Tillverkning och användning av jussitröjan
| Tillverkning och användning av jussitröjan | ||||
|---|---|---|---|---|
|
Utövare och folk som känner till traditionen
Jussitröjan är en i Finland allmänt känd traditionell tröja, oftast stickad i yllegarn, som bärs i synnerhet i Södra Österbotten. Jussitröjan har några igenkännbara drag: en enkel rak modell, en traditionellt vinröd och grå färgskala samt ett diagonalrutigt och randigt ok- och ärmmönster. Jussitröjor har tillverkats i Södra Österbotten ända sedan början av 1900-talet och denna ylletröja har blivit en del av den lokala kulturen. Ursprungligen har den traditionella tröjan stickats med en handstickmaskin i två lager. Jussitröjor handstickas för närvarande även av enskilda personer för egna behov och som presenter. Jussitröjor finns fortfarande tillgängliga industriellt maskinstickade, och i Finland tillverkas de av två väverier. Med jussitröjatraditionen avses både stickningen av tröjorna och den bredare traditionen kring att bära dem, där även industriellt tillverkade tröjor anses vara värdefulla.
Bevarandet och fortlevnaden av jussitröjatraditionen har till stor del påverkats av sydösterbottningarnas vilja att klä sig i en jussitröja, vilket representerar regionens traditioner. Jussitröjan tillverkas också vanligtvis för en person som har sydösterbottniska släktrötter. Tröjans symbolvärde och design har också lockat till en mer omfattande produktion, så jussitröjor tillverkas även industriellt i till exempel Asien och säljs i stormarknader. Taito Södra Österbotten rf har främjat tillgången på inhemska färdiga stickade tröjor samt utvecklat stickbeskrivningar och upprätthållit tillgången på material som lämpar sig för tröjan. Taito Södra Österbotten har tillsammans med Seinäjokis museer börjat samla in mer detaljerad information om traditionen kring jussitröjan sedan 2023.
Utövande av traditionen
Jussitröjan är en av de mest allmänt kända symbolerna för Södra Österbotten och är starkt kopplad till den regionala kulturen. Jussitröjan är mörkröd på överdelen och grå på underdelen. Vid bröstet, där färgerna skiftar mellan de röda och grå ränderna, finns ett rombmönster som i folkmun kallas för salmiakmönster. Romberna har båda färgerna. Tröjan har traditionellt stickats på en stickmaskin i två lager, och framstycket samt ärmarna stickas i så kallad resårstickning med alla stickor. Vid rombmönstret flyttas maskorna till de intilliggande stickorna, och stickningen stickas växelvis med grått på alla stickor och med rött på enbart det övre lagrets stickor. Att sticka en jussitröja på en handstickmaskin är utmanande, och garnet måste vara tillräckligt tunt och av hög kvalitet.
Taito Södra Österbotten har sedan slutet av 1900-talet värnat om traditionen att tillverka jussitröjor genom att anordna kurser för personer som är intresserade av maskinstickning samt genom att beställa färdiga jussitröjor av hemstickare till försäljning. I och med att antalet av hemstickare minskade i början av 2000-talet letade man efter en finländsk stickfabrik som tillverkare av jussitröjan, och där tillverkas tröjan även i dag industriellt på stickmaskiner enligt det traditionella mönstret. Tröjorna färdigställs dock fortfarande för hand även där. Taito Södra Österbotten har senare även utvecklat olika gör-det-själv-paket och handstickningsbeskrivningar för jussitröjor riktade till hobbystickare. Jussitröjan har bevarats i stort sett oförändrad. Ylletröjan är fortfarande ett populärt plagg för vardagsbruk och en vanlig present i Södra Österbotten, men den är så starkt förknippad med det österbottniska att få som kommer från andra ställen känner sig bekväma med att bära den. Det är unikt att ett stickat plagg har en så stark koppling till Södra Österbotten, och jussitröjan har också en mycket etablerad användarkrets. Jussitröjan är lätt att klä på sig och att bära den är samtidigt en signal om lokal tillhörighet. Jussitröjan bärs huvudsakligen av män i olika åldrar, och ibland även av kvinnor. En av de mest kända och ikoniska bärarna av jussitröjan är bland annat ”jätten från Kurikka”, den legendariska skidåkaren och politikern Juha Mieto.
