Traditionella behandlingar
| Traditionella behandlingar | ||||
|---|---|---|---|---|
|
Utövare och folk som känner till traditionen
Med traditionella behandlingar avses folkmedicinskunskaper som baserar sig på muntlig tradition och en lång erfarenhet och som överförts från generation till generation. Anpassning till fyra årstider har gjort våra traditioner till unika behandlingsmetoder med utgångspunkter i överlevnad. Till traditionella behandlingar hör manuella behandlingar, dvs. sådana som görs för hand, samt näringsbehandlingar, som utvecklats för att upprätthålla kroppens livskraft. Bland traditionella behandlingar finns bastubad, manuella behandlingar som massage och mobiliseringsbehandling, koppning och hälsofrämjande näring samt vilda grönsaker, örter och användning av medicinska växter.
När det gäller bastandet är finsk traditionell behandling nästan hundraprocentigt i bruk. Finländare har byggt bastur i varje bonings- och fritidsbostad. Också finländare som flyttar utomlands bygger gärna en bastu där om det bara är möjligt. Finländare badar bastu en till tre gånger om veckan.
I massöryrket arbetar tiotals personer, och 900 utexamineras årligen. Utbildade massörer registreras av Valvira, och en del av dem är organiserade genom förbundet Koulutettujen hierojien liitto. Massörutbildning arrangeras även av privata massageskolor och akademier på flera orter. Förutom dessa finns det ett antal självlärda massörer.
När det gäller koppning utbildas nya experter av Suomen kupparit ja saunaterapeutit ry. Deras register innehåller omkring 80 experter. Därtill finns några tiotal som har fått sin utbildning av äldre koppare. Koppare arbetar som företagare eller i någon vårdinrättning.
Inom mobiliseringsbehandlingen arbetar knappt 1000 personer, varav ungefär 500 är EU-namnskyddade Kalevala mobiliseringsbehandling. Årligen utexamineras omkring 80 av dem. Därtill finns det kring 100 kotbehandlare, som endast behandlar ledytan, såsom Kaustby ledkorrigering i Kansanlääkintäkeskus och i Kaustisen Jäsenkorjaus Oy, som även erbjuder mobiliseringsbehandling. Av muskel- och ledkorrigerare som utför massage och kotbehandling finns det ungefär 100 personer. Dessa utbildas av Perinteinen jäsenkorjaus och Suomalainen kansanparannusseura ry. Förutom dessa finns det småskaligare utbildare av mobiliseringsbehandling.
Finland har en stark användarkrets av vilda grönsaker och örter. På några orter finns det utbildning i odling av dem. Frantsila är en av de äldsta. Vilda grönsaker och/eller traditionell näring används av kring 10 % av finländare. Arktiset Aromit ry är en riksomfattande branschorganisation inom naturproduktsbranschen och främjar med sin verksamhet insamling, vidareförädling och användning av naturprodukter samt förbättrar produkternas kvalitet. Rådgivare om naturprodukter utbildas i flera yrkesläroanstalter inom natur- och miljöbranschen. Svamp-, ört- och bärrådgivare har rätt att arrangera plockarutbildning och olika naturproduktskurser såsom kurser om vilda grönsaker, örter och svampar.
Utövande av traditionen
Finland har en ovanligt rik tradition inom folkmedicin. Den har bevarats som livskraftig trots det välutrustade och riksomfattande nätet av hälsocentraler och sjukhus som stöds med offentliga medel. Den finländska traditionella hälsokulturen har många förmåner även globalt sett. Det finns en efterfrågan på ett holistiskt tillvägagångssätt. Utbudet av traditionella behandlingar som baserar sig på en brådskelös karaktär och handarbetskunskaper är knappt. Bastukulturen och naturväxterna från Nordens ljusa och rena natur stödjer detta.
Bland de traditionella behandlingarna utövas bastubad av nästan varje finländare. Bastuns betydelse i våra kalla omständigheter i rengöring och avslappning av musklerna och sinnet har uppskattats genom tiderna. Bastu har numera olika former såsom rökbastu, vedbastu, elbastu och infrarödbastu.
