Romernas hästkunskaper

From Elävä perintö -wiki
Jump to navigation Jump to search
Romernas hästkunskaper
Med i nationella förteckningen
Plats Finland
Ämnesord hästmannaskap, travsport, ridning, hästhobby, finsk häst

Utövare och folk som känner till traditionen

Romanfamilj med sin hästkärra, Sumiais 1900-1915. Fotograf E. W. Rossi.

Hästkunskapen hör till romernas levande kulturarv i Finland. Den förenar den romska befolkningen som uppgår till en antal om cirka 10 000 i Finland. Att äga en häst har ofta utgjort hela familjens utkomst, och alla har deltagit i skötseln av hästen på ett eller annat sätt. En god skötsel av hästen har varit en hederssak för romerna: ”varje pojke har fisk och bröd, men få en bra häst”. Det sägs även att hästen är en familjemedlem – så viktig att en välsignelse av de egna hästarna om morgnarna är en allmän tradition.

I Finland har romerna ofta även kallats för travsportens folk. Många romer har de facto hittat sin plats bland travsporten som hästskötare, hästuppfödare, hovslagare och tidigare som sadelmakare och valackare, tränare och jockeyer. I dagsläget är många romer professionella tränare inom travsporten och flera hundra romer har amatörlicens av typ C. Det har gjorts bedömningar om att av Finlands tiotusen romer är hundratals eller till och med tusentals aktiva hästentusiaster eller yrkespersoner inom hästsporten.

Utövande av traditionen

I dag är romernas hästkunskaper mångsidiga i form av hästintresse och inom hästsporten. Hästar föds upp för hobby eller tävling och även antalet ponnyer har i dagsläget ökat. Särskilt flickornas och kvinnornas andel som hästentusiaster har ökat de senaste åren. Det egna folkets framgångar inom hästbranschen höjer självförtroendet, och framgången gällande stuteriverksamhet respekteras i hela romgemenskapen.

Till hästskötseltraditionen hör mycket kunskap som gäller skötsel, matning och redskap. Till en god skötsel av hästar hör bland annat hö, havre, morötter och vitaminer. Spiltan ska hållas ren och golvet täckas med mjuka och rena spån. Det är en hederssak att sköta om hästen och när en häst mår bra kan man se hur pälsen skiner. Redskapen, seldon, grimman, kärran och släden och annan utrustning ska skötas och hållas i gott skick. Seldonen hängs ofta upp på en krok i stallväggen så att de hålls snygga och inte skräpar på golvet. Seldon har även förvarats inomhus och av exempelvis bogträn har man gjort spegelramar. Seldon har reparerats med svart becktråd och smorts för att hållas smidiga.

Romska män och hästen. Till vänster Valtti och Taisto Nyman. Sockenbacka i Esbo 1954. Fotograf Voitto Kantokorpi.

Romernas kunskaper i hästuppfödning och hästavel syns särskilt bland travhästar. Travhästar och hela travsläkter har haft sin ursprung i romska stall. Det finns släkter där flera generationer har en gedigen kunskap om hästuppfödning och som uppskattas såväl bland romerna som bland majoritetsbefolkningen. Hästuppfödaren får så kallade uppfödningspengar när hästen klarar sig i travtävlingarna. Finlands Hippos rf har gett hedersomnämnande till privata hästuppfödare.

Även travhändelserna har en stor betydelse för romska familjer och släkter. Man följer travtävlingar och spelar toto – om inte på plats, så på distans, såväl kvinnor som män. Om den egna hästen tävlar är man på plats och följer med tävlingen. I synnerhet kungstrav och andra större tävlingar följs och man deltar särskilt på sommaren när det är enklare att röra sig och många har semester. När det gäller travtävlingar rör man sig över gränsen, i synnerhet från norra Finland över till Sverige. Travtävlingarna och hästskötseln styr hela familjens liv. Det här syns särskilt i form av transittrafik mellan Torneå och Haparanda.

Traditionens bakgrund och historia

Spetsar med hästmotiv på 1970-talet. Fotograf Erkki Ala-Könni.

