Stickning

Plats	Finland
Ämnesord

Utövare och folk som känner till traditionen

Stickning är en textiltillverkningsteknik där materialet är garn och verktygen är stickor för handstickning och en stickmaskin för maskinstickning. Vid stickning bildas öglor som binds samman. Öglorna skapar en plan stickad struktur, det vill säga en stickning. Att skapa ett stickat plagg är att sticka. Speciellt inom västliga dialekter används även ordet "kutning" med samma betydelse. Ett ofärdigt stickarbete kallas stickning. Även "kudde" eller "kutten" syftar på ett pågående stickarbete. En färdig textil som skapats genom stickning kallas stickning.

Stickningar planeras och genomförs redan under grundskolans handarbetstimmar, vilket skapar en grund för att fortsätta hobbyn senare. En utredning som gjordes av Taitoliitto 2021 visar att stickning är den populäraste hantverkshobbyn i Finland. Dess popularitet har också ökat de senaste tre åren, och 26 % av de som deltog i utredningen säger att de stickar veckovis, jämfört med 22 % 2018. Stickning har också erbjudit möjligheter att bryta könsnormer, och allt fler män har börjat sticka.

Traditionellt har stickningen följt med vid besök, syföreningar, under resor och som en del av herdarbete. Numera samlas människor också på kaféer och andra offentliga platser för att sticka. I biografer visas filmer där publiken får sticka under filmens gång. I kyrkans församlingar hålls gudstjänster där deltagarna kan delta i gudstjänsten och samtidigt ägna sig åt handarbete såsom stickning. I församlingar runt om i Finland har intresset för att sticka tröstkärlighets-sjalar för dem som har upplevt förlust ökat och en Facebook-grupp, Lohtuhuivien lähettiläät, har skapats kring ämnet.

Enligt studier hjälper stickning att minska stress, främjar koncentrationen och utvecklar motoriska färdigheter. Dessutom ger hobbystickande möjligheter att träffa nya människor i olika stickningsgemenskaper, som på bibliotek och vid öppna stickningsträffar i garnbutiker. Allmänna bibliotek erbjuder "Novellikoukku"-evenemang som kombinerar att lyssna på berättelser och stickning. En enkätundersökning bland Novellikoukku-deltagare visar att evenemangen möjliggör att träffa nya människor och erbjuder meningsfulla gemenskapliga upplevelser. Stickning tillsammans i samma rum anses redan i sig vara gemenskapsbildande, utan något speciellt tryck att interagera med andra deltagare. För vissa deltagare var detta särskilt viktigt, särskilt om social interaktion annars kändes utmanande. I dessa fall upplevdes gemensam stickning som socialt terapeutiskt. Förutom stickningsträffar som sker ansikte mot ansikte lever stickningens gemenskapliga sida också i sociala medier. Människor delar information och visar upp sin stickningshobby i olika stickningsgrupper på Facebook, Instagram, Tiktok, Pinterest, Ravelry, handarbetsbloggar och handarbetspodcaster. En särskild trend är "knit along", samstickning, på Instagram och Youtube, i vilket man enkelt kan delta genom att använda hashtaggen #kal. I "knit along"-fenomenet stickas samma mönster samtidigt och deltagarna delar bilder, kommenterar, delar upplevelser och inspireras av andras stickarbeten. Hundratals eller till och med tusentals stickare från hela världen kan delta i "knit along"-samstickning. Dessutom kan stickare samlas via Discord-appen för att träffas via videoförbindelse och sticka samtidigt som de samtalar.

Utövande av traditionen

Stickning är en textiltillverkningsteknik där materialet är garn och verktygen är stickor eller stickmaskin. I Europa var stickade plagg ursprungligen dyra lyxvaror tillverkade av silke och linne. I Finland var stickmönstren mer folkliga, även om de hade sina förebilder i de europeiska dyra och lyxiga importerade stickningarna. Stickning har varit en färdighet som folk behärskat i Finland sedan 1700-talet. Materialen bestod av garn från egna får, spunnet hemma, färgat med naturliga färger och växtfärger. Stickning är en enkel och snabb teknik, och har därför varit ett vanligt sätt att tillverka kläder och andra användningstextilier.