Romben som blivit känd från jussitröjan används fortfarande både ensam och i kombination med horisontella ränder i matchställen för Seinäjoen Maila-Jussit. Även artister och grupper med ursprung i Södra Österbotten, såsom Duudsonit, Rehupiikles och Elonkerjuu, använder jussitröjans bildspråk och mönster i sina scenkläder.
”Jussitröjan är den mest naturliga tröjan för en sydösterbottning”, och det är därför Rehupiikles använder jussitröjan, hälsar bandet. Bildspråket från jussitröjan används fortfarande på ett mycket mångsidigt sätt även i diverse andra produkter, som till exempel smycken, tryckta t-shirts och babybodyer. Jussitröjan är känd även inom annan populärkultur. Serien Pöyrööt utspelar sig i Södra Österbotten och är skriven på dialekt. Seriefigurerna bär jussitröjor.
Användningen av jussitröjan är dock inte begränsad till enbart Österbotten. Den används till exempel av studenterna vid Sydösterbottniska nationen vid Helsingfors universitet. Sydösterbottniska nationen är en aktiv, tvärvetenskaplig studentnation med cirka 300–400 medlemmar, som samlar österbottniska och österbottningssinnade studenter i huvudstadsregionen. Nationens historia sträcker sig ända till 1600-talet och den Österbottniska nationen vid Åbo Akademi, och som Sydösterbottniska nationen har den verkat sedan 1908. Användningen av jussitröjan syns i nationens vardag såväl som till fest. Vid nationens näst viktigaste årsfest, Parttenkoliaaset som arrangeras årligen, är klädkoden jussitröja eller folkdräkt. Omkring 60 deltagare klär sig också i jussitröja under detta årliga evenemang. De salmiakmönster som kännetecknar jussitröjan förgyller ofta festerna i form av olika dekorationer. Nationsmedlemmarnas jussitröjor är antingen ärvda, mottagna som gåva eller självstickade. De österbottniska studenterna använder även jussitröjan som vardagsplagg för att påminna om sin österbottniska identitet och sina rötter mitt i huvudstadsregionens vimmel.
Traditionens bakgrund och historia
Jussitröjan har ansetts vara särskilt kopplad till pjäsen Pohjalaisia (Österbåttningar) och rollfiguren Jussi Harrii den. Pjäsen Pohjalaisia gavs ursprungligen ut av Artturi Järviluoma och skrevs av Anton Kangas, och dess urpremiär var på Nationalteatern 1914 i regi av Jalmari Lahdensuo. Utgående från pjäsen har det senare regisserats två filmer med samma namn. Vid Nationalteaterns urpremiär av Pohjalaisia 1914 bar Jussi Harri en ylletröja som liknade korsnäströjan, vilken härstammar från det svenskspråkiga Österbotten. I stumfilmen Pohjalaisia från 1925, som regisserades av Jalmari Lahdensuo, bär Jussi Harri den redan välkända jussitröjan. Det är därför troligt att jussitröjan har formgetts med utgångspunkt i traditionella ylletröjor, och att man gjorde den till en stickad tröja som var lättare att tillverka. Överfördes mentaliteten av trots och envishet hos rollfiguren Harri Jussi i pjäsen Pohjalaisia även till jussitröjan?
Under 1920-talet tog Sydösterbottniska nationen (EPO) vid Helsingfors universitet i bruk en ylletröja som bland annat användes som sporttröja, och som är mycket lik den tröja som sågs i filmen Pohjalaisia. Nationens tröja färdigställdes senare än filmen, och det är troligt att tröjan i filmen hade agerat som förebild. Nationsmedlemmarna använde jussitröjan åtminstone redan 1931 i de bobollsturneringarna som spelades mellan nationerna, där jussitröjor bars av EPO:s damlag. Under 1900-talet var nationsmedlemmarna också flitiga på att sätta upp teaterpjäser, som användes som underhållning under kvällssamkväm och fester. I dessa pjäser var jussitröjor ofta de scenkläder som användes. Nationen utnyttjar fortfarande motivet i jussitröjor.
