Traditionellt bastubadande
| Traditionellt bastubadande | ||||||
|---|---|---|---|---|---|---|
| Med i nationella förteckningen | ||||||
|
Utövare och folk som känner till traditionen
Traditionelt bastubadande är en övergripande term för olika gemensamma basturitualer och behandlingsbastur, som baseras på ett andligt och folkmedicinskt kulturarv, och vars handlingssätt, ritualer samt uppfattning om hälsa och sjukdom sträcker sig djupt in i den östersjöfinska folktraditionen.
Traditionellt bastubadande utövas i Finland av otaliga aktörer. Utövarna av traditionen varierar från privatpersoner som är intresserade av folktradition och som arrangerar traditionell bastubadning sporadiskt till föreningar, gemenskaper och företag som arrangerar specifika temabastur, i synnerhet runt årliga högtider, samt professionella som genomför olika behandlingsbastur och basturitualer baserade på folktradition, såsom brudbastu, och bastubad inför årliga högtider. Perinnesaunottajat ry grundades 2020 och i början av 2026 hade föreningen cirka 50 medlemmar.
Medlemmarna i Perinnesaunottajat ry är utbildade yrkesmän och yrkeskvinnor inom det immateriella bastukultur- och behandlingsbastuarvet, det vill säga traditionella bastubadare. Taivaannaula ry grundades 2007 i början av 2026 hade föreningen cirka 110 medlemmar. Taivaannaulas mål är att bevara och hålla den långlivade finländska traditionskulturen och det andliga arvet levande, inklusive att skydda heliga naturplatser som är kända inom folktraditionen. Antalet privatpersoner som utövar traditionellt bastubadande är svårt att uppskatta
Utövande av traditionen
Traditionellt bastubadande kan utövas på många olika sätt. Traditionellt bastubadande kan till exempel innefatta bastuceremonier och basturitualer med anknytning till livets vändpunkter, vilka vilar på den östersjöfinska folktraditionen. Som det mest kända exemplet kan nämnas brudbastu, som arrangeras som en del av möhippor, och som har sina rötter i vår finsk-karelska bröllopsbastutradition. Brudbastun dekoreras med blommor och lövverk. För bruden reserveras en egen plats på lavarna och en speciell magisk bastukvast tillverkas för henne. Under brudbastun genomförs olika reningsriter för bruden. Förloppet i en brudbastu styrs också av olika sånger och besvärjelser. Traditionellt bastubadande kan visa sig i form av olika riter som arrangeras i bastun under livets alla skeden. Dessa kan genomföras såväl av privatpersoner inom den egna kretsen som av traditionella bastubadare som arrangerar bastuceremonier som sitt yrke.
En egen grupp utgörs av speciella bastuprogram kopplade till firanden under årscykeln, vilka baserar sig på vår gamla tradition av årliga fester. Inom traditionellt bastubadande förmedlas en förståelse för bastuns andliga dimension och därmed även en respekt för bastuns helighet. De mest betydelsefulla traditionella bastubaden kopplade till årscykeln är julbastu, helabastu, midsommarbastu och kekribastu. Inom det traditionella bastubadandet vid årlliga högtider är olika ritualer kopplade till årscykeln och bastubesvärjelser närvarande. Många gemenskaper och föreningar som är intresserade av kulturarv och andliga traditioner firar årscykeln genom att bada bastu. Årscykelns festbastutraditioner fungerar som övergångsriter. Tidpunkten för exempelvis en kekribastu eller julbastu kan vara under dagtid. Bastun dekoreras, man kastar bad med öl och bastubadandet fortskrider ackompanjerat av sånger och besvärjelser. Ibland tyder man även varsel i samband med de årliga festernas bastubad som en del av det traditionella bastubadandet.
