Folkdans i Svenskfinland

Kohteesta Elävä perintö -wiki
Loikkaa: valikkoon, hakuun
Folkdans i Svenskfinland
Sijainti Uusimaa, Pohjanmaa, Varsinais-Suomi
Asiasanat folkdans, folklig dans, nöjesliv, finlandssvensk kultur, folkmusik

Utövare och folk som känner till traditionen

Juniorer från östra Nyland dansar polska vid juniorstämman i Kristinestad, 1996. Foto: Katarina Westerholm.

Folkdans utövas i folkdanslag. Dessa verkar inom ungdomsföreningar, inom medborgar- eller arbetarinstitut eller som självständiga föreningar. Det finns omkring fyrtio folkdanslag runt om i Svenskfinland med närmare åttahundra folkdansare, av vilka ungefär tvåhundra är barn och unga. Folkdanslagen har en instruktör, som lär ut danserna och på central nivå finns en riksinstruktör, avlönad av Finlands Svenska Folkdansring. Alla folkdansare känner till, dansar och kan, en stor del av den dansrepertoar från folklig miljö, som föregående generationer har dansat i Finlands svenskbygder. Därtill finns över tjugo spelmän.

Utövande av traditionen

I folkdanslagen dansas traditionella danser från 1700- och 1800-talet, exempelvis kadrilj, menuett, engelska, polska, kontra, fyrkant och pardanser. Danserna finns upptecknade och publicerade. Kännetecknande för danser från folklig miljö är, att dansen är logisk. I danser med en viss uppställning, t.ex. en fyrkant, har någon eller några personer som uppgift att inleda dansens olika turer, i dansbeskrivningarna uppges vem som inleder turerna. Folkdansarna får lära sig vem som ska inleda varje tur, efter något års dansande är vetskapen en praktisk kunskap. För musiken står en spelman.
Folkdansare från Svenskfinland dansar Nyländsk purpuri under den nordiska folkdansstämman i Helsingfors, 1934. Foto: Gunnar Harlén, Finlands Svenska Folkdansring

Inom takorganisationen Finlands Svenska Folkdansring uppgörs ett dansprogram för varje år under ledning av förbundets riksinstruktör, som lär ut danserna på årliga kurser till folkdanslagens instruktörer och spelmän. Dansprogrammet framförs sedan gemensamt av alla folkdansare för publik vid de årliga tredagars sammankomsterna, som tidigare benämndes folkdansstämma, idag dansfester. Många folkdanslag har därtill egna dansprogram, som uppgörs av folkdanslagets instruktör. Danserna uppvisas för publik på fester och tillställningar av olika slag, också för olika åldersgrupper, samt på festivaler. Vid uppvisningar är det vanligt att dansarna iklär sig folkdräkt. Förutom att uppträda med danserna, dansas danserna då folkdanslagen kommer samman till samkväm, julfester, födelsedagsfester och andra privata fester.

Folkdansarna runt om i Svenskfinland medverkar i de vart tredje år återkommande nordiska sammankomsterna med folkdansare från alla nordiska länder genom att Finlands Svenska Folkdansring är medlem i det nordiska förbundet Nordlek. Sammankomsterna ordnas turvis i de nordiska länderna, skilt för vuxna och för barn och ungdomar. Dessa utmynnar i stora dansuppvisningar för publik. Under sammankomsterna dansas danserna under samkväm på kvällarna.
Folkdansare från Svenskfinland dansar Kökar engelska under den nordiska folkdansstämman i Reykjavik på Island, 1984. Foto: Gunnel Biskop.

Folkdanslagen i Svenskfinland är anslutna till distrikt inom Finlands Svenska Folkdansring.

Traditionens bakgrund och historia

Folkskolläraren Nils Oskar Jansson (1862–1927) i Kimito var 1892 banbrytare med att inöva bygdens gamla danser hos ungdomen i Kimito Ungdomsförening. Jansson fortsatte med inövandet under mer än trettio år, så att nya generationer av ungdomar fick lära sig danserna. I Helsingfors började folkdans 1906 utövas inom Föreningen Brage, där familjen Heikel hade en ledande roll, samtidigt också i Haga Ungdomsförening. Vid samma tid inövade Alfred Lindroos folkdanser i Pellinge i östra Nyland. På 1910-talet dansades folkdans sporadiskt inom flera föreningar och på 1920-talet uppkom många folkdanslag. Studenter som studerade i Helsingfors deltog i Brages verksamhet och började instruera folkdans i sina hembygder, bland dem ingenjören Rudolf Svahn i Vasa-Brage och gymnastikläraren Johan Verner (Jussi) Björk i Gamlakarleby. År 1931 bildade tolv folkdanslag runt om i Svenskfinland, med sammanlagt 242 medlemmar, takorganisationen Finlands Svenska Folkdansring.

I Föreningen Brage verkade också fil. mag. Yngvar Heikel (1889–1956), en av dem som på 1910-talet började samla in danser i fält och samtidigt började publicera dansbeskrivningar för bruk inom folkdanslagen. Det första häftet utkom 1907. På 1920-talet företog Heikel insamling av folkliga danser i fält i hela Svenskfinland och publicerade danserna 1938 i sitt vetenskapligt utformade verk ”Dansbeskrivningar” i serien Finlands Svenska Folkdiktning utgiven av Svenska litteratursällskapet i Finland. Verket innehåller 797 danser eller nummer, inklusive varianter och fragment, en stor del med melodi.
Ungdomar från Svenskfinland uppträder på Fölisön i Helsingfors, 2013. Foto: Gunnel Biskop.

