Poppi
Utövare och folk som känner till traditionen
Poppi är ett byspel som är århundraden gammal och det enda nationella traditionella spelet som regelbundet spelas i Finland. Engagemang i spelet upprätthålls särskilt av det nationella förbundet för poppi Suomen Kyykkäliitto ry samt många karelska föreningar och studentorganisationer. Spelet ingick i Karelska föreningars program i början av 1950-talet och verksamheten spred sig från Helsingfors till hela landet under 1960-talet. Moderna regler växte fram och i takt med dem en organiserad tävlingsverksamhet, som leds av Suomen Kyykkäliitto (grundad 1984). Förbundet är medlem i Finlands olympiska kommitté och organiserar regelbunden nationell tävlingsverksamhet och är även med i det internationella förbund som omfattar spel som är släkt med poppi. Suomen Kyykkäliitto har kring 30 medlemsförbund och över 400 registrerade spelare. Det finns lika många entusiaster i olika karelska föreningar. Nationer och vissa andra studentföreningar började spela poppi på 1960-talet, och under 2000-talet har entusiasmen vuxit starkt. I VM-tävlingarna i akademiskt poppi, som arrangeras årligen i Tammerfors, har under de senaste åren ett par tusen spelare från olika högskoleorter deltagit. Vid sidan av sin egen spelverksamhet arrangerar poppientusiaster spelevenemang för olika gemenskaper, skolor och företag samt publikevenemang där alla villiga får delta i spelet.
Utövande av traditionen
Poppi har traditionellt spelats mellan lag. Spelplanen är ett jämnt område med två fyrkantiga, fem meter långa och breda spelrutor som ligger på tio meters avstånd från varandra. Spelkäglorna är cylinderformiga, tio centimeter höga och av trä och de placeras i rad vid vardera spelrutans främre kant med jämna mellanrum, två käglor ovanpå varandra. Lagen söker kasta sina trästavar mot käglorna i sin egen spelruta på så sätt att de stöts ut ur rutan över antingen bakre gränsen eller en av sidogränserna. Kasten görs från den motsatta spelrutan, som i sin tur innehåller det motsatta lagets käglor. Det lag som tömmer sin egen spelruta med färre kast är vinnaren.
Spelresultatet räknas i poäng: förlorarlaget får minuspoäng av käglor som finns kvar i spelrutan. Om de två lagen tömmer sina rutor under samma spelrunda, men ett av lagen använder färre stavar, motsvarar en oanvänd stav ett poäng. I spel med två halvor med byte av kastdirektion avgörs spelets slutresultat med poängsättning. I en turnering med flera lag avgör poängskillnaderna även lagens slutgiltiga rangordning.
Det poängsättningssystem som utvecklats för modernt poppi möjliggör också en personlig spelform. Där spelar samma spelare i båda direktioner och båda spelrutorna har 20 käglor. Spelaren kan använda 20 stavar för vardera spelrutan. Om spelaren behöver färre stavar för att tömma en ruta, ger de oanvända stavarna pluspoäng. Om det å andra sidan finns kvar käglor i rutan i slutet av spelet, ger de minuspoäng. På så sätt räknas spelarens personliga slutresultat.
Spelet utövas av karelska föreningar, poppiföreningar och studentorganisationer, vilka samlas vanligen varje vecka för att spela poppi och arrangerar olika typer av turneringar för sina medlemmar. Suomen Kyykkäliitto arrangerar Finlands mästerskapstävlingar och andra nationella tävlingar i lagspel, parspel och personligt spel. Sommartid går nationella spelevenemang av stapeln varje vecka runtom i Finland. Parallellt med traditionell poppi hålls finska mästerskap i femkamp, där käglorna arrangeras i fem olika formationer och spelas som individuella spel.
