundades. Traditionen har sedan dess pågått nästan oavbrutet och spridits till andra fakulteter och universitet. Den filosofiska fakultetens promotion vid Helsingfors universitet är fortfarande den största promotionen, och den arrangeras numera ungefär vart tredje år – år 2017 blev det 97:e gången. Den filosofiska fakultetens promotioner vid Akademien i Åbo stannade nästan oförändrade, en dags evenemang som var avsedda endast för magistrar, ända till början av 1800-talet. Promotionen inleddes med samling hemma hos promotorn. Därifrån tågade promovenderna till Akademihuset, där promotorn vigde dem. Många drag av den moderna promotionen, såsom processionerna och frågan som ställs till primusmagistern, finns redan i dessa äldsta promotioner. Också symboliken i promotionen har inte ändrats under århundradens lopp: redan på 1700-talet symboliserade lagerkransen magistrarnas prestationer. Också promotionsakten börjar fortfarande med promotorns tal och avslutas med ultimus tal.

Promotionsakten i den filosofiska fakultetens promotion vid Helsingfors universitet 1932. Promotionsakten är fortfarande mycket likadan.

Promotionstraditionen började ändra sig på 1800-talet. Man började till exempel promovera jubelmagistrar och promoverade doktorer i samma evenemang. På 1850-talet etablerade också Vårt land sin plats som en del av promotionens program. Nya evenemang togs med i promotionen, och bland annat balen blev till en del av den – som platsen för balen etablerades på 1880-talet (Gamla) studenthuset. Samtidigt växte promotionerna i storlek och blev betydande societetsevenemang: promotionernas historia är välkänd därför att tidningarna ivrigt skrev om dem. Så småningom försvann seden att viga magistrar i promotioner från andra länder, och promotion började få drag som endast finns i Finland. En helt finländsk specialitet är valet av den allmänna kransbindaren (ursprungligen den allmänna kransbinderskan). Å andra sidan hotades promotionen i slutet av 1800-talet av spänningar mot Ryssland, eftersom det i promotionerna förekom finsknationell anda. Det krävdes kejsarens samtycke för att arrangera en promotion.

Efter att Finland blev självständigt fortsatte promotionstraditionen oavbrutet. Det självständiga Finlands första promotion arrangerades 1919. Efter det andra världskriget blev det avbrott på 14 år i promotionerna. Tidigare hade ett lika långt avbrott från traditionen skett på 1700-talet på grund av det stora nordiska kriget. Efter ett långt avbrott var det svårt att arrangera en promotion, eftersom det var svårt att komma ihåg alla promotionstraditionens talrika detaljer. Därför började man skriva en minnesbok av varje promotion. På 1970-talet ansågs promotioner vara ålderdomliga och elitistiska, och de var småskaligare än förut. På 1980-talet förändrades atmosfären i samhället och promotionerna ökade igen i popularitet.

Helsingfors universitets filosofiska fakultets promotionssegling till Sandhamn på sandskutan Ingeborg 2006. Fyra andra skutor deltog också i seglingen. Väl framme åtnjöts en festlig lunch och den allmänna kransbinderskan höll ett tal där hon tackade promotionsdeltagarna samt arrangörerna. Bild: Veikko Somerpuro.

I århundraden har man ansett att det hör till det akademiska livet att festligt fira de utexaminerade magistrarnas och doktorernas prestationer. Promotionstraditionen har setts som en värdefull del av finländskt universitetsliv och den har behållit sin livskraft också under svåra tider. Samtidigt har traditionen utvecklats, när varje promotion och varje promotionskommitté vill bringa något nytt till den århundraden gamla traditionen.

Förmedlande av traditionen

Magisterpromotionerna är ett kulturarv som utövas, upprätthålls och skapas särskilt av unga vuxna. Varje promotion arrangeras av en ny promotionskommitté, som kallas samman av den föregående promotionens gratist 1–2 år före den följande promotionen. Varje promotion är alltså på sitt sätt ett självständigt, separat projekt, och varje nyligen utexaminerad promovend eller en sådan som håller på att utexamineras före promotionen kan delta i arrangemangen för den. Promotionstraditionen kännetecknas alltså å andra sidan av att deltagarna är frivilliga och å andra sidan av att en sekellång tradition förenas med ständigt bytande deltagare, vilket medför vissa utmaningar för traditionsförmedlingen.

Det finns dock flera sätt på vilka promotionstraditonen vidareförmedlas. För det första dokumenteras varje promotion omsorgsfullt: en minnesbok om och en matrikel över promotionen skapas, och dessutom närvarar en fotograf i evenemanget och särskilt promotionsakten spelas in på video. För det andra förmedlar arrangörerna av de tidigare promotionerna traditionen vidare både muntligt och skriftligt: vid Helsingfors universitet beskrivs hur man arrangerar en promotion på tiotals sidor i guiden Lex Promotio. Den uppdateras av nyckelpersonerna i varje promotion och förmedlas vidare till följande kommitté. De föregående promotionernas arrangörer upplever också annars traditionen som viktig och handleder gärna den nya kommitténs medlemmar på olika sätt.