Nationsmedlemmarna grundade en ny bobollsklubb i Seinäjoki 1932. Som ett resultat av en namntävling fick klubben namnet Maila-Jussit, och i lagets representationsdräkt finns de välkända romberna kvar även idag. Redan 1928 gjordes reklam för jussitröjan i Helsingin Sanomat för en bredare österbottnisk publik. Ylletröjan växte till ett fenomen senast under 1930-talet, då sydösterbottniska idrottare skördade framgångar på tävlingsarenorna. Designen har varit framgångsrik, eftersom tröjan fortfarande efter hundra år är välkänd och flitigt använd. Tröjan har överlevt tack vare en design som fungerat till idag och som har en stark symbolbetydelse.
Jussitröjor har stickats i ett nätverk av hemstickare och i små trikåfabriker runt om i Södra Österbotten och hela landet sedan 1920-talet. I Storkyro, närmare bestämt i Orismala, verkade under åren 1925–1930 Tanner & Manner Oy:s textilfabrik och väveri, där man tillverkade herrkostymer och damkappor samt vävde och stickade kläder. Fabriken tog upp tillverkningen av jussitröjan, som blev allt vanligare under 1920-talet, i ett mycket tidigt skede. På hösten 1929 gjordes det reklam för jussitröjor i tidningen av åtminstone en butik i Seinäjoki och en i Kauhajoki. I slutet av 1920-talet gjordes det reklam för jussitröjor i Helsingin Sanomat riktad till österbottningar, eftersom ”julen kommer och var och en måste ha en egen jussitröja – och ingen annan får ens bära den”. I Lappo tillverkades jussitröjor i Haapamäki väveri från 1930-talet ända fram till början av 2000-talet. Man vet att jussitröjor stickades i Nurmo och troligen såldes på Lappo torg ända fram till 1950-talet. I ett väveri i Alahärmä började man första tillverka blågrå anttitröjorna på 1950-talet, och under samma årtionde stickades jussitröjor även i Ylihärmä.
I Storkyro kyrkoby stickades jussitröjor på beställning från åtminstone från 1940-talet till 1980-talet. Husmödrarna lät sticka jussitröjor av sina egna garner till husböndernatill husbönderna. Tröjor beställdes för alla åldrar, och männen använde de högkragade tröjorna, som var stickade av tjock ull, som arbetströjor om vintrarna. Även från bland annat Seinäjoki, Ilmola, Lappo, Jalasjärvi och Kaustby känner man till hemmavävare både kvinnor och män, som skapade tröjor till släkt och bekanta samt till försäljning i butiker ännu på 1990-talet. Hemmavävare stickade ofta tröjor som en bisyssla. På den tiden förde stickarna oftast över kunskapen även till kommande släktleder. Vid tillverkningen av jussitröjor ansågs det viktigt med noggrannhet vid utformningen av romberna. Mönstret skulle fortsätta sömlöst från bröstet och ryggsidan till ärmen ovanför armhålorna. I de industriellt tillverkade tröjorna var mönsterpassningen inte alltid lika välpassad och ärmens romber kunde vara placerade för lågt. Jussitröjan har förblivit i stort sett oförändrad genom åren, men tröjans vidd har ändrats efter modet. Tröjan kan även ha antingen en låg eller hög krage. På en tröja med hög krage sys ofta knappar på axeln. Förr i tiden stickade man även kjolar av tunt garn med jussitröjans mönster, vilka kvinnorna bar tillsammans med en tunn jussitröja.
Förmedlande av traditionen
Jussitröjor har använts allmänt i Södra Österbotten som vardagströjor från 1930-talet ända fram till 2000-talet. Efter detta har särskilt sydösterbottniska offentliga personers och scenkonstgruppers användning av jussitröjor gjort traditionen synlig för den breda allmänheten. Generellt har man alltid sett mycket flexibelt på användningen av mönster och modeller som förknippas med jussitröjan, vilket har skyddat denna tradition. Jussitröjan och dess mönstervärld syns mycket riktigt fortfarande i människors vardag, på nyheterna och i olika kanaler nästan varje vecka i Södra Österbotten.