Det finns olika former av massage, såsom idrottsmassage, bindvävnadsmassage, nervbanemassage, mjukvävnadsmassage och lymfmassage. Massage kan ges som helkroppsmassage eller delmassage, såsom fot-, rygg-, nack-, skulder-, huvud- och ansiktsmassage.
Våtkoppning eller blodkoppning utförs i bastu i vävnader som mjukats av bastubadet och ofta även en föregående massage. Med koppning sugs så kallat ont blod ut. Detta är blod som på grund av ökat vävnadstryck koagulerats och agglutinerats i kapillärerna samt sura vävnadsvätskor. I andra länder används torrkoppning utan bastubad. Igelbehandling och larvbehandling av svåra sår har återvänt till sjukvården efter ett avbrott på nästan hundra år.
Mobiliseringsbehandling har uppstått för att sätta led på plats när de gått ur led. Senare började man manipulera senor och muskler tillbaka på rätt plats så att man kan röra sig efter att en nervkompression frigjorts. Till riktningar inom mobiliseringsbehandling hör så kallade kotknackare, som specialiserar på ledbehandling, samt hos muskel- och ledkorrigerare, som fokuserar på att behandla mjukvävnader, sätta led på plats och balansera stödstrukturer.
Traditionell fytoterapi – så kallas medicinsk användning av växter – utgår från startskeden av människans näringskedja, då näringen utgjordes av blad, bär, frukter, nötter, frön och rötter. Bland finländska växter används omkring 30 olika arter i större utsträckning. Dessutom finns det 80 arter som används mer sällan. Användning av växterna i sallad har erbjudit och erbjuder ett bra mikrobtillskott till tarmkanalen samt en källa för spårämnen och vitaminer som stödjer livsprocesserna och för fibrer som stödjer tarmkanalens funktion.
Traditionens bakgrund och historia
Den allmänna hälsovården var ända till slutet av 1800-talet i folkbotares händer. På den tiden var folkmedicin inte alternativ medicin, såsom nuförtiden. Det vanliga folket sökte hjälp av sina egna botare och använde läkemedel enligt deras anvisningar eller tillverkade sina mediciner självt. Växelverkan mellan människor möjliggjorde informationsfördelningen konceptuellt. Det konceptuella versmåttet spelade en betydande roll i överföringen av traditionen. Botarnas uppgifter sköttes på medeltiden och också senare förutom av folkbotarna även av barberare, fältskärer och präster. I medeltida kloster utövades sjukvård och odling av läkande örter. Ända till 1900-talet fanns det få utbildade läkare, vilket gjorde att folkbotarna spelade en central roll i botning av sjukdomar. I traditionella kulturer kan botaren även ha varit en andlig ledare. I Finland har präster, munkar, nunnor och andra kyrkliga personer allmänt fungerat i botningsuppgifter. Munkar och riddarordnar har även upprätthållit sjukhus.
För första gången nämns bastu i den grekiske Herodotos skrivelser för ungefär 3 000 år sedan. Enligt dem kände öst- och nordeuropéerna bastun. Bastu har genom tiderna upplevts som en botande och hälsofrämjande plats. Den kan betraktas som kärnan hos den traditionella behandlingen. Pfaler betonade bastuns centrala roll i den finländska folkmedicinen och konstaterade att ”våra förfäder i sina botningssätt var stora balneo- och hydroterapeuter. Deras bästa sjukrum och operationssal var bastun, deras karboldimma var bastuångan.” (Pfaler 1888, 115). I bastu har man fötts och bastun har använts för liktvätt. Bastun har genom tiderna betraktats som en helig plats.
De äldsta kända anteckningarna om koppning har hittats i det forntida Mesopotamien (nuvarande Irak och delvis Syrien och Turkiet) och daterats till 3300 före vår tideräkning. Den västerländska medicinens fader Hippokrates på det fjärde århundradet före vår tideräkning litade på koppningens verkningar. I Finland har koppning känts från 1400-talet, och de äldsta skriftliga uppgifterna härstammar från mitten av 1500-talet. Från medeltiden ända till början av 1900-talet var koppning en del av den dåvarande offentliga medicinen. De äldsta anteckningarna om massage härstammar från Kina från 2700 f.Kr. Hippokrates (460-380 f.Kr.) hade en diger kännedom om massage och kunde nämna sjukdomar på vilka massage hade en positiv påverkan. På medeltiden utövades massage endast av folkbotare, trots att tidens medicin betraktade dem närmast som kvacksalvare. Massage är en av de äldsta finska traditionella behandlingarna som ursprungligen utövades i bastun.
