Vävning av trasmattor

Elävän perinnön wikiluettelosta
Vävning av trasmattor
Plats Finland
Ämnesord vävning, mattvävning, trastextilier, trasmattor, traditionella golvmattor, vävstol

Utövare och folk som känner till traditionen

Mattorna vävs av folk som har handarbete och vävning som hobby, yrkesutövare och personer som studerar branschen vid läroanstalter. Som experter fungerar Taito-föreningarna och erfarna utövare och lärare inom branschen för skapande arbete. På hantverkscentrum, medborgar- och arbetarinstitut samt folkhögskolor väver man mattor med vävstol. Muntlig tradition och vävningsförmåga har tidigare gått från hus till hus och från släktens äldre till de yngre. Nuförtiden är det lärare och erfarna amatörer inom branschen som sprider kunskapen vidare. Barn och unga får erfarenhet av att väva trasmattor på Taito-föreningarnas hantverksskolor och sommarkurser. Även på skolornas handarbetslektioner väver man med vävstol, bland annat på högstadiernas valbara handarbetskurser. Vävning av trasmattor inom den grundläggande utbildningen beror till mångt och mycket på om skolan har en vävstol.

Utövande av traditionen

Mattor till hemmen vävs med vävstol. I trasmattor får gamla tyger och tyger som inte längre används nytt liv. Gamla kläder, lakan med mera klipps först till inslag. I vävstolen används i allmänhet fiskargarn eller lingarn som varp i trasmattorna. Vid vävning med vävstol kan en matta vävas i just den storlek och färg som passar för en viss plats. I trasmattan återvinns alla slags hemtextilier. Som inslag används även klippta slitna lakan som annars skulle kasseras. Olika slags tyger blandas ihop vid vävningen. Traditionellt vävs trasmattor med tre skyttlar, varvid två skyttlar har tyginslag och en har elastiskt trikåinslag eller tvärtom. Traditionella trasmattor kan även vävas med en skyttel, varvid inslagsmaterialet i förväg sys ihop i ändarna.

En matta i ”kiikkalainen”-stil vävs med en skyttel. De inslag som ska användas delas upp till en viss bestämd längd och ordnas enligt mönsterordningen inför vävningen. Det speciella med ”kiikkalainen”-stilens tonade matta är att inslagen delas upp i bitar i förväg och hela mattan sammanställs redan som inslag. De förvalda inslagen vävs i varpen enligt en i förväg bestämd ordning och det räcker med bara en skyttel för vävningen. Mattan färgas i förväg och man räknar hur många mönsterskikt som behövs till det önskade måttet. Om mattan ska vara symmetrisk måste man ha ett jämnt antal mönsterskikt. Varje uppdelat och sammanställt mönsterskikt lindas för sig. Inslagen delas upp efter anvisningen och knyts ihop med löpknutar som sedan öppnas i vävningsskedet.

I trasmattor vävs ofta den så kallade bottnen och randgruppen med jämna mellanrum, det vill säga en aln botten och en kvarter rand. Den traditionella ”ruusukas”-bindningen och varianter på kypertbindning har varit brukliga bindningar. Liknande trasmattebindningar kallas olika på olika håll i Finland, till exempel sockerbit, balk, klosterfönster, kärleksstig och blandad.

Traditionens bakgrund och historia

Den äldsta uppgiften om trasmattor är från Egentliga Finland år 1798. Golvmattorna blev först vanligare i överklasshemmen och sedan under 1800-talets sista årtionden även i allmogehemmen. Trasmattornas arbetsmetod var bekant – överkast och lakan av trasinslag hade redan tillverkats under flera århundraden. Med tiden när folk blev förmögnare och det blev mer kläder över, började det bli möjligt att klippa mattinslag av dem. I och med industrialiseringen av tygvävningen blev mattorna på golven allt färggrannare. Utbudet av olika slags färg-, rand- och bindningsmönster är enormt. Nuförtiden säljs även nytt material för mattor, såsom trikå- och bomullsinslag som ofta är överloppsmaterial från textilindustrin, exempelvis tygkanter. Traditionellt är trasmattor dock gjorda av trasor, alltså använda material.

