Ortnamn

Plats	Finland
Ämnesord	ortnamn, språk, namngivning

Utövare och folk som känner till traditionen

Ortnamn är en del av språket. Hela det språkliga samfundet bidrar till att ge olika platser namn och använda namnen. Av tradition har de första som besökt en plats, till exempel jägare och andra som rört sig i naturen, namngett platser. Senare har också människor som bosatt sig i olika områden fungerat som namngivare. Till en början fördes namn vidare bara muntligt från person till person. Därför har gamla ortnamn bevarats bara i områden där bosättningen varit kontinuerlig. Sedan 1500-talet finns belägg för ortnamn på kartor och i handlingar. Namnförrådet har ändå förändrats med tidens gång.

I början av 1900-talet inleddes den systematiska insamlingen av ortnamn i Finland. Namn samlades in genom intervjuer med ortsbor i socknar i hela landet. De insamlade namnen finns samlade i Institutet för de inhemska språkens (Språkinstitutet) och Svenska litteratursällskapets (SLS) arkiv och kan användas av till exempel namnforskare, historiker och arkeologer. Till en början var syftet med insamlingen att rätta till sådana namnformer som etablerats i bruket men som ansågs vara felaktiga. Senare har forskningen breddats till att behandla bland annat namnens ursprung, struktur och innehåll samt namnbruket.

Utövande av traditionen

Ortnamns uppgift är att skilja en plats från en annan, för utan namn är det svårt att tala om olika platser. Den tidiga jägaren skilde på olika platser som näs, vikar, forsar och backar genom att ge dem namn. När en plats fått ett specifikt namn var namnet ett bra hjälpmedel för att senare kunna orientera sig i området. Vattendrag och andra platser som lätt kan skiljas ur omgivningen fick därför tidigt namn. Människan har namngett platser som varit viktiga för hennes verksamhet: husbonden har namngett sina åkrar, husmodern sina bärplockningsplatser, barnen sina lekplatser och ungdomarna sina samlingsplatser. Ett namn etableras inom en hel grupp när gruppen använder samma namn om samma plats.

Traditionens bakgrund och historia

Den enskilda namngivaren eller det samfund som fungerat som namngivare har inte valt godtyckliga namn, utan det har alltid funnits ett samband mellan namnet och platsen, även om det här sambandet med tiden kan ha fallit i glömska. Vid namnbildningen har ord och språkliga element som fanns i språket vid tiden då namnet bildades använts. En del av ortnamnen är helt genomskinliga också i dag, men i namnbeståndet syns skikt från olika tider och därför saknar vi ledtrådar till vilken bakgrund en del av våra äldsta ortnamn har. Vi vet inte alltid ens vilka ord ett visst namn innehåller eller på vilket språk namnen ursprungligen har bildats. En del av namnen innehåller ord vi kan känna igen, men det hjälper oss inte att avgöra vilken relation de olika delarna av namnet har.

Många ortnamn består av två leder. Förleden i ett namn talar ofta om vad det är som är utmärkande för platsen medan efterleden berättar vilken typ av plats det handlar om (Rönn + backen). Namngivaren har vanligen utgått från den egenskap som tydligast skiljer platsen från omgivningen, som terrängen (Kärråkern) eller formen (Långudden). Platsen kan också ha fått namn efter något som funnits på platsen (Kvarnforsen), eller efter det som platsen använts till (Fårholmen). Det är ändå inte alltid den mest uppenbara egenskapen hos en plats som gett platsen sitt namn. En backe med ett rikligt bestånd av granar men med bara en enda rönn har sannolikt fått namnet Rönnbacken, inte Granbacken, om granar är det vanligaste trädslaget i området i övrigt.

Förmedlande av traditionen

Ortnamn förmedlar information bland annat om ortens historia, naturförhållanden, bosättningshistoria, och dialekt. Ibland innehåller ortnamn också sådana ord som försvunnit ur den lokala dialekten. Även om dagens språkbrukare inte förstår innehållet i namnet fungerar ortnamnet i sin uppgift att skilja en plats från

en annan. Ortnamnen är viktiga också med tanke på den lokala identiteten. Namnen och deras ursprung har alltid intresserat folk och där har många, både sanna och påhittade, historier om namns bakgrund förts vidare från generation till generation. De namn som finns upptecknade på kartor och i andra skriftliga dokument förs störst sannolikhet vidare till följande generationer. Ortnamnssamlingarna i Språkinstitutets och SLS arkiv är tillgängliga för den som är intresserad av ortnamn. Namnen är sorterade både sockenvis och alfabetiskt och namnsedlarna innehåller utöver själva namnet också annan information om det.

Traditionens framtid

Ortnamn är en central del av ett fungerande samhälle och därför behövs ortnamn också i framtiden. Nya namn uppstår när det finns ett behov för det, till exempel när nya bostadsområden och gator behöver få namn. Vid sidan av sådana officiella namn finns det ofta också inofficiella ortnamn som kan fungera som smeknamn. En del av dem lever bara en kort tid, andra längre.