Karelsk folkdans

Plats	Finland
Ämnesord	dans, folkdans, musik, folkmusik, folkdräkt, fritidsintressen, danskonst
På andra språk	finska: Karjalainen kansantanssi engelska: Karelian folk dance

Utövare och folk som känner till traditionen

Karelska folkdanser utövas i många finländska folkdansgrupper, eftersom de utmärker sig genom sin fartfylldhet och mångsidighet jämfört med danstraditionen i andra finländska regioner. Även om rötterna finns i Karelen är danstraditionen brett synlig även på andra håll i Finland, särskilt i områden där karelare har bosatts.

Karelsk folkdans utövas och känns till i synnerhet av dansare, lärare och ledare inom folkdansgrupper, samt av föreningar och organisationer runt om i Finland som värnar om det karelska kulturarvet. De för vidare traditionen av karelska folkdanser genom undervisning, uppträdanden, kurser och evenemang.

Karelska folkdanser utövas i flera folkdansföreningar på olika håll i Finland. I synnerhet ungdomsföreningen Motora från Joensuu och ungdomsföreningen Rajan Nuoret från Villmanstrand, som båda har flera dansgrupper, har specialiserat sig på karelsk folkdans. Motoras och Rajan Nuorets folkdansgrupp Kirjavat har under 2000-talet belönats med titeln Årets folkdansgrupp. Förutom i sina hemlandskap uppträder föreningarnas dansare på olika festivaler i Finland och utomlands. Andra aktiva föreningar är bland annat Pääkaupungin Karjalaiset Nuoret, Hyvinkään Kansantanssijat och Karjalan Nuoret.

Folkdansgrupper som verkar under Karelska Ungdomsförbundet har i hög grad karelska folkdanser i sin repertoar. I reglerna för Karelska Ungdomsförbundets folkdansuppvisning krävs en karelsk folkdans eller en koreografi som innehåller element av karelsk folkdans. Karelska Ungdomsförbundet har sedan 1980-talet arrangerat kurser som har haft ett brett deltagande av folkdanslärare och dansare från hela Finland. Under 1980- och 1990-talen kunde upp till 50 ledare och dansare delta i en enskild kurs, vilket innebär att kurserna under årens lopp har haft tusentals deltagare. Karelska folkdanser utövas i dag i olika dansföreningar av uppskattningsvis 5 000 folkdansare.

Utövande av traditionen

Karelska folkdanser utövas i dag i dansföreningar. Även professionella grupper har tagit med dem i sin repertoar, eftersom danserna går hem hos publiken och dansarnas färdigheter kommer till uttryck på ett mångsidigt sätt. Utövarna består av såväl gammal som ung. Hobbyn är i huvudsak målinriktad: grupperna förbereder uppträdanden för olika tillställningar och deltar regelbundet i nationella uppvisningar där en jury rangordnar grupperna. Målinriktningen syns också i antalet uppträdanden. Till exempel uppträder Motoras folkdansgrupper årligen vid dussintals tillställningar, där man når drygt tiotusen åskådare.

Karelska folkdanser är traditionella danser från det karelska kulturområdet, som historiskt sett har sträckt sig över både det nuvarande Finlands och Rysslands sida. Danserna har uppstått som en del av vanliga människors fester och sammankomster, såsom bröllop, byfester och ungdomskvällar. I dem syns både östliga och västliga influenser, eftersom Karelen har varit en mötesplats för många kulturer. Danserna kan grovt delas in i tre regionala grupper: danser från Södra Karelen, Ladogakarelen och Vitahavskarelen, som alla har en något olika stil och influenser från grannområdena.

Karelska folkdanser dansas ofta i par eller i grupper i olika formationer, såsom i ring, i rader eller i fyrkant. Kända danstyper är till exempel kadriljer och ristikontra, där flera par rör sig tillsammans enligt överenskomna mönster. Dansernas grundsteg är vanligtvis ganska enkla, såsom gång- och löpsteg, men utöver dem kan danserna innehålla snabba snurrar, hopp och spektakulära stegkombinationer. För karelska danser är också typiskt med improvisation: dansarna kan i vissa skeden lägga till egna rörelser och visa sin skicklighet, till exempel med steg i ripaskastil.

