Stickning av fiskartröjor från Karlö

Stickning av fiskartröjor från Karlö
Med i nationella förteckningen
Plats [[Paikka::Karlö|Järjestelmäviesti:Akp-paikka-Karlö/sv]] Ämnesord handarbete, stickning, ylletröjor

Fiskartröjans färg har traditionellt varit grå. Numera används också naturligt ljusa och naturligt svarta fiskartröjor. Bild: Liisa Louhela.

Utövare och folk som känner till traditionen

Fiskartröjan från Karlö är en traditionell tröja som stickas av otvättat ullgarn från finska får och som kvinnorna på ön har stickat för männen. Under de senaste årtiondena har även några av männen börjat sticka tröjorna. Även om fiskartröjorna från Karlö främst har stickats för män, har de även använts av kvinnor.

På ön Karlö finns ett tiotal hantverksarbetare som stickar fiskartröjorna för försäljning. Tiotals karlöbor tillverkar dem till sina egna behov. Fiskartröjor i Karlö stil har stickats även på andra orter i Finland, och anvisningar för dem har publicerats i handarbetstidningar och handarbetsbloggar.

Den traditionella stickade tröjan från Karlö har även kallats för ”sticktröjor” (tikkuröijy eller tikkuri). Under den första hälften av 1900-talet har tröjan i de närliggande kommunerna på fastlandet kallats för luotolainen – en tröja från ön, det vill säga Karlö. Denna benämning är numera mycket vanlig. Den traditionella stickade tröjan från Karlo är känd runtom i Finland och även utomlands.

Utövande av traditionen

Fiskartröjan är en enfärgad ylletröja med ytmönster. I tröjan förenas stickning och virkning. Den stickade tröjan har en enkel modell. Den stickas sömlöst med rundstickning. I fållen stickas ribbstickning 2 räta, 2 aviga i ett kvarter (= 15 cm). Därefter ribbstickas 4 räta, 1 avig. I fiskartröjans framstycke stickas ett fyrkantigt område som kallas för staden, sädesärlan eller rekko. Skuldrorna är rymliga, eftersom det stickas en breddningskil mitt på ryggen. Maskorna för ärmen plockas upp från ärmhålet. Ärmarna får sin form av avmaskningarna under ärmarna och vid armbågarna. I axelsömmarna, kragens kant och ärmkanterna virkas fasta luftmaskor.

Ursprungligen hade tröjorna ingen krage, utan man använde halsduk med tröjan. I dag har tröjorna ofta en hög krage och knäppning på den vänstra axeln. Knapparna är svarta byxknappar. För stickning behövs tio stickor eller en rundsticka och en virknål. Synål används endast till att sy knapparna. Ursprungligen stickades tröjan av grått otvättat ylle, men numera använder man också vitt, natursvart och brunt garn.

Fiskartröjatraditionen lever, och tröjorna stickas fortfarande av flera generationer. Den lokala hembygdsföreningen Hailuoto-seura ry har från 2014 arrangerat ett hundra fiskartröjecirklar i Karlö gamla prästgård. Cirkeln har i medeltal 25–30 deltagare, en del nybörjare, en del erfarna fiskartröjastickare. I fiskartröjecirkeln delar man med sig av stickningstips och stickarnas erfarenheter och berättelser om fiskartröjor. Information om fiskartröjans historia förmedlas i cirkeln och hemma som muntlig tradition till de följande generationerna. Cirkelledarna samlar in och bevarar information om fiskartröjorna.

Fiskartröjecirkeln återupplivar Karlö gamla tradition av att sticka tillsammans. När Karlö fortfarande var fullt av får, förenade yllearbeten öns kvinnor. Kvinnorna i grannskapet samlades för att karda ull tillsammans. Dessa evenemang kallades för kökkäjäiset. Kvinnorna samlades hemma hos någon, kardade, pratade och drack kaffe. Fiskartröjor stickades och stickas fortfarande också privat, och kvinnor som stickar fiskartröjor i sina bilar är en vanlig och bekant syn på färjan till Karlö.

