Reparation av träbåt

Plats	Finland
Ämnesord

Utövare och folk som känner till traditionen

Träbåthobbyn och ägandet av träbåtar är en betydande verksamhet i Finland. Fram till 1950-talet var nästan 100 % av alla tillverkade småbåtar byggda av trä. Därför finns det fortfarande tiotusentals träbåtar i Finland, en del i bruk, en del oanvända, och en del lagrade i båthus eller förråd då de fått skador och antingen väntar på skrotning eller reparation. En stor del av träbåtsägarna reparerar sina båtar själva, men yrkesmän hjälper också till. Många olika grupper främjar reparation och underhåll av träbåtar.

Läroanstalt inom träbåtsbranschen, Traditioncentrum Kuggom, ordnar regelbundna träbåtsreparationskurser. Dessutom arrangerar många andra, särskilt medborgarinstitut, tidvis träbåtsreparationskurser. För närvarande finns cirka 60 professionella träbåtsbyggare i Finland som också reparerar träbåtar. Yrkesmännen samlas under organisationen Puuveneveistäjät ry, vilken består av de främsta båtbyggarna i Finland samt båtbyggare med flera års erfarenhet av träbåtsbygge. Målet för yrkesorganisationen för träbåtsbyggare, som grundades 1990, är att främja branschens förutsättningar. Organisationen strävar efter att aktivt öka uppskattningen för träbåtar och utveckla träbåtshobbyn samt marknadens allmänna förutsättningar.

Suomen Puuveneilijät ry har cirka 800 privata medlemmar med över 1 000 träbåtar i sin ägo. Föreningen ordnar årligen vårdkurser för träbåtar samt kurser för mindre reparationer. Mahogany Yachting Society ry, MYS, grundades 1992. Föreningens syfte är att bevara klassiska båtar, bygga nya båtar och främja båtägares hobbyverksamhet genom aktivt medlemsarbete. Medlemmar inkluderar personer intresserade av klassiska motor- och segelbåtar och båtliv, med eller utan båt. MYS förvaltar och administrerar Classic Registry samt K-märkning för kulturhistoriskt värdefulla båtar tillsammans med Museiverket och Forum Marinum.

Dessutom finns det tiotals lokala träbåtsföreningar och båtklubbar längs kusten och vid de större insjöarna.

Utövande av traditionen

I Finland finns det flera båtklubbar som huvudsakligen drivs av träbåtsentusiaster. Underhåll, renovering och annat underhåll av träbåtar är relativt väl etablerat inom dessa klubbar. Årligen arrangeras flera träbåtevenemang i Finland, både mindre och större. Behovet av reparationer är stort eftersom träbåtarnas genomsnittsålder är relativt hög, vilket i sig skapar behov av reparation. Träbåtar behöver också repareras på grund av plötsliga skador, till exempel efter grundstötningar, eller på grund av bristfällig eller felaktig vinterförvaring. Olika träbåtsevenemang och kurser för underhåll och reparation som arrangeras av läroanstalter och organisationer hjälper till att upprätthålla traditionen. Även museer som Finlands sjöhistoriska museum i Kotka, Forum Marinum i Åbo samt många skärgårds- och båtmuseer spelar en betydande roll i att bevara traditionen, särskilt när det gäller att dokumentera traditionella båtmodeller från olika regioner och av olika formgivare. Underhåll och reparation av träbåtar innefattar olika tekniker och arbetsmoment. Det kan vara kosmetiskt, såsom reparation av lack- eller målytor, byte av tätningsmassor vid läckande skarvar i däcket, reparation av spruckna plankor, byte av helt ruttnade eller trasiga trädelar, lagning, reparation eller byte av avbrutna bågar osv. I värsta fall kan reparationsprocessen innebära att båten måste demonteras helt och byggas ihop på nytt. I sådana fall talar vi om ett långvarigt restaureringsprojekt för en nästan förlorad båt. Idag är verktygen för att reparera träbåtar mycket mer avancerade och bättre än för hundra år sedan. En reparatör har tillgång till moderna lim, fogmassor, träbearbetningsmaskiner och elverktyg med lätta slipmaskiner och handfräsar. Internet är också fullt av information och det finns stöd till hands i olika träbåtsrelaterade grupper och forum.

I Finland erbjuds för närvarande olika kurser, där längre kurser riktar sig till exempelvis byggandet av en egen båt eller reparation av en befintlig båt, medan kortare kurser över helgerna syftar till att hitta svar och lära sig om de frågor som finns kring träbåtsprojekt som väntar i vinterförvaringsplatsen eller garaget för att kunna sjösättas på rätt sätt till sommaren. Träbåtens stomme torde skyddas från fukt. Den mest populära och synliga metoden är att först genomföra en så kallad genomträngande impregnering av träbåtens stomme, där det går åt mycket impregneringsmedel:, över tio liter för en träbåt som är 5–6 meter lång. Syftet är att fylla träets celler med impregneringsolja så att det inte längre absorberar vatten. Vanligtvis impregneras bara botten och sidorna på båten på detta sätt, inte däck- eller hyttkonstruktioner. Grundimpregneringen behöver förnyas vart 10–20 år, eftersom oljan sakta avdunstar och träet torkar, vilket kan leda till sprickor i plankorna om impregneringen inte är tillräcklig. Efter impregneringen kan ytan behandlas på flera olika sätt, som att lacka, tjära eller måla. Alla dessa alternativ kräver årligt underhåll. Om underhållet försummas eller genomförs felaktigt eller om båten lämnas utsatt för väder och vind under långa perioder, finns en stor risk att träet skadas och måste repareras, vilket ofta innebär att den skadade delen måste bytas ut mot nytt trä.