Klimatet har stor inverkan på vad som stickas och vilket garn som används. Till exempel stickas tjocka plagg och vantar i länder som Finland, Sverige, Norge och Island, vilka passar ett kallare klimat. I länder med mildare klimat, som Danmark, är fingervantar mer praktiska än vantar. Numera delas stickmönster i globala stickningsgemenskaper, och influenser kommer från olika delar av världen. marknaden för garn är också global. Stickmönstret bildas av maskor som stickas i horisontella lager. Handstickning görs vanligtvis med två eller fem stickor eller med rundstickor. Med två stickor skapas ett plant ytmönster, medan fem stickor eller rundstickor kan skapa en sluten cirkulär stickning. Genom att öka och minska antalet maskor kan olika former, formstickade accessoarer, kläder och textilier tillverkas. Genom att alternera mellan räta och aviga maskor kan olika ytmönster skapas. Olika stickmönster kan också skapas med hjälp av masköverföringar och -vridningar. Genom att använda garn i olika färger skapas flerfärgade stickmönster med intarsiaknep och flätstickning. Stickningar kan också göras med stickmaskiner, sticklådor och olika stickramar. Stickningar görs antingen efter modeller i färdiga garnset eller baserat på egna designidéer.

Stickningar görs för personligt bruk och ges både till nära och kära samt till främlingar som behöver hjälp. Idag stickas även plagg för husdjur. Färdigheter i stickning är inte längre en nödvändighet för hushållen, men många människor fortsätter att sticka. Automatiserad stickning, där rörelsen inte längre kräver medveten observation och tanke, ger glädje. Stickning är avkopplande, piggar upp, ger en känsla av att ha åstadkommit något, möjlighet till återhämtning och att att finna sin inre styrka. Stickning kan också fungera som ett verktyg för att lindra negativa känslor och möta och hantera svåra känslor. Stickning ger möjlighet att utveckla kognitiva och fysiska färdigheter. Att designa stickade plagg kräver förståelse för tredimensionella former, sticktäthet och anpassning av stickade mönster, minskningar och ökningar. Att fokusera på ett stickprojekt leder tankarna konkret bort från ångest eller sorg. Stickning erbjuder också möjligheter att påverka miljön och delta i offentliga och politiska diskussioner genom hantverksaktivism eller stickningsaktivism. Att ge bort stickade plagg till välgörenhet, hemma eller utomlands, är ett naturligt, konkret sätt att hjälpa dem som behöver det.

Traditionens bakgrund och historia

För dagens stickare är det fascinerande att tänka att de är en maska i en kedja som började för länge sedan. Ursprunget till stickning är inte exakt känt, men man vet att det är en tidig teknik, och det finns tecken på stickning redan under de första årtiondena efter vår tideräkning. Det är troligt att stickning utvecklades parallellt runt om i världen. Nålbinding, stickning och virkning är [lankatekniikoja], varav nålbindning anses vara den äldsta också virkning den yngsta. Dateringen av teknikerna försvåras av att museisamlingar och kataloger kan ha blandat samman dessa tekniker. Tekniker som använder garn, stickor eller krok har flätats samman och deras klassificering i olika tekniker har gjorts i efterhand. De tidigaste stadierna av stickning i Finland antas ha sina rötter i Nådendals kloster under 1400-talet. Dock är det osäkert om de tidigaste skriftliga referenserna hänvisar till nålbindning eller stickning. Ett stickat textilfragment daterat till slutet av 1300-talet och början av 1400-talet har dock hittats i Åbo. Således var stickningen känd i Finland redan på 1400-talet. De tidigaste stickningarna var lyxvaror, och deras påverkan syns även i folkliga stickningar. I Egentliga Finland stickades det strumpor från 1600-talet till 1800-talet för försäljning i Åbo och Stockholm.

Stickning blev mer folkligt under 1700- och 1800-talen i Finland, och myndigheterna strävade också efter att främja det. Vid 1700-1800-talsskiftet nämns stickade tröjor, huvudbonader, strumpor och strumpeband. Spridningen av stickkunskapen märks genom omnämningar av handskar och strumpor. Stickningar gjordes ofta parallellt med andra sysslor, till exempel medan man var ute som herde. Att vara sysslolös ansågs inte bra, och många njöt också av att sticka.

Trehandsstickning av Korsnäströjan. Fotograf: Astrid Smeds

Stickning lärdes traditionellt hemma, men stickning och virkning har ingått i folkskolornas läroplaner sedan de grundades på 1850-talet. Att tillverka stickade kläder och accessoarer var fortfarande nödvändigt i många hushåll på 1900-talet. Senare har det blivit en lyx i livet för många, en möjlighet att fokusera på sina egna tankar, koppla av och skapa något eget.