Under coronaperioden gjorde Stickcirkeln ett digitalt språng hösten 2020. En Stickcirkel har organiserats tillsammans med Pohjois-Ohjanmaan Taito ry via Zoom, och det finns deltagare från hela Finland - även från utlandet - som deltar för att sticka, be om råd och dela expertis. Efter pandemin har Stickcirkeln samlats på ett hybridsätt: vissa kommer för att sticka i den gamla prästgården i Hailuoto och vissa deltar via Teams. Deltagarna tycker att det är både roligt och ökar välbefinnandet att sticka tillsammans och utbyta nyheter. Stickcirkeln, som träffas i Haparanda, deltar också i en gemensam Stickcirkel, så man kan säga att Stickcirkeln har blivit en internationell stickcirkel.

Facebookgruppen, som grundades i maj 2020, har för närvarande 4 500 medlemmar, och de kommer från 23 olika länder. Fler stickcirklar säljs än någonsin, och nya stickare ansluter sig hela tiden. Twillen och dess stickning upplever just nu en ny renässans.

En fiskartröjecirkel, som har fungerat sedan 2014, samlar regelbundet tiotals stickare till den gamla prästgården på Karlö. Bild: Liisa Louhela.

Traditionens bakgrund och historia

Hailuoto eller Karlö är en ö i Bottenviken utanför Uleåborgs kust. Fårskötsel har varit en viktig del av Hailuotos befolknings liv sedan slutet av 1700-talet. Fiske har också varit en betydande inkomstkälla för öborna. Kvinnorna i Karlö har tillverkat diverse utrustning för fiskare, såsom varma tröjor, strumpor och vantar. Karlö traditionella stickade kläder har stickats sedan början av 1800-talet. Ullgarn spanns oberoende fram till mitten av 1900-talet, då fårskötseln övergavs. Samtidigt mekaniserades hantverksindustrin, och industriellt producerade garner kom ut på marknaden. Karlös befolkning stickade mindre för hand, och stickade kläder började tillverkas maskinellt.

Namnet Tikkuröijy tros komma från det faktum att före rundstickning stickades en tröja med tio strumpstickor. Stickorna var som pinnar. Det har också föreslagits att namnet beror på att höhalm har blivit kvar i garnet, vilket har stickit det, och på grund av detta har tröjan varit klibbig.

Stickning i Luoto har varit en viktig inkomstkälla. Tikkuröijy har sålts i Uleåborg på höst- och julmarknader och även i de mer nordliga regionerna, dit de i hemlighet har transporterats på fisketurer. Ull och tröjor har varit sätt att betala skatter och varor. Tröjor tillverkades utan mönster, och ulltröjan har fungerat som ett identifieringsmärke för dess ägare. Om en fiskare drunknade kunde endast den avlidnes tröja, som hans fru identifierade, skickas till familjen för att sticka.

Tikkuröijy har traditionellt varit Luoto-männens arbets- och högtidsskjorta, som särskilt fiskare har burit på fisketurer. Tröjan har varit ett basplagg för fiskare - särskilt väl lämpat för fiske - och ett praktiskt arbetsplagg, eftersom Luoto-tröjan håller dig varm även när den är våt. En bättre tikkur bars på en fest, och en brud gifte sig i en tröja som bruden stickat. Vid ett fiskarbröllop kunde till och med prästen bära en tikkuröijy. Tikkuröijy stickades i varje hus, och mödrar och döttrar stickade. Det fanns också några professionella stickare på ön som bodde i huset på matpenning medan tikkuröijyn stickades. Mönstret var hämtat från gamla stickade tröjor. Numera bär både män och kvinnor Luotolainen. De är också gjorda för barn och kallas Pikkuröijy.

Bild: Liisa Louhela.

Förmedlande av traditionen

Det är typiskt för föräldrar och mor- och farföräldrar att sticka Tikkuröijy till sina barn och lära ut stickning till de som är intresserade. Mor- och farföräldrar kan också köpa Tikkur till sina barn och barnbarn. Eftersom stickplaggen håller i årtionden förs mönstren vidare från generation till generation.