Traditionens bakgrund och historia
Poppi är ett århundraden gammalt traditionellt spel. Liknande spel har spelats på breda områden omkring Östersjön. I Finland spelades poppi åtminstone i östra Finland på Karelens område. I.K. Inha fotograferade poppispel i Vitahavskarelen i slutet av 1800-talet och konstaterade att det gamla spelet redan försvunnit på många områden och endast bevarats i avlägsna byar. Efter att Finland blivit självständigt ingick poppi i de vitahavskarelares program som bosatt sig i Finland under 1920- och 1930-talen. Under den tidigare hälften av 1900-talet spelades det omfattande i Karelen, från Ingermanland och Karelska näset till Ladoga-Karelen. Veterligen spelade också skoltsamerna på det samiska området poppi. Under de senaste krigen startade Karelska Kultursällskapet poppispelande 1951 på Fölisön i Helsingfors, där spelet sedan dess regelbundet har spelats. Under de första åren spelades spelet på samma sätt som man lärt sig i sin hemby. Snart ansågs det dock vara nödvändigt att utarbeta officiella spelregler som skulle passa in i den moderna tiden utan att ändra spelet för mycket. Då slopades den gamla seden att vinnarna fick fortsätta spelet medan de satt på ryggen på förlorarna, som hade kastat bort sina stavar och satt sig på huk.
Från Helsingfors spred sig spelet snabbt omkring Finland till olika karelska förbund. För många evakuerade var spelet redan bekant från hemorten, vilket underlättade dess spridning. Spelet ingick i Karelska Kultursällskapets och Karelska Förbundets program och de arrangerade anvisningsevenemang på olika orter. På Karelska Förbundets sommarfest började man också ha mästerskapstävlingar mellan lagen, där som bäst tiotals lag och hundratals spelare deltog. På 1960-talet började dessutom arrangeras mästerskap i personligt spel. Numera ansvarar Suomen Kyykkäliitto och dess medlemsföreningar för tävlingarna.
Förmedlande av traditionen
Poppientusiaster arrangerar presentations- och utbildningsevenemang och spelevenemang för skolor, föreningar och företag. Vid evenemanget sprids information om spelet och dess historia. Eftersom poppi spelas på planer utomhus, får intresserade förbipasserande tillfälle att pröva på spelet. Karelska Förbundet uppmuntrar sina medlemmar till spelet bland annat genom att poppi hör till förbundets medlemsföreningars verksamhetstävling. Suomen Kyykkäliitto arrangerar sina egna utbildningsevenemang för sina medlemmar. Poppiföreningar söker också främja verksamheten på nya orter genom att ge handledning och hjälp med att anskaffa utrustning. På 2000-talet har poppi snabbt spridit sig bland högskolestudenter. VM-tävlingen i akademiskt poppi får redan på grund av sitt deltagarantal uppmärksamhet i medierna, vilket ökar intresset för spelet. Vissa universitet har sina egna poppiserier, och poppi är också en del av fuxverksamheten för nya studeranden. Många som under sina studieår blivit intresserade av poppi har efter utexamineringen fortsatt med spelet i den egna ortens poppiförening.
Traditionens framtid
I likhet med många andra gamla byspel är poppi ett mycket socialt spel. Under tiden mellan världskrigen och under återupplivningen efter de senaste krigen hade poppi ett starkt samband med identiteten hos flyktingar och evakuerade från Karelen. Suomen Kyykkäliitto och akademiskt poppi har utvidgat spelarkretsen. Det är lätt att anpassa spelet så att det motsvarar spelarnas önskemål till exempel genom att ändra på planens storlek och kaststavarnas vikt, så att spelet förblir intressant.
För att trygga kontinuiteten är det nödvändigt att göra poppi mer känt genom att öka dess synlighet och erbjuda intresserade personer möjlighet att pröva på spelet. Viktiga stödformer är att stödja anskaffningar av spelutrustning och ge råd till startande spelargrupper. Det är också viktigt att upprätthålla den riksomfattande spelverksamheten som ett band mellan avancerade spelare. Spelet har ständigt utvecklats för att göra det mer intressant. Exempel på detta är att reglerna har anpassats för såväl män och kvinnor som olika åldersgrupper.
Aktör som står bakom förslaget
Oulun Akateeminen Mölökky- ja Kyykkäseura ry
Källor och länkar till andra informationskällor
Videolänkar
YLE Elävä arkisto: Kyykkää! Karjalan keilapelilahja maailmalle
Länkar och andra källor
Karjalan Sivistysseura: Kyykkä
Karjalan Liitto: Kyykkä - vanha karjalainen heittopeli
Lyhyt esitys kyykän historiasta: Karjalainen kyykkä ennen, eilen ja tänään
Akateemisen kyykän MM-kilpailut: kisojen verkkosivut
Inha, I.K. 1911. Kalevalan laulumailta. (1. painos 1911, 2. uudistettu painos 1921) Inhan ensimmäinen kuvaus kyykästä.
Tanninen J.P. 2017. Haukikuningas. Kyykkäaiheinen romaani.