Spetsknyppling i Heinämaa
| Spetsknyppling i Heinämaa | ||||
|---|---|---|---|---|
| Med i nationella förteckningen | ||||
|
Utövare och folk som känner till traditionen
Heinämaan Pitsinkutojat ry (Heinämaa spetsknypplare rf) grundades 1959. Föreningens syfte är att fungera som ett band mellan spetsknypplare och ta hand om upprätthållningen av medlemmarnas kunskaper i folklig spetsknyppling. Föreningen arrangerar evenemang och kunskapstävlingar inom området.
Spets från Heinämaa knypplas av olika generationer, kvinnor, män, unga och barn; knypplingsentusiaster, handarbetsfolk och uppskattare av handarbete; dem som är med i föreningsverksamhet samt knypplingslärare och -handledare. Knypplingstraditionen är bekant för dem som bor på orten och nära omgivning, knypplingsentusiaster i hela Finland, kulturintresserade, värnare av knypplingstraditionen, knypplingslärare och -handledare samt andra knypplingsföreningar i Finland och deras medlemmar. Spets från Heinämaa är också internationellt känd (den internationella spetsorganisationen Oidfa).
Utövande av traditionen
Spets knypplas i hela Finland. I Heinämaa by i Orimattila finns en lång och särpräglad knypplingstradition. Den är en hantarbetsform där man med hjälp av träpinnar i vilka lintråd har lindats på en knyppeldyna flätar trådarna omlott med varandra med hjälp av instickna knappnålar och använder vid arbetet olika slag.
Spetsen från Heinämaa får sin särart av tråden och knypplingstekniken. Knypplingstråden är vanligtvis tämligen tjock, linfärgad tråd. Knyppling sker genom att kasta knyppelpinnarna i snabb takt. Dukarna är genomgående knypplade och mer sällan kantspets som fästs vid ett tyg. I spetsen från Heinämaa används halvslaget mycket, och man använder inte helslag i kanterna av ett halvslagsmönster, såsom man gör till exempel i Raumo spets. Bland slagen finns halvslaget eller enkelslaget, vävslaget och helslaget eller dubbelslaget samt vridningar. Dessutom skapas olika mönster såsom spindeln (i Heinämaa Peroi) eller mandeln (Pamppala). Dessutom knypplas rosenbotten (mankeli), flätor och maskor (ripsut).
Vid knyppling används par, det vill säga knypplaren använder alltid fyra knyppelpinnar på en gång. Knyppeldynan som används i Heinämaa är av västerländsk typ. Dynan har trästomme och är halvrund och utbuktad. Dess yta är av fårskinn och hårdlackad. Fyllningen var först av björnmossa, senare av hyvelspån. Numera är dynorna av konstläder. Mitt i dynans bakre del finns ett fyrkantigt hål med en trärulle. På rullen fästes mönstret, en mall som ritats och stuckits. Förr var mönstret av näver och rutat med hjälp av mönsterstickor. Nuförtiden används prespanpapp.
Traditionens bakgrund och historia
Heinämaa har en nästan 250-årig historia i spetsknyppling. Det antas att spetsknyppling började i slutet av 1700-talet. Skriftliga hänvisningar finns dock endast från 1857. Som en orsak till att knypplingen bevarades i Heinämaa har betraktats att byn har haft dåliga förbindelser till andra orter. Endast en del av byborna har kunnat livnära sig på jordbruk. Därför har en talrik skara av byns kvinn- och delvis även manfolk skaffat sig extra inkomster med spetsknyppling. Sedan vandade man runt och sålde spetsarna. Knypplarna fick influenser under försäljningsresorna och då fick byns spetsar sin särart.
Det är oklart varifrån eller från vem konsten att knyppla spets kom till Heinämaa. Muntlig tradition säger att att det skedde på 1760–1780-talet. Till en början var spetsarna smala och raka mellan- och kantspetsar ända till början av 1900-talet. Sådana spetsar har också funnit sin väg till Nationalmuseets samlingar, bland annat i Henrika Kivistös spetssamling. I början av 1940-talet var det brist på tråd, vilket ändrade spetsen i Heinämaa. Även om det redan i slutet av 40-talet fanns tunn blekt tråd tillgänglig, köpte man ändå oblekt eftersom man redan vant sig vid den. Därför började man allmänt knyppla av linfärgad, tjockare nummer 16 och 30 tråd och fortsatte med att knyppla helt knypplade dukar. Också utvecklingen av spetsarna fortsatte. Nya modeller och artiklar växte fram, bland annat kragar, ljusmanschetter, bokmärken, smycken, till och med en brudkrona och slöja.