Som en tredje punkt kan nämnas olika behandlingsbastuformer som baserar sig på vår folkmedicinska tradition, vilka representeras av exempelvis bastubad med bastukvast (det vill säga vårdande piskning med bastukvast), användning av torv, läkeväxter och olika traditionella huskurer samt vatten i behandlingen, liksom även helande med ljud (t.ex. besvärjelser och sånger). Dessutom kan behandlingsbastun kombineras med andra former av folkmedicin, såsom kiropraktik och massage. Även piskning med bastukvast och blodkoppning kan räknas in i traditionen med behandlingsbastu. Aktörer som är intresserade av och utövar traditionellt bastubadande förenas bland annat av ett intresse för sina rötter, naturen, gemenskapliga seder, folkdiktning, hantverkstraditioner, folktro, folkmedicin och folktraditioner. Inom traditionellt bastubadande förenas miljö, kultur, konst och välbefinnande. Bastusånger, dikter och besvärjelser, samt olika bastubad kopplade till livets vändpunkter eller årstiderna upprätthåller en uråldrig muntlig och ritualistisk tradition som förenar välbefinnande och hälsa med kultur, samt människan med sin gemenskap och miljö. Traditionellt bastubadande kan betraktas som ekokultur, där det ses som en ömsesidig och sammanflätad relation mellan människans värderingar, tänkande och handlingssätt samt naturens ekologiska system.
Traditionens bakgrund och historia
Bastubadandet spred sig veterligen till det nuvarande Finlands område under förhistorisk tid, för flera tusen år sedan. De första basturna var tältliknande jordgropsbastur, som möjligen användes som platser för andlig rening. Denna förhistoriska fas av bastubadandet skiljs vanligtvis från den senare bastukulturen. Timrade rökbastur började byggas under järnåldern, för 1500–2000 år sedan, först delvis nedgrävda i sandbrinkar och senare helt ovan mark. Rökbastun var den dominerande bastutypen i Finland ända fram till 1930-talet. Bastuns historia som en alldaglig badplats och ett mångsidigt arbetsutrymme, vid sidan av det rika immateriella kulturarvet där bastun fungerade som ett heligt ritualcentrum och en plats för magiskt helande, utvecklades och blomstrade tillsammans med rökbasturna.
Bastun har varit ett centralt nav för vardagsarbetet, men den har också fungerat som en gränsdragare mellan vardag och helg. I bastun har man rökt kött, mältat korn, bryggt öl, tvättat tvätt och kokat tvål. Bastubyggnadens utrymmen anpassar sig till olika användningsändamål och har möjliggjort bastuns ”flexibla karaktär”. Den finländska bastukulturens och folkmedicinens rötter sträcker sig långt tillbaka till förhistorisk tid. I agrarsamhällets tradition var bastun den plats i hemmet som stod närmast andra sidan, där man föddes och där de avlidna tvättades. Bastun var en helig plats. Såvitt man vet har de östersjöfinska folken åtminstone sedan järnåldern använt bastun som ett gemensamt rituellt centrum för familjer och släkter samt som ett näste för folkmedicin. Bastun fungerade som en plats för övergångsritualer, helande och magi. I Finland finns ett talesätt i olika former som lyder: ”Om bastu, bastukvast och sprit inte hjälper, tar graven vid.” I det skede då de egna färdigheterna inte längre räckte till, tog man hjäp av kloka gummor och gubbar. Förutom bastubadande har man alltså i bastun helat och tvättat, firat skeden i människans livscykel och märkesdagar i årscykeln samt främjat individens och gemenskapens välbefinnande på otaliga sätt.
Genom åren har bastun också erbjudit arbetsplatser för många, eftersom det redan från medeltiden började utvecklas ett faktiskt skrå av bastubadare som bland annat arbetade i städernas allmänna bastur. I Finland finns i dag ett livligt nätverk av traditionella bastubadare samt andra näringsidkare som erbjuder bastu- och tvättjänster, vilka genom sin verksamhet upprätthåller och utvecklar behandlingsbastukulturen baserad på folktraditionen.
