Stickning av fiskartröjor från Karlö
| Stickning av fiskartröjor från Karlö | ||||
|---|---|---|---|---|
| Med i nationella förteckningen | ||||
|
Utövare och folk som känner till traditionen
Fiskartröjan från Karlö är en traditionell tröja som stickas av otvättat ullgarn från finska får och som kvinnorna på ön har stickat för männen. Under de senaste årtiondena har även några av männen börjat sticka tröjorna. Även om fiskartröjorna från Karlö främst har stickats för män, har de även använts av kvinnor.
På ön Karlö finns ett tiotal hantverksarbetare som stickar fiskartröjorna för försäljning. Tiotals karlöbor tillverkar dem till sina egna behov. Fiskartröjor i Karlö stil har stickats även på andra orter i Finland, och anvisningar för dem har publicerats i handarbetstidningar och handarbetsbloggar.
Den traditionella stickade tröjan från Karlö har även kallats för ”sticktröjor” (tikkuröijy eller tikkuri). Under den första hälften av 1900-talet har tröjan i de närliggande kommunerna på fastlandet kallats för luotolainen – en tröja från ön, det vill säga Karlö. Denna benämning är numera mycket vanlig. Den traditionella stickade tröjan från Karlo är känd runtom i Finland och även utomlands.
Utövande av traditionen
Fiskartröjan är en enfärgad ylletröja med ytmönster. I tröjan förenas stickning och virkning. Den stickade tröjan har en enkel modell. Den stickas sömlöst med rundstickning. I fållen stickas ribbstickning 2 räta, 2 aviga i ett kvarter (= 15 cm). Därefter ribbstickas 4 räta, 1 avig. I fiskartröjans framstycke stickas ett fyrkantigt område som kallas för staden, sädesärlan eller rekko. Skuldrorna är rymliga, eftersom det stickas en breddningskil mitt på ryggen. Maskorna för ärmen plockas upp från ärmhålet. Ärmarna får sin form av avmaskningarna under ärmarna och vid armbågarna. I axelsömmarna, kragens kant och ärmkanterna virkas fasta luftmaskor.
Ursprungligen hade tröjorna ingen krage, utan man använde halsduk med tröjan. I dag har tröjorna ofta en hög krage och knäppning på den vänstra axeln. Knapparna är svarta byxknappar. För stickning behövs tio stickor eller en rundsticka och en virknål. Synål används endast till att sy knapparna. Ursprungligen stickades tröjan av grått otvättat ylle, men numera använder man också vitt, natursvart och brunt garn.
Fiskartröjatraditionen lever, och tröjorna stickas fortfarande av flera generationer. Den lokala hembygdsföreningen Hailuoto-seura ry har från 2014 arrangerat ett hundra fiskartröjecirklar i Karlö gamla prästgård. Cirkeln har i medeltal 25–30 deltagare, en del nybörjare, en del erfarna fiskartröjastickare. I fiskartröjecirkeln delar man med sig av stickningstips och stickarnas erfarenheter och berättelser om fiskartröjor. Information om fiskartröjans historia förmedlas i cirkeln och hemma som muntlig tradition till de följande generationerna. Cirkelledarna samlar in och bevarar information om fiskartröjorna.
Fiskartröjecirkeln återupplivar Karlö gamla tradition av att sticka tillsammans. När Karlö fortfarande var fullt av får, förenade yllearbeten öns kvinnor. Kvinnorna i grannskapet samlades för att karda ull tillsammans. Dessa evenemang kallades för kökkäjäiset. Kvinnorna samlades hemma hos någon, kardade, pratade och drack kaffe. Fiskartröjor stickades och stickas fortfarande också privat, och kvinnor som stickar fiskartröjor i sina bilar är en vanlig och bekant syn på färjan till Karlö.
Traditionens bakgrund och historia
Karlö är en ö i Bottenhavet nära Uleåborg. Fåruppfödning har varit en viktig del av karlöbornas liv från slutet av 1700-talet. Också fiske har varit en betydande näring för öns invånare. Kvinnorna på Karlö har tillverkat olika slags utrustning för fiskarna, såsom varma ylletröjor, sockor och handskar. Karlös traditionella stickade varor har tillverkats från början av 1800-talet. Man spann själv sina yllegarn ända till mitten av 1900-talet, då man gav upp fåruppfödningen. Samtidigt mekaniserades handarbetsbranschen, och industriellt producerade garn kom till marknaden. Karlöborna började sticka mindre för hand och stickade varor började tillverkas maskinellt.
Den ursprungliga Karlötröjan stickades möjligen av Sofia Björnholm från Karlö. Tröjan finns i Finlands nationalmuseums samlingar. Det antas att tröjan kallas för sticktröja därför att den stickades med tio sockstickor innan man hade rundstickor. Sockstickorna stack ut ur stickningen. Det har också föreslagits att namnet skulle härstamma av att det fanns strån bland garnet och de stack.