Efter att tillgången på handstickmaskiner försämrats har beskrivningar för handstickade jussitröjor utvecklats alltmer för barn och vuxna, och material finns tillgängliga för hobbyentusiaster, vilket gör tröjan lättillgänglig för stickare. Jussitröjor dyker fortfarande upp med jämna mellanrum i stickgrupper på sociala medier, där stickare diskuterar stickning av dem. Även Taito Södra Österbotten ger råd till hobbyentusiaster i frågor som berör tillverkningen av tröjan.
Ett exempel på hur traditionen förs vidare till nya generationer är den bänkskuddardagstradition som funnits i åtminstone Seinäjoki gymnasium i årtionden, där de abiturienter som lämnar gymnasiet klär sig i antingen folkdräkt eller jussitröja under sin sista skoldag före studentskrivningarna.
Utställningen Juureva jussipaita från 2023, sammanställd av Taito Södra Österbotten och Seinäjokis museer, bidrog för sin del till att öka medvetenheten om jussitröjans historia och dess tillhörande lokala och symboliska betydelse. Information samlades då in i samband med planerandet av utställningen utifrån en artikel i tidningen Ilkka-Pohjalainen, där personer som hade kunskap om jussitröjor och deras tillverkare bads att ta kontakt. Efterlevande till hemstickare och andra tillverkare av jussitröjor kontaktade museet och blev intervjuade. Information samlades in i stor omfattning just gällande tillverkarna.
Dokumentation av traditionen
I Södra Österbotten kan jussitröjan betraktas som en så självklar del av landskapet och ett så levande arv att jussitröjatraditionen inte har dokumenterats särskilt systematiskt. Enstaka föremål finns till exempel i samlingarna i Seinäjokis museer samt Kniv- och textilmuseet i Kauhava. Likaså kan det finnas enstaka föremål eller fotografier i lokalmuseernas samlingar. Åtminstone i Seinäjoki museers samt Storkyro museums samlingar finns en stickmaskin med vilken jussitröjor har tillverkats till försäljning.
I Seinäjoki museers fotosamlingar finns exempel på hur jussitröjan har använts, men de har införlivats i samlingarna av andra orsaker än på grund av jussitröjatraditionen i sig. De berättar också om hur jussitröjan har använts som en del av vardagslivet. Man vaknade till insikt om behovet av att dokumentera traditionen i samband med utställningen Juureva jussipaita 2023, som gjordes i samarbete mellan Taito Södra Österbotten och Seinäjokis museer. Vid den tidpunkten samlades det in minneskunskap och fotografier relaterade till jussitröjetraditionen, och samtidsdokumentation gjordes vid Seinäjoki gymnasiums bänkskuddardag. Även i hemmavävarens familjearkiver finns det bilder och stickade tröjor bevarade som fortfarande används.
Hållbar utveckling
Jussitröjan tillverkas traditionellt av ull. Materialet är en naturfiber som håller länge, men det stickade plagget är också lätt att laga eller stoppa. Ullkläder behöver inte heller tvättas så ofta, eftersom det ofta räcker med att vädra dem utomhus. En traditionell tröja håller länge och är alltid modern. Den inhemska tillverkningsprocessen belastar inte miljön i samma utsträckning som den utländska, och den skapar arbetstillfällen för finländare. Garnet som används i de inhemska produkterna har även olika certifieringar som överensstämmer med principerna för hållbar utveckling och uppfyller vissa standarder. Att värna om den österbottniska kulturen och identiteten genom jussitröjan är ett utmärkt tillfälle för tröjans bärare att känna sig som en del av den sydösterbottniska gemenskapen och stolt representera den. En jussitröja kan också gå i arv från generation till generation.