Finländska forskare inom olika vetenskapsgrenar har sedan 1800-talet samlat in och nedtecknat muntlig tradition om finländsk folkkultur och folkmedicinsk tradition. I dessa beskrivningar har bastun en central roll. Arbetet har hjälpt till att bevara den gamla naturbaserade folkmedicinska kunskapen, de traditionella behandlingsmetoderna, föreställningarna och besvärjelserna som har förts vidare som muntlig tradition, och som det nuvarande traditionella bastubadandet grundar sig på. Bad med bastukvast förekommer såväl i den muntliga traditionen om folkmedicin som i folkdiktningen. Bad med bastukvast har en historisk bakgrund som en reningsrit, med vilken man återställde äktenskapslyckan för en ung kvinna vars lycka illvilliga eller avundsjuka människor hade förstört. Bastubadandet har varit en del av magin kring att söka en make eller maka, att väcka kärlekslycka och av ritualer. Syftet med kvinnornas besvärjelser för att väcka kärlekslycka har varit att väcka männens uppmärksamhet eller att öka den egna sexualiteten och attraktionskraften (Piela 1990).
Finlands omvandling från ett agrarsamhälle till ett industriellt samhälle accelererade under decennierna mellan världskrigen. Denna förändring i samhällsstrukturen, tillsammans med den urbanisering som tog fart efter krigen, förändrade inte bara människors världsbild utan även den finländska bastukulturen. I takt med urbaniseringen började man bygga bastur som en del av bostadsbyggnaderna i stället för gårdsbastur. Bastuaggregaten ändrades allt oftare från veduppvärmda till elbastuaggregat. Antalet bastur ökade. Elektriskt ljus och elbastuaggregat förändrade stämningen i bastubadandet, och bastubadandet blev en del av vardagen. Samtidigt undanträngde den offentliga hälso- och sjukvården den rådande folkmedicinen och de traditionella behandlingsformerna. Från mitten av 1900-talet ända fram till det första decenniet av 2000-talet betonades bastubadandets fysiska sida, avslappning och tvättning. Lördagsbastun behöll sin ställning som den allmänna baddagen och som en hörnsten i den finländska bastukulturen, men bastubadandets andliga dimension och bastuns helighet glömdes bort. Uppfattningen om bastuns roll som upprätthållare av hälsa och välbefinnande blev snävare från att ha varit helhetsomfattande till att i första hand bli fysisk och social. Den finländska bastukulturens andliga renässans under det senaste decenniet har även inneburit en återupplivning av den andliga traditionen kring bastun och för behandlingsbastukulturen. Bastukulturen i Finland upptogs på Unescos förteckning över mänsklighetens immateriella kulturarv 2020. Nomineringsförslaget bereddes av Finska bastusällskapet rf i samarbete med bastugrupper från olika delar av Finland och Museiverket. Även traditionella bastubadare och var delaktiga i processen.
Förmedlande av traditionen
I Finland verkar ett aktivt nätverk av traditionella bastubadare samt andra yrkesutövare som erbjuder bastu- och tvättjänster. Genom sitt eget arbete och genom att dela med sig av traditionerna tryggar de att kulturarvet bevaras, upprätthålls och förs vidare. Perinnesaunottajat ry återupplivar, vitaliserar och utvecklar vår traditionella behandlingsbastukultur samt basturitualer och ceremoniella program som baserar sig på vårt andliga kulturarv. Perinnesaunottajat ry forskar även om, upprätthåller, dokumenterar och utvecklar den traditionsbaserade immateriella bastukulturen och bastuns andliga arv, såsom naturbaserad folkmedicin och ljudbehandling baserad på runosång. De traditionella bastubadarna leder gemensamma bastuprogram på offentliga evenmang som är öppna för allmänheten och privata evenemang, genomför behandlingsbastuprogram, utbildar nya traditionella bastubadare inom en yrkesförberedande utbildning samt deltar i samhällsdebatten kring traditionellt bastubadande.
