Runebergsfirandet

Plats	Finland
Ämnesord	Runebergspriset, Nationalskalder, Nationalsånger, Runebergsdagen

Utövare och folk som känner till traditionen

Johan Ludvig Runebergs diktning har berört många människor både personligt och känslomässigt. Speciellt äldre generationer känner till Fänrik Ståls sägner med Sven Dufva och Lotta Svärd. Diktverket fanns i de flesta hem under första hälften av 1900-talet. Också Runebergs lyriska och episka dikter, framför allt ”Bonden Paavo”, har haft en stor betydelse i formandet av bilden av finnen som hårt arbetande, trogen, ärlig och gudfruktig, en bild som i viss mån fortfarande existerar bland folk i gemen.

Efter andra världskriget förändrades bilden av Runeberg och hans verk radikalt. Omvärderingen var en följd av den förändrade tidsandan. De nya samhällsrörelserna som så småningom fick fotfäste i Finland, bl.a. pacifismen, solidaritetsrörelsen, vänsterrörelsen och kvinnorörelsen, medförde att den romantiserad och idylliserade bild av Finland och dess folk, som Runeberg stod för, inte längre stod så högt i kurs. Runeberg uppfattades tvärtom som en krigshetsare och kvinnoförtryckare.

Trots det har Runeberg överlevt som Finlands nationalskald. Runebergsbilden har fått andra tyngdpunkter. Ett stort intresse finns också för hans hustru, författaren och kvinnosakskvinnan Fredrika Runeberg.

Runebergs minne firas självfallet i Finland både som en nationell fest på hans födelsedag den 5 februari men även i mer folkliga sammanhang. Också i Sverige har hans minne firats och sånger till hans texter har varit mycket vanliga i svenska sångböcker, bland dem ”Vårt land” som fram till 1960-talet sjungits allmänt i Sverige.

Utövande av traditionen

Den förändrade Runebergssynen och de nya samhällsförhållandena skapade också helt nya traditioner på gammal grund. Runt om i Finland fanns platser dit man hade vallfärdat för att minnas Runeberg eller historiska händelser som han hade beskrivit. Turismen och hembygdsrörelsen har sedan 1970-talet, och speciellt under 2000-talet, sett till att dessa platser har fått nytt liv, både konkret på de olika orterna och på webben. Besökare erbjuds historisk mat, teater, musik, tidsresor, filmer och spel, och det ordnas festivaler, seminarier, diskussioner och möten i anslutning till Runeberg, hans tid och hans verk. Kring Oravais slagfält har man sedan 1993 byggt upp en omfattande upplevelseturism, som långt baserar sig på karaktärer från Fänriks ståls sägner, bland dem Wilhelm von Schwerin som dog i slaget vid Oravais. Också Borgå museum har en över sekellång verksamhet kring Runeberg och ansvarar för den museala vården av Runebergs hem, som är Finlands första hemmuseum, grundat 1885. Dessutom finns sedan gammalt många s.k. Runebergsplatser på olika håll i landet, bl.a. Vestmansmors stuga (Runebergs skola) och Runebergs jakt- och fiskestuga i Jakobstad, soldattorpet i Ytterjeppo, Torgare prästgård och kärleksstigen i Kronoby, Fredrikastugan och Runebergs gran i Pargas, Runebergs källa både i Ruovesi och i Kroknäs och Runebergs grav i Borgå. På alla dessa historiska platser förmedlar guider en berättartradition kring konkreta historiska händelser. Berättelserna, tillsammans med närvaron på platsen, gör att man får en känsla av historisk närhet. Händelserna blir en del av ett större sammanhang vilket ger upplevelsen mening, och berättelserna bidrar sålunda till att utforma ett gemensamt kollektivt minne.

Också alla de gator, restauranger, kaféer m.m. runt om i Finland, som fått namn av Runeberg själv, hans diktade hjältar eller av Fredrika Runeberg, hjälper till att hålla historien levande.