Hästen har haft en särskild ställning som bytesmedel, statussymbol och fortskaffningsmedel i den romska kulturen. Jordbruket i Finland och en stor del av resandet var beroende av hästen fram till 1900-talet. Hästarna krävde kontinuerligt underhåll, hovslagning, skötsel, släktavel och uppfödning av föl. Hästredskap såsom sadlar, bogträn, grimmor och seldon var bruksföremål. Allt detta utgjorde stora arbets- och handelsmöjligheter för romerna. Handeln med hästredskap och hästar var de facto romernas huvudsakliga inkomstkälla fram till 1900-talet. Hästen har även haft ett symboliskt värde såväl bland romernas inbördes sociala kontakter och bland majoritetsbefolkningen. En romsk mans värde mäts utifrån hans häst och hästkunskaper. Romernas traditionella yrkens såsom huvudsysslor på gårdar inom jordbruket och försäljning av hantverk, förutsatte att man kunde tas sig från en gård till en annan. Enligt ett känt talesätt var hästen zigenarens åker. Då Finlands samhälle industrialiserades, urbaniserades och man började köra bil förändrade denna konstellation på ett avgörande sätt efter det andra världskriget. Hantverkens betydelse minskade i och med massproduktionen, bilarna ersatte hästarna som färdmedel och traktorerna som arbetsmaskiner och att få en utkomst genom traditionellt romska vis visade sig vara allt svårare. Även ändringen av romernas sätt att bo som ersattes med permanenta bostäder i städerna, minskade för sin del betydelsen av hästhållning som en inkomstkälla för romerna.

Hästkulturen stötte på en dramatisk förändring i Finland efter det andra världskriget Flest hästar fanns det i Finland år 1950 då det till antalet uppgick till närmare 410 000. Antalet hästar började minska kraftigt under 1950-talet när jord- och skogsbruket mekaniserades. Vid 1980-talsskiftet var antalet hästar lägst, 31 500 stycken. Så småningom började hästarna åter ha en ekonomisk betydelse när travtävlingarna utvecklades till en av de populäraste sportgrenarna i Finland.

Minnesmärke över romska krigsveteraner och i krigen stupade romer: Sandudds begravningsplats i Helsingfors.

Förutom det symboliska och ekonomiska värdet har hästen även haft en stor andlig betydelse för den romska mannen och för honom utgjorde även stallet och stallgänget en andlig och religiös kraftkälla. I den kringvandrande livsstilen inverkade en god skötsel av hästen och en häst i god hälsa på ett avgörande sätt familjens möjligheter att köra runt på marknader och gårdar för att söka möjligheter till ett uppehälle. Eftersom hästen är ett mycket sensitivt djur, har de bästa äldre hästkarlarna ofta även varit balanserade ledare för sin släkt och ett ombud för hela den romska gemenskapen.

Den romska hästkulturen har även lämnat spår på Finlands kartbild. I ortsnamn i Finland hittar man sammanlagt tvåhundra namn med romsk inledning och ursprunget är för majoritetsbefolkningen i stort sett okänt. På platser där hästvändliga romer tidigare fanns har man kanske senare byggt vägar och många åkrar bär ännu namn som syftar på zigenarens åker eller äng. En noggrannare undersökning av dessa ortsnamn i samarbete med lokala romsamhällen vore mycket viktigt eftersom bakgrundsuppgifter lätt försvinner i och med nya generationer.

Ett särdrag i hästkunskapen hos romerna har varit god hästmedicin. Hästarna har skötts ur en holistisk och förutseende synvinkel som behandlar hästarna med metoder som primärt naturen, kunskapen om djurpsykologi och djurbeteende och bland annat muskelmanipulation erbjuder. Många problem har undvikits bland annat genom hovslagning utifrån användningsbehovet och ändamålsenlig vård i rätt tid. Till exempel mossa och lera användes på hästarnas ben och samma vård används ännu i dag.

Förmedlande av traditionen

Aurabon och konstnären Ritva Lohiluotos målning från år 1987.

Romernas hästkunskaper har traditionellt förts över från generation till generation, via familjen, släkten och gemenskapen. Hästkunskaperna förs ofta över från far till son, men även flickor och kvinnor har alltid haft stor betydelse när det gäller att mata och sköta hästar. Det finns kända släkter med hästkarlar i upp till fem generationer.