Traditionellt hörde danserna till de ungas umgänge och gemensamma tidsfördriv. De dansades till exempel på så kallade "nurkkatanssit" (hörndanser), där byns ungdomar samlades i ett hus för att dansa, sjunga och spela. Genom danserna lärde man känna varandra, hade roligt och ibland hittade man också sin framtida make eller maka. Nuförtiden dansas karelska folkdanser i synnerhet i folkdansgrupper, på festivaler och vid olika kulturevenemang, där de lyfter fram det karelska kulturarvet och gemenskapen.

Uleåborgs yrkeshögskola utbildar danslärare som kan välja folkdans som sitt huvudämne. I Lapplands Idrottsinstituts utbildning för professionella dansare kan man inrikta sig på folkdans. I båda lärosätena är karelsk folkdans en väsentlig del av utbildningen.

Förutom den ledda hobbyverksamheten i föreningarna dansas karelska traditionella mönster även i så kallade huutokatrilli-danser, som är gemensamma danser öppna för alla som arrangeras vid många folkdansevenemang. Man kan delta i dem utan tidigare danserfarenhet, och genom dem får även publiken ta del av den karelska danstraditionen. Förutom de finländska grupperna upprätthålls den karelska danstraditionen även av entusiaster och yrkesutövare i Karelska republiken i Ryssland. I Karelska Ungdomsförbundets medlemsföreningar verkar totalt drygt tusen dansare, som övar varje vecka i sina egna grupper och regelbundet deltar i förbundets evenemang, där karelska folkdanser har en central roll. Danser ses och dansas i många olika sammanhang, allt från festivaler och folkdansevenemang till födelsedagar, bröllop, företagsevenemang och internationella konferenser. På så sätt lever den karelska folkdanstraditionen vidare både inom hobbyverksamhet och i många olika vardags- och festsituationer.

Traditionens bakgrund och historia

Den karelska folkdanstraditionen har uppstått inom ett vidsträckt kulturområde som har sträckt sig över båda sidor av gränsen mellan Finland och Ryssland. På grund av detta syns både östliga och västliga influenser i de karelska danserna. Danstraditionen följer alltså inte tydliga geografiska gränser, utan den har utvecklats i samspel med grannfolken. Karelska folkdanser delas ofta in i tre huvudgrupper efter deras ursprung: danserna från Södra Karelen, Ladogakarelen och Vitahavskarelen.

I Södra Karelen har danstraditionen haft en nära koppling till resten av Finland. I området dansade man till exempel ringlekar, sångdanser och pardanser. Sångerna kunde vara i kalevalameter eller på rim, och de dansades i ring, kedjor, rader eller parvis. Typiska danser var också olika former av kadriljer, såsom Sappu som dansades i en fyrkant av fyra par, och som dansades på lite olika sätt i olika socknar. Dessutom var kontradanser av korridortyp vanliga för området, där ett par i taget dansar och rör sig genom formationen, till exempel från ena änden av raden till den andra. I Ladogakarelen kände man i sin tur till livliga och fartfyllda danser, såsom ristikontra, riivattu och maanitus. I dessa danser syns slaviska influenser och de innehåller ofta improvisation. I området dansade man också mindre fyrkantsdanser samt folkliga salongsdanser.

I östra och centrala Karelen, till exempel i Olonets, Prääsä och Karhumäki, var de mest kända danserna olika former av kontradanser och kadriljer. Kontradanserna kom till Ryssland vid skiftet mellan 1600- och 1700-talet under Peter den stores tid, och senare spred de sig till Karelen. Kadriljer började dansas i S:t Petersburgs salonger vid skiftet mellan 1700- och 1800-talet, och till Karelen kom de i slutet av 1800-talet. Kadriljen var en viktig del av festerna: den kunde inleda kvällen och den kunde också avsluta en bessoda, det vill säga ett kvällsnöje. I många karelska danser ingår ett improvisationsparti, där dansarna kan visa sin egen uppfinningsrikedom och skicklighet. I Vitahavskarelen utvecklades danstraditionen på ett lite annorlunda sätt. Området påverkades av kulturella kontakter med både Finland och Ryssland, men trots det bevarades den lokala danstraditionen som särpräglad. Från området har det dokumenterats rikligt med olika lekar, sällskapslekar och ringlekar, som dansades vid de ungas sammankomster och fester.

