Växtinsamling – insamling av grönsaker och örter i det vilda

Plats	Finland
Ämnesord	växtinsamling, vilda grönsaker, vilda örter, naturväxter

Utövare och folk som känner till traditionen

Att plocka grönsaker och örter i det vilda, och sedan använda dem, är en tusentals år gammal tradition, som tillsammans med bär- och svampplockning har på ett eller annat sätt har bevarats som en levande sed för en stor del av finländarna.

Insamling av vilda växter var den naturhobby som enligt utredningar* ökade mest 2005–2015 (med ungefär 50 procent). Trots att det även i andra länder finns en tradition av att använda vilda örter, har Finland troligtvis flest entusiaster av vilda grönsaker i hela världen i förhållande till befolkningen (nästan var sjätte person över 15 år). Inte att undra på, eftersom säsongen för vilda grönsaker i Finland är påfallande lång.

Vår- och sommardagarna är länge ljusa, våra terränger är lättillgängliga och vår exceptionella allemansrätt tillåter att man utnyttjar naturens skatter. Då traditionen fortfarande lever vidare kan Finland med all rätt betraktas som det ledande växtinsamlingslandet i världen.

Fram till 1990-talet, innan den folkrörelseliknande moderna trenden tog vid, betraktades vilda grönsaker som nyttoväxter, vilka småskaligt samlades in vid bär- eller svampplockning. Särskilt Arktiset aromit ry, Finlands svenska Marthaförbund rf, 4H-föreningarna och Nyttoväxtföreningen förespråkar detta tänkesätt, samt de läroanstalter som utbildar naturresursproducenter och Lantbrukets forskningscentral.

Tanken att vilda grönsaker är överlevnadsmat och utflyktsdelikatesser med en egen särart främjas speciellt av Finlands Scouter ry, vildmarksguider som företag och utbildarorganisationer, Forststyrelsen och naturcentralerna. Den största gemenskapen för insamling av vilda växter som en modern livsstil, och de som längst har varit verksamma, är hortoilijat, medlemmarna på webbplatsen hortoilu.fi och Facebookgemenskapen Hortoilu.

Utövande av traditionen

Finländare är gärna ute i naturen och tillbringar tid på sommarvillan. Att samla in vilda växter handlar lika mycket om utflykter i naturen som om det man får ut av skogen. Växtinsamling öppnar dörrar till en mångsidig värld som har mycket mer att erbjuda än bara växter. Växtinsamling är bra för sinnet, förenar människor, ökar naturkännedomen, ökar kunskapen om vår matkultur samt uppmuntrar till kreativitet. Oftast blir hela familjen växtinsamlingsentusiaster och engagemanget kan bli en livsstil och en gemensam hobby för hela familjen. Samtidigt utvecklas barnens förhållande till naturen och deras kännedom om naturen ökar. Det finns rikligt med forskningsdata om de positiva fördelarna av att vistas och röra sig i naturen: stressymptomen lindras, blodtrycket och pulsen sjunker, hjärnan mår bra och konditionen förbättras. Motion i naturen kan på ett naturligt sätt förenas med insamling av växter och övriga naturprodukter.

Vilda grönsaker är närproducerad mat som mycket snabbt och enkelt förflyttas från naturen till tallriken. Finlands skogar, ängar, ekologiska åkrar och våra egna gårdar är en enorm skattkammare. I praktiken har varje finländare möjlighet att utöva denna tradition och utveckla den vidare på sitt eget personliga sätt. Vilda växter kan användas på många olika sätt, och kan glädja och vårda oss också över vintern tack vare sin goda hållbarhet. De flesta vilda växter omfattas av allemansrätten, så traditionen är verkligen tillgänglig för alla.

Vilda växter är en förnybar naturresurs, som vitaliserar de personer som sysslar med dem lika säkert som vintersömnen övergår till blomstrande vår. Skördeperioden för de vilda grönsakerna är lång. Den börjar tidigt, i södra Finland redan i april, och fortsätter tills kölden kommer, beroende på året till och med ända in i november. Vilda grönsaker kan samlas in från egen gård eller lokalt från naturen. Växten får nya blad så fort bladen har plockats. Man kan samla in skörd från samma plats många gånger varje sommar, om man betar igenom området då och då. Lagar man mat i ett utekök på sommarstugan är det naturligt att plocka råvaror i närheten. Barnen lär sig snabbt genom exempel vilka växter som går att äta och hur de ska användas.