Trots att promotionskommittén är ny för varje gång finns det i promotionsarrangemangen nästan alltid med personer som på ett eller annat sätt deltagit i arrangemangen redan tidigare. Många medlemmar i promotionskommittéer har deltagit i en tidigare promotion till exempel som marskalkar, och ofta vill de som deltagit i arrangemangen som magisterpromovender återvända till kommittén också som doktorpromovender. Officianterna och andra anställda på universitetet eller fakulteten deltar också i promotionsarrangemangen med sin egen arbetsinsats, och ofta finns det erfarna promotionsdeltagare även bland dem. Vid Helsingfors universitet hjälper en separat anställd, vars ansvarsområde är universitetets traditioner, vid promotionsarrangemangen. Också gruppen Promotionens vänner hjälper gärna med arrangemangen för promotionerna och också annars i förmedlingen av promotionstraditionerna.

Tidigare allmänna kransbindare får en inbjudan till promotionen och deltar i kransbindningen årtionden efter sin egen promotion, och på så sätt förmedlar de också för sin del vidare särskilt kransbindningstraditionen. Särskilt för marskalkarnas del förmedlas traditionen vidare också i de nationer och andra studentorganisationer som skickar marskalkarna. På sitt sätt förmedlar också jubelpromovenderna traditionen vidare, och det gör också överhuvudtaget tankesättet om promotionerna där promotionen för femtio år sedan ses som den aktuella promotionens jubelpromotion. Man brukar låna en detalj till varje promotion från den promotion som arrangerades femtio år tidigare, vilket både reproducerar och vidareförmedlar traditionen.

Varje universitet och fakultet har sin egen version och variant av promotionstraditionen, men god praxis sprids ofta från en promotion till en annan. Särskilt när det gäller doktorpromoveringen har promotionstraditionen i sina olika former spridits till alla universitet i Finland – det vore önskvärt att även magisterpromotionerna i framtiden skulle spridas vidare.

Traditionens framtid

En procession leds av ceremonimästaren och promotorn från promotionsakten till Domkyrkan i den filosofiska fakultetens promotion vid Helsingfors universitet 2003. Promotionen fick mer färg från promotorn Sören Illmans (andra från vänster) doktorsdräkt från Princeton.

I dag lever promotionstraditionen stark. Promotionerna har under de senaste årtiondena hittat många arrangörer, och under det senaste årtiondet har promotionerna slagit rekord också i deltagarantal. Utgående från nuläget ser alltså promotionstraditionens framtid tryggad och ljus ut. Men det är alltid möjligt att det i något skede efter 1970-talskutymen anses att promotionerna är ålderdomliga och en elitism som inte passar in i det moderna samhället.

Som det centrala hotet mot promotionstraditionen kan de senaste årens utveckling inom universitetsvärlden betraktas där universitetens anslag minskas och studietiderna förkortas. Universiteten har betraktat promotionerna som en viktig del av det akademiska livet och stött dem på betydande sätt såväl ekonomiskt som genom att låta sina lokaler användas i promotionerna. När universitetens ekonomiska situation försvagas kan dock också promotionernas finansiering vara hotad, och om deltagaravgifterna till följd av detta höjs kan deltagarantalen minska.

När studiehastigheten ökar och studenterna ska utexamineras snabbare, sätter det utmaningar på all studentaktivitet och olika studenttraditioner, som har ett starkt samband till promotion. Många fenomen i promotioner bygger på starka studenttraditioner, som promotionsarrangörerna blev bekanta med redan under sin studietid till exempel på nationernas och andra studentorganisationers årsfester. Om studenternas möjligheter att delta i organisationsverksamhet försvagas, kommer de framtida promotionsarrangörerna att sakna grundkunskaperna i akademiska traditioner.

Å andra sidan har promotionstraditionen redan bevarats i Finland i snart 375 år genom krig, hungersår och politiska omvälvningar. Traditionen kan alltså betraktas som livskraftig och har överlevt svåra omständigheter. Att traditionen pågår och förblir livskraftig garanteras för sin del också av att promotionerna anpassar sig till sin egen tid. Som färska exempel på detta kan nämnas de nya elementen på 2000-talet: manliga allmänna kransbindare samt det konfessionslösa evenemanget vid sidan av promotionsgudtjänsten.

Nattaktiv promoverigståg har stoppat vid J. L. Runebergs staty för att lyssna på talet för mångkulturellt Finland vid provering av filosofiska fakultet vid Helsingfors universitet 2010. Talet fokuserade på kulturens definition och relevans i samhället. Talet var delvis finskt, svenskt, engelska och estniskt. Bild: Jussi P. Aalto.

Aktör som står bakom förslaget

Helsingin yliopiston alumniyhdistys

Taideyliopisto

Källor och länkar till andra informationskällor

Promootio akateemisena juhlana. Toim. Johanna Ilmakunnas. SKS 2010. ISBN 978-952-222-274-9

Klinge et al.: Helsingin yliopisto 1640-1990. Otava 1987.

Promootio vuodelta 1961 Artikkeli

Hemsidor för promoveringar

Helsingin yliopiston valtiotieteellisen tiedekunnan promootio 2016

Jyväskylän yliopiston promootio 2016

Aalto-yliopiston kauppakorkeakoulun promootio 2016/