Förmedlande av traditionen

Mattvävning guidas i Taito-centren samt lärs ut i Taito-hantverksskolorna och branschens läroinrättningar. Traditionen förmedlas från generation till generation även inom familjen.

Traditionens framtid

Tillverkning av trasmattor är fortfarande populärt och livligt även om de mest aktiva vävarna redan är ålderstigna kvinnor. Även en liten grupp män sysslar med mattvävning. Yngre kvinnor har i och med återvinning intresserat sig för vävning av traditionella trasmattor. Den yngre åldersklassen är mer van att få färdiga trasmattor antingen av en hantverksutövare, som en present av mormor eller genom att köpa en trasmatteliknande matta i butiken. På grund av utrymmesbrist har få möjlighet att bevara en vävstol hemma. Hantverkscentrum, där det går att väva mattor, är viktiga för traditionens fortsättning. Det tillverkas mattor även med andra metoder utan vävstol, exempelvis genom virkning.

Aktör som står bakom förslaget

Källor och länkar till andra informationskällor

Autio, Johanna. 2012. Räsymatto perinteen ja muutoksen puristuksessa: tapaustutkimus Eija Rasinmäen matoista vuosina 1970-2011. Käsityötieteen pro gradu –tutkielma. Helsingin yliopisto, opettajankoulutuslaitos.

Aydemir, Johanna. 2012. Maton monet muodot. Teoksessa Aydemir, Johanna & Honkimaa, Outi & Kettula, Suvi & Toivanen, Pirkko (toim.) Suomalaiset käsityöaarteet. Silmukoita, sidoksia ja salusiineja. Helsinki: WSOY, 8 - 37.

Hassi, Elina. 2013. Rasymatto: nostalgiaa ja nykyaikaa. Helsinki: Karisto.

Honka-Hallila, Helena: Ryijystä räsymattoon, Avain, Helsinki 2011

Kaukonen, Toini-Inkeri: Kyynärä pohjaa, kortteli raitaa, Akatiimi Oy, Helsinki 1998

Lepoaho, Sari. 2001. ”Räsymatto. Riepumatto. Lattiarätti.” Räsymaton kudonnan tekniikka ja näytteet – Kansio Tekevän kutomon käyttöön. Pohjois-Savon ammattikorkeakoulu Kuopion muotoiluakatemia. Artenomintyö.

Lockwood, Yvonne. 2010. Finnish American Rag rugs. Art, tradition & ethnic continuity. East Lansing: Michigan State University Press.

Niiniharju, Krista. 2007. Kyynärä kaihoa, kortteli kulttuuria: räsymatot suomalaisen kodin tunnun ilmentäjänä 1960-70 lukujen taitteessa. Käsityötieteen pro gradu –tutkielma. Helsingin yliopisto, opettajankoulutuslaitos.

Museoiden Finna. Suomen museoiden kokoelmat.

Kaukonen, Toini-Inkeri (toim.) 1969. Kansallismuseon kansatieteellinen käsikirjoitusarkisto.

Silpala, Elsa. 2015. Tekstiilit kodin kaunistaa: kantahämäläisiä sisustustekstiilejä Wetterhoffin tekstiilikokoelmista. HAMKin julkaisuja 12/2015. Hämeenlinna: Hämeen ammattikorkeakoulu.

Kinnari, Samuli. Rakasta räsyä sevotetaan kiikkalaisittain. Kokemäen jokilaakson uutiset 27.1.2017.


Perinne.net. Perinteisiä räsymattomalleja.

Räsymattoja tilauksesta ja tarinoita matoista.

Iloinen Kirjopolku-matto ohjeineen.

Ruusupolku. 2004. Raitoja ja räsymattoja. Räsymattoja tilauksesta ja tarinoita matoista.

Matonkudonta. Wikipedia-artikkeli.

Perinteisiä mattoja Vakka-Suomesta ja Rauman seudulta. CD-rom.

Taito Varsinaissuomi. 2011. Tarinamatot DVD.