Förmedlande av traditionen

Traditionellt har stickningsfärdigheter och mönster överförts från generation till generation inom familjen. Undervisning i stickning har djupa rötter och en lång tradition inom skolväsendet, och stickningstraditionen överförs och förnyas fortfarande genom undervisningen. Tillverkningen av stickade plagg lärs ut på olika utbildningsnivåer, inklusive grundskolan, konstutbildning, vuxenutbildning samt på både när- och distanskurser och inom hobbygrupper. Kunskapen överförs inte alltid bara från mer erfarna stickare till nybörjare. Teknikens oändliga möjligheter säkerställer att även den mest erfarna stickaren alltid kan lära sig något nytt, och i det fallet kan en nybörjare fungera som lärare för en mer erfaren stickare. Stickningstraditionen lever och förnyas även i sociala medier, inklusive stickningsgrupper på Facebook, Instagram, TikTok och Pinterest.

Youtube har fått en ökad betydelse när det gäller att förmedla stickningsfärdigheter de senaste åren. Särskilt nybörjare i stickning lovordar möjligheten att upprepat titta på videor för att lära sig stickningens svåra delar. Många stickare laddar upp videor på Youtube där de delar med sig av sina kunskaper, ger tips och instruktioner.

Traditionens framtid

Stickningens framtid ser lovande ut eftersom intresset är generationsövergripande. Det finns många unga och unga vuxna som är entusiastiska över stickning och fördjupar sin grundläggande kunskap inom stickning genom kurser som erbjuds av medborgarinstitut, hantverksföreningar och konstpedagogikprogram. En stickare lär sig aldrig allt, eftersom stickningsfältet är oändligt och det finns alltid något nytt att lära sig. Ännu i dag har vuxna som går kurser vanligtvis en viss grundnivå av kunskap eftersom stickning tidigare har undervisats för alla i skolan i Finland. I framtiden kommer dock situationen att förändras, eftersom stickning inte längre nämns som en del av den nationella läroplanen för grundskolor. Teknikens enkelhet, spridning, synlighet och popularitet kommer sannolikt ändå att säkerställa att det finns tillräckligt med entusiaster även i framtiden. Det handgjorda och självtillverkade är inte längre skamligt, utan en växande trend. Konsthantverk värderas högt.

Sociala medier och internet överlag sänker tröskeln för nya entusiaster att ta till stickorna, eftersom webben är full av idéer, stickmönster, tekniktips och -videor. De populäraste leverantörerna av dessa är förmodligen Ravelry, Youtube och Pinterest. Nätet är en naturlig plattform för att bli inspirerad av nya saker, få information, lära sig och studera. Genom internet har många också tagit sig in i stickningsgemenskapen. För människor som bor på mindre orter eller som annars saknar möjligheter till lokala träffar, är det möjligt att bli en del av inte bara den finländska utan även den internationella stickningsgemenskapen. Webben förnyas ständigt och genom den kan man upptäcka både nya stickningstrender och bekanta sig med gamla, traditionella mönster. I en mer traditionell form ökar intresset för stickning med det breda utbudet av stickböcker och -tidskrifter. Sociala medier och tryckt media är delvis kopplade till varandra, eftersom till exempel läsarna av sticktidningar publicerar bilder på stickningar gjorda enligt tidningens mönster på tidningens sociala medieplattformar.

På samma sätt har många stickdesigners som blivit populära online senare publicerat stickböcker. Att uppmärksamma designerna ger stickningen en ny, modern och mångsidig nyans som många finner intressant. Designers har sina egna följare som ivrigt väntar på nya instruktioner. Det breda urvalet av stickgarner bidrar också till stickningens popularitet. Idag är utbudet av material av varierande kvalitet enormt, så det finns ett lämpligt garn för varje individ. Det finns garnbutiker – både fysiska och online. Lokal produktion är värderas högt och ekologiskt ansvar påverkar många köpbeslut när det gäller materialursprung, produktionsförhållanden och transportavstånd. Många stickare föredrar små spinnerier och färgningsverkstäder, vilka har blomstrat i Finland de senaste åren. Stickning är idag ett fenomen med alla dess dimensioner, inte bara en teknisk prestation. Att vara en del av detta lockar många och gör hobbyn mångsidig.