De vanligaste sätten att använda vilda grönsaker är i mat som sallad, pålägg, krydda, i pajer, soppor samt som krydda i drycker och också i efterrätter. Nyare trender är smoothier samt naturkosmetik. De ivrigaste vildväxtentusiasterna gör likör eller snaps, örtättika och -honung, marinader samt syrade vilda grönsaker. I örtteer skapar vilda örter en inhemsk örttradition. Många vilda örter används också som medicinalväxter.

Beroende på växten kan alla växtdelar, dvs. blad, blommor, stjälkar, rötter, frön, årsskott och bladknoppar användas. Vilda grönsaker som ska användas i matlagning kan djupfrysas. Vilda grönsaker torkas för te för vintern eller mals till grönpulver som man kan tillsätta i maträtter. För te kan bladen och blommorna även fermenteras, vilket gör att de har mer smak.

Traditionens bakgrund och historia

Att samla in växter har sin grund i ett kök som värnar om närproducerad mat, förebyggande av hälsa och vilda växter som en kraftgivande naturhobby. I denna form passar insamling av växter också för en urbaniserad modern människas behov och är en banbrytande modell för användningen av vilda växter som levande folktradition.

Tidigare i Finland har man närmast ätit vilda grönsaker som nödproviant när allt annat saknades, och detta utmärkte länge inställningen till vilda växter. Elias Lönnrot upplyste folket särskilt under hungeråren på 1860-talet om naturväxternas effektivitet mot skörbjugg. Toivo Rautavaara berättade på folkförsörjningsministeriets uppdrag för finländare som plågades av efterkrigstidens ransonering vad våra växter dög till.

Ju mer folk flyttade till städerna och ju mer levnadsstandarden förbättrades, desto mera minskade användningen av de vilda grönsakerna, "ogräsen". Hushållsexperter, Nyttoväxtföreningen och vildmarkskunniga personer höll fortfarande kurser om användningen av vilda grönsaker. Arktiska aromer-verksamheten lyfte fram kunskaper om användningen av vilda grönsaker vid sidan av bär och svampar.

Under professor Yrjö Mäkinens ledning skapades i slutet av 1960-talet ett system för kontroll, rådgivare i vilda växter samt ett insamlarkort som även omfattade naturväxter. Sakkunniga rekommenderade att plockning av bär och svampar på våren kan kompletteras med vilda växter. Vildmarksfolk odlar ofta växter som kryddor till proviant och överlevnadsmat samt energiförpackningar för vandringar. Trots detta minskade användningen av vilda växter efter de så kallade yuppieåren i början av 1990-talet och blev ett marginellt fenomen, även om bär- och svampplockning fortfarande var populära.

När användningen av internet spred sig tillkom många nya användare som sökte information om hur man kan använda medicinalväxter för att lindra och förebygga olika hälsoproblem. Också ungdomar började intressera sig för vilda växter genom så kallad superfood i slutet av 2000-talets första årtionde. Hemma hos dem surrar en effektiv mixer. I den mixas stora mängder inhemska vilda grönsaker tillsammans med utländsk superfood. När man i Finland såg de kommersiella möjligheterna för vild mat, anslöt sig också fina restaurangers kökschefer till anhängarna och upptäckte via utländska exempel gourmetmatlagning med finländska naturprodukter.

Förmedlande av traditionen

Vattendroppar på bladen av en växt. — Daggkåpa. Bild: Jouko Kivimetsä.

Kunskap om hur man identifierar, plockar och hanterar vilda grönsaker samt hur man använder dem i matlagning och då man konserverar har traditionellt sett förts vidare inom familjen från föräldrar, eller mor-/farföräldrar, till barnen.

I den moderna digitala tidseran har webbplatser tillkommit. En av dem som fungerat längst och känns bäst är bloggen och webbplatsen hortoilu.fi. Hortoilu.fi beskriver ogräs som en skatt som inte ska förintas eller hatas, utan älskas och ätas. Webbplatsen erbjuder också information om livekurser om vilda grönsaker som arrangeras av vildväxthandledare som fått sin utbildning på olika håll i Finland. En webbkurs om grunderna i vildväxtinsamling Villiinny villivihanneksiin har producerats. På webbplatsen har man sedan början av 2000-talet kunnat hitta information och tips. På sin Facebooksida har gemenskapen en växande publik och ett enormt antal gillande (numera nästan 25 000).