Både i finska och finlandssvenska skolor uppmärksammas Runebergsdagen vanligen vid morgonsamlingen. Ibland presenteras också nationalskaldens liv och produktion mera ingående. På finskt håll har Mauri Kunnas bilderbok ”Koiramäen Martta ja Ruuneperi” bidragit till att levandegöra märkesmannen för yngre generationer.

Runebergs texter har också bevarats i Finlands musikliv, som psalmer i den evangelisk-lutherska psalmboken och i en mängd sånger och kompositioner av bl.a. Jean Sibelius, bland dem ”Flickan kom ifrån sin älsklings möte” och ”Den första kyssen”. Men den mest sjungna sången är förmodligen Finlands nationalsång ”Vårt land”, som framförs på folkliga fester, i nationellt betydelsefulla sammanhang och i samband med internationella idrottsevenemang då en finländare vunnit guld.

Traditionens bakgrund och historia

Synen på Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg var under 1800-talet i hög grad styrd av en bildad elit som skapade formerna för hur nationalskalden skulle uppfattas och firas. Till allmänheten förmedlades kännedomen om Runeberg och hans diktning dels via skolorna, dels via de folkbildande föreningarna.

Men redan före andra världskriget fanns det också kritiska röster. Man ifrågasatte kanske inte Runebergs ställning som nationalskald, men man ogillade honom för att han ansågs vara alltför ädel och elitistisk. Skolans tvång att eleverna skulle kunna vissa delar av Fänrik Ståls sägner utantill ansågs onödig och betungande. Och tidvis har man också ifrågasatt att Finland har en svenskspråkig nationalskald och en nationalsång som inte skrivits på finska. Men bland den breda allmänheten har Runebergs minne varit viktigt, ett exempel på det är att Lotta Svärd-organisationen namngavs efter en fiktiv person i Fänrik Ståls sägner.

Det var idéhistorikern Yrjö Hirn som 1935 skapade ett begrepp för firandet av nationalskalden och hans minne genom boken Runebergskulten. Sitt genombrott fick han med första delen av Fänrik Ståls sägner, som utkom 1848. Men Runeberg blev hela finska folkets skald först in på 1900-talet genom folkskolans inarbetade nationalistiska agenda, där Runeberg med hjälp av pedagogen Zacharias Topelius och hans läsebok Boken om vårt land blev en storman också på finska. Boken var läsebok i Finlands skolor i över 75 år. Vid studentfesten i Gumtäkt den 17 maj 1848, sjöngs dikten ”Vårt land” för första gången. Efter det sjöngs sången regelbundet i folkliga och fosterländska sammanhang så att den till slut började kallas Finlands nationalsång. Från och med Runebergs femtioårsdag 1854 hyllades han offentligt varje födelsedag den 5 februari. Runebergsfester ordnades småningom överallt i landet och redan i mitten av 1860-talet hade festerna fått en etablerad form med fosterländska tal, musiknummer och unison sång. Småningom kom också de s.k. Runebergstårtorna in i det traditionella Runebergsfirandet. Redan 1865 annonserade Ekbergs bageri i Helsingfors att de hade Runebergstårtor till salu, men tårtan har mycket längre anor än så. Astenius bageri i Borgå tillverkade bakverket och eftersom Runeberg, som gillade sötsaker, tyckte mycket om den, fick den småningom bära hans namn. Den 5 februari 1858, på Runebergs 54-årsdag, var den första födelsedagen då han hyllades med sång av Borgågymnasisterna. Efter Runebergs död ledde denna tradition småningom till sånghyllningar vid Runebergsmonumenten i Helsingfors, Borgå och Jakobstad på Runebergsdagen, en tradition som håller i sig ännu idag. Man tände också ljus i fönstren, en tradition som senare överfördes till självständighetsdagen. År 1885 grundades Svenska litteratursällskapet i Finland till Runebergs minne och sällskapets årsfest firas under solenna former den 5 februari varje år.