Traditionen förs vidare idag genom Tikkuröijy-cirkeln, där deltagarna lär sig att sticka Tikkuröijy under vägledning av experter inom traditionen. Mönster och tips delas med nya tillverkare. Traditionen strävas efter att vårdas genom att föra vidare mönstret i en så originell form som möjligt. Andra produkter har också tillverkats baserat på Tikkuröijy-mönstret, såsom mössor, kragar, strumpor, vantar, jackor, hundtäcken och babylarvpåsar.

Karlö-sällskapet fick ett bidrag på 40 000 euro från Taike26.9.2022) för att skapa en permanent utställningslokal och informationspunkt för Tikkuröijy. Öppningen av Tikkuröijy-utställningen och informationspunkten hölls den 10.6.2023. År 2021 hölls den första Tikkuröijy-dagen i Karlö, och inspirerad av god respons organiseras den nu som ett tvådagarsevenemang i juli.

En bok skrivs för närvarande om Tikkuröijy, då Finlands kulturfond Norra Österbottens fond beviljade ett arbetsstipendium till grundarna av Tikkuröijy-kretsen, FM Anne-Maria Haapala och KM Auli Sipola, i utlysningen i januari 2024. Boken kommer att publiceras i augusti 2026 och kommer att ges ut av Tammi.

Traditionens framtid

Sedan fårskötseln har övergivits beställs garn nu från andra håll. Tikkuröijy tillverkas fortfarande mestadels av ull från finska får, men numera används även ull från Kainunharmas och åländska får. Hailuotoborna bär ofta fortfarande Tikkuröijy på fester, och det har också setts som ett begravningsplagg. Stickning av Tikkur är för närvarande mycket populärt, och skjortor är en välbekant syn i Hailuotobornas vardag och fester. Att bevara traditionen anses allmänt viktigt. Tikkuröijys framtid ser ljus ut. De slitstarka och varma stickplaggen är allmänt kända, och den ökade uppskattningen av traditionellt hantverk har också återspeglats i Luotolainens försäljning. Skjortor hämtas från längre bort på ön, och stickplaggen säljs över hela världen.

Aktör som står bakom förslaget

Hailuoto-seura ry

Källor och länkar till andra informationskällor

Internet

Hailuodossa-blogi: Luotolaisen lumo

Koukussa luotolaisen tekoon (Kaleva 6.4.2016)

YLE Elävä arkisto: Kalastajanneule luotolainen on villapaitojen klassikko

Bibliografi

Hyvärinen Elina 2005. ”Kymmenellä pikkutikulla miestä myöten”. Hailuodon perinneneuleen materiaalit, työvälineet ja valmistus. Käsityötieteen proseminaarityö, Joensuun yliopisto.

Almay, M., Luutonen, M. & Mitronen, K. 1993. Sydämen lämmittäjä ja tikkuripaita. Tampere: Tammer-Paino Oy.

Järvelä, V. 1996. Hiekkaan kirjoitettu. Kuusamo: Koillismaan kirjapaino Oy.

Kemppainen, K. 2014. Viesti Luodolta. Taito-lehti 1/2014.

Korpipää, S. &Koskelainen, O. 1987. Hailuodosta. Sosiologis-historiallinen tutkimus. Oulun yliopisto.

Kupiainen, Rita 1994. Tikkuröijy se olla pitää. Rantalakeus 5.10.1994.

Miehen villapaita – tikkuri, tikkuröijy eli luotolainen. Kotiteollisuuslehti 1/1983.

Schultz, I. 1930. Hailuodon naisten vanhat käsityöt ja niihin liittyvä sanasto. Pro gradu, Helsingin yliopiston Suomen kielen laitos.

Suomela, J. L., 1967. Hailuoto. Entisiä vaiheita. Hailuodon kotiseututoimikunnan keräilyjä. Kirjapaino osakeyhtiö Kaleva.

Paulaharju, S. 1914. Kuvauksia Hailuodosta. Porvoo (toinen painos 1993): WSOY:n graafiset laitokset.

Pitkänen, N. (toim.) 1987. Työtä käsille, kalastajaneuleet. Tv1/opetus-tv. Yleisradion ohjelma. Asiaohjelmat.