Traditionens framtid
Framtiden ser ljus ut för jussitröjan, eftersom den fungerar som inspirationskälla för många aktiva som skapar nya, innovativa innehåll med anknytning till den. Jussitröjan är ett projekt som föreningen Taito Södra Österbotten rf har tagit under sina vingar, vilket innebär att föreningen på olika sätt främjar och bevarar den levande traditionen med jussitröjan.
Den traditionella jussitröjan är en kulturell symbol med stark regional och kulturell betydelse. Tröjan är ett tydligt exempel på ett levande arv, eftersom den kan förändras med tiden. Jussitröjor kan även tillverkas i olika utföranden och färger, men tröjans karakteristiska element är ändå tydliga. Lokal identitet är ett intressant tema inom turism, olika produkter och kommunikation, vilket gör att den dyker upp i olika sammanhang. Traditionen lever också vidare, eftersom en vanlig stickningsentusiast ganska enkelt kan sticka plagget för hand. Traditionen förs vidare genom de ovan nämnda exemplen, såsom traditionen vid Seinäjoki gymnasium där man sjunger för lärarna klädd i folkdräkter och jussitröjor. Denna tradition har fortsatt från år till år och från årtionde till årtionde.
Traditionen lever vidare i olika artisters och influerares klädstil. Traditionen hålls också vid liv av bobollsklubben Maila-Jussit (SMJ) med säte i Seinäjoki som grundades av studentföreningen Sydösterbottniska nationen. Jussitröjan valdes då till SMJ:s matchtröja. Jussitröjan eller liknande matchtröjor har alltid använts av SMJ. Den traditionella jussitröjan spelade man i senast i början av 1980-talet. När jussitröjan ersattes av lättare versioner glömdes inte jussimönstret bort, utan det blev i stället ett dominerande inslag i SMJ:s matchkläder. Än i dag pryder det traditionella jussimönstret bröstet och ärmarna på alla SMJ-lagens matchtröjor.
”När vi talar om jussiandan menar vi inte bara klubbens logotyp på tröjan. Den är så mycket mer. Den handlar om inställning, stolthet och envishet. Jussihjärta är den anda som lever i varje spelare, tränare, talkoarbetare och supporter inom Maila-Jussit. Den är en tradition som har gått i arv från generation till generation, och en gnista som tänder en ny entusiasm säsong efter säsong.”
Aktör som står bakom förslaget
Marketta Luutonen, researcher of craft culture, PhD
Elisa Kujanpää, daughter of the home weaver Paavo Niemi
University of Helsinki’s Etelä-Pohjalainen Osakunta (Nation of South Ostrobothnia)
Källor och länkar till andra informationskällor
Eteläpohjalaisuuden symbolit. Online exhibition.
Explore Finland: Jussi Paita, The Ostrobothnian Uniform.
Taito Etelä-Pohjanmaa: Juureva jussipaita.
Taito Etelä-Pohjanmaa: Kotimainen jussipaita.
Lähikuva 2/2001, 50-62 Marketta Luutonen, FT Dos.
Tytti Kuusinen, Seinäjoen ammattikorkeakoulu: Pohjanmaan Univormu - TEASER (2015)
Kansanomainen tuote merkityksenkantajana. Tutkimus suomalaisesta villapaidasta. Väitöskirja. Artefakta 3. Helsinki: Akatiimi. 1997.
Villapaita pohjalaismiehen rooliasuna. Lähikuva 2. Helsinki: Lähikuva-yhdistys, Suomen Elokuvatutkimuksen Seura, Turun elokuvakerho, Turun yliopiston Mediatutkimus ja Varsinais-Suomen elokuvakeskus, 50-62. 2001.
Harrin Jussin muisto. Jussipaita suomalaismiehen rooliasuna. Anneli Nikko, Ismo Pellikka ja Erkki Savolainen (toim.) Oppimista, opetusta, monitieteisyyttä. Kirjoituksia Kuninkaankartanonmäeltä. Joensuun yliopisto. Savonlinnan opettajankoulutuslaitos, 133-151. 2007.
Lankapaitoja ja muita asusteita. Marketta Luutonen, Anna-Maija ja Gunnar Bäckman. Helsinki: Maahenki. 2015.