Förmedlande av traditionen

De två mest synliga symbolerna som gör att man i dag blir påmind om nationalskalden är dels flaggdagen på Runebergsdagen den 5 februari, dels försäljningen av Runebergstårtor, som i jämlikhetens namn i dag också finns i form av Fredrikatårtor. Många människor tänker också säkert på vårt lands historia då man sjunger nationalsången, en sång som alla skolbarn får lära sig. Också i massmedierna och i sociala medier finns artiklar om eller kommentarer på Runebergsdagen som påminner oss om nationalskalden.

Runeberg uppmärksammas i dag i endast i begränsad utsträckning i hemmiljö. Det förekommer dock ett visst privat firande, som oftast bygger på familjetraditioner som man valt att upprätthålla. Det vanligaste sättet att fira Runeberg är att man köper hem eller bakar Runebergstårtor, som i vissa fall äts i en viss stämning av fosterländskhet, som en liten ceremoni eller som en lite udda och rätt lustig finländsk tradition.

Stor uppmärksamhet får de pris till forskare och författare som utdelas på Runebergsdagen, dels vid Svenska litteratursällskapets årshögtid i Helsingfors, dels det litterära Runebergspriset och Runeberg juniorpriset som utdelas i Borgå.

Också många andra föreningar, institutioner och sammanslutningar ordnar olika slag av programfester på Runebergsdagen. Den tiden är för länge sedan förbi då festerna var en hyllning till skaldens ära, i stället kretsar programmet i dag kring litteraturens, musikens och kulturens betydelse i samhället.

Traditionens framtid

Tidigare generationer var väl bekanta med många delar av Johan Ludvig Runebergs litterära produktion. Det var vanligt, i avsikt att ge tyngd åt sin åsikt, att inflika Runebergscitat i sitt tal, antingen i original eller i travesterad form. Populära citat var t.ex. ”den kulan visste hur den tog” eller ”ett dåligt huvud hade han, men hjärtat det var gott”, båda ur dikten ”Sven Dufva”. I dag finns inte längre samma breda kunskap om nationalskaldens diktning. Däremot är de teman som hör till Runebergs produktion synnerligen aktuell i dag. Runebergsdagen skulle kunna vara, och är det redan delvis, en dag då det känns naturligt att fundera på nationalitet i förhållande till globalisering och internationalisering, en dag då man diskuterar symboler, fosterländskhet, kultur och litteratur inom en nationell referensram.

Liknande teman hör också till Kalevaladagen och alldeles speciellt till självständighetsdagen, men Runebergsdagen har sin egen profil i egenskap av nationalskaldens födelsedag.

I Jakobstad ordnas årligen i februari Runebergsveckan, en kulturvecka till Johan Ludvig Runebergs ära. Under Runebergsveckan gästas Jakobstad av författare, som deltar i publikevenemang och gör författarbesök i skolor. Till veckans program hör även inslag av musik, teater och diskussioner och Runebergsveckan har årligen ca 4 000 besökare.

Aktör som står bakom förslaget

Svenska litteratursällskapet i Finland, Borgå museum och Jakobstads kulturbyrå

Källor och länkar till andra informationskällor

Runebergsveckan i Jakobstad

Anne Bergman: Runeberg i folktraditionen. Källan 1/2004 s. 38-50

Svenska litteratursällskapets arkiv, Helsingfors, SLS 2017 ”Runeberg och andra nationella hjältar”, Anne Bergman 2002.

Hirn, Yrjö, Runebergskulten, Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 1935

Rahikainen, Agneta, Johan Ludvig och Fredrika Runeberg. En bildbiografi, Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 2003

Rahikainen, Agneta, ”Runeberg, männen och fosterlandet. Några synpunkter på Svenska litteratursällskapet och Runebergskulten”, Historiska och litteraturhistoriska studier 85, Svenska litteratursällskapet i Finland, Helsingfors 2010