Massörer cirkulerade i byar och stannade i huset på samma sätt som koppare förr. Medan kopparkunskaperna övergick från mor till dotter, övergick massagekunskaperna från far till son. Det första massageinstitutet i Finland inledde sin verksamhet på hösten 1893. Under den tidigare hälften av 1900-talet var massage en viktig del av spakulturen, vilket lämnade spår i den massage som utövas i allmänna bastur.
De äldsta beskrivningarna om mobiliseringsbehandling finns i Herodotos bok som skrevs för ungefär 2 500 år sedan. De första vetenskapliga anteckningarna om mobiliseringsbehandling hittas i G. Maxenius doktorsavhandling från 1733.
Folkmedicin var den enda botningsformen som fanns i Finland ända till 1200-talet. Vår information om folkmedicin och botningssätt utgår dock från avsevärt senare uppgifter. Elias Lönnrot var den första som samlade information om finnarnas botningsmetoder och traditionella medicinväxter på 1800-talet. Han samlade information om växterna och publicerade den under namnet ”Suomen kasvisto” 1860. Sulo Cantell kritiserade 1937 den ringa kännedomen om Finlands vilda medicinväxter och samlade information från folket. Professor i jord- och skogsvetenskap Toivo Rautavaara samlade information 1942−1943. Rautavaara deltog redan på 1940−50-talen i odlingsförsök av medicinväxter. Han publicerade böcker på 1970- och 80-talen och gjorde radioföreläsningar vilket startade en ny tidsålder och ett nytt intresse för användning av inhemska medicinväxter. Människans näringsanskaffning kan delas i fem utvecklingsskeden: vegetarism-, samlare-, jägare-, jordbruks- och boskapsskötselsskede samt den industriella näringsproduktionens skede.
Förmedlande av traditionen
Förr övergick folkmedicin från traditionskännaren till eleven, men från 1980-talet gäller en organiserad, enhetlig undervisning i kursform. Bastukulturens bevarande får stöd av nya vetenskapliga bevis publicitetsvärde. Huvudsakligen övergår bastukulturen i familjerna från en generation till en annan. Suomen saunaseura ry, som grundades 1937, främjar för sin del bastutraditionen.
Det arrangeras utbildning i koppning och en del publikföreläsningar om den. När det gäller koppning, massage och mobiliseringsbehandlinghar överföringen av de traditionella kunskaperna till nya utövare blivit mer organiserad. Förr var kopparna kvinnor som överförde sina kunskaper till sina döttrar. Som massörer och mobiliseringsbehandling har fungerat både kvinnor och män som överförde sina kunskaper från generation till generation.
Massörer utbildas på olika håll i Finland i yrkesläroanstalter, vuxenutbildningsenheter, folkhögskolor, Finlands idrottsmassageinstitut och några privata skolor. Koulutettujen hierojien liitto ry fungerar som intresseorganisation för utbildade massörer.
Undervisning i muskel- och ledkorrigering sker efter en organiserad läroplan, så att information överförs enhetligt. Det har gjorts vetenskapliga undersökningar om muskel- och ledkorrigeringens verkning och i ämnet har det hållits publikföreläsningar och flera tidningsartiklar har skrivits. Den samhälleliga utvecklingen i fråga om näring har starkt styrt näringsproduktionen mot att bli mer och mer industriell. Effektivitet och pris har under de senaste årtionden ofta bestämt riktningen för råvarornas kvalitet och produktion. Konsumenterna har dock nuförtiden allt mer börjat bry sig om hälso-, smak- och kvalitetsfrågorna i näringsproduktionen. Dessa kan påverkas genom ekologisk odling och närproduktion. En del kvalitetsrestauranger har ökat användningen av vilda grönsaker, fisk och vilt i matlagningen och på så sätt lär sig medborgare att uppskatta en hälsosam, smaklig och högkvalitativ mat.