Förmedlande av traditionen
Traditionen förmedlas vidare med knypplingskurser för vuxna och barn. Traditionen förmedlas från mor till dotter, svärmor till svärdotter, som en muntlig och praktisk tradition Dessutom deltar man i olika evenemang med arbetsdemonstrationer och berättar om knyppling och dess historia. Föreningen deltar också på mässor och utställningar i Finland och utomlands. Heinämaan pitsinkutojat upprätthåller spetshuset Pitsitupa, där utställningar och spetsevenemanget Pitsipäivät arrangeras varje sommar. Turister och kunder i Pitsitupa får höra om historian och arbetsdemonstrationer ordnas med information om knyppling.
Projekt som anknyter till traditionsbevarande har varit lagring av historian och mönstren och som gav upphov till boken Heinämaan pitsiprinsessat och mönstermappar. De beskriver spetsar, deras skapare och spetsknypplingstraditionen i Heinämaa. Samlingen i mönstermapparna innehåller 100 knypplade dukar och ritade mönster, dukens skapare, om namnet känns till, samt en bild på skaparen.
I Pitsitupa tar man emot utflyktsgrupper, som får lära sig om historian och spetsarna. Dessutom arrangeras varje sommar två dagars spetsevenemang Pitsipäivät en vecka före midsommar. Man håller dynmöten, vilket ännu på 1970- och 1980-talen innebar att man tog med sig knyppeldynan och besökte någon granne eller föreningens medlem. Sedan samtalade man och knypplade tillsammans och hjälpte varandra med problem. Nuförtiden arrangeras möten på Pitsitupa och de är öppna för alla. Mötet arrangeras 4–5 gånger under höstperioden och likaså under vårperioden. Där får knypplarna handledning för knepiga ställen och i början och avslutningen av duken. Dessutom designas nya produkter och mönster. Vid behov ges handledning i knyppling på de lokala skolornas handarbetslektioner som lärarens hjälpare. Webbplatsen är en viktig kommunikationskanal. Webbplatsen upprätthålls.
Traditionens framtid
Förr lärdes knyppling ut i skolorna i Orimattila, numera endast sporadiskt om alls, och därför är kännedomen om den mindre. I Heinämaa byskola hörde traditionella handarbeten till läroplanen åtminstone ända till 2009. Skolan lades ner 2013, och traditionen fortsatte inte i den nya byskolan i Virenoja. Då skolbyggnaden i Heinämaa inte längre används av byn som möteställe för klubbar och liknande, såsom tidigare, fungerar spetsklubben för vuxna nu i Orimattila centrum ca 9 km från Heinämaa i Pitsitupa i Kehräämö, och barnens spetsklubb i det lilla bönehuset i Heinämaa, som ägs av Orimattila församling.
Numera är det ett fåtal människor som är traditionsbärarna för den lokala traditionen. Det mest utmanande är att väcka intresse för spets hos barn, unga och medelålders personer så att de engagerar sig i hobbyn. Knyppling intresserar fortfarande nya entusiaster, såväl barn och unga som folk från grannorterna. Förr knypplades det för försäljning, nu och i framtiden är knyppling en hobby, men det finns också de som knypplar för försäljning. De nya modellerna, nya användningssätten och olika nya knypplingsmaterialen väcker intresse.
Aktör som står bakom förslaget
Länkar till andra informationskällor
Heikkonen, Raija 1978. Orimattilan Heinämaan pitsinnypläys. Lahti : Lahden museo- ja taidelautakunta
Honka-Hallila, Helena 2012. Suomalaista nyplättyä pitsiä. Helsinki: Maahenki.
Honka-Hallila, Helena 2015. Ristiin kierto - Pitsinnypläys ammattikäsityöstä harrastukseksi. Tampere: Suomen Pitsinnyplääjät.
Hosiaisluoma-Karppinen, Alli (toim.) 1998. Heinämaan Pitsiprinsessat. Orimattila: Heinämaan Pitsin Kutojat ry.
Linnove, Aino 1947. Suomalaisen pitsinnypläyksen kehitysvaiheita 1500-luvulta 1850-luvulle. Porvoo: WSOY.
Linnove, Aino 1963. Suomalaiset nyplätyt pitsit. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.
Nypläyksen opas 1957. Kotiteollisuusjärjestöjen keskusliiton mallisarja II.
Pitsiposti-magazinet av Suomen pitsinnyplääjät rf