De traditionella bastubadarna samarbetar med olika aktörer som upprätthåller bastukulturen, såsom Suomen Saunakulttuuri ry och Saunarinki (Bastukretsen), som är kopplad till Unesco-nomineringen. Perinnesaunottajat ry har en egen fadderbastu, Tikkala, i Jämsä bastuby. Där arrangeras bastubad med bastukvast nästan varje lördag under bastubyns öppettider. Dessutom arrangeras även andra program baserade på folktraditionen i bastubyn. De traditionella bastubadarna samarbetar även med olika lärosäten, högskolor och andra utbildningsanordnare. Traditionella bastubad och föreläsningar om den östersjöfinska bastutraditionen har arrangerats vid yrkesläroanstalter i Päijänne-Tavastland, Birkaland och i huvudstadsregionen. Traditionella bastubad har även arrangerats för grundskoleklasser under lägerskolor. Traditionella bastubadare medverkar även i en doktorsavhandling som förbereds vid Östra Finlands universitet.
Taivaannaula ry:s syfte är att bevara och hålla den långlivade finländska traditionskulturen och det andliga arvet levande. Till alla Taivaannaulas högtider hör bastubadande kvällen före högtidsdagen, det vill säga aftonbastu. Denna aftonbastu tas i bruk med de ritualer och ursprungsord som folktraditionen känner till. Basturelaterade seder upprätthålls inte bara i bastulokalerna på festplatserna, utan även i fadderbastun Hiltusen sauna, som ligger i Jämsä bastuby.
Dokumentering av traditionen
Arkiverat material rörande den finländska bastutraditionen finns i arkiven hos flera olika aktörer. En del av arkiven är offentliga, såsom Riksarkivet och museerna, medan andra är privata arkiv, som Finska Litteratursällskapets arkiv. Material om bastun finns både i analog och digitaliserad form. Informationen om bastutraditionen sträcker sig över en lång tidsperiod, med början från 1700-talets folklivsskildringar, via forskning och beskrivningar av bondesamhällets kultur kring sekelskiftet 1900, fram till 1950-talets handböcker och litteratur om bastubadande. Det finns ett överflöd av dokumenterad bastutradition inom flera olika forskningsområden: bastubyggande, speciella bastur, såsom lus- och korsubastur, aggregatsteknik, folkdiktningsforskning (besvärjelser, dikter, epik), hälso- och välbefinnandeforskning samt kulturforskning (stadsbastur, landskapsforskning, bastugemenskaper). Det finns ett rikligt utbud av material relaterat till bastubadande i webbtjänsterna Finna och Astia. Friluftsmuseer med sina gamla museibyggnader fungerar också som arkiv, där historiska bastubyggnader och basturelaterad utrustning finns att se. Gamla bastubyggnader finns på flera olika friluftsmuseer, såsom Fölisöns friluftsmuseum i Helsingfors, Hollola hembygdsmuseum, Ilmajoki museum, Brages friluftsmuseum i Vasa, Lapplands skogsmuseum i Rovaniemi, Suomussalmi hembygdsmuseum, Norra Karelens museum i Joensuu, Riuttala talonpoikaismuseo i Kuopio samt i Jämsä bastuby, som har drygt 20 traditionella rökbastur från olika delar av Finland. Basturna är huvudsakligen från 1700- till 1940-talet. Finska Litteratursällskapets arkiv samlar in traditions- och minnesmaterial till exempel genom att anordna nationella insamlingar av traditioner. Bastutraditionen återfinns till exempel i folkmedicinska kartotek, i kartotek över kalendertraditioner och folktro samt i material från olika insamlingstävlingar. Materialet från traditionsinsamlingstävlingen Suomalainen sauna terveyden lähteenä från 1992 innehåller exempelvis också material som är intressant ur ett perspektiv för traditionellt bastubadande.
Äldre folktradition och beskrivningar av folkmedicin med koppling till bastun finns exempelvis i Suomen Kansan Vanhat Runot, ett verk i 34 band som gavs ut under åren 1908–1948. Perinnesaunottajat ry dokumenterar produktkort för bastubadartjänster som producerats av dess medlemmar och som baserar sig på den östersjöfinska bastutraditionen. På produktkorten dokumenteras en beskrivning av bastubadet, dess innehåll och instruktioner för den som håller i traditionsbastubadet, samt hur hållbar utveckling beaktas och en säkerhetsplan. Perinnesaunottajat ry dokumenterar material som samlats in vid olika evenemang, såsom fotografier av traditionsbastubadande och av dem som håller i traditionsbastubad i arbete. Föreningen har också producerat tre presentationsvideor. En del av dem som håller i traditionsbastubad arbetar som konstnärer, till exempel inom bild- och performanskonst samt med ekosocialt engagerande konst. Erfarenheter och metoder inom traditionellt bastubadande utvecklas och dokumenteras därmed i konstverk (t.ex. videor, installationer) samt i andra konstnärliga forskningspublikationer (t.ex. artiklar, böcker).