Kännetecknande för karelska folkdanser är fri improvisation och en levande rytm. Musiken stöder dansen, men bestämmer inte alltid exakt hur rörelserna ska göras. I danserna används ofta gång- eller löpsteg, och de kan innehålla snabba snurrningar, hopp samt stegkombinationer i ripaskastil. Danserna började ofta i en ring och slutade i en ring, och de var en viktig del av de ungas gemensamma fester och sammankomster, såsom bröllop, praasniekkor och bessodor, det vill säga ”hörndanser”.

Populariteten för karelska folkdanser växte i Finland i synnerhet under 1980-talet. Dansgrupper lockades av dansernas fartfylldhet, de varierande rytmerna och möjligheten till improvisation. Den ökande populariteten påverkades betydande av den petrozavodska folkdansläraren och traditionsinsamlaren Viola Malmi, som gav ut boken Karjalaisia kansantansseja och besökte Finland för att lära ut danser från och med 1980-talet. Samtidigt började många finländska grupper samarbeta med dansgrupper från Karelska republiken och reste dit för att utbilda sig. På så sätt har den karelska folkdanstraditionen bevarats och utvecklats vidare både i Finland och i Karelen.

Förmedlande av traditionen

Den karelska folkdanstraditionen vårdas och förs vidare på många olika sätt genom organisationer, evenemang, utbildning och framträdanden. En central roll spelas av folkdansorganisationer, såsom Karelska Ungdomsförbundet och Finlands Ungdomsförbund samt andra aktörer inom folkdansfältet. De arrangerar kontinuerligt ledar- och dansutbildningar där karelsk folkdans har en viktig plats. Utbildningarna når årligen tusentals dansare och ledare från olika delar av Finland. Dessutom är det karelska dansinslaget ofta en fast del av programmet i de gemensamma uppvisningarna vid stora publika evenemang.

Traditionen förmedlas till den stora allmänheten speciellt genom stora folkmusik- och folkdansevenemang. Den stora allmänheten kan se karelska folkdanser till exempel på Kaustby folkmusikfestival samt på Finlands Ungdomsförbunds nationella evenemang: på folkdansfestivalen Pispalan Sottiisi, Folklandia-kryssningen, barnfolkdansevenemanget Lasten Kalenat samt Tradi-evenemanget. Även Den karelska sommarfesten och Karelska ungdomsförbundets Vårdagar är etablerade platser för att framföra och lära sig traditionen. För att bevara och utveckla traditionen håller Karelska ungdomsförbundet på att påbörja digitaliseringen av det kursmaterial som har samlats under årtiondena. Målet är att digitalisera det gamla undervisningsmaterialet och göra det lättillgängligt även för framtida generationer.

Digitaliseringen är särskilt viktig i den nuvarande situationen, då östgränsen mellan Finland och Ryssland har stängts och det inte längre går att samarbeta med de karelska dansgrupper som verkar på rysk sida på samma sätt som tidigare. Tidigare kunde man lära sig och utbyta traditionen direkt genom gemensamma kurser, besök och festivaler, men nu är skriftligt och audiovisuellt material ett allt viktigare verktyg för att bevara och föra vidare kunskapen. Att utveckla karelsk folkdans, arrangera ledarutbildningar samt producera undervisningsmaterial är också centrala mål i Karelska Ungdomsförbundets strategi.

Karelsk folkdans förs också vidare internationellt. På festivaler i olika länder framför finländska grupper ofta just den karelska repertoaren, eftersom dansernas fartfylldhet och uttrycksfullhet gör dem lätta för publiken att ta till sig. Karelsk folkdans har faktiskt framförts på festivaler på alla kontinenter, och mottagandet har vanligen varit väldigt entusiastiskt och glatt. Traditionen lever starkt i hemlandet och förs vidare till nya generationer, utan att för den skull glömma den internationella synligheten genom uppträdanden.

Dokumentering av traditionen

Traditionen med karelsk folkdans dokumenteras på många olika sätt för att kunskapen om danserna, deras rörelser, musik och framförandepraxis ska bevaras för framtida generationer. Dokumenteringen sker genom både skriftliga publikationer, undervisningsmaterial, digitalt material och inspelningar av framträdanden.

Karelska Ungdomsförbundet spelar en central roll i dokumenteringen av traditionen, då det har samlat in och publicerat undervisningsmaterial om karelska folkdanser. I början av 2000-talet producerade förbundet instruktionsboken Jagujalga, som baserar sig på den framstående karelska folkdansläraren och traditionsdokumentören Viola Malmis undervisning. Som en fortsättning på detta publicerades Hulivili 2018: ett instruktionspaket med karelska folkdanser för barn.