Hästkunskapen förmedlas både som materiell och immateriell tradition. Spetsar med motiv av hästar pryder ofta lakan och servetter och hästringar och andra smycken med hästmotiv är fortfarande allmänna. Hästen är också temat i många sånger (”Kun isä vanha laitto mulle liinikkohevosej..." och ”Kengitäppä poika se vaivalloinen varsa...”), i skämt (”Hyvä hevonen näkyy huononkin loimen alta”), liknelser (”Hevonen kuin perhonen vaikkei se ilmassa lennä") och till och med i sagor (”Kuinka mustalainen sai hevosen”). Även den omfattande terminologin på romska berättar om hästkunskapens ålder och kulturella ställning.

I våra dagar är det vanligt att man lär sig om hästen på kurser och institut. De första särskilt för romer avsedda kurser för travtränare ordnades i Kiuruvesi 1980. Studieplatser som romerna föredrar är till exempel Övre Savolax yrkesinstitut i Kiuruvesi och Ypäjäs hästinstitut. Kombinationen rom och hästkunskap strävar man att stödja genom att göra det möjligt att till den grundläggande examen i hästhållning på andra stadiet på yrkesinstitutet kombinera romska och romsk kultur.

Traditionens framtid

Tuulos schäs på Valde Valentins gård, S:t Michel 2010. Fotograf Helena Valentin.

Livskraften hos romernas hästkunskap hotas i synnerhet av urbaniseringen av livsstilen och gemenskapen svaga ekonomiska ställning och marginalisering, men även av att majoritetsbefolkningen inte någonsin till fullo erkänt värdet på de romska släkternas kompetens. Mången av de romska hästkarlarna i Finland söker de facto sin inkomst i utlandet, så långt som till exempel i Ungern, och då flyr kompetensen utomlands och då får inte den breda allmänheten vetskap om romernas profil som hästexperter. En orsak till detta är att diskrimineringen av romer även har sina former inom hästvärlden.

I och med att hästintresset kräver allt större ekonomiska resurser, har det fattigare folket och barnen bland det romska folket små möjligheter att skapa ett närmare förhållande till hästar. Tillhörandet till hästkulturen blir då utan den grund som tidigare generationer hade när hästen var en familjemedlem. I en sådan situation är det lätt att hästkulturen så småningom blir ytlig och de yttre dragen av hästsporten börjar betonas.

Detta går att påverka genom att investera en del av de ekonomiska resurserna som är riktade att stödja romernas och unga romers hobbyverksamhet uttryckligen på stödjande av hästintresset under ledning av mästarna inom hästkulturtraditionen. Det sätt på vilket det kunde utföras är uttryckligen praktiska kurser och läger där kunskaperna hos experterna inom den finländska hästvärdlen och hos romernas mästare inom hästbranschen kombineras och förs vidare till romska barn och unga. De romska hästfamiljernas och släkternas berättelser bör samlas in och skatter som finns i hemmen borde dokumenteras och av underlaget borde hästlitteratur skapas i samarbete med aktörer som sparar hästkulturhistoria. Romernas hästkultur i Finland tjänar en nationell dag i likhet med romernas nationella dag eller romernas andel borde lyftas fram i samband med andra betydelsefulla högtider. En sådan dag är till exempel den 6 september som är den finska hästens dag.

Aktör som står bakom förslaget

Finlands romaniförening rf.m.m.

Källor och länkar till andra informationskällor

Nätverkskällor:

Romanit-fi-sivusto

Ravikalenteri

Yle Uutiset: Perinteet vetävät romaneja raviurheilun pariin

Hevosurheilu: Romanien ravikuningas

Iltasanomat: Henri Bollström pääsi tonnikerhoon – ei unohda koskaan kahta erilaista hevoskokemustaan

Travronden: Tino Ärling tillbaka igen: ”Jag har lärt mig en läxa

Yle Radio 1: Romanien hevostaidot Unescon elävän perinnön listalle

YouTube: Jalmari Svart - Romanina raviurheilussa

YouTube: Ravivalmentaja Harri Åkerlund haastattelussa


Litteratur:

Lindberg, Väinö & Blomster, Risto 2012. Romanien hevoset ja kärryt. Teoksessa Pulma, Panu (toim.) Suomen romanien historia. Helsingfors: Finska literatursällskapet.

Pulma, Panu 2012. Suomen romanien historia. Helsingfors: Finska literatursällskapet.