På Taivaannaula ry:s webbplats finns en omfattande mängd folktraditionsmaterial, vilket även inkluderar material relaterat till folkmedicin, årliga fester och bastukultur. Folktraditionsmaterialet har utformats till populärvetenskapliga och bildande sammanfattningar, vilka publiceras i form av lättillgängliga artiklar på sociala medier.
Hållbar utveckling
Verksamheten för de medlemmar i Perinnesaunottajat ry som yrkesmässigt utövar traditionsbastubadande styrs av gemensamt avtalade etiska riktlinjer. Dessa inkluderar, utöver verksamhetsprinciperna, även praktiska anvisningar för hur verksamheten ska bedrivas med hänsyn till de olika dimensionerna av hållbar utveckling. Hållbar utveckling har också beaktats i utbildningen till traditionell bastubadare, både när det gäller hur utbildningen genomförs och dess innehåll.
Traditionella bastubadare respekterar naturen och agerar ansvarsfullt bland annat när de samlar in växter samt när de tillverkar och använder bastukvastar. Traditionellt bastubadande kan även betraktas som en ekokultur, varvid det ses som ett ömsesidigt och sammanflätat förhållande mellan mänskliga värderingar, tankesätt och handlingsmönster å ena sidan, och naturens ekologiska system å andra sidan. Beaktandet av miljöeffekter syns också i den systematiska och exakta vatten- och energiförbrukningen. Konkret innebär detta att vatten tas tillvara och utnyttjas i bastubadets olika skeden, samt att behandlingsbasturna värms upp i rätt tid till de temperaturer som är typiska för dem. Traditionella bastubadare förstår också hur de, när de eldar i bastun, kan påverka partikelutsläppen från vedeldade bastur. Dessutom innebär beaktandet av miljöeffekter inom traditionellt bastubadande en planerad återvinning och ett förebyggande av svinn, organisering av avfallshanteringen samt att man föredrar miljömärkta behandlingsfokuserade produkter och rengöringsmedel. Arbetstillfällen som förmedlas via föreningen erbjuds också i första hand till de traditionella bastubadare som är verksamma geografiskt närmast, i syfte att minimera de utsläpp som transporterna orsakar.
Traditionellt bastubadande skapar välbefinnande för sina kunder. Det skapar också en stolthet över den gamla östersjöfinska bastukulturen, vårt andliga arv och vår regions folkmedicin. Traditionella bastubadare har spridit kunskap om vår bastutradition, väckt diskussion och gett upplevelser till deltagare i traditionellt bastubadande bland annat i skolor samt inom invandrargrupper, regnbågsgrupper, äldregrupper och grupper för personer med funktionsnedsättning. Föreningen strävar efter att utveckla bastukulturen i en mer tillgänglig och jämlik riktning. I traditionella bastubadares etiska riktlinjer och utbildning ingår en förståelse för principerna för tryggare rum.
Traditionella bastubadare samarbetar bland annat med inhemska tillverkare av bastukvastar och bastuprodukter, bastuföretagare och aktörer inom evenemangsbranschen, och bidrar på så sätt till ekonomiskt välstånd i lokala ekonomier runt om i Finland. Traditionellt bastubadande för samman bland annat konstnärer, aktörer inom kultur- och turismbranschen, utövare av traditionella hantverk och färdigheter, aktörer inom natur- och miljösektorn, verksamma inom välbefinnande, hälsa och omsorg samt aktörer inom utbildningssektorn och den akademiska världen. Denna typ av mångfald i bakgrunder är en rikedom som ger en mångsidig relationell syn på vår bastutradition och på traditionellt bastubadande. Föreningen stöder medlemmarnas verksamhet och gemenskaplighet.