Traditionens framtid
De traditionella behandlingarnas framtid ser mycket bra ut. För att upprätthålla hälsan och vårda sjukdomarna behövs kunskaper kring de traditionella behandlingarna. Många har konstaterat att behandlarna har en hel del information som hälsovården behöver. Distriktsläkaren Elias Lönnrot samlade på sin tid information från folket och bearbetade den efter tidens konceptuella form. Kansanlääkintäseura ry har sparat information och satt sig in i mästare Olavi Mäkeläs över 30 000 erfarenheter och synpunkter om behandlingar. Föreningen har framgångsrikt samarbetat med professor emeritus från Kuopio universitet Osmo Hänninen, som har haft respekt för den nationella behandlingstraditionen och under sin långa karriär aktivt undersökt de traditionella behandlingarna.
Det finns vetenskapliga bevis om att finskt bastubad minskar antalet döda av hjärtsjukdomar, vilket väckte internationell uppmärksamhet. Amerikanska och kinesiska toppidrottare har tagit torrkoppning i bruk. På sin tid använde Veikko Hakulinen bland annat våtkoppning och även nuförtiden använder idrottare, såsom den amerikanske toppsimmaren Michael Phelps, den i någon mån. Om Kalevala mobiliseringsbehandling verkningsfullhet i vård av patienter med rörelseorganens sjukdomar finns positiva bevis som visar att Kalevala mobiliseringsbehandling är mer effektiv än moderna behandlingar. Bevis om behandlingens betydelse kommer från människor i alla åldrar.
De vilda grönsakernas, örternas och den traditionella näringens betydelse kommer att öka bland annat på grund av de tarmkanal- och andra hälsoproblem som förorsakas av modern näring. Särskilt de hälsomässiga, näringsmässiga och medicinska värden av nordiska naturväxter är nuförtiden ett föremål för intresse och forskning. Bland bär har särskilt blåbär, hjortron och havtorn bästa närings- och skyddsämnevärden. Bland vilda växter är nässla och maskros utmärkta. Kådans botande kraft är redan vetenskapligt bevisat. Även björksaven och sprängtickan samt honung och pollen som samlas av bin från växter undersöks. Också husbehovsodlingen av örter och hälsofrämjande växter med ekologiska metoder har fått ett uppsving. Svamparnas vida värld är huvudsakligen oundersökt, trots att penicillin hittades där. Utbildade naturproduktsrådgivares kurser om vilda grönsaker och svampar är populära i hela landet. När de traditionella behandlingarnas betydelse klargörs i dagens konceptuella form skapas ett behov för och efterfrågan på dem och uppskattning och intresse till och med internationellt.
Aktör som står bakom förslaget
Kalevalainen kansanparannus-säätiö ja Kansanlääkintäseura ry
Källor och länkar till andra informationskällor
Videor
"Jäsenet kuntoon! Apua kalevalaisesta jäsenkorjauksesta sekä nivelet ja selkä kuntoon pysyvästi.” Toimittajana Lasse Mansikka-aho. AlfaTV ja Järviradio 4.12.2017.
YLE Elävä arkisto: Kuppari päästää pahat veret pois. Kansanparantaja Anni Hynninen esittelee kuppausta (1974).
YLE Elävä arkisto: "Kun kerran kipunsa tiäsi, niin mitäs sitä lääkäriin mentiin" – kansanparannuksen historiaa. Sis. videoita, radio-ohjelmia, kuvia.
Länkar och nätpublikationer
Kalevalainen kansaparannus -säätiö
Koulutettujen Hierojien Liitto
Suomen Kansan Vanhat Runot -tietokanta
Suomen kupparit ja saunaterapeutit ry
Arno Forsiuksen (LKT) -kotisivut: Lääketiedettä, kulttuuria ihmisiä. Sis. paljon kirjoituksia lääketieteen historiasta.
Henriette’s Herbal Homepage. Tietoja ja blogitekstejä yrteistä.
WHO traditional medicine strategy: 2014–2023.
Litteratur
Arkko P. 1986: Syövän kansanlääkinnän menetelmät Pohjois-Suomessa. - Acta Univ. Ouluensis, Ser. D, Med. No 138, Med. Publ. 5: 182 – xx.
Hemmilä H.M, Keinänen-Kiukaanniemi S.M, Levoska S, Puska P. 2002: Long-term effectiveness of bone-setting, light exercise therapy, and physiotherapy for prolonged back pain: a randomized controlled trial.- J Manipulative Physiol Ther 25: 99-104.