Information om karelsk folkdans har också samlats på Karelska Ungdomsförbundets webbplats. Där har det byggts upp en databank med instruktioner för danser, lekar och ramsor. Dessutom har förbundet påbörjat digitaliseringen av det kursmaterial som samlats under årtiondenas lopp, så att de gamla undervisningsmaterialen kan bevaras och delas i digital form. Detta arbete är särskilt viktigt i den nuvarande situationen, då östgränsen mellan Finland och Ryssland har stängts och samarbete med de karelska dansgrupper som verkar på den ryska sidan inte längre är möjligt på samma sätt som tidigare.

Dansstraditionen dokumenteras även i litteraturen. Det har publicerats flera studier och instruktionsböcker om karelska folkdanser, såsom Karjalaisia kansantansseja, Karjalaisen kansantanssin lähteillä samt Elämäni tanssi: Karjalaisen kansantanssin arkea ja juhlaa. Dessutom har karelska danser samlats som en del av mer omfattande folkdanspublikationer, såsom Tanhuvakka. I dag är även audiovisuell dokumentation en viktig form av bevarande. Folkdansuppvisningar och undervisning spelas in flitigt på video, och inspelningarna delas till exempel på videotjänsten YouTube. Videoinspelningar kompletterar de skriftliga källorna och bidrar till att bevara dansernas rörelser, stil och utförande så autentiskt som möjligt. Med hjälp av dessa olika dokumentationsformer bevaras den karelska folkdanstraditionen i dokumenterad och tillgänglig form även i framtiden.

Framtiden av traditionen

Den karelska folkdanstraditionen har utvecklats i ett ständigt föränderligt samhälle, och även i framtiden är dess utveckling starkt kopplad till både värnandet om kulturarvet och nya verksamhetssätt. Karelsk folkdans har under de senaste decennierna utvecklats som både hobby- och uppträdandeform. Traditionella danser lärs fortfarande ut utifrån de ursprungliga stegen och stilarna, men de tillämpas också i nya koreografier och uppvisningshelheter. Samtidigt underlättar digitala material, videoinspelningar och undervisningsmaterial som delas på internet inlärningen av danserna och bevarandet av traditionen.

Under de senaste åren har intresset för den karelska kulturen och de egna rötterna ökat tydligt. Detta syns också i att antalet folkdansutövare ökar och att den karelska repertoaren har en stark ställning i många dansgrupper. Det ökade intresset är delvis också kopplat till att östgränsen mellan Finland och Ryssland har stängts. För många människor är de karelska rötterna nu på samma gång nära, men ändå oåtkomliga, eftersom det inte går att resa till hembygden på samma sätt som förut. I en sådan situation erbjuder en levande tradition, såsom karelsk folkdans, en möjlighet att upprätthålla kontakten med de egna rötterna och kulturarvet. Karelsk folkdans har påverkat det finländska kulturlivet på många sätt. Den är en del av en bredare folkdanstradition som syns på festivaler, kulturevenemang, fester och internationella scener. Dansen synliggör det karelska kulturarvet och gör det lättillgängligt även för dem som inte har några direkta karelska rötter.

Folkdansverksamheten stärker också gemenskapen. Att vara aktiv i dansgrupper ger möjlighet till gemensam hobbyverksamhet, lärande och uppträdande. Samtidigt stöder den det lokala kulturlivet och ökar förståelsen för den finländska och karelska historien samt den kulturella mångfalden.

Framtiden för den karleska folkdansen formas av både bevarandet av traditionen och förnyelse av den. De traditionella danserna, stegkombinationerna och musiken utgör fortfarande grunden, men vid sidan av dem uppstår nya tolkningar, sceniska arrangemang och uppvisningar i vilka kombineras influenser från olika kulturer. Mångfalden syns också i att utövarnas bakgrund varierar allt mer. Alla dansare har inte karelska släktrötter, men de kan ändå delta i att upprätthålla och lära sig traditionen. Detta breddar traditionens betydelse och hjälper den att hållas levande.

Karelsk folkdans är också ett effektivt och inkluderande sätt att föra det karelska kulturarvet närmare människorna. Genom dansen kan människor uppleva, lära sig och dela traditionen tillsammans. Ooch det är precis det här med gemenskapen och möjligheten att delta som gör traditionen levande, och ger den goda förutsättningar att bevaras och utvecklas även i framtiden.