Webbplatsen Hortoilu.fi har dessutom tre gånger arrangerat en nationell tävling för vildväxtrecept och samlat in recept från vildväxtinsamlare samt belönat intressanta matnyheter som lätt kan lagas hemma. Dessa har publicerats, förutom på webbplatsen, även i den ledande vildväxtguideboken Hulluna hortaan (Mividata Oy 2013). Handledarna i Hortoilu.fi-gemenskapen föreläser på bibliotek, evenemang, mässor och företag om användningen av vilda grönsaker, lär restauranger att använda vilda grönsaker på ett säkert sätt och arrangerar avgiftsfria evenemang, av vilka det största år 2017 var evenemanget Villiinny villivihanneksiin i Träskända i Esbo på finska naturens dag 20.5. Evenemanget är också en restaurangdag där man mot en liten avgift får smaka på vildväxtdelikatesser.

Av organisationerna är det särskilt Marthaförbundet, 4H-föreningar, Nyttoväxtföreningen och Finlands Scouter ry som för traditionen vidare. De delar med sig av kunskapen om vilda växter och arrangerar kurser, precis som lokala arbetar- och medborgarinstitut. Som en del av yrkesläroanstalternas naturresursproducent- och vildmarksguideexamen ges undervisning om användningen av vilda grönsaker.

Att samla in vilda växter har i allt högre grad blivit en del av de träffar som familjer och grupper av vänner ordnar på den egna gården, där man delar med sig av information om växterna. På företag arrangerar man ”välbefinnande i arbetet”-evenemang med temat vilda växter. Vilda grönsaker kan också vara ett tema för födelsedagsfester, pensioneringsfester eller för möhippor och svensexor. På natur- och vildmarksevenemang delas information ut om hur man använder vilda växter. Information om hur man känner igen vilda örter och förteckningar över växter har publicerats på nätet, särskilt av luontoportti.com och arktisetaromit.fi.

Traditionens framtid

Insamling och användning av vilda växter är i dag populärare än någonsin. Att plocka vilda växter är inte längre en sysselsättning för växt- och hälsoentusiaster, utan även en givande hobby som vem som helst lätt kan börja med.

Vegetarianism, wellness, utflykter till naturen och avkoppling, familjens gemensamma sysslor och kreativ matlagning är saker som får vildväxtinsamlingens framtid att se utmärkt ut.

Entusiasmen för vildväxtinsamling började växa tack vare superfood- och närproducerad matideologin. Superfoodentusiasmen fortsätter, men superfood som växer nära intresserar alltmer som ersättare av importvaror, och detta ökar insamlingen av inhemska vilda grönsaker särskilt bland unga.

Vilda grönsakers beståndsdelar och aktiva innehållsämnen har studerats. Många är bättre än motsvarande odlade produkter när det gäller mängder av vitaminer, minerala ämnen och dylika hälsopåverkande ämnen. Kännedom ökar populariteten hos självinsamlade vilda växter. Allteftersom forskningsuppgifterna om de särskilt positiva hälsoeffekterna från den nordliga zonens ogräs ökade, har många småföretagare som säljer lokala produkter vuxit fram, särskilt inom Rovaniemi–Kemijärviområdet. Oklarheter om hur förordningen om nya livsmedel ska tolkas när det gäller nyttoväxter har fördröjt sysselsättningen av människor i glesbygden. Men efter dessa startsvårigheter är marknaden lovande.

Vid sidan av insamlingen av äkta vilda växter har odling av odlade vildväxter uppstått, närmast nässla, mjölkört och maskros och produktifiering av dem som torrmjöl. För insamlare av lokala vildväxter är det väsentligt att man i handeln identifierar om vildväxten är en äkta insamlad produkt från naturen eller en odlad gödslad, maskinskördad produkt som torkats i en hög temperatur, eftersom kvalitetsskillnaden mellan dessa produkter är enorm. Finlands natur intresserar turister. Ett par förenade vildväxtinsamlings- och kulturresor har redan arrangerats, men de kommer att öka, när aktörerna inom branschen ökar. Lapplands lockelser kan vara vilda växter på sommaren och norrsken på vintern.

Invandrarna är en grupp som har sina egna traditioner om användningen av naturväxter som näring och för vilken det är naturligt att använda vildväxter när man lärt sig att identifiera dem. Stadsbor kräver ”ätbara parker” som förutom odlingslådor och -säckar har naturområden där marken är ren och området hålls fritt från föroreningar. Arbetslösa är en grupp som kan dra nytta av vilda grönsaker som tilläggsinkomster och som en näringsrik, gratis tilläggsmat.