Traditionens framtid
Genom grundandet av Perinnesaunottajat ry (2020) och etableringen av föreningens verksamhet har begreppet traditionellt bastubadande och titeln traditionell bastubadare etablerat sin ställning inom bastubranschens vokabulär. Genom traditionellt bastubadande har intresset för olika basturitualer och bastuceremonier som baserar sig på folktraditionen ökat i Finland. Genom traditionellt bastubadande har även vår behandlingsbastukultur mångfaldigats. Den gamla traditionen av bastukvastbad och konsten att lära ut den återvände till Finland. Det växande intresset för bastuns andliga och folkliga medicinska kulturarv syns i en ökande efterfrågan på traditionellt bastubadande vid olika evenemang, såsom i Bastubyn under Kaustby folkmusikfestival och vid de talrika evenemang som arrangeras på den finska bastuns dag. Även intresset för att återuppliva och upprätthålla gamla gemensamma bastuseder har ökat det traditionella bastubadandet. Som ett exempel på detta kan nämnas kekribastuns popularitet i olika delar av Finland och sedvänjan i Jämsä bastuby att helga en rökbastu som tas i bruk. Vid olika föreningars och samfunds årliga fester, såsom hos Taivaannaula och Karhun kansa, har traditionellt bastubadande redan blivit en etablerad tradition.
Experter inom traditionellt bastubadande har aktivt deltagit i den samhälleliga debatten samt i den akademiska forskningen. Det finns experter inom traditionellt bastubadande både bland dem som har disputerat för doktorsgraden och dem som förbereder sin doktorsavhandling, samt som föremål för forskningen i doktorsavhandlingar.
Aktör som står bakom förslaget
Källor och länkar
Kodin Pellervo: Menneiden löylyissä.
Kotiliesi: Perinnesaunottaja Johanna saunoi jopa omissa häissään: ”Jo vanha kansa tiesi…”
Yle Uutiset: Luo löyly ikiaikainen.
Helamaa, Erkki (2000). Löylyn henki: Kolmen mantereen kylvyt: inipi, furo, sauna, toimittaneet Juha Pentikäinen, Jari Jetsonen ja Kai Nieminen. Helsinki: Rakennustieto.
Karhunen, Eeva (2014). Porin Kuudennen osan tarinoista rakennettu kulttuuriperintö. Turun yliopiston julkaisuja Sarja C osa 379. Turku: Turun yliopisto
Keski-Korsu, Mari (2025): Walks and steams. Artistic approaches to develop more-than-human ritualisation in polycrisis. Doctoral dissertation. Aalto University, Department of Art and Media.
Laatikainen Satu (2019): Saunan kansa. SKS Kirjat
Lamminmäki, Dalva & Seesmeri, Laura (2025): Sauna - hyvinvoinnin ja kehollisen kulttuuriperinnön kokemuksellinen tulevaisuus. Teoksessa Aineeton kulttuuriperintö. Käsite, käytäntö, politiikka. SKS.
Piela, Ulla (2017). ”Konsti elää kauwwan. Parantaminen Suomessa varhaismodernilta ajalta nykypäivään.” Teoksessa Kiistellyt tiet terveyteen. Parantamisen monimuotoisuus globaalihistoriassa, toimittaneet Markku Hokkanen ja Kalle Kananoja. Historiallisia Tutkimuksia 273. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Helsinki: SKS.
Pietilä Anna-Maija (2009). Saunabibliografia vuoteen 2005. Helsinki:SKS.
Pulkkinen Risto (2014): Suomalainen kansanusko. Gaudeamus
Siikala Anna-Leena (2012): Itämerensuomalaisten mytologia. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura
Suomen Kansan Vanhat Runot, osat 1-34.
Seesmeri, Laura (2018). Sauno itsellesi menneisyys: Kehollisuus osana muisteltua ja esitettyä kokemusta. Joensuu: Suomen Kansantietouden Tutkijain Seura.
Vuolle-Apiala, Risto (2009). Savusauna: ennen ja nyt. Vantaa: Multikustannus.