Förmedlande av traditionen

Referensramarna att tolka dansbeskrivningarna och föra danstraditionerna vidare är obruten från den tid då danserna upptecknades inom Föreningen Brage på 1910-talet och av Yngvar Heikel på 1920-talet. Heikel lärde också ut danserna, fram till 1950-talet. Därpå fortsatte riksinstruktörer, som hade lärt sig av den föregående generationen. På 1950-talet var det Guido Eriksson, på 1960-talet Olof Lindqvist, på 1970- och 1980-talet Stina Hahnsson, på 1990-talet och fram till 2005 var det Eivor Wallinvirta och därefter Marcus Blomberg. En praktisk kunskap inom sig har också folkdanslagens instruktörer, de har lärt sig av äldre instruktörer då de själva dansat folkdans, de har också referensramar att tolka beskrivningarna. Kännetecknande för så gott som alla instruktörer är, att de själva har dansat folkdans sedan barnsben. Instruktörerna lär ut dansprogrammet i folkdanslagen, som vanligen sammankommer till dans en gång i veckan.

Traditionella danser från olika delar av Svenskfinland utgör stommen i folkdanslagens repertoar. Danserna finns beskrivna i Brages ”45 Folkdanser”, som utkom 1949 och därefter i nya upplagor. Därtill har Finlands Svenska Folkdansring, med gymnastikläraren, riksinstruktören Stina Hahnsson i spetsen, ur Heikels ”Dansbeskrivningar” utarbetat detaljerade anvisningar till hundra danser och utgett dem i fyra ”Instruktionshäften”. Många instruktörer använder också Heikels ”Dansbeskrivningar”.

Ungdomar från Svenskfinland dansar polska i Åtta man engel, 2006. Foto: Gunnel Biskop.

Finlands Svenska Folkdansring förmedlar traditionerna vidare under olika kurser. Årliga kurser ordnas för instruktörer och spelmän, där följande års dansprogram lärs ut under ledning av riksinstruktören. För blivande folkdansinstruktörer ordnas också utbildningskurser, och för olika åldersgrupper av folkdansare specialkurser med ett visst tema.

Traditionens framtid

Folkdanslagen arbetar ständigt med att få nya medlemmar, både vuxna, barn och ungdomar. Samhörigheten i föreningslivet och i folkdanslagen är en stark drivkraft till att dansa folkdans. En sammanbindande länk är också förbundets medlemstidskrift ”Folkdansaren”. Danstraditionerna bevaras levande inom folkdanslagen, så länge instruktörerna har referensramar att tolka beskrivningarna, och olika åldersgrupper bereds möjlighet att ta del av den immateriella folkliga danskulturen. Framtiden är också beroende av frivilliga, verksamheten sker till stor del på ideell basis, både inom folkdanslagen och på central nivå. Så länge frivilliga ställer upp blomstrar folkdansverksamheten i Svenskfinland. Finlands Svenska Folkdansrings projekt "Folkdansglädje – delad glädje" har av statsrådets kansli anslutits till programmet för Finlands 100-årsjubileum, som firas med en danstillställning för publik i Helsingfors. Folkdansarna medverkar också i den europeiska sammankomsten Europeade 2017 i Åbo. Därtill medverkar barn och ungdomar i den nordiska sammankomsten BARNLEK 2017 på Färöarna, och de vuxna i NORDLEK 2018 i Falun i Sverige. Regelbundet återkommande dansfester i arrangemang av Finlands Svenska Folkdansring tillsammans med något distrikt finns inplanerade för tjugo år framåt.

Aktörer som står bakom förslaget

Finlands Svenska Folkdansring rf, Östra Nylands Folkdansdistrikt rf, Helsingfors Folkdansdistrikt rf, Västra Nylands Folkdansdistrikt rf, Åbolands Folkdansdistrikt rf, Mellersta Österbottens Folkdansdistrikt rf, Norra Österbottens Folkdansdistrikt rf

Folkdansare från Svenskfinland uppträder med Hamburgspolska vid folkdansstämman i Helsingfors, 2007. Foto: Gunnel Biskop.

Källor och länkar till andra informationskällor

Video

Ungdomar dansar vid Nyländsk Afton, 2016

Folkdansare i östra Nyland dansar Fem engelska, 2013

Folkdansare i östra Nyland dansar Hamburgspolska, 2013

Pargas Folkdansare dansar Åtta man engel, 2010

Föreningen Brage 1991. Video, ”45 Folkdanser”, 1-3. Undervisningsvideo med fattningar, steg, turer, hela dansen, under ledning av Eivor Wallinvirta.

Litteratur

Biskop, Gunnel 2012. Dansen för åskådare. Intresset för folkdansen som estradprodukt och insamlingsobjekt hos den svenskspråkiga befolkningen i Finland under senare delen av 1800-talet. Diss. Åbo Akademi.

Biskop, Gunnel 2007. Dans i Lag. Den organiserade folkdansens framväxt samt bruk och liv inom Finlands Svenska Folkdansring rf under 75 år. Helsingfors: Finlands Svenska Folkdansring rf

Biskop, Gunnel 1990. Folkdans inom folkdansrörelsen – folklig dans? Utg. av Finlands Svenska Folkdansring rf i samarbete med Föreningen Brage och Folkloristiska institutionen vid Åbo Akademi.

Föreningen Brage 1981. 45 Folkdanser, beskrivningar och noter, tredje upplagan. Helsingfors.

Heikel, Yngvar 1986. På forskningsresor i svenskbygden. Med inledning och kommentarer av Bo Lönnqvist. Brage Årsskrift 1974–1986

Heikel, Yngvar 1938 (utg.). VI Folkdans B Dansbeskrivningar. Finlands Svenska Folkdiktning. Helsingfors: Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland 268.