Hernesniemi, A. 1995: Jäsenet paikalleen, paha veri pois. Kansanlääkintä terveydenhoidon kentässä. -Toinen uudist. ja laaj. painos. Yliopistopaino.
Hernesniemi A. 1998: Finnish folk healing. In: Täydentävät vaihtoehdot terveydenhoidossa. - Ed. Sanna Saarinen, Oy Edita, Helsinki (Suomalainen kansanparannus).
Honko L.1960: Varhaiskantaiset taudinselitykset ja parantamisnäytelmä. - Jumin Keko. Tutkielmia kansanrunoustieteen alalta. Tietolipas No 17 (toim. J. Hautala, Helsinki)
Hänninen O, Zaproudina N. 2005: Jäsenkorjaus: elinvoimaista ikivanhaa perinnettä. - Nikama-aikakausilehti, 16 (4): 11-13.
Hänninen O, Räsänen V, Zaproudina N, Leinonen V. 2004: Traditional healing of locomotor pains in the light of literature and observations today. - Annales Societatis Historiae Medicinae Fennicae, 21: 13-26.
Kiljunen P, Riikonen P. 2004: Vaikka huuhaa sinnittelee, tiede jyrää. - Tiede 7. Lönnrot E :1963 Kalevala. - WSOY, p.647.
Kopponen Tapio (toim.) 1976: Parantajat - kertomuksia kansanlääkäreistä. Folklore. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. Forssa.
Laaksonen Pekka, Piela Ulla (toim.) 1983: Kansa parantaa. Kalevalaseuran vuosikirja 63. Suomalaisen Kirjallisuuden Seura, Helsinki.
Maxenius G. 1985: De effectibus fascino-naturalibus or influence of incantation. 1733, - reprinted in the University of Kuopio, Finland, p. 21 (De effectibus fascino-naturalibus - eli runoloitsujen vaikutusta).
Meriläinen P. 1986: Väestön terveydenhoidon kokonaisuus: itsehoito, virallisten ja epävirallisten terveyspalvelujen käyttö sekä niitä määräävät tekijät. - Kuopion yliopiston julkaisuja, yhteiskuntatieteet, alkuperäistutkimukset pp.64, 281.
Piippo, Sinikka 2016: Villivihannekset. Terveyttä pihoilta, niityiltä ja metsistä. Minerva Kustannus Oy.
Rautavaara, Toivo 1980: Miten luonto parantaa. Toinen painos. Helsinki: WSOY
Räsänen V, Leinonen V, Zaproudina N. 2005: Indigenous healers' explanations of low back pain and its relief. - Pathophysiology 12(4): 313-6.
Salmenperä, L. 2005: Complementary and Alternative Medicine; Attitudes of Cancer Patients, Nurses and Physicians, the Use of Complementary and Alternative Medicine by Cancer Patients (Täydentävä ja vaihtoehtoinen lääkintä syöpäsairaanhoidossa). - Turun yliopiston julkaisuja.
Vaskilampi T, Pylkkänen K. 1991: Luonnollinen ja yliluonnollinen vaihtoehtolääkinnässä. - Duodecim 107:1060-1068
Vaskilampi T. 1992: Vaihtoehtoinen terveydenhuolto hyvinvointivaltion terveysmarkkinoilla. -Väitöskirja. Jyväskylä Studies in Education, Psychology and Social Research No 88, ss 94
Vaskilampi T, Vartiainen E, Meriläinen P, Koskela K, Viinamäki H, Mäntyranta 1982: Vaihtoehtolääkinnän tuntemuksen ja käytön muutoksia - tuloksia kymmenvuotisseurannasta. Vaihtoehtolääkintä Suomessa 1982-92, - Sosiaali- ja terveysministeriön selvityksiä 3: 64-78.
Vaskilampi T and Hänninen O. 1982: Cupping as an indigenous treatment of pain syndromes in the Finnish cultural and social context. - Soc Sci Med 16:1893-1901.
Vertanen P, Hänninen O, Piippo S, Tuohimaa P, Piilo R 2017: Perinnehoitojen verhottu tieto. Kokkola: Kalevalainen kansanparannus-säätiö.