Att sticka fiskartröjor har varit en viktig inkomstkälla. Fiskartröjorna har sålts i Uleåborg på höst- och julmarknad och även längre ut i norr, dit de smugglats ut under fiskeresor. Ull och stickade varor har varit skattebetalningsmedel och köpvaror. De stickade varorna har tillverkats utan mönster, och ett stickat klädesplagg var ett kännetecken på sin bärare. Om en fiskare drunknade, kunde endast den avlidnes ylletröja skickas till familjen så att hustrun kunde identifiera den som sitt eget verk.
Fiskartröjan har traditionellt varit Karlö mäns arbets- och helgskjorta, som särskilt fiskarna har använt under sina fiskeresor. Tröjan har varit fiskarens basklädesplagg, särskilt ägnat för fiske och praktiskt arbete, eftersom en fiskartröja är varm också när den är våt. På fester kunde man klä sig i en bättre fiskartröja, och man gifte sig i en fiskartröja som bruden hade stickat. I ett fiskarbröllop kan även prästen ha klätt sig i en fiskartröja. Fiskartröjor har stickats i varje hus av mödrar och döttrar. Ön har också haft några proffsstickare, som har stannat i ett hus under den tid som stickningen tog och fått sin lön i mat. Gamla tröjor tjänade som modeller för nya. Nuförtiden använder både män och kvinnor fiskartröjor. De görs också för barn.
Förmedlande av traditionen
Ofta stickar föräldrar och mor- och farföräldrar tröjor för barn och lär dem att sticka om de har intresse. Mor- eller farföräldrar kan också köpa en fiskartröja åt barn och barnbarn. Eftersom tröjan kan användas i årtionden bevaras modellerna från generation till generation.
Traditionen förmedlas i dag av fiskartröjecirkeln, där experter i denna tradition lär nya karlöbor att sticka fiskartröjor. Modeller och tips delas ut till nya stickare. Man vill värna om traditionen och ge råd så att den ska bevaras i sin ursprungliga form. Fiskartröjan har också använts som modell för andra produkter, såsom mössor, halsskydd, sockor, fingerlösa handskar, jackor, hundmantlar och sovsäckar för bebisar. Fiskartröjor och garn för dem kan beställas genom en webbutik som fungerar på ön.
Traditionens framtid
Eftersom fåruppfödningen har upphört, beställs garnen numera utifrån. Trots det stickas fiskartröjan fortfarande oftast hundraprocentigt av ylle från finska lantrasfår. Karlöborna klär sig fortfarande ofta i fiskartröjor för fester, och tröjorna har även använts som begravningsklädsel. Det är mycket populärt nu att sticka fiskartröjor, och tröjorna är en vanlig syn i karlöbornas vardag och fest. Det anses allämnt viktigt att bevara traditionen. Fiskartröjans framtid ser trygg ut. Den hållbara och varma tröjan är allmänt känd, och ökningen i uppskattningen av traditionella handarbeten syns också i försäljningen av Karlötröjorna. Folk kommer från långt borta till ön för att få en fiskartröja, och de säljs runtom i världen.
Aktör som står bakom förslaget
Källor och länkar till andra informationskällor
Internet
Hailuodossa-blogi: Luotolaisen lumo
Koukussa luotolaisen tekoon (Kaleva 6.4.2016)
YLE Elävä arkisto: Kalastajanneule luotolainen on villapaitojen klassikko
Bibliografi
Hyvärinen Elina 2005. ”Kymmenellä pikkutikulla miestä myöten”. Hailuodon perinneneuleen materiaalit, työvälineet ja valmistus. Käsityötieteen proseminaarityö, Joensuun yliopisto.
Almay, M., Luutonen, M. & Mitronen, K. 1993. Sydämen lämmittäjä ja tikkuripaita. Tampere: Tammer-Paino Oy.
Järvelä, V. 1996. Hiekkaan kirjoitettu. Kuusamo: Koillismaan kirjapaino Oy.
Kemppainen, K. 2014. Viesti Luodolta. Taito-lehti 1/2014.
Korpipää, S. &Koskelainen, O. 1987. Hailuodosta. Sosiologis-historiallinen tutkimus. Oulun yliopisto.
Kupiainen, Rita 1994. Tikkuröijy se olla pitää. Rantalakeus 5.10.1994.
Miehen villapaita – tikkuri, tikkuröijy eli luotolainen. Kotiteollisuuslehti 1/1983.
Schultz, I. 1930. Hailuodon naisten vanhat käsityöt ja niihin liittyvä sanasto. Pro gradu, Helsingin yliopiston Suomen kielen laitos.
Suomela, J. L., 1967. Hailuoto. Entisiä vaiheita. Hailuodon kotiseututoimikunnan keräilyjä. Kirjapaino osakeyhtiö Kaleva.
Paulaharju, S. 1914. Kuvauksia Hailuodosta. Porvoo (toinen painos 1993): WSOY:n graafiset laitokset.
Pitkänen, N. (toim.) 1987. Työtä käsille, kalastajaneuleet. Tv1/opetus-tv. Yleisradion ohjelma. Asiaohjelmat.