En livskraftig träbåt behöver underhåll varje vår. Till exempel skadar solen ytan som lackats under sommaren, varför båten behöver få ett underhållslackande innan nästa säsong. Ytan slipas lätt, varefter en ny lager lack penslas på båten. Lackning är en skicklighet, men det finns minst lika många sätt att göra det på som det finns personer som utför det. Hur grovt ytan ska slipas, vilket lack som ska användas, hur mycket lacket ska spädas ut, om roller eller penslar ska användas eller båda, och om det är möjligt att arbeta i en dammfri miljö. Här ligger både hotet och möjligheten inom träbåtslivet. Alla har möjligheten att göra det på sitt eget beprövade sätt, men ibland kan det vara svårt att bestämma hur saker ska utföras då det finns så många råd och instruktioner.

Traditionens bakgrund och historia

Båtar har byggts så länge som det har funnits bosättningar vid vatten. Bevis för detta finns i kalkmålningar som är omkring 5 000 år gamla. I Finland har man hittat några paddlar och små båtar från stenåldern, men de verkliga båtfynden är mindre än tusen år gamla. Båtar fanns i alla familjer som bodde vid vattenområden.

Under lång tid, ända fram till 1950-talet, var det enda sättet att bygga båtar att använda trä. Det fanns båtar för många olika ändamål; det fanns fiskebåtar, fraktfartyg, förbindelsebåtar och kyrkbåtar. Roddbåtarna fick med tiden segel, vilket skapade en ny kategori, segelbåtar. Redan i början av 1900-talet började man använda motorer för längre resor och tyngre last. Under de senaste årtiondena har även fritidsbåtar och tävlingsbåtar blivit vanligare.

Förmedlande av traditionen

Runtom i Finland arrangeras dussintals träbåtsevenemang under båtsäsongen. Även här fokuseras det på reparation av träbåtar genom informationsinslag, evenemangsinformation och föreläsningar. Vanligtvis deltar även träbåtsbyggare som ger information om reparation av träbåtar som en del av sina arbetsuppvisningar.. Några av dessa evenemang inkluderar:

Small Ships Race https://www.facebook.com/events/loviisan-laivasilta-lovisa-skeppsbron/small-ships-race/496497954941441/

Puuveneen vuoksi http://digisaimaa.fi/2022/07/20/puuveneen-vuoksi/

Puupaatei Pakkahuoneel https://visituusikaupunki.fi/fi/nakemista-ja-tekemista/puupaatei-pakkahuoneel-ja-molja-miittinki-1282023

Meriviapori https://www.stadissa.fi/tapahtumat/19718/meriviapori Viaporin Tuoppi http://www.viaporintuoppi.fi/

Sulkavan soutu https://www.suursoudut.fi

En stor del av bevarandet och främjandet av träbåtsreparationstraditionen utförs av individuella träbåtssällskap och -föreningar, där medlemmarna reparerar sina egna båtar och samtidigt handleder andra i korrekta reparationstekniker. Många föreningar publicerar även sina egna tidningar där olika reparationstekniker presenteras. Ett exempel är Suomen Puuveneilijät ry, som publicerar och distribuerar tidningen Puupaatti till alla sina medlemmar. Traditioncentrum Kuggom arrangerar också årligen kortare och längre kurser om träbåtsreparation.

Traditionens framtid

Träbåtshobbyn och ägandet, underhållet och renoveringen av träbåtar minskar gradvis. Hobbyn minskar i takt med att slitna båtar tas ur bruk, och det sker oftare än det tillverkas nya träbåtar. Cirka 40–50 nya träbåtar tillverkas årligen, vilket inte räcker till för att ersätta de båtar som tas ur bruk. Kärngruppen av hobbyister har emellertid varit konstant under de senaste decennierna, men hobbyisterna åldras också, och med åldrandet minskar förmågan att årligen underhålla sin egen båt. Årligen stannar värdefulla traditionella träbåtar på land utan att sjösättas för sommarsäsongen. En del av dem lämnas oskyddade utomhus, och med åren utsätts båtarna för väderpåverkan. Det är mycket viktigt att få dessa oanvända båtar överförda till nästa generation så att aktivt årligt underhåll och reparation, samt aktiv hobbyverksamhet och dess medföljande vård, bevaras.

Just nu genomlever vi en slags övergångsperiod som samhälle. Att äga och sköta träbåtar upplevs som krävande, särskilt av dem som har begränsad kontakt med träbåtar. Samtidigt sker det emellertid stora samhällsförändringar, i samband med vilka träbåten förtjänar större uppskattning. För kommande generationer kommer ägandet av en båt, dess byggande och koldioxidavtrycket från dess användning att spela en allt viktigare roll. Träbåtens struktur är miljövänlig, att bygga en ny båt i trä har en positiv inverkad vad gäller koldioxidavtrycket. Trä binder koldioxid, och så länge båten förblir i aktivt bruk och i gott skick förblir dess koldioxidmängd konstant. Koldioxidavtrycket från andra material är flera gånger större än för trä. Genom att välja en båt byggd i trä gör du en betydande miljöinsats. Genom att visa att underhållet (service och reparation) av träbåtar inte behöver vara så svårt och arbetsamt som det allmänna intrycket är, finns bättre möjligheter att återuppliva träbåtstraditionen och därigenom främja förståelsen för gamla, goda värden.